Hallå. Hej. Snudd på åtta månader sedan sist. Det känns som ett helt liv. Året har rusat förbi samtidigt som allt stått still. Så mycket har hänt, så lite har blivit av.

En del av mig önskar att jag orkat uppdatera här ibland. Eller någonstans alls. Hade velat kunna se tillbaka på den här knäppa tiden som varit, om inte nu så om några år. Hade velat ha tankar och känslor nedtecknade i den här digitala dagboken jag haft i så många versioner i så många år.

Det blev inte så, men nu finns en liten ork i mig. Energi över för att titta in här ibland. Till och med en längtan efter att skriva igen. Jag hoppas den håller i sig.

Så, hej på er. Hej på mig. Vi närmar oss december och avstampet i mitt 28:e levnadsår, men framför allt får vi snart säga hejdå till skitåret 2020. Ett år med världsliga saker som ett favoritcafé som stänger och en köksrenovering där ungefär allt gick fel – sånt som på sin höjd är ledsamt och irriterande i vanliga fall men som drabbar en med total uppgivenhet i kombination med hjärteslitande sorg från dubbla begravningar, sjukskrivning och diagnos. För att inte tala om det-som-inte-får-nämnas-vid-namn, som fortfarande härjar och inte direkt underlättar novembermörkret för någon av oss.

Det har givetvis hänt fina saker också. Det gör det alltid. En del av dem bäddar jag nog bara in i hjärteroten, men andra kommer jag dela med er framöver. Hoppas ni fortfarande vill hänga med <3