skapande & skatter / podd & paus

Det är onsdag men skulle lika gärna kunna vara måndag, fredag, söndag. Nuförtiden är de samma. Det är den tredje onsdagen jag inte går till jobbet. Sjutton dagar sedan något brast i mig och precis en vecka sedan en läkare sa åt mig; thea, du är utmattad. Undrar hur något kan vara både en lättnad & bekräftelse samtidigt som det är en sorg & ett slag i ansiktet.

Försöker acceptera att jag hamnat här. Försöker förstå hur. Allt känns ju så bra. Är så bra. Och ändå inte. Eller kanske bara inte var det, förr, och istället för att släppa ut stängde jag in. Blev sjuk. Ofta. Oftare. Stressad av att vara sjuk. Sjuk av stressen. Tills det bara brast. Jag vet inte. Ingen vet. Försöker acceptera att vi kanske aldrig kommer få veta hur. Bara få hantera det som blev.

Lägga grunden till något nytt. Något långsiktigt och snällt och hållbart.

Vi pratar om skidåkning. Om hur mina kortvikariat på tidigare arbeten var en sträcka med träd och krön. Om hur jag bara behövde orka fram till dem, orka perioden ut, sedan vila mellan anställningarna. Om hur min anställning idag, så mycket lugnare och tryggare, istället är en raksträcka omgiven av vita vidder. Inget att ”orka fram till”. Bara staka på. Jag har aldrig lärt mig hushålla med energin på det sättet. Kört intervaller hela livet. Nu är det maraton.

Det är inte ett svar och det är inte en lösning. Framför allt är det inte en tröst, för jag älskar mitt arbete och jag älskar tillsammansskapet. Men kanske är det en tråd att börja dra i. Vi får se.

Till dess tränar jag på att säga nej. På att känna in. Bara vara. Och vilar i skapandet. Det kravlösa och enkla, där huvudet får vila och händerna får forma. Knåda lera eller trä krans av björkrot och hemägg. Lyssna på den nya lokala podden Skapat. Träna på att hålla tankarna i styr, inte agera på varje idé utan låta glädjen av andras driv vara nog.

Så, som så många andra just nu spenderar jag dagarna i någon slags karantän, även om min anledning är en annan än ett vedervärdigt virus. Och fastän jag tycker det är minst sagt okej att få klaga, sucka och deppa när du mår som jag mår vill jag ändå avsluta inlägget med något glatt; kärleken till vårt hem. Ja det blir ett lite spretigt inlägg men det är så jag känner mig just nu. Och fastän (eller just för att) det finns mycket kvar att göra här är jag glad att få återhämta mig i den trygga miljö vi skapat av arvegods, egna alster och second hand-fynd.

Det senaste är nattduksbordet att ställa på Jonathans sida i sovrummet. Jag vet att ni var nyfikna på fler. Så..

..klicka på bilderna för se några favoritfynd

Tröjan med den fina urringningen och den långa kjolen i linne. (Fler bilder här & här). Den rosa taklampan i glas som är extra fin i vårsolen med sin likhet med tulpaner. Tycker så mycket om den och blev så glad när jag hittade en likadan i vitt att hänga i rummet intill. Vet nämligen varken namn, årtal eller tillverkare.

Allt i första bilden är second hand-fynd, förutom sängkläder & rullgardin. Pallen har min pappas morfar gjort! Riktiga skatter allihopa. På den andra bilden är allt köpt/fått i andra hand – även Jonathans tv-spel. Snickarbänken som vi numera använder som tv-bänk är ett av våra bästa fynd någonsin. Vi behövde nämligen inte betala en krona utan räddade den från att köras till tippen.

Stövlarna hittade jag precis i tid för kantarell- och hjortronplock efter att mina trotjänare sedan 15 år just spruckit i hela sulan. Älskar när det jag behöver bara finns där, i rätt storlek och allt.

I köket har vi ett gammalt postskåp till kaffekopparna. Förmodligen mitt dyraste second hand-köp, men så hittade jag det också på en antikaffär. Tycker så mycket om det och ser fram emot att ge det en lite värdigare omgivning <3 Bord, soffa, sockerlåda, lampa & piedestal är också andrahandsfynd. Mattorna har min gammelmormor gjort & pallen är ännu en släktklenod.

I vardagsrummet har vi ett litet ekbord på hjul framför soffan. Tror det kostade 50 kronor. Sedan har vi ljusstaken, pallen, filten, det grå kuddfodralet. Ja, egentligen det mesta förutom just soffmöbler och förbrukningsprodukter som ljus och tändstickor.

Och i sovrummet hänger tiffanylampan. Ytterligare ett lampfynd jag är så nöjd med, just för att jag var så specifik i mitt önskemål och så fanns den plötsligt bara där i ett magasin i Ö-vik. 200 kronor gav vi för den.

 

Ta hand om er nu & fynda väl,
så möts vi igen när orken tillåter <3

 

 

En kommentar

Sånt jag sått & sånt jag vill

Hej på er. Hur mår ni?

Här är livet lite smått på…paus? Dimmigt. Darrigt. Jag vet inte så mycket än, väntar på bestämda dagar, tider och besök. Gör det jag orkar och vill. Inte allt jag vill, men sånt jag vill. Sånt som skingrar tankar och håller pulsen nere.

Tänker på hur lätt det är att hålla skenet uppe. På hur jag verkar i miljöer, som den här, där ingen vet om ifall något helt plötsligt tar fyra gånger så lång tid som normalt. Ifall jag helt plötsligt måste dubbelkolla stavningen på var och vartannat ord. Och hur lätt det då också är att hålla skenet uppe för sig själv.
Idag ville jag sitta still. Lyssna på ljudbok. Göra något mjukt med händerna. Så jag la kuvertet med fröer jag fått på bordet, ihop med krukor jag ärvt och gjort och fyndat.
Räknade de olika frösorterna. Sedan krukorna. Sedan fröerna igen. Det blev fel två gånger ändå, så jag fick leta rätt på fler krukor. Pausa en stund mitt i letandet, för att jag började känna pulsen i låren och sedan inte kände låren alls. Det är en sån märklig tillvaro, plötsligt. Att vara i men inte veta något om. Men så tillslut, tre timmar in i Harry Potter och Fenixordern, hade alla sorter i alla fall fått en liten kruka var att gro i.
Jag vågade inte plantera den runda frökapseln jag fått med mig hem från en resa för många år sedan. Den är för fin för att inte bli något alls och lite för läskig att plantera utan att veta vad den alls kan bli. Sådde två sorters vallmo, men bestämde mig för att just de frön som gömmer där i knoppen vill jag direktså senare i sommar.
För några veckor sedan hade jag en tanke om en liten skylt i varje kruka. Idag fick det räcka med en fusklapp. I den där lilla ÅSA-krukan hoppas jag att det dyker upp ett par busktomater av sorten ”black cherry” om någon vecka.
I loppisfyndade apoteksburkar (stig lindberg för gustavsberg) hamnade rosenböna, brytböna, mirabilis jalapa, rabarber och indiankrasse. I vita uppsala ekeby-krukor från farmor hamnade körsbärstomaten vilma, törnrosas kjortel, solros och malabarspenat. Och vallmo, som sagt.
Och i krukan jag gjort själv satte jag en stickling av min dittills enda palett, av sorten marooned. Nu håller jag tummarna för att jag snart har två. Kanske lagom till direktsådd av betor och morötter?

 

Men åter till frågan i början, hur mår ni?
Och bonusfråga; har ni tänkt odla något i år?

En kommentar

Kallgrader & kapp-kap


Hej från vårt vinter-hemma! Det har blivit mars och trädtopparna har fått sig ett litet lager snö igen. Hoppas att kallgraderna håller i sig några veckor nu, så att vi får njuta av den här tiden på året som jag tycker så mycket om.

Samtidigt är det lätt att blicka framåt. Fundera på odlingar och att sätta små frön. På om det är i år vi skrapar och bättrar på färgen på räckena. På om det är i år vi plockar ner parabolen. Men jag försöker vara här och nu och mest bara fundera på var det finns bäst is för en sparktur på hav eller träsk!


Igår var vi på second hand. Jonathan hittade ett sängbord åt sig och jag hittade en kappa till mig. 125 kronor, ett riktigt kap.  Lång och halvvarm i min favoritgröna nyans.

Den är oversize. Ganska så mycket. Men jag rymmer hellre dubbla tjocktröjor än har den för tight. Och ärmarna är i perfekt längd. Luvan stor och precis som den på min förra favorit, som numera är både för liten och för trasig för att användas mer. Jonathan sa att jag såg ut som snusmumriken, om snusmumriken var en alv eller eventuellt en lönnmördare. Det är så du vet att du hittat en bra jacka.

Fickorna är djupa och med skärp i midjan blev den extra fin tycker jag. Tänker att jag ska känna in den i takt med att bladen slår ut, och känns den ändå alldeles för stor lämnar jag in den på vårt lokala skrädderi och tar in den några centimeter här och var.

Nu ska vi möta vårvintern ihop, innan loppade jeansjackan (och eventuellt regnjackan) byter av <3

Helgen har i övrigt varit lugn i vanlig ordning, men det händer ett och annat ändå. Minns ni renoveringen av trappen från i fjol? Nu har en tavla åkt upp. Den ska få sällskap så småningom, men visst blir det fint med ytterligare en västerbottensvägg här? Funderar på någon bra ljussättning utöver loppis-lampan i taket, har du tips tar jag gärna emot!

Grönt på grönt på grönt. Så nöjd med hur det blev här, även om vi fortfarande har små delar kvar att fixa. Och jag är så förväntansfull och överlängt till att få påbörja köket senare i vår. Snart, snart. Hoppas ni kommer tycka att det känns roligt att få följa med på den förvandlingen så småningom!

Har du något du längtar efter just nu?

Kommentera

Februari är fynd, fortsättningskurs & förfrågningar

Varje gång jag ska skriva ett inlägg här stirrar jag först på markören i ungefär en kvart för att komma på hur jag ska inleda alltihopet. Men nu bestämmer jag att ett HEJ funkar alldeles utmärkt, fastän det är en månad sedan, för jag har faktiskt inget att ursäkta (livet ÄR ju så) och faktiskt saker jag vill komma till och sedan en säng att krypa ner i.

Så, HEJ. Hoppas februari är snäll mot er? Det är så ljust nu. Märker ni? Ljust när jag åker till jobbet. Ljust även om vi sover länge på helgen. Ljust till efter 16! Tur är väl det, när vintern i år känts som en evighetsnovember. Knyter nävarna hårt om två små tummar för att vi ändå får en magisk vårvinter.

Förra veckan gick jag nästan under i maginfluensa, så den här veckan blev jag som en helt ny person. Trött och sliten visserligen, men peppad på livet. På sällskap, frisk luft, att tänka en tanke och att äta mat. Peppad på två dagar i Umeå och på två nätter på hotell. På att äta hotellfrukost helt för mig själv. På att smita förbi på röda korset, säker på att göra ett bra fynd. Blev inte besviken – med kvicken som sällskap till min storspov har jag nu båda mina favoritvärldar representerade runt halsen. Tröjan fyndade jag häromveckan förresten.

Vad gjorde jag i Umeå, kanske du undrar? Eller inte, men du får veta ändå. Jag träffade Kajsa för att fortsätta med den andra delen av kursen som hon satt ihop åt mig. Nästan ett år sedan sist. Den här gången blev det mer fokus på det digitala och jag lärde mig SÅ MYCKET. Än en gång; hoppas verkligen att det här kan ge ringar på vattnet. Att vår första instinkt inte alltid kommer vara att åka långt eller besöka stort.

Jag fick så mycket mersmak att jag satt igår kväll och fortsatte öva. Det resulterade några akvarell-mönstrade illustrationer till det första av många quiz om Västerbotten som jag har planer på att publicera på min instagram under året. Tänker att det ska vara lika delar lärorikt som intressant för alla deltagare, oavsett koppling till västerbotten.

Vill du prova själv så kommer jag samla alla frågor här!

Och på tal om just Västerbotten – här kommer lite reklam för ett eget litet alster. Numera finns min affisch upptryckt i en begränsad upplaga om 100 exemplar. Eljest (min favoritbutik i Umeå) har köpt in några exemplar eftersom jag själv inte har ork nog för att ordna med fakturering och frakt. Det känns så himla roligt att kapten Ida ville ta in dem, för varje gång jag lägger ut en bild på vår västerbottensvägg får jag frågor om var ”postern där uppe till vänster” är från och om den går att få tag på och det har varit så himla, himla trist att svara ”nej, tyvärr”.

Så, det finns just nu några exemplar att köpa här eller genom ett fysiskt besök i butiken i Umeå. Bor du i Skellefteå och kan mötas upp går det också bra att mejla till mig om du är intresserad.

Och nu stundar vecka åtta. För min del innebär det bland annat ambassadörsfrukost, middagsdejt och tre tillfällen med keramik.


Har du fyndat något kul eller lärt dig något nytt på senaste tiden? Eller har du egentligen bara andats dig igenom första halvan av februari? Berätta gärna, om du vill, och ta hand om dig så hörs vi snart igen <3

En kommentar

Några fynd från rätt nyligt

I mitten på november, när vi åkte till Piteå för att bo på hotell och blåsa glas, passade vi såklart också på att besöka deras två bästa second hand. De är välsorterade, otroligt breda i sitt utbud och har orimligt bra priser (ja, även för att vara second hand).

Hem kom vi med halmbockar och julkulor i olika storlekar (som du ser här och i granen här) stearinljus och en ljuslykta. Favoritfynden blev ändå tre fina akvareller av Clara Salander. Under 50- och 60-talet var hon anställd som textilkonstnär hos Västerbottens läns Hemslöjdsförening.

Motiven föreställer olika hus/vyer i Umeå. Det är såklart extra roligt med motiv där en känner igen sig, men jag tyckte också så himla mycket om stilen och känslan och färgerna. 15 kronor styck kostade de, med ram och allt!

På Pingstkyrkans second hand i Skellefteå hittade jag de här för några veckor sedan. Märkta Höganäs. Har inte sett de här modellerna tidigare, men jag tyckte om dem massor och de matchade varandra så himla bra färgmässigt att de fick bestå som trio. Tänker att de ska få hedersplats i aningen kök eller på toalett så småningom, när jag valt vad de ska fyllas med.

De kostade tre tjugolappar. Har du sett den här modellen förr? Vet du vad de använts till? Vaser eller något helt annat?

Just det! På Repris i Öjebyn utanför Piteå kostar alla böcker (a l l a b ö c k e r) en krona styck. En krona. Vi hittade de här vackra exemplaren av Swifts Gullivers resor och Mobergs Giv oss jorden. Ibland tänker jag att en borde läsa fler gamla böcker, med gamla ord i. Allra helst lokalt (därför letar jag också alltid efter Sara Lidman, P-O Enqvist och Torgny Lindgren).

Och det är ju något speciellt med hur böckerna såg ut förr. Enkla på något vis. För mig så estetiskt tilltalande. Känns fint att fylla bokhyllan med möjligheten att spontanläsa dem.

 

Har du gjort något bra fynd på second hand på sista tiden?
Och skulle du vilja läsa ett inlägg med mina topp-fynd från året som gick?
Inser att jag är dålig på att berätta om dem eftersom i princip allt som kommer innanför tröskeln har varit över någon annans tröskel först, men en topplista borde jag ju absolut kunna få till. Hojta!

9 kommentarer

Avskedet – Välkomnandet

2020. Va!? Jo. Nytt år och nytt decennium i tolv dagar nu. Himlen och gården sa hejdå till tiotalet med pärlemormoln; vi sa hejdå med tacos och sällskapsspel. Tänker att det var rimligt att säga adjö och hallå på samma sätt som jag hoppas året får vara – kravlöst, roligt och avslappnat med gott sällskap.

Den 28 december var vi klara med alla julfiranden. Alla var kramade. Maten slut och klappar öppnade. De blir färre och mer genomtänkta för varje tillställning nu. I år mest upplevelser, som konserter, föreställningar, böcker och spel (upplevelser både i den riktiga världen och i fantasin, alltså). Det känns mycket bättre i hjärtat så.

Till Mamma och Markus målade jag ett litet presentkort i akvarell (inspirerad av Alicia såklart) – av alla oss barn med respektive fick de nämligen en övernattning intill Berguddens fyr på Holmön. Hoppas de får ett minst lika fint äventyr som mig och Jonathan!

Jag då? Jag fick precis det lilla jag behövde och hade önskat mig. En almanacka för 2020 att hänga på vår Västerbottensvägg, till exempel.

Den är illustrerad av lokala kreatören Agnes Asker, verksam i grannstäderna Umeå & Piteå. En grönsak för varje månad. Varje sort som valts ut och illustrerats går odla här uppe – och intill står ett enkelt recept-tips. Fin OCH praktisk, alltså. I år vill jag pickla rödlök!

Och såhär tolv dagar in på det nya året förklarar jag semle-säsongen officiellt påbörjad. Njöt av söndagens sista dagsljus vid stora fönstret på övervåningen med en nutella-variant från café på bit. Och julklappskaffe. Och julklappsläsning.

Har ju nämnt i förbifarten att både de fyra illustrerade utgåvorna av Harry Potter och Fantastic Beasts and where to find them blev mina i december. DE ÄR SÅ HIMLA FINA.

I år hoppas jag hitta mycket skapar-inspiration i dessa <3

Och denna då! NÄVER av Emma Dahlqvist vann publishingpriset i kategorin print: handböcker/läromedel. INTE konstigt på något sätt. Den är nämligen inte bara fin, den är också så otroligt pedagogisk och varierad. Den innehåller steg-för-steg på hur du skapar allt från traditionella näverkonten till lampor och örhängen! Ska bli så roligt att ta hjälp av den för att göra något av det material jag fick av Jenny i fjol <3

Har du hunnit landa i allt det nya än? Sätter du upp mål? Har du löften? Jag har insett att jag varken lägger så stor vikt vid årsskiften ”nystarter” eller håller några löften, och eventuella mål är mer som förhoppningar som blir som de blir om de blir.

Kanske listar jag dem ändå, framöver. Förhoppningarna, alltså. Jag tycker ju om listor. Att skapa dem, i alla fall. Och så jobbar jag på en kort sammanställning av decenniet som gick. Egentligen att ha för mig själv, för det var så mycket som hände med mig då och det är fint att ha kvar, men kanske vill du läsa?

ps. semlan var fantastiskt.
tur vi börjar i tid så vi hinner med många fler.

 

3 kommentarer

Juleljus i julehus

Hej på er! Hur mår ni? Har ni också jullov? Flänger ni runt? Djupandas ni? Har ni snö?

Det är check på alla fyra för mig. Sjutton dagar ledigt i sträck har jag sparat kläm-semester-dagar för att unna mig. Det är en sån lyx, men också lite av ett måste för att orka. Vi har många platser att ge och få små klappar på i år. Många kramar att sprida ut.

Andas ända ner i magen. Äter gott, långsamt, länge. Konstaterar att norra Västerbotten har mer snö än Örnsköldsvik. Imorgon öppnar vi en glögg till. Dagen därpå blir det julyatzy hos mormor.

Jo. Det blir en utdragen period av firanden med en uppdelad familj, bonuspersoner och svärfamilj på många platser, men hellre det än få dagar med ännu kortare möten.

Och vi har ju resten av ledigheten. Den då vi bara ska vara. Läsa bok. Lyssna på bok. Se en serie. Spela spel. Tycker ändå så mycket om den här tiden. Tycker om dofterna och lugnet och långa kaffestunder. Tycker om ljuslågorna från ljuslyktan från Stålhetta som jag fick när november byttes ut till december och jag blev 27.

Och jag tycker så mycket om vårt HEM. Alltså vi har ungefär tusen saker vi behöver fixa (jo, plastmattan i hall och kök fyllde 26 i år och jo, den har börjat släppa) men inget som är sådär akut. Vissa dagar kan jag önska att någon bara slängde ihop lösningar åt oss efter våra önskemål för att jag inte.orkar.jämföra.priser.och/eller.material. Andra dagar känns det som en så himla fin resa att få göra ihop. Och dagar som idag njuter jag så himla mycket av mörkret och snöglittret utanför fönstren, för att det gör vårt hemma så extra mysigt.

Så i diverse favorithörn tänker jag spendera de firar-fria dagarna av jullovet. Jag vill planera platsbyggda bokhyllor och tavelväggen i hallen. Ha en skaparkväll med vänner. Jag vill bläddra i alla illustrerade utgåvor av Harry Potter och Fantastic Beasts som jag fått på födelsedag och jul. Vill gå ut i vinterlandskapet, sen, och bygga en stor ljuslykta.

 

Vill njuta av gran och änglaspel och pepparkakshus och adventsljusstakar. Av det lilla vi tagit fram av det som hör julen till och njuta tills det inte är okej längre. Vi är väldigt sparsamma, men vi TYCKER OM.

Vi hade inte ens tänkt ha gran i år. Men så kom en drös julkort på posten, och ihop med ett av dem (skogsmotiv i akvarell<3) kom en liten, liten rödbrun stickad weasley-tröja. Skrek rakt ut. Sedan hoppade jag omkring. Sedan var jag tvungen att djupandas medan jag skrek inombords. Sedan var vi tvungna att skaffa gran. Tur vi har gården full! En i storlek lätt-att-flytta-från-rum-till-rum fick det bli.

Och eventuellt måste vi ha gran året runt från och med nu. Eller bara hitta en annan permanent lösning till nästa år. För Merlin, Alicia, den här gåvan kommer få hänga på hedersplats alltid. Inte bara i tider av juleljus i ett julehus.

3 kommentarer

Andra advent

Åh, december. Vill dubbla din längd och skrota november – du går alltid alldeles för fort! Andra advent idag och precis som traditionen bjuder var det dags för julmarknad på Nordanå. En av årets absoluta höjdpunkter – så här såg det ut i fjol.

För mig är det bästa med marknaden att jag liksom får uppleva Skellefteå kommun-delen av lokala listan i fysisk form. Blir så löjligt stolt över kreativiteten och företagsamheten som finns här! Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att upptäcka nya kandidater att uppdatera den med.

Agnes här är ett av listans nyaste namn – fastän jag visste att det var på gång hade jag hade helt missat att lägga till hennes Feels like north efter lanseringen. Fixat nu <3

Bonustips: Agnes är precis som jag #myskellefteå-ambassadör i år, missa inte hennes film.

Kom till området lite senare i år efter en fantastisk afternoon tea på Society. Mörkret hade därför redan hunnit lägga sig – men just i juletider gör det ju ingenting, för prick varenda marknadsstånd är pyntat med ljusslingor för synlighet och mysfaktor. Fast nästa år hoppas jag verkligen ett ordentligt snötäcke kan göra oss sällskap!

Jag undrar om det finns något ultimat sätt att lägga upp ett marknadsbesök för att kunna ta in allt? Jag brukar ta ett ”titt-varv” och ett ”köpe-varv”, men ändå känns det som att jag inte registrera hela utbudet. Ja, inte köpmässigt utan inspirationsmässigt. Samtidigt vet jag ju att jag skulle kunna vandra omkring bland alla godsaker, dekorationer, bruksföremål och kläder i dagar utan att mätta kreativiteten.

Fastän jag själv inte skapar i alla material och tekniker som erbjuds kan jag ändå hitta små korn av idéer jag vill ta med hem. Det var liksom något i formerna hos Tantens Mix fina ”retrotygvänner”…

…och jag gillade både Selene Hecates tanke på örter i ljuset och strukturen som bivaxet gav dem.

Och när jag såg det här fatet från Jeanette Hultdin ville jag nästan gråta pga. så fint. Precis så här har jag drömt om att kombinera rotslöjd och keramik i flera månader. Jag hoppas så innerligt att jag får hämta hem den färdigbrända burken snart så jag får sätta planen i verket.

Gick såklart förbi på handens hus också. Den här gunghästen var ju ungefär det finaste jag sett!

Sedan gick jag till smedjan och sa hej till Maria, som numera bor och skapar i Skellefteå på heltid. Håller tummarna för att kunna gå en helgkurs i smide hos henne framöver! (Hon skapar förresten i textil också – min linneklänning till exempel).

En burk havtornsmarmelad och två par örhängen senare sa jag hejdå till marknaden för den här gången. Vi ses igen nästa år!

7 kommentarer

Etikett med vett (på fem sätt)

Plötsligt var vi här igen; första december och första advent. Startskottet på – och nedräkningen till – min mest känslo-ambivalenta högtid. Tycker ju så mycket om gemenskapen, dekorationerna och stämningen som julen för med sig, men det är också en tid jag förknippar med stress och (efter en november med singles day och black week) peak-magknip över all onödig konsumtion.

Skalar ner och tänker om lite inför varje år. Hur kan jag göra julen mer hållbart på alla vis, både miljö- och orkmässigt? Vi delar numera upp firandet på flera dagar istället för att besöka alla på julafton. Pratar mer om klappar – vad vi faktiskt behöver och var vi införskaffar dem. I fjol fixade och tipsade jag om innovativa sätt att slå in presenter på och tidigare (här och här) har jag också delat med mig av tips på fina presenter att fixa själv.

I år är det etiketternas tur. Det är ju så otroligt onödigt att köpa nya varje år, bara för att klistra fast och sedan slänga bort.

Här kommer därför fem tips på etiketter du enkelt kan göra själv och använda år efter år – oavsett tillfälle eller form på paketet.

Psst! Vill du ha tips på andra hållbara och kreativa DIY-projekt att göra i jul (klart du vill!) så bör du också titta in hos Alicia, Jackie och Jenny – vi gör nämligen en liten adventspecial ihop i år!


Har du lite färg över hemma? Kanske en och annan julkula också? Om inte så är second hand-butikerna är just nu överfulla med julkulor. Senast fick vi fem stycken för fem kronor.

Måla namn på kulorna och fäst på respektive klapp. Vi hade till och med lite svart tavelfärg över, så här skrevs namnet med krita och blir därför ännu lite mer användbar!


Nära till skogen? Leta på marken efter en gren i önskad tjocklek och såga centimetertjocka bitar. Borra hål och skriv namn på valfritt sätt – jag använde en helt vanlig svart penna. Trä jutesnöre genom hålet och knyt fast.


I julklapp har jag tidigare fått stansar i metall. De är otroligt användbara, inte minst när det kommer till just etikett-skapande. De funkar på de flesta material; läder, som här ovanför, till exempel. Finns ofta överblivna stuvar på hobbybutikerna eller på second hand. Äger du inte en håltång kan du göra hål med hammare och spik.

Stansarna funkar minst lika bra på trä, så det är också ett alternativ. Andra alternativ för etiketter i trä är att helt enkelt måla eller använda en brännpenna.

Etiketterna som syntes i fjol får framhävas som sitt eget tips i år. De är inte direkt några du använder år efter år, men de hamnar i alla fall i magen istället för i soptunnan. Passa på att fixa några under pepparkaksbaket!

Möjligheterna och materialen att använda för år-efter-år-etiketter är i princip obegränsade. Jag har framtida planer på att skapa varianter i betong, keramik och broderi. Kanske blir det några trävarianter med brännpennan också.

Annars är lufttorkande lera ett bra alternativ för både etiketter och pynt – och för det har Jackie faktiskt gjort ett recept! Inne hos Jenny hittar du dessutom tips om tre snabba julpynt att göra av det tyg och garn som finns hemma i gömmorna och Alicia har knåpat ihop en DIY-beskrivning av hur du binder en krans av lärk, komposterbar utan stomme eller ståltråd. <3

Jag tänker att om tiden fram till jul får vara lite mer sånt här, i kombination med fika och kompisar, så blir det nog den mest hållbara hittills, både för samhälle och själ.

4 kommentarer

I glasblåsarens värld

Hej på er. Jag kämpar på i det töcken som är november, utanför algoritmer och hashtags. Försöker skydda mig mot den ångest och hopplöshet som singles day och black friday (black week!) bygger upp inom mig. Mot apatin som kommer med den samhälleliga konsumtionshetsen.

Utanför filter och flöden är livet fint. Tittar på golv nu när 90-talsmattan börjar släppa. Fikar länge med vänner, grottar ner mig i fan fiction och i helgen körde vi en knapp timme norrut för att njuta av Jonathans julklapp (natt på hotell) och min vinst i en adventstävling i fjol (presentkort för att blåsa en glaskula hos Heta hyttan i Piteå). Och det är det sistnämnda jag tänkte berätta om för er idag!


Jag brukar säga att när du får prova på ett nytt hantverk får du inte bara kunskap om en teknik eller ett material; du får också en mycket djupare förståelse för värdet av saker. Förståelse för tiden det tar att skaffa sig och bemästra kunskapen som krävs. Förståelse för tiden det faktiskt tar att skapa något för hand – inte bara vid det enstaka tillfället, utan också alla gånger det inte gick som du tänkt.

I en värld fylld av massproduktion, slit-och-släng-mentalitet och prisjakt är en lärdom jag aldrig vill börja ta för given.


Av alla olika hantverk jag provat på hittills är glasblåsning det allra häftigaste. Det var mycket olika information i olika steg under de få minuter jag hade på mig, men Linda var en otroligt duktig lärare. Efter att ha värmt upp glasmassan första gången rullade jag det i pigment – en turkos färg jag valt i förväg.


Sedan åkte den i 1400-grader-ugnen igen. Viktigt att komma ihåg att snurra på pipan hela tiden. Tio sekunder inne, sedan ut och rulla i färgen en andra gång.


När färgen smält in och jag tryckt till formen i en mall hjälpte Linda till att lägga på ännu mer glasmassa.


Sedan förberedde hon massan för nästa steg; blåsandet!


Och det var så himla fascinerande att se kulan växa, för det kändes verkligen inte som att luften jag tryckte ur mina lungor tog vägen någonstans. Och hela tiden; snurra blås snurra blås snurra. Till sist; stopp!


Slutligen brände Linda in mina initialer och la kulan på kylning till dagen. Som en liten, liten boll av norrsken.


Och dagen därpå såg den ut såhär. Som ett annat slags norrsken, turkost istället för grönt.


Hade stora planer för kulans hemkomst och bad därför om att vi skulle lämna ett hål på ovansidan.


Fästet för upphängningen satte Linda därför på sidan av hålet istället för att täppa igen det.


Valde nämligen färgen utifrån de nyanser vi har i sovrummet. Genom hålet trädde jag i en ljusslinga och så fort jag fixat ett hänge (eller en passande fot) ska den få bli fönsterlampa.


Det finns många saker att tänka på när det kommer till presenter. Personligen tycker jag att behov och källa (av vem, vad och var och hur en sak tillverkats) är de allra viktigaste att ta hänsyn till, förutsatt att presenter är något som ska ges överhuvudtaget. Jag hoppas att vi är på väg mot ett samhälle där vi inte handlar för handlandet skull. Där vi gör medvetna (och allra helst lokala) val.

Men jag tror också det finns ett stort värde i att ge bort eller unna sig själv upplevelser som dessa; möjligheten att få skapa ett alster du kommer värna om. Det resulterar nämligen inte bara i ett minne för livet utan också i kunskap om allt det arbete som ligger bakom hantverkens priser som så många så ofta kritiserar; två återbrukbara saker som absolut inte hamnar i slit-och-släng-hjulet.


Tips! På studieförbund som vuxenskolan, medborgarskolan och studiefrämjandet finns det kurser över hela landet. Jag har själv provat både keramik, smide och baka i bagarstuga. Kolla också med lokala kreatörer i din närhet om de har prova på-tillfällen – färdiga kurser eller möjlighet att skräddarsy något som passar dina önskemål. För den som tycker om att resa rekommenderar jag ett medlemskap hos STF – då får du rabatt på alla boenden och ännu en anledning till en spännande hemester nästa år. Kanske ses vi på Stora Fjäderägg, Holmön eller i Saxnäs? <3

3 kommentarer
1 2 3 14