Det blir inte mer lokalt än såhär

Igår blev det mitt-i-veckan-must! Typiskt bra onsdagsgrej, tycker du inte? Verkligen på tiden också, för nu kommer frostnätterna och de flesta äpplen har ju börjat falla till marken.

Så igår plockade vi dem allihop, från gräsmatta och från gren. Mer närproducerad produkt går knappast hitta. Äpplena var inte lika många som i fjol (då vi typiskt nog inte mustade utan gav bort allt), men det blev en lagom mängd för premiär-pressandet!

Jag trodde de mosades i själva fruktpressen, men så var inte alls fallet! De ska mosas innan, serevettu, det berättade min mamma över telefon. Fick tips om att stoppa några äpplen åt gången i en bärkasse i plast och slå sönder med hammare.

Helt plötsligt blev det alltså också ett tillfälle att ta ut lite ilska på livets och världens orättvisor. Ganska många slag senare tömde vi krosset i nätet och behållaren och byggde på med lock och träbitar. Har du aldrig mustat finns det en helt ok video här, minus momentet med hammaren (okej jag tog första bästa film som hade liknande press som vi och du kan spola fram till 2.20 direkt).

Sedan vevade vi. Runt, runt, runt. Nedåt, nedåt. Till slut sipprade saften fram, så småningom i allt snabbare takt. Det blev trögare ju närmare botten vi kom och det är definitivt nödvändigt att vara två ifall du inte kan kila fast din press på ett väldigt stabilt sätt.

Och idag har flaskorna skållats i ugnen (110 grader i 10 minuter, plastdetaljer och korkar kokade jag i kastrull lika länge) och musten pastöriserats (78 grader i 15 minuter – kom ihåg att röra om så det är samma temperatur överallt). Häll upp direkt i de varma flaskorna och låt svalna under en filt innan du ställer flaskorna mörkt och svalt och tar fram en åt gången tills det är slut. Musten går såklart frysa också, men då måste du tänka till hur mycket du fyller flaskorna (och kanske helst använda ett lite mer flexibelt material. Pet-flaskor, till exempel).

Öppnade håller de sedan en vecka i kylskåp, står det lite varstans. Som om det vore möjligt att inte dricka upp allt på en gång, va. Älgörtsdrickan fick sig precis en konkurrent, och det säger inte lite när det kommer från mig. Det vet du ju.

 

Mustar du i år? Eller kanske sylt, gelé, mos? Berätta gärna <3

En kommentar

Omtanke du får i förbifarten men som stannar i hjärtat länge länge länge

När äpplena kommer in har hösten slagit ut på allvar. Det är snudd på tradition (jag vet inte hur många upprepningar en tradition kräver) att ställa några stycken där intill vår tv. Låta rummet fyllas med äppelarom.

I år står något nytt-nytt där bredvid. En ljusstake i keramik som jag spanat på i nästan tre år. Den är inspirerad av betongpelarna som höll upp världens längsta linbana. Kändes så innerligt ovant att gå in i en butik och på förhand veta precis vad jag skulle komma ut med. En present till mig själv, från mig själv (genom presentkort från farmor och farfar<3). Konstnären är ursprungligen från Boliden förresten, orten som linbanan en gång gick till och från. Det berättade de i butiken.

Men hörni, nu kom jag av mig. Det här inlägget tänkte jag dedikera åt allt fint och omtänksamt som människor i min närhet gett mig den senaste tiden, bara sådär.

Som de två disktrasorna min kompis Erna virkat, i grått och i gult. Så vackra och rejäla och nästan sådär för fina för att användas. Fick dem i vintras, ihop med en burk av de allra godaste hembakta kolasnittarna (som tog slut i ett nafs).

Broschen i rotslöjd har jag fått av mormor. Har aldrig sett maken till pill. Uppskattar den extra mycket, att jag får bära den vidare, sedan jag gått kurs i hantverket och verkligen kan förstå mängden tid och kärlek som investerats i skapandet av den.

Till en fikadejt på Society mitt i veckan hade Ethel med sig ett klotljus hon stöpt själv, och två grytlappar hon skapat genom att återbruka en kofta (och automatiskt får lite extra höstmys-känsla). Blev så himla överraskad och glad!

Och det här då! En stor samling näver som snälla Jenny ville rädda från sin farmors flyttrensande. Ett favoritmaterial som jag nu får möjlighet att utforska mer <3

Lavendelpåse, vykort och broderigarn i naturnära toner kom Alicia med på sitt besök i mitt hemma, nu i sommar. En hel goodiebag hade hon med sig, faktiskt, för utöver dessa vackra alster och material fanns där också de mest fantastiska ätbara gåvorna;

…örtsalt från Brunnen och (hennes släktings lokala) rapsolja från Säby Gård..

 …jordgubbsmarmelad med prosecco inhandlad under ett besök på Nora gård….

 …och kaffe! 100 % ekologiskt och rostat på hennes Värmdö. Ser fram emot att smaka, vill att det ska bli på en dag när jag verkligen kan s m a k a, länge. Kanske till helgen? Ja.

Och så, sist och minst, men inte till värde; kådsalva från Julia. Fick arbeta med några porträtt till hennes hemsida häromdagen och som ett extra tack gav hon mig den. Används på torr hud (vintern kommer) och kan också hjälpa till att dra ut stickor.

Tänk ändå, vilken glädje och omtanke det finns i de mest spontana av gåvor. En sån ynnest det är, att vara omgiven av er <3

 

2 kommentarer

Gåvor från gården

September är skatternas månad. De finns överallt – i skogen, i träden, i buskarna och slänterna och risen. I pallkragarna och rabatterna.

Tacksam över möjligheten att sedan länge ha haft några semesterdagar avsatta för den här veckan. Att i lugn och ro få göra höst både ute och inne, på gård, i hus och i kropp. Har simmat lugnt och länge nästan varje dag (jo, till och med utomhus), strosat på skördemarknad och packat in alla fynd i kyl och frys. Häromveckan plockade vi få, men enorma, kantareller som har rensats och förvällts. Nu i veckan var det hög tid att ta in de gåvor som gården har till skänks. Vi tittar!

Hallonen är mindre nu, men många mognar fortfarande. Har plockat i omgångar sedan juli, 12 liter totalt. Mycket har jag gett bort, vi har helt enkelt inte plats eftersom många fjolårsliter ännu är oätna. Plockar gärna, vill inte att de ska gå till spillo, men nu när bladen börjar rodna är de flesta snudd på övermogna och jag tänker att fåglarna också ska ha sitt.

Tomaterna mognar också, men nätterna är kalla nu. De gröna som återstår ska knytas på snöre och få fortsätta få färg inomhus.

Paprikorna är redo för höstgryta!

Och de grönsaker som fått varsin skylt i keramik likaså. Att vi reste bort under en av sommarens varmaste veckor gjorde dem inte direkt gott, men med tanke på hur lite kärlek de fått har de, litenheten i storlek och antal till trots, ändå gett mångdubbelt tillbaka.

Både rödbetorna och de gula morötterna gav ordentligt med blast åtminstone. Kanske borde vi prova göra pesto?

Äppelmust (premiär!) hoppas jag också hinna med inom kort. Mycket faller till marken nu, har inte gallrat kart alls i år. Annars får det bli äppelkaka att plocka fram i vinter – det är ju inte heller så dumt.

Lokalt äter vi för hela slanten! Grönsaker i ugn och vår lokala variant av halloumi; löpeld från Svedjan Ost! Så himla gott, är glad att allt fler restauranger här hemma också väljer att servera den lokala varianten istället för den långväga importerade.

Väntar på att få plocka in blommor gör jag också. Hoppas så innerligt att solrosorna ska hinna slå ut innan frosten. Jag sådde dem kanske lite, lite för sent och satte dem lite, lite för skuggigt. Håll tummarna för mig?

Ja, lite så har det varit på gården i veckan. Än finns det lingon i slänten och äpplen på träden att skörda vid tillfälle, men det blir när det blir.

För i veckan jobbar Jonathan alla sju dagar, och det är viktigt att hinna kramas också.

 

Samlar du något nu, när september är som mest givmild?

2 kommentarer