Destination: Borgafjäll

Hej och välkommen till tredje delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Efter en dag fylld av äventyr i Storuman (vilket jag berättade om i första delen här) och en övernattning och några fina upptäckar-timmar i Vilhelmina (som jag skrivit om i andra delen här) fortsatte vi söderut, mot grannkommunen Dorotea.

Sedan körde vi västerut, ungefär så långt vägen räckte. Och det är där resan nu tar vid;

VÄLKOMMEN TILL VÅRA DAGAR I BORGAFJÄLL

Oj, som jag hade längtat tillbaka hit till Borgafjäll. Här blev nämligen några av alla bilder jag fotade till den här bröllopsboken till, en ljus sommarnatt för många år sedan.

Så fint att få återse den mäktiga Borgahällan med min bästa person alldeles intill. Och så fint att vi verkligen hade tid att utforska den här platsen, för vi hade nämligen bokat sommarpaketet hos Borgagården och skulle stanna två nätter i vår lilla stuga!

Eftersom finrestaurangen är stängd vissa dagar blev vår första middag istället på deras Saloon. Och inte var vi ledsna för det, för oj vad gott det var. Och vad skönt det var att sänka tempot, sitta länge där på verandan och spana på getter och ankor.

Det kom ett åskoväder lagom till att vi tänkt ut på en liten kvällstur. Skulle vi eller skulle vi inte? Vi chansade ändå, när regnet börjat avta. Körde några kilometer västerut till Sutme stugby (länk till position), där vandringsleden började. Än föll regnet, så Jonathan sov en stund i bilen innan det tillslut sprack upp igen.

Och vi gav oss av mot Storfallet.

Vädret var fint, men vi hade väl kanske inte tänkt på vad regn gör med en skogsstig. Vi slirade fram, väjde för pölar och möttes i slutet av en betydligt brantare väg ner än vi kanske tänkt. Ett riktigt äventyr blev det, där vi fick ta hjälp av grenar och rötter och en hel del mod för att ta oss hela vägen fram.

En lilltå som var blå resten av semestern var ändå värt det, för fy vilken vacker plats!

Hade badkläder med, men bestämde oss för att spara på krafterna till att klättra upp igen. Och nu vill jag absolut inte skrämma bort någon; det är absolut värt att vandra hit. Kanske bara inte direkt efter ett skyfall som varat i två timmar.

Men är du på besök, för all del, packa picknickkorgen och badväskan. Kanske snorkeln med?

Eller så besöker du någon av de andra platserna som stigen leder till. Bara utsikten på vägen hem är värd det; här på väg tillbaka till bilen. Magiskt.

Sedan åkte vi in till byn för att belöna oss med varsin glasspinne. Stannade till där konstvägen sju älvar börjar (eller slutar, beroende på hur du ser det). Det här verket, nummer 13, heter Återkomsten.

Körde tillbaka till vår stuga, diskuterade om vi kanske skulle vandra upp på Borgahällan dagen därpå och sa sedan godnatt. Trötta och glada, och så väldigt peppade på en ny dag med upplevelser.

Som började här, intill en otrolig utsikt och med en alldeles underbar frukostbuffé. Våfflorna kom inte ens med på bild, men det gjorde i alla fall det hembakta brödet och hjortronsylten!

Borgahällan skymtar i var och varannan bild, men den är verkligen så mäktig. Den reser sig 1149 m.ö.h och jag tror utsikten där uppifrån verkligen är storslagen. Det tog vi dock inte reda på, min kropp var så mörbultad efter senaste behandlingen att jag helt enkelt inte litade på att jag skulle ta mig hela vägen upp, om ens halvvägs.

Det är helt enkelt en utmaning vi får komma tillbaka för – och kommer tillbaka gör vi så gärna!

Istället körde vi tillbaka mot Sutme Stugby och letade oss mot vattnet igen. Vi frågade i receptionen och nog skulle det gå bra att bada – men är du på besök bör du göra samma sak, så vattnet av någon anledning inte är för strömt eller om det finns ställen som kanske borde undvikas.

Vill du ha guide med dig kan du dessutom boka in en fjällsnorkling, som är en av alla aktiviteter vårt boende hade i sitt utbud. Då gör det inget om vattnet skulle vara kallt heller!

Men vi snorklade och badade på egen hand, i detta lilla paradis. Helt för oss själva, med lunchen vi fått med oss från boendet. Och så oväntat varmt det var i vattnet! En av sommarens absolut finaste stunder hade vi, precis här.

Här rinner bäcken ut, precis på gränsen till Jämtland.

Också en vacker plats att bada på, eller bara njuta sol och kakor på. Men det får också bli på vårt återbesök, för vi hade en tid att passa; vår efterlängtade 3-rätters middag i Borgagårdens fine dining-restaurang.

Förrätt; sotad gravad gös med dillpulver, äpple- och fänkålssallad och yuzuinlagd rättika. En otroligt start!

Till huvudrätt fick vi blåbärsglacerat älginnanlår med blåbärschutney och hemgjorda tryffelpotatiskroketter. Toppat med timjansky, underbara morötter och kejsarhatt (det var premiär för mig, väldigt god svamp!). Fantastiskt gott.

Och efterrätten var precis lika god som den ser ut. Choklad, havtorn (som någon slags pannacotta vill jag minnas), honung och crunch. Har tänkt på den här middagen åtminstone en gång i månaden sedan dess.

Tycker väldigt mycket om hur det lokala får ta sån plats på menyn. Bad om en alkoholfri öl till middagen och även då kunde de leverera; den här goda från U&me. Är du nyfiken på restaurangen och aktuell meny kan du kika här!

Vi avslutade vårt äventyr i Borgafjäll med att premiär-prova Stand Up Paddle. Hyrde en bräda, pumpade som tokar, råkade släppa ut all luft när vi skulle stänga ventilerna och fick pumpa lite till. Allt för att sedan få glida omkring på en bland fjällsjö i solnedgången.

Vad är det med ljudet av en paddel som möter vatten? Så jäkla underbart är det.

Och ett sånt perfekt avsked. Dagen därpå njöt vi en sista frukost med Borgahällan som utsikt, städade ur vår lilla stuga och körde österut igen, för att landa några dagar i svärföräldrarnas stuga i Ångermanland.

Sedan vände vi hemåt, norrut längst kusten, men gjorde en avstickare till en av våra favoritplatser på vägen. Holmön, bästa bästa Holmön. Det ska jag såklart också berätta om, i den fjärde och sista delen av vår Hemesterguide från sommaren 2021.

Men det blir en annan gång!

Seså, lägg till Borgafjäll på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

Kommentera

Destination: Vilhelmina

Hej och välkommen till andra delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Efter en dag fylld av äventyr i Storuman (vilket jag berättade om i första delen här) fortsatte vi söderut, mot grannkommunen. Och det är där vi tar vid nu;

VÄLKOMMEN TILL VÅR DAG I VILHELMINA

Lagom till middag anlände vi till Saiva Camping och stugby i Vilhelminas utkanter och checkade in en underbart mysig liten kåta.

Vid det lilla träbordet utanför, där intill sjön, packade jag upp en medhavd pastasallad medan Jonathan ställde fram det han bedömde som ”kanske mitt livs godaste kebabtallrik” från det lilla stället inne i centrum. Om det betyget kom från extrem hunger och trötthet efter dagens vandringar uppe på diverse berg, eller om den faktiskt var så extremt god, kan han än idag inte svara på.

Mätta och belåtna spanade vi in områdets aktiviteter. Det fanns en hel del att välja på!

Kanot hade varit väldigt fint, men det får bli vid ett annat besök. Den här gången blev det istället minigolf bland flygmyrorna!

När det började skymma tog vi oss in till centrum. Har aldrig stannat till på orten Vilhelmina tidigare, bara åkt igenom på väg till en annan plats i kommunen; fjällsnorklingen i Saxnäs (som jag skrivit om här).

Fick upptäcka att det är en väldigt mysig liten centralort, i kommunen med samma namn. Här syns en liten del av ortens äldre delar och Vilhelmina kyrkstad.

Något helt annorlunda mot kyrkstäder jag tidigare sett, där samtliga stugor ofta är röda (som exempelvis Lövånger) eller mörkbruna (som Bonnstan i Skellefteå). Väldigt fint!

Inget bad blev det den här gången, men oj vad kul med ett hopptorn. Vackert med, speciellt en spegelblank kväll som den här. Vi sa godnatt och sov så väldigt gott i vår lilla kåta.

Sedan vaknade vi utvilade och peppade för ännu en dag fylld av intryck och upptäckter.

Efter att ha ätit frukost och checkat ut började vi med ett besök i den här vackra byggnaden: Magasin Mix!

Här fanns så otroligt mycket fint! Och många fler rum att fynda i än vid första anblick – lokalen bara fortsatte och fortsatte.

En av dessa fina (BIRKA – Gustavsberg) packade jag ner i resväskan.

Sedan blev det fikapaus på (nya) Stenmans som fått nya ägare och öppnat upp igen! Hur charmig lokal?!

Här bakas allt från grunden, och då blir det såklart extra gott. Blev verkligen inte besvike

Vi kilade vidare till Risfjells Sameslöjd och möttes av helt fantastiskt hantverk och fina berättelser om de olika alstren.

Rekommenderar verkligen att stötta den här typen av hantverk, om du funderar på någon nyproduktion till ditt hem istället för second hand. Så viktig kunskap och historia att hjälpa till att bevara!

Sista stopp innan vi åkte vidare var på Pralineriet. Denna gång blev det godbitar som fick följa med, men en tunnbrödsklämma med älg känner jag i efterhand att den hade suttit ganska fint. Jag kommer tillbaka, lovar!

In i bilen packade vi både vår nya, underbara matta från Risfjells sameslöjd. Mönstret upptäckte en av butikens ägare (och slöjdare) på en bild i en gammal bok. På bilden syntes en liten väska med ett lock i horn, och på det locket var bland annat det här mönstret inristat. En fin och spännande berättelse, om hur det här fina traditionella Sydsamiska mönstret hamnade i vårt vardagsrum på en handknuten ullmatta.

Med oss kom också ett fyrpack praliner. Och kaffekoppen från Magasin Mix, såklart.

Alltihop fick följa med till nästa stopp, Borgafjäll!

Men vad vi hittade på där, det är en annan del i den här berättelsen.

Seså, lägg till Vilhelmina på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

Kommentera

Destination: Storuman

Hej och välkommen till första delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Storuman, Vilhelmina och Borgafjäll hälsade vi på, innan vi mellanlandade i svärföräldrarnas stuga i Höga Kusten några dagar och sedan stannade till på underbara Holmön på vägen hem.

Den här berättelsen kommer alltså innehålla tips, vyer och upplevelser från fjäll till skärgård – för precis så brett är utbudet här, i mitt hemma.

Men, vi tar det i ordning va. Första delen av fyra kommer här!

Välkommen till vår dag i Storuman

Tidigt den här julimorgonen packade vi in oss i bilen och körde 25 mil nordväst. Målet var att komma fram hit, till Café Utsikten, lagom till lunch. Namnvalet känns så självklart – du ser ju!

Och det där berget som skymtar rakt fram i fjärran, med en kal fläck på sin vänstra sida? Det var vårt nästa mål. Men först var det som sagt dags för lunch – och rejält med efterrätt!

Den här tårtan hade jag spanat på i flera veckor. Fylld med kombinationen hjortron-blåbär. Blev, så att säga, inte besviken. Så otroligt god. Rekommenderar till 1000 %.

Vi satt länge, länge. Det var så lagom varmt. Omgavs av familjer, pensionärspar och kompisgäng. Tittade på alla aktiviteter som fanns runtomkring. Fnissade lite åt gulligheten i att det fanns en hästparkering alldeles intill, i ett hav av ljung och lingonris.

Storuman är väl värt ett besök om så bara för att fylla magen här. Vill du hålla koll genom instagram så heter de @UtsiktenStoruman.

Sedan var det dags för det där berget som skymtade i fjärran på första bilden. Kyrkberget.

Lätt som en plätt att hitta efter tydliga instruktioner från Madeleine på @storumanlapland.

Hitta till Kyrkberget:

Kör västerut från Storuman mot Tärnaby, ungefär 26 kilometer. Sväng inte vänster vid den gula vägskylten som det står ”Kyrkberg” på, utan fortsätt ungefär 1 kilometer tills du ser den här träskylten på vänster sida. Där svänger du av in på en skogsbilväg. Följ vägen några kilometer tills du kommer till en korsning. Håll till höger, när du kommer till en vändplan är du framme. Koordinaterna 65.271210, 16.775926 bör stämma någorlunda, titta annars in här.

Har ni sett en mysigare start på en vandringsled någon gång? Jäkla idyll, med humlor i varenda rallarros. Som du ser finns både karta och tydligt utmärkt led. Sträckan är några kilometer, genom alldeles underbar djupgrön skog.

Glöm inte vattnet! Eller fika för den delen, väl framme vill du garanterat stanna en stund.

Om du inte har en sambo som är väldigt rädd för höjder och får ännu mer panik om du går för nära kanten, vill säga. Han var inte riktigt beredd på reaktionen själv ens, stackaren <3

Med det sagt är det här kanske inte det bästa utflyktsmålet för små barn som tar sig fram för egen maskin. Det är väldigt, väldigt högt och väldigt, väldigt branta stup. Men också väldigt vackert, så ett besök rekommenderas under förutsättningar som känns rätt för dig.

Ja du ser ju. Så jäkla fint.

Sedan vandrade vi tillbaka och tog sikte rakt över vattnet för vårt tredje och sista stopp på vårt besök i Storuman.

Nämligen hit, till Laisot (enligt kartorna) eller Laisok (som det kallas i folkmun).

Hitta till Laisokgården, sjön och berget:

Knappa in ”Laisok 402” i din GPS, eller ange koordinaterna 65.269413, 16.708244. Du kan också läsa mer om platsen här, den har en spännande historia.

Här badade jag i den klara, kalla fjällsjön och vi åt medhavd matsäck på den lilla bryggan. Alldeles ensamma i lugnet (i bakgrunden här ser du Kyrkberget).

Till vänster om oss fanns ännu ett litet berg att bestiga. Lite brantare vandring, men också kortare.

Här uppe fanns också staket, vilket gör det till ett lite mer barnvänligt utflyktsmål. Stigen upp börjar på andra sidan fotbollsplanen, som du hittar till vänster när du kör in på lägergårdens område.

Har du tur kan du, som vi, få se och lyssna på fjällvråkarna som seglade i vinden. Så häftigt!

Men utsikten duger gott, den med.

Nöjda och glada styrde vi sedan sydöst, mot Vilhelmina där vi skulle spendera natten. Men det, det är en annan del i den här berättelsen.

Seså, lägg till Storuman på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

Kommentera