Vecka 14


• Veckans planer:

Är det inte något långt där inne i huvudet som alltid förknippar vecka 10 med sportlov och vecka 14 med påsklov? Trots att det är många år sedan högstadiet nu. Tio för min egen del, för att vara exakt. Och ändå är det precis så lov-ledig min vecka 14 är i år – den sista innan jag börjar på mitt nya jobb(!). Jag ska ägna den åt typiska hushållssysslor som att skura trapp och rensa garderob, men också åt diverse måltider och fikastunder med familj och vänner. I helgen tänkte vi kanske fira nya tjänsten också, han och jag.

• Veckans trista:
Min kropp har invaderats av någon mellanmjölksaktig förkylning. Ni vet, en såndär som inte gör dig sängliggandes men ändå får världen att gå i slow motion och alla röster att låta avlägsna? Så himla onödigt, men förhoppningsvis går den över lika fort som den kom.

• Veckans skapande:
Sitter med ett gäng detaljbilder och försöker få ihop spännande triptyker att framkalla. Dessutom ska jag fixa ett bokomslag till en födelsedagspresent, så det kommer bli några stunder ihop med scanner och photoshop.

• Veckans önskningar:
Få bli frisk och kry. Hitta en ny bok att läsa (även: komma igång med läsningen!). Sätta upp min grattis-till-nya-jobbet-thea-önskar-thea-present så jag kan visa er denna s k ö n h e t jag suktat efter i jag vet inte ens hur länge.

• Veckans blogginlägg:
Jag vill dela med mig om min fina påskhelg i Sara Lidmans hus i Missenträsk (bilderna i detta inlägg är en liten förtitt). Sedan tänkte jag berätta mer om nya jobbet och vad det innebär, kanske visa ett par av de där pixlarna från Egypten och så är jag lite sugen på ett-foto-i-timmen men då vore det ju kanske trevligt om detta lilla snörvelpaket orkade utanför dörren så vi får se hur det går med det.

• Veckans måste:
Äta soppa. Minst en gång. Pga så gott. Gjord på ärtor, trattkantareller, sötpotatis eller kanske något helt annat – har ni något smaskigt att tipsa om? Min host-härjade hals kommer stå i evig tacksamhetsskuld!

En kommentar

Magiska mars

Livet alltså. Så himla fint just nu. Så där alldeles fint att jag i princip spenderat de senaste dagarna i någon slags omtöcknad glädjedimma. Jag ska alldeles snart berätta varför, men först väntar en påskhelg och då är det dags att ta itu med en punkt på den här listan, nämligen; spontan road trip med två vänner, till ingen mindre stans än Missenträsk! Lovar att dokumentera ordentligt och sedan börja beta av alla dessa inlägg som hamnat i skymundan av livet på sistone.

Och alltså, denna mars. Vanligtvis en sån där mittemellanmånad som jag aldrig riktigt förstått mig på (förstår mig visserligen inte på hajpen med de kommande fyra månaderna heller men vet inte om det är ok att säga i detta land), men i år har det hittills varit 28 dagar helt utöver det vanliga. En vecka i Egypten, en helg med förstklassig konsert och ännu bättre kramkalas med mina bästa vänner i huvudstaden och så lite mysig bingolotto med mormor och fina luncher med vänner här på hemmaplan.

Och på tal om fint; kan vi ta ett ögonblick och beundra vårt påskris? Vanligtvis klipper jag björk från gården men snödjupet höll på att svälja mig levande, så detta är körsbärskvistar och magnolia från min bästa blomsterbutik som jag delat upp i loppis-vaser i glada färger och spexiga former. Extra piffat med färgad västerbottensull jag köpt från Lillemor. Snällt och närproducerat – tips tips! <3

Nu ska jag förbereda inför min avfärd imorgon. Trattkantarellsoppa ska kokas och kamerabatteriet laddas. Hoppas ni får en superfin och vilsam påsk med det sällskap du önskar helst, andras eller ditt eget. Vi hörs till veckan igen!

6 kommentarer

Tjena mars!

Första mars. Ett kapitel tar slut och ett nytt sin början. Februari har varit så himla fin, fylld med både solkatter, myskatter, loppisskatter och kompistjatter. Och så igår, plötsligt, tog det slut. Jag lyckas alltid glömma bort att månaden inte räcker lika länge som de andra.

Det har inneburit att den här veckan blev lite extra tidsknaper, för igår tog också min projektanställning på gold of lapland slut. Deras magasin, som jag arbetat med att utforma sedan november, är färdigt att tryckas. Om några månader håller jag det i handen och jag har ingen aning om var jag kommer befinna mig då. Vilken ny titel eller arbetsuppgift jag kommer ha skaffat mig. Det är lite spännande att fundera på. Att liksom inte ha en aning. Och för en gång skull är det skönt att inte känna någon gnagande oro i magen. För det löser sig.

Och om Bowie var här nu skulle han hålla med – och tycka att jag kunde klia honom på magen så länge. Som ni ser på bilden var han inte speciellt nöjd över att kattvakten ägnade mer uppmärksamhet åt de orangea hårddiskarna än honom.

Så, nu återgår jag till mina listor. Lapptäcken och tavelvägg och keramik. Ser nu hur fint det börjar bli i vardagsrummet? Så där på gränsen färdigt att det liksom börjar gå att visa upp stora delar, fastän det fortfarande saknas några motiv. Det är så skönt att komma hem och känna sig som hemma. Om ni fattar hur jag menar? Tips: håll utkik på instagram för lite fler glimtar framöver.

Och hörni, vi ses snart! Lovar! Berätta gärna vad ni tror/vet att ert mars kommer innehålla så länge, det är så fint att läsa. För mig blir det en hel del resande, lite reunion med gamla klasskamrater och ett och annat spännande frilansuppdrag. Och husfix. Alltid husfix. Himlarns vad fint, va.

6 kommentarer

Fettisdag med guldkant

Fettisdag! En mindre högtid här hemma hos mig och han jag delar hushåll med – en av världens kanske största semmelentusiaster. Vi har givetvis redan hunnit njuta av några i år, men är det semmeldag så är det. I år har jag för första gången försökt baka bullarna själv. Tycker det var lite klurigt att lyckas med jäsprocessen utan termometer så några skönheter blev de inte, men med lite övning och ett inköp av termometer är receptet är helt klart värd en revansch!

Hittade dessutom en liten skatt i frysen – en bortglömd burk med sommarens hjortron. Några av dem fick sätta lite guldkant på grädden i mina bullar. Tips tips, så himla gott!

Sån lyx, så här dagen efter pappas 50-årskalas och dagen innan hjärtedejt på pinchos. Den här veckan alltså, fylld med så mycket fint. Precis som de kommande. Bästa februari, tack för ljuset, energin och allt roligt du innehåller <3

2 kommentarer

Älvsbrus och brasknaster

Söndag! Är det inte knäppt hur fort veckorna rusar förbi? Just den här innehöll lite dumheter i form av oförutsedd bilreparation (ungefär den enda dåliga grejen jag kan komma på med att bo här – det går liksom inte vara utan den där pengaslukaren) men också finheter som gårdagens långfika med en kär vän och dagens grillunch som jag tänkte berätta om nu!

Efter en skön sovmorgon (drack så mycket kaffe på kompisdejten igår att jag inte somnade före 03 inatt) åkte jag och Jonathan in till stan, plockade upp mamma, och körde ytterligare några hundra meter innan vi parkerade för att promenera sista biten fram till en lätt översnöad grillplats intill Skellefteälven.

Så tyst och fridfullt – tjock pudersnö måste vara den bästa ljuddämparen. Här fanns bara brasknaster och ett lätt porlande från den del av älven som fortfarande är i flytande form. Och kanske ett och annat kurr från en hungrig mage.

I väntan på glöd drack vi varm choklad – men sen blev vi otåliga och bestämde oss för att grilla över lågorna. Ni vet, sådär som det brukar bli ungefär två av tre gånger.

Resultatet? En nalta knaprig sojakorv. Godkänt ändå, ihop med ketchup och rostad lök, tyckte både smaklökar och magsäck.

Och varför inte grilla allt, när en eld lix finns att tillgå? Mamma satte smörgåsarna på spel – med lycklig utgång, som tur var.

Avslutar med en gosig bild på mig och min bästa person, som jag nu kliver in i vecka fyra med. Då vankas det ett spännande möte, slutspurt på magasinet, kompisdejt i keramikverkstad och slutligen soffleverans – som jag längtat!

Vad har ni för planer, önskningar och förhoppningar för dagarna som väntar?

2 kommentarer

På kontoret

Hej på er! Här sitter jag i hemmets lugna vrå och reder ut mina spretiga anteckningar och redigerar bilder från förra veckans äventyr. Det har snöat i slow motion hela dagen, ett skådespel jag kan betrakta från första parkett här i kökshörnan som är dagens kontor.

De där rutinerna jag hoppas på tar sig, sakta men säkert. Bland annat har jag börjat förbereda frukostar kvällen innan – jag är alldeles för morgontrött för att kunna göra den sortens ansträngning i samband med uppstigning vilket gör att frukost oftast ersätts med lunch.

Overnight oat är en ny favorit – precis som mitt kaffe äter jag gärna gröten kall och då är det här kanske livets enklaste grej; 1 dl vätska (här mjölk) med 1 dl havregryn (och lite kokos eller chiafrön). Rör om, täck över och ställ in i kylen över natten.

Häromdagen tillsatte jag lite kanel och kardemumma, men just idag fick gårdens frysta bär stå för smaksättningen. Det där lilla pappret intill är naturfoliet ”bees wrap”, en sån bra och smidig ersättning för plast- och aluminiumfolie som du kan återanvända gång på gång – tips tips!

Så, här sippar jag på kaffe och clementinklyftor medan medlemsmagasinet jag arbetar med sakta men säkert tar form. Så fint ändå, att jag ena dagen får vara ute och träffade de här gosiga, fina ↓ för att veckan därpå återuppleva allt genom dataskärmen.

Det var verkligen så drömmiga dagar att det nästan inte var klokt och jag tänker att vi senare i veckan kikar lite närmre på vad jag riktigt hade för mig där ute på västerbottensvägarna i alla minusgraderna. Okej?

Okej!

6 kommentarer

Inlandsäventyr

Packad och klar – och redo för en sväng inåt landet! Framför mig har jag några äventyrliga dagar med Lycksele som utgångspunkt och förhoppningsvis är vädret lite mer fotovänligt den här gången, jämfört med när stormen Ylva hälsade på samtidigt som jag skulle producera det här reportaget till magasinet.

Det kommer bli full fart under dygnets ljusa timmar, men min lilla keramikkåsa jag gjort på min kurs får följa med som en liten, liten förhoppning om en avslappnande kaffestund vid en brasa någon av kvällarna. Håll tummarna för mig, så blir det ett mysigt inlägg om hundspann och vildmarkscamp när jag kommer hem igen. Till dess finns jag som vanligt på instagram, och ni, jag har börjat använda stories! Missa inte!

Vi ses i helgen, ha det så himla bra till dess och dela gärna med er av era planer och förhoppningar för vecka två <3
8 kommentarer

Rasta en rastlös själ

Sover lite för länge om mornarna, men det är ju så himla svårt att stiga upp innan solen och ärligt talat är jag aldrig så effektiv som när månen reflekteras i orörd pudersnö. Försöker få in promenader som lunchrutin, lufta hjärnan och svalka själen, och när världen utanför dörren bjuder på nio minusgrader och krispiga trädtoppar förstår jag inte ens hur det kan vara svårt att snöra på sig skorna. Men det är det, ibland, för en hjärna som stundtals inte kan bilda meningar ordentligt. När jag väl tagit mig ut dock, då är det ingenting som är svårt längre.

Idag gick vi längs den där vägen jag hatade som högstadiebarn. Den asfalterade raksträckan, lapptäcksmönstrad av alla lagningar, där vi sprang två kilometer på tid. Idag en vacker vintervärld kantad av björk, gran och tall så långt ögat kan nå. Ända fram till havet går den.

Det skymmer fortfarande så fort, vitbalansen i kameran parerar med blåtoner. Men det har vänt. Soluppgång 09.33, 09.32, 09.31, 09.29. Skymning 13.42, 13.44, 13.47, 13.49. Fem dagar in på året är dagen redan 15 minuter längre. De molntunga skyarna förvägrar mig fortfarande norrskenet, men gården är fylld av spår från äventyrslystna katter och frötokiga domherrar och jag vet ju att det här är min bästa tid, att det här är det jag kommer sakna alldeles snart, och imorgon stiger jag upp och insuper vintern lite tidigare. Precis som solen.

2 kommentarer

Jul i versaler

För ganska precis två år sedan, på en annan plats på www, skrev jag att ”DET KÄNNS SOM OM JAG SER LIVET I VERSALER, som att det bor ett skrik i min bröstkorg, som om snöflingorna som dalar från himlen kan krossa mig, som att om jag faller omkull på trottoarens blankis så kommer jag aldrig någonsin ta mig upp igen, då dör jag under karlavagnen i decembernatten”.

Det är dan före dopparedan 104 veckor senare. Trottoarerna är täckta av blankis. Andetagen som fyller mina lungor består förmodligen till 30%  av clementin- och stearinarom. Allt går i rött och vitt; polkagrisstängerna som dinglar i granen, klapparna där inunder, det rutiga täcket som en liten hundkropp kurat ihop sig ovanpå och det snötäckta taket i kontrast till fasaden på gårdens uthus.

Det är 24 månader senare och jag ser så himla mycket fram emot att spendera några lugna dagar tillsammans med våra nära och kära. För även om livet på oändligt många sätt är bättre, mer stabilt än det var i den där bildliga flyttlådan till ume-lägenhet, fylld av år tvåtusenfemtons bokstavliga, ständigt ouppackade, flyttlådor, så resulterar en dag på stan fortfarande i ett suddigt synfält. En versalverklighet. Mitt huvud behöver ro, och min kropp behöver vila.

Med några timmar kvar till en av årets mysigaste, men på många sätt också allra stressigaste dagar, kommer här ett virtuellt litet julkort från mig och min finaste person. Det är fyllt av vårt allra bästa, missmatchande stickat; farmorsvantar, islandsylle, supporterstygn och star wars-mönstrat. Med ett format packat till bredden med trygghet och med kärlek nerknövlad i varenda liten pixel. När hjärtat rusar stabiliserar han rytmen och när andetagen blir för grunda har han sparat några extra för mig att hämta i sitt utrymme mellan axel och hals.

Jag hoppas att ni får en underbar, fridfull julhelg. I ensamhet, i självsamhet eller närhet – vad ni än önskar och orkar med. God jul <3

6 kommentarer

Vändningen

Plusgraderna har berövat tallarna sitt snötäcke, gården har ett oregelbundet mönster av kattassar och även om solen kom fram idag så snuddade det orangea ljuset bara lätt, lätt vid husfasaden innan den gick ner igen. Men hörni, idag vänder det. Imorgon ljusnar det lite tidigare. Det firade vi med att gå ut på gården och fixa julgran. Det är kanske livets sorgligaste gran, tanig och halvnaken, men de allra finaste ska få växa till sig till den dagen vi har ordning i huset. Och gran luktar ju alltid gran.

Efter att vi spenderat ungefär 10 minuter på att införskaffa julträdet, under mina inlevelserika ”nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-an” Rudolf-style, var det dags för lunch i ”soffan”. En extra julig sådan, såhär på årets mörkaste dag. Sedan virade vi glitter och ljus runt livets-sorgligaste-gran innan vi återgick till våra vardera sysslor; magasinskapande och norrbotten-spotify-lista. Ikväll blir det tacos och presentinslagning och imorgon, ja, då går vi mot ljuset.

4 kommentarer