Backdrop: Borgahällan

Det är lördag och vi studsar omkring i minibussen där vi färdas längs en lagad (lapptäcksrutig) och sprucken asfaltsväg, härjad av tjälen och den varje år lika plötsliga vårvärmen. Bakom varje kurva väntar ännu en knytnäve–i–magen–vacker–vy; spegelblanka sjöar, snötäckta toppar och skog i lika många nivåer som gröna nyanser. Det är precis som hemma, och ändå precis tvärtom. För jag är på andra sidan länet och västerbottenskusten har ersatts av västerbottensfjällen när vi bromsar in i Borgafjäll.

Det finns ingen tid att förlora; en lagar middag medan tre plattar hår, förlänger fransar och förstärker/framhäver ögonbryn och kindben. Vi två som utgör resten av sällskapet får äran att undersöka omgivningarna för bästa miljö till kvällens fotografering; det tar inte lång tid innan en skogsväg leder oss till Borgasjön. Jag vet inte med er, men enligt mig är bergsreflektioner, drivvedskantade stenstränder, utsikt till jämtland och den 700 meter höga klippväggen Borgahällan en mycket väl godkänd backdrop.

Och alltså, jag är så glad och tacksam över att Zanna och Kikki gav just mig uppdraget att fotografera till deras bröllopsbok. Det är en jäkla ynnest att få jobba i miljöer som dessa, få skapa med hjärtat och samtidigt få njuta i själen.

Gökens lockläte ekar över vattenytan när vi fotar från 21 till 00 samtidigt som vi öser superlativ över omgivningen, utsikten, tystnaden, den ljusa sommarnatten och varandra. Himlen blir några nyanser mörkare när vi vänder tillbaka mot stugan, men när vi stupar i säng har den redan hunnit ljusna igen.

Jag sover som om jag inte sovit på flera år – drömlöst och djupt – innan jag vaknar till skratt och doften av stekt ägg och bacon. Vi sitter länge och sörplar kaffe och debatterar rätt sida att smöra mackan på innan det blir dags att avrunda vår intensiva visit i inlandet, säga farväl till renhjordarna som springer tvärsöver vägar och stugtomter, och he oss ut mot havet igen. Tack för fina timmar Borgafjäll, jag hoppas vi ses snart igen <3

12 kommentarer

Kvällssysslor

Det här med trädgård hörni! Så mycket glädje och beslutsångest på samma gång. Har åkt flera vändor till blomsterhandeln och trott att jag vetat precis vad jag ska ha; pionbuskar och klätterväxter. Istället kom jag därifrån med kryddor, jordgubbsplantor och night sky-petunior. Som det kan bli.De senaste kvällarna har jag alltså mest påtat i alla rabatter och pallkragar. Ikväll fick bland annat dessa taklökar flytta ner i jorden tack vare en givmild växtgäri i vår lokala grupp <3

Och är det inte jobb ute, så är det inne. Efter två kvällars arbete är tapeterna i det ljusgrå rummet med mörk fondvägg ett minne blott. Istället är det nyansen ”duvfjäder” som skiftar i en blandning av blått och grått i kvällssolen. Det blev så himla fint och jag ser så otroligt mycket fram emot att låta calatheor och palettblad på loppisfyndade hyllor pryda väggarna <3

Vad sysslar ni med på kvällarna just nu?

6 kommentarer

Strukturerar det som går

Kände direkt jag vaknade att det skulle bli en jobbig onsdag – jag kunde inte strukturera tankarna. Istället kändes det som att varje gång jag försökte formulera en plan för dagen blev det alldeles dimmigt i huvudet, som att försöka minnas en dröm; ju mer jag tänkte desto svårare blev det att hålla fast vid idén.

Så, jag går omkring som en liten känslostorm här hemma idag; ena stunden oövervinnerlig, fast besluten av att göra slut på listan med uppgifter, andra stunden med en så tung klump i magen att det är jobbigt att stå. För att ta mig ur sängen vände jag mig till BBB-chatten a.k.a den bästa konversationen som finns på facebook. Jag bad mina vänner hjälpa mig med ett peppande tips och att bestämma vad jag skulle göra idag. Det landade i att strukturera upp i min skaparverkstad och att lyssna på podcasten ”Harry Potter and the Sacred Text” (tack för tipset Veronica<3).

Sakta men säkert har jag med hjälp av otaliga besök på loppmarknader och second hand-butiker byggt upp möjligheten att låta min fantasi flöda fritt. Jag vill ha allt hemma, för att inte få en idé och sedan inte kunna genomföra den för att materialet saknas.

Nu har jag hunnit till avsnitt fyra av podcasten (så bra!), och på hyllorna trängs ramar med de lampskärmar som ska bli en ljusslinga, halsband vars pärlor så småningom kan få pryda mina amplar. I ett glas har jag samlat lavastenarna från Island som ska bli magneter. Jag har cernitlera, smyckesdelar, brännpenna, ballonger, tapetklister, glaspennor och en bok för black out poems. Gamla tapeter, små smyckesaskar och en målarbok.

Och det känns så skönt att, i ett sinne av kaos, få skapa lite materiell ordning.

4 kommentarer

Solfläckar & hemliga fokuspunkter

Wow hörni, vilka dagar! Känns som jag levt i en snabbspolning de senaste tre dygnen. I ett virrvarr av kompositioner, skärpedjup, fokuspunkter och slutartider. Jag har suckat över solen, som ger så otroligt skarpa skuggor, men samtidigt fascinerats över de spännande mönster den skapar; något jag återupptäcker varje år.

Vi har vistats på kalhyggen, intill bäckar, på en strand och tagit en liten båt ut till en ö. Dukat upp med udda porslin, drivved, fikon och bigarråer, stylat med höga knutar, strama flätor och oändligt långa lösögonfransar. Allt det där som hör till, när en skapar en bröllopsbok.

Och det kliar så outhärdligt i fingrarna efter att få hålla det färdiga resultatet i handen, efter att få visa er allt som supergänget som anlitat mig hjälper mig att skapa. Men än så länge är de allra flesta fokuspunkter hemliga. Undantagen är tjuvtittar som de här, små glimtar av platser och överblickande. Och det är ju himla fint, bara det.

4 kommentarer

Fredagsdejten

Idag gick vi på fredagsdejt. Vi fick nämligen en helt fantastisk tack-för-hjälpen-present av LisaLove efter att vi tagit hand om Gudrun (som om det inte var present nog att få rå om det lilla knytet i nästan en hel vecka) <3

Ett presentkort till afternoon tea för två, och ett på fem (!!!) islatte på vårt stammisfik Society Café. (För att förstå nivån på stammis så har de i princip slutat fråga vad jag ska ha att dricka eftersom svaret alltid, oavsett årstid, tid på dygnet eller väderlek utanför fönstret är ”islatte, ingen smaksättning”).

Så slog vi oss ner vid de soliga fönstren i mittenrummet med min islatte och Jonathans choklad, och serverades strax små smörgåssnittar med halloumi, räkröra och brie med fikonmarmelad, tre små gobitar och så scones med grädde och sylt som fortfarande var alldeles varma inuti.

Sedan löste vi alla världens problem, och när vi var klara med det övergick Jonathan till att angripa bakverket hallongrottorna, som ”minsann inte ser ut som någon grotta och på sin höjd borde heta ”hallongropar””. Fast de var jättegoda ändå. Precis som allt alltid är på vårt stammisfik. Och vi hade det så himla mysigt ihop, precis som vi alltid har, han och jag. <3

Bild från min utställning – tack Veronica!

Just det; vi betraktade så klart den nya konsten på väggarna också. Tycker det är så himla kul att Erica och Rob låter lokala kreatörer få turas om att visa upp sig. I somras var det jag som fick ta över väggarna med mina fotografier, nu har precis Maud Björkmans målningar ersatts av verk från illustratören Stina Norgren! Två personer jag inte hade en aning om, men som nu hamnar på lokala listan. Himla fint, tycker jag.

10 kommentarer

Jag var ute på Bjuröklubb

Jag vet att hela cybervärlden har stämt upp i en enig hyllningskör av den nyanlända våren och sommaren som nalkas, och jag vet att utanför det blå skenet från skärmarna börjar allas hjärtan slå dubbla slag av synen av uteserveringar, vitsippor och grönt gräs, men åh vad jag tycker att vi lägger den bästa tiden bakom oss; vintern med sitt sprakande norrsken och krispiga, gnistrande grantoppar, vårvintern med sin kalla färgskala och de allt ljusare nätterna. Jag mår som allra bäst i själen när världen matchar mitt hår, när andetagen blir vita rökmoln framför ansiktet och för min del får Bjuröklubb snarast klä sig i septembers sprakande gul-orange-röda färgskala och sedan göra ett trestegshopp till december och klara nätter under vintergatan.

Men det får en väl inte säga i det här landet. Så istället för att argumentera mot det ”fina, underbara, härliga” med vår- och sommarvärme (svett, mygg, folkvimmel and soooo ooon) gör jag det bästa av den tid jag och vinterhalvåret (trekvarten) har kvar tillsammans och då kan det till exempel se ut såhär:

Jag, mamma och Jonathan åker ut till Bjuröklubb och bestiger den största snötoppen av den långa rad av kompakt vinter som slingrade sig längs havskanten, som en bergskedja i miniatyr. Där sitter vi och lyssnar på vågorna, dricker kaffe, äter kex och spanar på fåglarna som luft-surfar på vårvindarna. Och så tänker jag på att det fina med att bo där vi bor är ju att det inte är så himla långt kvar tills vi ses igen, snöflingorna, isflaken och jag <3

10 kommentarer

Gudrun

Igår fick vi en inneboende. Hon heter Gudrun och tycker om att slicka på fåtöljstommen, att bli kliad på kinden samt har kanske den mjukaste pälsen i världshistorien. Om dagarna vilar både hon och jag, men på kvällarna blir det pyjamasparty med aktiviteter som kast med liten toarulle och skattjakt med havregryn. Ända till på måndag ska vi få rå om henne medan LisaLove turistar i Berlin och det känns hur lyxigt som helst.

Som om inte goset vore nog så är Gudrun dessutom en ypperlig hjälpreda när det kommer till att öppna spännande paket som kommit med posten! Tyvärr var det inte glass i lådan, men jag skulle nog ändå vilja påstå att innehållet ligger på samma fantastiska nivå – exakt vad det var ska ni få se i ett senare inlägg.

10 kommentarer

Allt jag är

I tio (!) år nu har jag kombinerat det bästa jag vet – bilder och ord – på så många virtuella plattformar att jag tappat räkningen. Då tänker ni säkert att ännu ett presentationsinlägg inte är någon match, men tro det eller ej så bad jag faktiskt om förslag på hur jag skulle börja om ännu en gång. And all I got was the lousy suggestion att berätta vem jag är.

Som om jag vet det.

Vad jag är, däremot, det är en helt annan femma. Självinsiktens drottning. Skrot(och skatt)samlare. Västerbottenspatriot och Bure-bejb. Prokrastineringsmästare, badkruka, feminist, kakmonster, skytt, nagelbitare, hobbyfilosof, professionell soffpotatis, bildjournalist, 90-talist, fantasynörd, hycklande meningsuppbyggnadsperfektionist och missbrukare av kommatecken. Om sarkasm var en person skulle det vara jag och om jag var en färg skulle det vara lila.

Här tänkte jag bjuda på regelbundet oregelbunden kravlös uppdatering om allt som händer i livet; om trötthet som inte tycks gå över, om ett ständigt behov av att skapa, uttrycka, uppleva, om prestationsångest men också om glädjen i små detaljer som nya blomblad, norrskensnätter, kaffedejter och årets första kantarellskörd.

Vill ni läsa mer om mig och tanken bakom detta virtuella tillhåll kan ni klicka här och vill ni hellre tappa telefonen i ansiktet så är det fine by me, men om känner att du gärna fortsätter titta in här får du gärna skriva några rader om dig själv – och kanske också några önskemål på vad du vill läsa om framöver!

ps, bloggen skulle se ut som skit om de int vore för webbdesigngeniet Evelina & de här inlägge skulle int ha nå bilder om he int vore för Verotica – selfie queen, gif-artist å en av de bästa vänner en kan önska se’ <3

ps 2, sorry för de hårda orden om era fina råd, de var inte alls lousy, ni är bäst <3

6 kommentarer