Andra advent! Och julmarknad på Nordanå. Ett av årets finaste ögonblick enligt mig, även om de senaste åren varit lite väl fuktiga. Extra mycket i år, när mitt väldigt vuxna skoval (stövlar) inte var så briljant som jag trodde eftersom den vänstra visade sig ha hål i sulan. Tur det fanns mycket på plats som kunde ta min uppmärksamhet från en allt kallare fot!

Tycker hela området är så himla mysigt. Nordanå (och Bonnstan) är faktiskt det enda som kan locka mig att välja stan över skog och land på helgen, utöver ett eventuellt besök på second hand. Tycket så mycket om de gamla, röda trähusen ihop med marknadsstånd, julgranar och roliga aktiviteter.

Vilade bland annat ögonen på lite alster från Njuta Keramik. Tycker det är svårt som skaparsjäl, som då och då har tillgång till egen verkstad, att veta vad jag vill slå till på. Vad jag inte kommer skapa själv, så det blir dubbelt. Vad jag har behov av. Vad jag inte kommer få i julklapp, för en av sakerna på önskelistan är en stor skål att servera sallad eller pasta i. Dessutom är ju allt så magiskt fint. Stod länge och kände och inspekterade, argumenterade med mig själv.

En ljusstake fick följa med hem tillslut, för vi har bara två som rymmer stora ljus och det är inte alls tillräckligt för ett december-hem som fortfarande saknar taklampor i en hel del rum. Vill ni att jag visar den?

Hos Lena hittade jag mig en bunt bivaxljus. De luktar så himla gott tycker jag. Tyckte också så himla mycket om hennes vävda filtar. Vill du kika själv har jag precis lagt till henne på lokala listan under textilhantverk!

Min vänsterfot återfick lite värme inne i ett av rummen i handens hus – här fick vi skapa i halm! Jag gjorde en liten stjärna som ska få hänga i granen när det är dags att ta in och klä den. Inte lika fin som den på bilden, men helt okej för att vara ett första försök! Den visar jag en annan gång.

Tvär-kikade in i smedjan med de vackra fönstren också. Sån magisk miljö. Kom på att jag glömt berätta om kvällen jag var där och skapade krokar, men det får jag också berätta en annan gång!

Plötsligt var kolsvart ute, men på julmarknad gör det prick ingenting. Det blir ju så effektfullt med alla lampor, stearinljus och ljusslingor som pryder fönster och stånd. Extra fint är det såklart om de får glittra ikapp med snön, men om det ska finnas något positivt i stora vattenpölar är det väl att de blir väldigt vackra när ljuskällorna reflekteras däri.

Hade knappt något känsel i foten vid det här laget, men det gick inte slita sig. Så mycket fint att titta på, inspireras av, längta efter. Blir helt överväldigad varenda gång över den skaparglädje och den kunskap som samlas här en gång om året. Kreativiteten och drömmarna och utmaningarna. Det är en sån ynnest att få ta del av så mycket av det på plats, och att få ta med en del av det hem.

Sist ner i tygpåsen blev några bitar fudge från ståndet som (föga förvånande) vann pris för bäst utsmyckning..

…och två paket mjukkaka. En vacker dag ska jag lära mig att hantera en bagarstuga på egen hand, hyra den vi har här i byn, men till dess njuter jag av de bröd jag kommer över vid tillfällen som dessa.

Har du gått på någon julmarknad i år? Hur mycket älskade du varje ögonblick? Jättemycket, hoppas jag!

December. Min månad. I lördags gnuggade vi gruset ur ögonen klockan tio. Den hade lika gärna kunnat vara sju. Min dag kändes som en evig skymning, inbäddad i tjocka moln, så ljuset på min födelsedagsboll blev en fin ersättare till den dolda soluppgången och den ovanliga frånvaron av snö.

Vi åt plättar i sängen till frukost, spillde sylt på lakanen och Jonathan hade slagit in samtliga harry potter-filmer (med bonusmaterial som bortklippta scener, intervjuer med skådespelare och behind the scenes!) i en randig pappåse. Blev så överraskad och glad <3

På grund av plusgraderna hade de tidigare så fina isarna täckts av decimeterdjupt vatten, så den planerade skridskoåkningen på träsken fick vi spara till en annan dag. Istället styrde vi bilen mot pingstkyrkans second hand och fyndade en fin keramikkyrka att ha levande ljus i, för att sedan slå oss ner på stans bästa café.

På Society Café vankades det afternoon tea. Nybakta scones med sylt och grädde, snittar och efterrätter. Islatte och alkoholfritt bubbel med blåbär. Så gott alltihop. Och hur fint är det inte att vara så pass stammis att de serverar med ljus i din pepparkakscheesecake? Älskade fik <3

Från ett favoritfik till en favoriträtt – någon timme senare mötte jag och J upp pappa, syskon, syskonbarn och respektive på WaSushi och skämde bort smaklökarna ännu mer. En sån fin dag att bli 26 på, ändå, evighetsskymning till trots <3

Dagen därpå hämtade mamma upp oss för en liten födelsedagstur till havet. Stannade till på ett gårdscafé och köpte nybakta saffransbullar, så färska ur ugnen att de fortfarande var varma i påsen när vi vandrat till det lilla vindskyddet och packat upp choklad, blåbärsdricka, mackor och pepparkakor.

En liten mamma, vindpinade småtallar och havet.

Det är sådana kontraster kring min födelsedag. Ibland täcks marken av meterdjup snö, andra dagar är den bar som en mitt-i-november-dag. Varje år hoppas jag få vakna upp till vita trädkronor och ett orört pudertäcke på gräsmattan, men blir det inte så vill jag ha det såhär. För titta bara; är inte det här konst vet jag inte vad som är;

Nu ser jag fram emot vad ett år som 26-åring innebär. Om det ens blir hälften så bra som mitt 25:e, med en fast tjänst, boksläpp, fasterskap, alla roliga kurser jag fått gå och alla magiska platser jag fått besöka runt om i mitt västerbotten (och i världen), så är jag övertygad om att det kommer falla mig helt i smaken.

Vinterdäcken på. Motorvärmarsladden i. Farmorstickade vantar fram. Än klibbar inte näsborrarna ihop av köld när jag kliver ut på bron om mornarna, men genom grusiga, nyvakna ögon skymtar ändå vita moln av utandningsluft. Minusgrader om nätterna har vi haft ett tag nu, och ändå känns sommaren så färsk i minnet. Kanske för att den, vädermässigt, var det vidrigaste jag någonsin upplevt. Oron för framtiden, sorgen för nuet. Känslan av att vilja skala av sig sitt yttre hudlager för att kanske, kanske bli lite svalare.

Jag tror höstlöven som täcker backen är färre än sommarens svordomar över värmen. Jag svor på Myrorna. På Kupan. På Pingstkyrkans second hand. Om och om igen. På varenda loppis inom tio mil,utan att hitta det jag behövde så. I ren desperation efter något svalt nog att ha på sig bröt jag till och med min egen pakt att inte handla nytt genom att köpa en kort linneklänning. Sprillans ny. Från internet.

En orange. Inte ultimat ändå, på grund av den lite mörkare nyansen, men fin, skön och: sval nog för att ta mig samman. Sedan gav jag mig ut på jakt efter en lokal förmåga som kunde sy upp mitt ultimata överlevnadsplagg. Och äntligen fick jag anledning att jubla.

En lokal kreatör vid namn Maria tog sig an uppdraget. Jag hittade ett tunt, vitt linnetyg i andrahandssorteringen hos Ohlsons tyger och lämnade över det ihop med en drös med knäppa, ungefärliga önskemål på snitt, längd och form samt ännu mindre specificerade mått (eftersom jag omöjligt kunde minnas var jag lagt måttbandet).

Fickor var viktigt. Och två lager på kjolen, för lite volym och extra tyg för rumpan att sitta på. Men viktigast var att den var sval, och smidig nog att rusa omkring i skogen i. Det är väldigt viktigt för mig och jag ser aldrig ett plagg som ett hinder för att vara ute. En del kan säkert tycka att jag är lite för uppklädd för miljöerna jag vistas i, men i min bok är kläder till för att användas; överallt, oavsett. Jag vårdar dem, lagar dem, men sliter dem också med hälsan (och livsglädjen).

Och som hon levererade! Helt enligt önskemål. Är fortfarande så imponerad. Tack och lov (men typiskt nog) hade sommaren redan början falna när jag väl lyckats formulera beställningen, men jag tror tyvärr att somrarna inte kommer vara mycket snällare framöver. Nu är jag åtminstone förberedd.

Och ihop med en mysig kofta är den ju minst lika bra resten av året!

Knapparna har jag förresten gjort själv på en keramikkurs tidigare i år.

Är så himla glad över att jag unnade mig den. Att jag är priviligerad nog att ha råd att göra det.

I höst har jag som mål att rensa min garderob ordentligt. Se över vad jag verkligen behöver, vad jag verkligen använder. Hitta gemensamma nämnare i material, färger och former jag trivs i och göra mig av med allt det andra. Börja låna mellan vänner och addera mina principer med ”ett in, ett ut”.

Det jag rensar ut ska jag, på ett eller annat sätt, ge till behövande. Antingen skänka kläderna direkt eller anordna loppis och bidra med pengarna. Vi får se, men redan nu känns det så himla, himla skönt.

Ska ni inte haka på?