Vårruset

Den senaste veckan har jag i princip slagit rot ute på gården. Iklädd min bästa jeanskappa med de djupaste fickorna. För 366 dygn sedan hade vi precis fått tre centimeter nysnö – de senaste dagarna har jag fyllt pallkragar, hinkar och slänter med morötter, smultron och blåklint. Knäppa kontraster.

I skogen ligger snön kvar på sina ställen men i övrigt växer gräsmattan snabbare än vi hinner kratta och buskarna blir grönare för varje timme. Temperaturen har pendlat mellan (olidliga) tjugotre och tjugosex plusgrader, myggen har redan kläckts och jag har i vanlig ordning funderat på hur tusan jag ska överleva de kommande månadernas hetta. Är verkligen vinterhalvåring ända in i själen. Och då påminner jag mig om att jag ju ändå bor på precis rätt ställe.

Jag har varit uppfylld av en sån sprudlande energi den senaste tiden. Ett riktigt vårrus. Kan liksom inte komma ihåg när jag mådde så här senast. Är övertygad om att de fyra månaderna med en halvtidstjänst och min nya arbetssituation, ihop med min fristad, har gjort såväl sinne som själ så himla gott. Stressen kopplar inte lika snabbt grepp om mig och det är länge sedan svarta tussar letade sig in i synfältet.

Istället längtar jag efter sånt där riktigt tungt. Att ta ut mig riktigt ordentligt. Kånka jordsäckar, bära bråte. Röja, rensa, fixa. Göra fint mitt i skrotet. Som att skruva ner den där skivan ovanför dubbeldörrarna som en gång i min barndom höll fast en basketkorg. Infall jag måste ta tag i, på en gång, innan något annat fångar min uppmärksamhet.

Just det här infallet berövade dock en stackars fladdermus sin sovplats (och för stunden: mig modet att gå på skattjakt uthuset i rädsla för hämndaktion). Som tur var  överlevde den fallet, jag överlevde chocken och jag tror vi skiljdes åt som vänner efter att jag gett den lite skugga och skydd för återhämtning innan den gav sig iväg på jakt efter en ny viloplats.

Vi har ”sommartid” på jobbet nu, vilket innebär att vi slutar redan klockan 16. Från det att jag svänger in på uppfarten och möts av en liten orkester i form av blåmes, hackspett och småsparvar när jag kliver ur bilen har jag sedan ganska  precis sex timmar dagsljus kvar (och sedan skymmer det långsamt, långsamt).

Det ger mig gott om tid att gå på daglig skattjakt här inne, där närvaron av andra ljuskällor inte är speciellt hög. Det är så knäppt att jag, under mina 25,5 år på jorden och 20,5 år på gården, fortfarande kan hitta nya guldkorn här inne. Bland vinterdäck, gamla fönster (som en dag kanske blir växthus), krukor, takpannor, soffor och sparkar. Som det där skåpet, längst in i hörnet. En gång tillhörde det min pappas farfar. Nu har jag som mål att rensa mig fram till det och ge det nog med kärlek för att kunna flytta in i värmen.

I övrigt så gräver jag. Och vattnar. Och rensar. Och beskär. Och sår. I pallkragarna blir det jordgubbar och sommar-morötter. Och förhoppningsvis mynta och citronmeliss, om de överlevt från i fjol. I grusslänten nedanför altanen har jag krattat, fyllt på jord och strött ut en salig blandning blomfröer. Bolltistel, sibirisk- och jättevallmo, brudslöja, apelsintimjan, blåklint, nattviol. Jag hoppas på en färgexplosion, och på en festmåltid för gårdens alla humlor.

Och när jag lägger mig om kvällarna, alltid lite senare än tänkt för att jag glömt bort tiden (det är sånt som sommarljuset gör med en), så är kroppen så himla, himla tung. Men inte längre för att jag behövt lägga alla krafter jag kunnat uppbåda för att ta mig genom dagen, utan för att jag gjort så mycket jag tycker om. Fy fasen, vad fint det är att kunna skriva det.

En kommentar

Blommor & bröst

Det är snudd på fredag nu, när jag skriver det här. Letar efter orden i ett överbelastat sinne.En vecka av tusen nya intryck har bokstavligt talat flimrat förbi framför ögonen. Funderar på om en hjärna ha växtvärk? Förmodligen.

Jag vet inte varför, men det känns så spännande med helg nu när inte alla dagar är potentiella lediga dagar, som de är när du är egen och/eller jobbar i egen takt hemifrån. Det är som att jag fått något dyrbart att värna om, göra det bästa av. Fylla med sånt jag tycker om. Det känns så himla roligt. Skulle jag göra en lista skulle den se ut ungefär såhär, med helt okej fin handstil i början och fulare för varje ny punkt;

Fotoutflykt + picknick
Förså djungelgurka
Framkalla bilder
Fika(!)
Köp kaffefilter och invig droppkaffe-tratten
↑ Packa upp resten av keramiken, fota/sortera, hitta plats att ställa på
Simma/badminton?
Loppis?!

Sedan vet jag ju att det troligtvis kommer bli sovmornar, sortering av tvätt och serier. Och det är ju också okej.

För vardagskvällarna är ju långa nu. Ljuset hittar in till nio om kvällarna och då gör det inte så himla mycket att det ständigt glöms bort att köpa nya glödlampor. Jag hinner med en stund bland sticklingarna som växer och mår. Loppisfyndade detaljer och perstorpsbord torkas av noggrant och luktar gott av enträ efteråt. Alla pelargoner dog under vintern men min kämpe till oxalis har fått flytta in i ett av mina nyaste keramikalster. Snart väntar sticklingbytardag och jag hoppas hinna få rötter på små delar av skvallerreva att byta mot hoya och pilspetsranka. Och när hjärn-värken lugnat sig och jag etablerat någon slags rutin för  l i v s p u s s l e t  har jag ett roligt arrangemang jag hoppas kunna sätta i rullning lagom till de allra ljusaste sommarnätterna. Men till dess är jag så nöjd med soffläge och vi-får-se-om-något-blir-av-listor.

Vad hittar ni på nu när ljuset får dygnet att kännas extra långt?

Kommentera

Fina, försummade frön

Har verkligen försummat ungefär allt som har med hushållssysslor att göra i sommar – allt från disk och tvätt till blomvattning. Det senare har resulterat i en mindre invasion av ohyra som jag knappt klarat av att tänka på eftersom jag så ofta är på gränsen av en känslotsunami. Men häromdagen tog jag en liten paus från veckans arbetsuppgift (bildredigering till boken jag fotar åt) och planterade om några av mina små bebispaletter – en del är räddade sticklingar och några har jag skött om sedan de var små frön!

Nu står det små plantor lite varstans i sovrummet – i min loppisfyndade hundkruka och på de små björkarna, till exempel. Är dessutom så himla glad att calatheorna återvänt till Slottet – en solklar favorit hos mig pga vackra, lättskötta och bra namn!

Den här lila/rosa är en av mina nya favoriter. Den är frösådd ur en blandpåse så har absolut ingen aning om sort. Förhoppningsvis växer den sig lite större och starkare innan mörkret slukar oss så den både överlever västerbottensvintern och livar upp sovrummet lite extra.

 

Nu ska jag förbereda mig inför de kommande dagarnas fotouppdrag, hoppas ni har en superfin helg och att ni får en fin start på vecka 35 <3

2 kommentarer

Palett-post

Kommer ni ihåg det lilla paketet jag fick häromveckan? Det som Gudrun hjälpte till att öppna? Jag tycker det är dags att vi kikar på skatterna som gömde sig i den regnbågsklädda glasslådan.

Palettblad! De är min nya växt-besatthet, tycker de är så fantastiskt fina och jag gillar lite extra mycket att ha blomsläkten som går att ”samla på”, med sina olika färger, former och namn. Här är Rodeo Drive, en av mina absoluta favoriter.

Sedan jag bestämde mig för att inte bara ha växter som ”inte kan dö” (vilket ju egentligen alla kan, mvh kaktusmördaren nr 1), utan istället köpa de jag tycker är fina och lära mig ta hand om dem har jag fyllt varenda liten blomkruka jag kommit över. Lite här och var i huset står små sticklingar på rotning, calatheorna ger mig ständigt nya blad och i tvättstugan står plantor jag själv drivit upp från frö! För ett halvår sedan hade jag inte trott att det var möjligt för mig att skapa den där djungeln jag så gärna vill ha, men allt eftersom vattensprutan blivit en naturlig del av kvällsrutinen och jag upptäckt att intresset för växterna får mig att må lite bättre tror jag att vårt hem så småningom kan bli hur grönskande som helst.

Här är en till favorit, tycker den är så gullig med sina bubbliga kanter. Extra fina blir de ju allihopa i arvegodskrukor och fat från farmors samlingar <3

Har ni någon växt som ni tycker extra mycket om – i er ägo eller i era drömmar?
Själv längtar jag efter att få komma hem med en rundcalathea och att lyckas odla upp en riktigt stor skvätt-i-väg.

10 kommentarer

Växtvänner och kikärtskaka

Ända sedan jag gick med i facebookgruppen (och numera folkrörelsen) Växtgäris och sakta men säkert lärde mig att hålla växter vid liv har jag med ett litet sting av avundsjuka sett hur gruppmedlemmar planerat växtträffar och lärt känna varandra på sticklingbytardagar. Allt som oftast möttes de ju i Stockholm, eller Malmö, och det är ju hur långt bort som helst! Så – för några månader sedan tog jag tag i saken och skapade en undergrupp för att även växtfrälsta gäris och ickebinäris i Skellefteå Kommun kunna planera in roliga aktiviteter ihop.

Idag hade vi vår första byt-träff, i en av de absolut mysigaste lokaler jag vet – RivHuset! Tillsammans fyllde vi ett bord med allt från små avokadoplantor och delar från flera decennier gamla jul- och novemberkaktusar till tomatplantor och sticklingar av pelargoner, murgröna, olika rankor, apsvans, aloe vera och elefantöra.

Jag själv bidrog bland annat med ett litet palettblad, ett sammetsblad och begonia rex, och kunde bland annat stoppa ner ett paradisträd, en tomatbuske vid namn ”tiny tim” och en basilikaplanta i ta hem-lådan.

Sedan hade vi knytkalas och pratade om drömväxter, paniken när hemmet blir en liten djungel för att exakt ALLA planterade frön börjar gro trots att det bara stod ”grochans 70%” på påsen, om fin-knäppa airplants och löste ett och annat växtmysterium. Så fin och mysig dag <3

 

ps. tack till jonathan som bakade världens bästa potatis- och kikärtskaka när jag jobbade natt, trots att du inte fick vara med och smaka<3

3 kommentarer