Det är onsdag men skulle lika gärna kunna vara måndag, fredag, söndag. Nuförtiden är de samma. Det är den tredje onsdagen jag inte går till jobbet. Sjutton dagar sedan något brast i mig och precis en vecka sedan en läkare sa åt mig; thea, du är utmattad. Undrar hur något kan vara både en lättnad & bekräftelse samtidigt som det är en sorg & ett slag i ansiktet.

Försöker acceptera att jag hamnat här. Försöker förstå hur. Allt känns ju så bra. Är så bra. Och ändå inte. Eller kanske bara inte var det, förr, och istället för att släppa ut stängde jag in. Blev sjuk. Ofta. Oftare. Stressad av att vara sjuk. Sjuk av stressen. Tills det bara brast. Jag vet inte. Ingen vet. Försöker acceptera att vi kanske aldrig kommer få veta hur. Bara få hantera det som blev.

Lägga grunden till något nytt. Något långsiktigt och snällt och hållbart.

Vi pratar om skidåkning. Om hur mina kortvikariat på tidigare arbeten var en sträcka med träd och krön. Om hur jag bara behövde orka fram till dem, orka perioden ut, sedan vila mellan anställningarna. Om hur min anställning idag, så mycket lugnare och tryggare, istället är en raksträcka omgiven av vita vidder. Inget att ”orka fram till”. Bara staka på. Jag har aldrig lärt mig hushålla med energin på det sättet. Kört intervaller hela livet. Nu är det maraton.

Det är inte ett svar och det är inte en lösning. Framför allt är det inte en tröst, för jag älskar mitt arbete och jag älskar tillsammansskapet. Men kanske är det en tråd att börja dra i. Vi får se.

Till dess tränar jag på att säga nej. På att känna in. Bara vara. Och vilar i skapandet. Det kravlösa och enkla, där huvudet får vila och händerna får forma. Knåda lera eller trä krans av björkrot och hemägg. Lyssna på den nya lokala podden Skapat. Träna på att hålla tankarna i styr, inte agera på varje idé utan låta glädjen av andras driv vara nog.

Så, som så många andra just nu spenderar jag dagarna i någon slags karantän, även om min anledning är en annan än ett vedervärdigt virus. Och fastän jag tycker det är minst sagt okej att få klaga, sucka och deppa när du mår som jag mår vill jag ändå avsluta inlägget med något glatt; kärleken till vårt hem. Ja det blir ett lite spretigt inlägg men det är så jag känner mig just nu. Och fastän (eller just för att) det finns mycket kvar att göra här är jag glad att få återhämta mig i den trygga miljö vi skapat av arvegods, egna alster och second hand-fynd.

Det senaste är nattduksbordet att ställa på Jonathans sida i sovrummet. Jag vet att ni var nyfikna på fler. Så..

..klicka på bilderna för se några favoritfynd

Tröjan med den fina urringningen och den långa kjolen i linne. (Fler bilder här & här). Den rosa taklampan i glas som är extra fin i vårsolen med sin likhet med tulpaner. Tycker så mycket om den och blev så glad när jag hittade en likadan i vitt att hänga i rummet intill. Vet nämligen varken namn, årtal eller tillverkare.

Allt i första bilden är second hand-fynd, förutom sängkläder & rullgardin. Pallen har min pappas morfar gjort! Riktiga skatter allihopa. På den andra bilden är allt köpt/fått i andra hand – även Jonathans tv-spel. Snickarbänken som vi numera använder som tv-bänk är ett av våra bästa fynd någonsin. Vi behövde nämligen inte betala en krona utan räddade den från att köras till tippen.

Stövlarna hittade jag precis i tid för kantarell- och hjortronplock efter att mina trotjänare sedan 15 år just spruckit i hela sulan. Älskar när det jag behöver bara finns där, i rätt storlek och allt.

I köket har vi ett gammalt postskåp till kaffekopparna. Förmodligen mitt dyraste second hand-köp, men så hittade jag det också på en antikaffär. Tycker så mycket om det och ser fram emot att ge det en lite värdigare omgivning <3 Bord, soffa, sockerlåda, lampa & piedestal är också andrahandsfynd. Mattorna har min gammelmormor gjort & pallen är ännu en släktklenod.

I vardagsrummet har vi ett litet ekbord på hjul framför soffan. Tror det kostade 50 kronor. Sedan har vi ljusstaken, pallen, filten, det grå kuddfodralet. Ja, egentligen det mesta förutom just soffmöbler och förbrukningsprodukter som ljus och tändstickor.

Och i sovrummet hänger tiffanylampan. Ytterligare ett lampfynd jag är så nöjd med, just för att jag var så specifik i mitt önskemål och så fanns den plötsligt bara där i ett magasin i Ö-vik. 200 kronor gav vi för den.

Ta hand om er nu & fynda väl,
så möts vi igen när orken tillåter <3