Vid din sida

Maj har inte varit snäll. Vacker, absolut. Stillsam, jovisst. Men inte snäll. Kan inte sätta fingret på vad det beror på, knappt ens beskriva hur det känns. Det bara är.

Men hur tungt och tomt och ihåligt och ogreppbart olidligt det ibland kan kännas i bröstkorgen, så vet jag att det går över. Det löser sig och blir bättre och måste få vara inte helt hundra ibland. Och inget magknip i världen rår på den trygga plats som är hans armar. I sex år nu har de varit min hamn av tröst, kärlek och lugn. Och efter sex år tillsammans ger du mig fortfarande den bra sortens hjärtklappning.

Men fastän maj varit taskig mot kroppen har den varit desto snällare mot minnesbalken. Har både fått uppleva helt nya koordinater av mitt västerbotten ihop med ambassadörs-gänget, pratat ikapp med en hemkommen bästis, börjat på en ny keramikkurs och premiärfikat på det åter-öppnade stammisfiket med nya ägare. Vardagen är alltså fortfarande fyllt av allt det där jag håller kärt. Och det är en sån glädje i att tänka på hur fint vi har ordnat vårt liv här sedan min barndomsadress blev vår.

Jag tror att juni har alla förutsättningar för att bli en snällare månad. Och jag vet att jag klarar allt, speciellt med honom vid min sida.

You may also like

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *