Mormors bok

min rikedom
min uppväxt
min familj
jag tycker om…
när jag flyttade hemifrån…
ett möte jag minns
min favoritplats
mitt första jobb
en favoritsång
det bästa från varje årstid
min visdom
mina hemligheter
mina tips, tricks & råd
min stora kärlek

I flera månader har jag längtat nu. Ända sedan december faktiskt, då jag fick hem boken jag skulle ge mormor i julklapp. Men så visade det sig att den inte alls var som jag hoppats. Närvaron, själen, fanns inte där. Så ”mormors bok” skickades i retur till bokhandeln och jag kontaktade Alicia för plan B.

Och så blev det den 14 april, mormors födelsedag, och jag fick räcka över resultatet av flera veckors arbete med illustrationer och bokbinderi till den finaste, mest omtänksamma person som år 1943 gav den här världen. En ljusgrå bok fylld med teckningar av allt som är mormor för mig.

Det är bingolotter och korsord, plättar i gjutgärnspanna och yatzy där extraslag representeras av tändstickor med blå toppar. Fyllda kakfat, perkolator och NV-mugg, en gran med vinterklädda domherrar på middag. Den gamla 20-lappen hon stack i handen på alla oss syskon när vi var små och kramades hejdå efter varje besök. Bären hon plockar litervis av varje höst, inte för att hon äter dem själv utan för att ”någon som hälsar på kanske vill ha”.

Det är pionerna i rabatten vid husknuten som hon tar med kökskniven till och, på frågan ”vad ska du göra med den där?”, med en busig glimt i ögat tvärsäkert svarar ”det är fredag, jag ska palla blommor”, fastän blombänken är hennes gamla och som hon fortfarande sköter om.

Jag är helt överväldigad av hur väl Alicia lyckats fånga alla detaljer. Alla unika nyanser av min mormor. När jag bläddrar i den ser jag inte bara exakta återgivelser av det blommiga porslinet och formen på svepfatet, jag hör också hur mormor gnolar på internationalen tidigt om morgonen eller på stigen genom skogen. Jag känner doften av kaffe och smaken av aromkaka, vaniljbullar och världens godaste köttfärssås.

I slutet av boken fäste jag en liten lapp med rubrik-förslag jag skrivit på skrivmaskin. Först tänkte jag skriva dem direkt på sidorna, men jag tänker att det blir extra fint att mormor själv får välja vad hon vill skriva om i sin bok. Och jag ville inte förstöra sidorna med min halvdana handstil, utan enbart låta den fyllas av den där vackra skrivstilen som finns förevigad i bläck på varje jul- och födelsedagskort men också på insidan av min vänsterarm.

En dag kommer den här boken vara bland det mest värdefulla jag har. Fylld med meningar att läsa, om allt hon ville att jag skulle veta. Men jag hoppas att vi än har många stunder vid köksbordet kvar tillsammans, där hon kan berätta, förklara och filosofera för mig på gammal skelleftebondska. <3

You may also like

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *