Mormors bok

min rikedom
min uppväxt
min familj
jag tycker om…
när jag flyttade hemifrån…
ett möte jag minns
min favoritplats
mitt första jobb
en favoritsång
det bästa från varje årstid
min visdom
mina hemligheter
mina tips, tricks & råd
min stora kärlek

I flera månader har jag längtat nu. Ända sedan december faktiskt, då jag fick hem boken jag skulle ge mormor i julklapp. Men så visade det sig att den inte alls var som jag hoppats. Närvaron, själen, fanns inte där. Så ”mormors bok” skickades i retur till bokhandeln och jag kontaktade Alicia för plan B.

Och så blev det den 14 april, mormors födelsedag, och jag fick räcka över resultatet av flera veckors arbete med illustrationer och bokbinderi till den finaste, mest omtänksamma person som år 1943 gav den här världen. En ljusgrå bok fylld med teckningar av allt som är mormor för mig.

Det är bingolotter och korsord, plättar i gjutgärnspanna och yatzy där extraslag representeras av tändstickor med blå toppar. Fyllda kakfat, perkolator och NV-mugg, en gran med vinterklädda domherrar på middag. Den gamla 20-lappen hon stack i handen på alla oss syskon när vi var små och kramades hejdå efter varje besök. Bären hon plockar litervis av varje höst, inte för att hon äter dem själv utan för att ”någon som hälsar på kanske vill ha”.

Det är pionerna i rabatten vid husknuten som hon tar med kökskniven till och, på frågan ”vad ska du göra med den där?”, med en busig glimt i ögat tvärsäkert svarar ”det är fredag, jag ska palla blommor”, fastän blombänken är hennes gamla och som hon fortfarande sköter om.

Jag är helt överväldigad av hur väl Alicia lyckats fånga alla detaljer. Alla unika nyanser av min mormor. När jag bläddrar i den ser jag inte bara exakta återgivelser av det blommiga porslinet och formen på svepfatet, jag hör också hur mormor gnolar på internationalen tidigt om morgonen eller på stigen genom skogen. Jag känner doften av kaffe och smaken av aromkaka, vaniljbullar och världens godaste köttfärssås.

I slutet av boken fäste jag en liten lapp med rubrik-förslag jag skrivit på skrivmaskin. Först tänkte jag skriva dem direkt på sidorna, men jag tänker att det blir extra fint att mormor själv får välja vad hon vill skriva om i sin bok. Och jag ville inte förstöra sidorna med min halvdana handstil, utan enbart låta den fyllas av den där vackra skrivstilen som finns förevigad i bläck på varje jul- och födelsedagskort men också på insidan av min vänsterarm.

En dag kommer den här boken vara bland det mest värdefulla jag har. Fylld med meningar att läsa, om allt hon ville att jag skulle veta. Men jag hoppas att vi än har många stunder vid köksbordet kvar tillsammans, där hon kan berätta, förklara och filosofera för mig på gammal skelleftebondska. <3

You may also like

9 kommentarer

    1. Alltså det är verkligen helt magiskt. Så glad att jag bad Alicia om hjälp, det kunde verkligen inte ha blivit en finare present än såhär <3

  1. Allra finaste Thea,
    Jag har sparat det här inlägget till ikväll. Hållit på det, väntat, känt efter. Egentligen har jag gjort det med hela din blogg på sistone. Sett inläggen poppa upp på Bloglovin och tänkt, YES, men inte nu. Jag sparar dem tills sinnesnärvaron är där.

    Tiden går så fort ibland och nu har den gjort det under en ganska lång tid. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag då skjuter upp på det som berör mig allra mest, och det som är allra roligast, mest utmanande eller utvecklande. Men när jag såhär, en kväll av fullkomlig närvaro, får sätta mig och läsa ikapp, då känns det som julafton som den var när en var barn. Din blogg är verkligen en guldgruva för mig, så sprängfylld med inspiration, stämning och igenkänning. Jag älskar att komma hit, och det vill jag aldrig göra bara i förbifarten, utan alltid med tid nog att dröja kvar en stund.

    Innan jag svamlar bort hela den här kommentaren i nån slags lökig kärleksförklaring vill jag återigen säga tack, för förtroendet och allt det roliga det inneburit att jobba med denna bok. Men också för alla ord i det här inlägget, och hur djupt de värmer och får det att pirra i magen. Jag älskar att min del i det här projektet egentligen är ganska liten, och det är en kittlande tanke hur ett helt liv av berättelser nu står på schemat, och efter det – flera generation av minnen! Tack för att jag får vara del av det <3

    1. Alltså <3 <3 <3 <3
      Vet inte ens hur jag ska svara på den här kommentaren. Så fint och innerligt. SÅ glad att du ville, kunde, orkade vara med och skapa den här presenten. Och SÅ glad över att du vill hänga här inne med mig. Blir alldeles rörd över dina ord. Tack, för din kommentar och för att du själv bidrar till ett minst lika viktigt internet-krypin för mig på din egen plattform <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *