Räknar ner från sju

En vecka återstår på mitt vikariat som kulturredaktör. I huvudet myllrar fortfarande idéer för spännande uppslag, även om jag märker av den där tröttheten som sedan länge alltid ligger lite, lite för nära ytan. En vecka återstår, av spännande möten med kreativa själar, målande ingresser att skriva och recensionsexemplar att hantera. Jag vill maxa allt. Samtidigt vill jag bara slappna av, njuta och ta till mig de här sista dagarna, och jag inser mer och mer att hela min existens, mående såväl som åtaganden, förhoppningar och personlighetsdrag, är ett enda stort motsatsförhållande.

Jag längtar efter ledigheten, sådär så jag knappt kan sitta still. Samtidigt känner jag mig helt förlamad. Längtar efter sovmornar, att inte behöva tänka eller prestera. Men ledigheten innebär också möjligheten att ta itu med alla idéer och projekt. Träffa de jag inte hunnit träffa, dokumentera, skriva och sälja in, rensa ut och fräscha upp.

Men precis just nu, med en vecka kvar som kulturredaktör, ser jag ändå allra mest fram emot morgondagens halvledighet. Allt jag bryr mig om är de 32 stegen från hallonrisets början till slut, och den blåbärsfyllda slänten intill västra husknuten. Och min enda känsla, precis just nu, är tacksamhet. Tänk vilken ynnest, att kunna varva ner med en skymningskvart ute på gården bland surrande humlor och levnadsglada nässelfjärilslarver, och få med sig en halvliter bär in till måndagens frukostsmoothie.

You may also like

4 kommentarer

  1. Vet att jag är tjatig men känner igen mig SÅ väl i allt du skriver. Tror vi fått ett drag av samma motsats-personlighet. Sjukt svår att jobba runt ibland även om jag närmar mig vissa kompromisslösningar efter snart 27 års självrannsakan. Livrädd för ledighet och allt jag vill hinna med, och samtidigt ständigt törstande efter de där tomma luckorna i kalendern. Presterar alltid bäst dagen innan ledighet, och sista dagen av ledighet. 300% kapacitet då alltså. Tänk om en kunde jobba planerat varannan dag och jobba spontant varannan dag, jävlar vad effektiv jag varit då!

    PS älskar första bilden. Vill måla den och skriva en hel barnbok om den lille larven.

    1. Vill så gärna veta om det finns ett ord för det här tillståndet? mvh, måste sätta etiketter på allt.
      Dela gärna med dig av kompromisslösningarna, så sparar jag 2,5 år på att hitta dit själv 🙂 Om inte annat får jag väl testa och utvärdera det här med en dag planerat, en dag spontant, nu när jag ändå mest bara pluggar och frilansar och faktiskt inte har något schema (förutom deadlines) att anpassa mig till. Vem vet, det kanske är det ultimata sättet för oss allt-inget-folk?!

      Åh, please do! Så fint det vore!<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *