Mina finaste alster

Nu har det blivit dags att visa vad jag skapat på keramikkursen som jag gick i vår. Den som blivit min fristad med utlopp för kravlös kreativitet för att kunna fylla på med energi – utan att på samma gång göra av med den. Men trots ett öppet sinne och ett huvudsakligt fokus på välmående, inte prestation, har jag naturligtvis fått några favoriter – här är mina finaste alster!

Efter att ha provat flera olika tekniker; dreja, kavla, ringla, så kom den lilla sticklingsvasen i form av två små ”bergstoppar” till genom att tumma. Så småningom målades den blå, och topparna doppades i vitt. Inspirationen fick jag från duktiga Mikaela, men också från mina starka känslor för Islands natur.

Ni kan förresten lägga både ”vas” och ”natur” på minnet; mitt intresse för växter och kärleken för allt som hör Västerbotten till (skog, hav och berg) är ett genomgående tema hos de flesta av mina alster; till höger är en porslinsvas jag drejat och sedan målat som en björk.

Det här var mest ett experiment med syftet att kunna ha den fina flugan från Metzerverket framme. Tyvärr blev berget (med inbyggd vas – såklart) trots allt lite för litet i omkrets för att accessoaren ska sitta riktigt bra, så jag tänkte istället låta toppen prydas av mina finaste hårsnoddar och armband.

Är själv lite förvånad över hur glasunderläggen med mönster från läderblad seglade in i mitt hjärta. De var bland de första verken jag skapade och där och då såg de verkligen inte mycket ut för världen. Så här i efterhand blir jag lite mer nöjd för varje kaffekopp jag dukar fram på dem.

Något jag älskat från första stund däremot, det är mina två vaser med konturen från mitt älskade landskap. Jag vet att jag är lite väl patriotisk (jag menar, jag har hela länets konturer förevigt inristade på huden), men jag älskar verkligen allting med Västerbotten – kanske allra mest att formen som dessutom påminner om ett (anatomiskt) hjärta.

Ja, det var mina finaste alster det. Så småningom kommer ni nog också få skymtar av min lilla knäppa fjällräv, mina tavellister (som måste knåpas ihop lite mer) och lite annat smått och gott som tog form i den lilla stugan.

Sedan kan det ju vara så att jag fick akut separationsångest från de små lerklumparna och drejskivan och anmälde mig till ännu en grundkurs som det i skrivande stund återstår ett tillfälle på. Är ni nyfikna på att se vad jag knådat ihop under även den kursen så småningom? Hojta, så fixar jag <3

15 kommentarer

Ett år sedan Chișinău

För exakt ett år sedan vaknade jag, Jonathan och Veronica upp i Dianas lägenhet i Chișinău, Moldavien. Hon hade praktik på svenska ambassaden och vi hade en äventyrslängtan att stilla, och framför allt så hade vi inte kramats på alldeles för länge.

Det blev några fina, intressanta och intensiva dagar; både i staden med sin tydliga öststatsarkitektur, mysiga caféer och stora parker, men också i form av en road trip på landsbygden bland grönskande landskap, hjordar av boskap och vackra små byar.

I Orheiul vechi åt vi livets kanske godaste pumpasoppa, vandrade omkring i gränder som kantades av vackra hus, staket och grindar och beundrade utsikten som var bedövande vacker; berg och skog åt ena hållet, oändliga åkrar för det så viktiga jordbruket åt det andra.

Under tonåren reste jag ofta charter, men idag undviker jag helst de typiska turistorterna där en bild av perfektion så ofta målas upp, där så mycket anpassas efter de som reser dit. När jag reser idag vill jag istället ta del av hur landets invånares vardag och förhållanden ser ut. Det finns så mycket att lära, så många insikter att slås av. Jag blev väldigt fäst vid Moldavien och en dag hoppas jag få återvända.

4 kommentarer

Vecka nitton

Veckans planer:
– Imorgon är det äntligen, äntligen dags för keramikkurs igen. I helgen ska jag ut på bäverjakt(!?) för ett frilansuppdrag samt göra en provfotografering med ett av sommarens brudpar. I övrigt ska jag mest vila och hoppas att en dag med lika mycket energi som i fredags inte är allt för långt borta.

Veckans nedräkning:
– Nästa vecka åker vi till Gotland och det känns så himla roligt och skönt att få åka på en liten semester!

Veckans måste:
– Skriva ett bra vattningsschema till mamma så att alla mina växtälsklingar klarar sig medan vi är bortresta.

Veckans craving:
– Smoothies. Just nu gör jag den oftast med basen kvarg, banan och spenat, och ibland lägger jag även till lite hallon och en skvätt vaniljyoghurt eller mjölk.

Veckans rutin:
– Skriva listor. Alltid dessa listor. På mat att handla, saker att fixa, fakturor att betala, ärenden att utföra. Kommer inte ihåg någonting utan mina listor längre, skriver säkert tre om dagen.Veckans blogginlägg:
– Jag tänkte visa några av sakerna jag gjorde på förra keramikkursen! En del blev riktiga favoriter här hemma. Glasunderläggen som skymtar i bilderna här ovan är förresten från den kursen, tyckte de blev rätt fina faktiskt.

Veckans längtan:
– Antagningsbeskeden till höstens kurser. Jag söker inför varje termin men det har inte riktigt passat med mina arbetsuppgifter de senaste åren, men jag hoppas verkligen att det funkar i år. Har ni sökt något – kurs eller program?

Veckans läsning:
– Har inte läst något på alldeles för länge, men blev himla sugen på att läsa alla böcker om Harry Potter för hundrafyrtioelfte gången efter Alicias inlägg. Eller har ni kanske något tips på någon annan bra bokserie?

Veckans spontana:
– Skulle egentligen göra bra efterforskning på andra alternativ, men köpte en ny likadan extern hårddisk som jag har sedan tidigare för att tömma alla minneskort och göra backup på det viktigaste. Har slarvat ordentligt på senaste tiden och nu kan jag knappt sova pga. den gnagande oron att något viktigt ska gå sönder eller försvinna.

Veckans skapande:

– I veckan blir det inte så mycket utöver keramikkursen, men det räcker ju gott och väl.

6 kommentarer

Fredagsdejten

Idag gick vi på fredagsdejt. Vi fick nämligen en helt fantastisk tack-för-hjälpen-present av LisaLove efter att vi tagit hand om Gudrun (som om det inte var present nog att få rå om det lilla knytet i nästan en hel vecka) <3

Ett presentkort till afternoon tea för två, och ett på fem (!!!) islatte på vårt stammisfik Society Café. (För att förstå nivån på stammis så har de i princip slutat fråga vad jag ska ha att dricka eftersom svaret alltid, oavsett årstid, tid på dygnet eller väderlek utanför fönstret är ”islatte, ingen smaksättning”).

Så slog vi oss ner vid de soliga fönstren i mittenrummet med min islatte och Jonathans choklad, och serverades strax små smörgåssnittar med halloumi, räkröra och brie med fikonmarmelad, tre små gobitar och så scones med grädde och sylt som fortfarande var alldeles varma inuti.

Sedan löste vi alla världens problem, och när vi var klara med det övergick Jonathan till att angripa bakverket hallongrottorna, som ”minsann inte ser ut som någon grotta och på sin höjd borde heta ”hallongropar””. Fast de var jättegoda ändå. Precis som allt alltid är på vårt stammisfik. Och vi hade det så himla mysigt ihop, precis som vi alltid har, han och jag. <3

Bild från min utställning – tack Veronica!

Just det; vi betraktade så klart den nya konsten på väggarna också. Tycker det är så himla kul att Erica och Rob låter lokala kreatörer få turas om att visa upp sig. I somras var det jag som fick ta över väggarna med mina fotografier, nu har precis Maud Björkmans målningar ersatts av verk från illustratören Stina Norgren! Två personer jag inte hade en aning om, men som nu hamnar på lokala listan. Himla fint, tycker jag.

10 kommentarer

Jag var ute på Bjuröklubb

Jag vet att hela cybervärlden har stämt upp i en enig hyllningskör av den nyanlända våren och sommaren som nalkas, och jag vet att utanför det blå skenet från skärmarna börjar allas hjärtan slå dubbla slag av synen av uteserveringar, vitsippor och grönt gräs, men åh vad jag tycker att vi lägger den bästa tiden bakom oss; vintern med sitt sprakande norrsken och krispiga, gnistrande grantoppar, vårvintern med sin kalla färgskala och de allt ljusare nätterna. Jag mår som allra bäst i själen när världen matchar mitt hår, när andetagen blir vita rökmoln framför ansiktet och för min del får Bjuröklubb snarast klä sig i septembers sprakande gul-orange-röda färgskala och sedan göra ett trestegshopp till december och klara nätter under vintergatan.

Men det får en väl inte säga i det här landet. Så istället för att argumentera mot det ”fina, underbara, härliga” med vår- och sommarvärme (svett, mygg, folkvimmel and soooo ooon) gör jag det bästa av den tid jag och vinterhalvåret (trekvarten) har kvar tillsammans och då kan det till exempel se ut såhär:

Jag, mamma och Jonathan åker ut till Bjuröklubb och bestiger den största snötoppen av den långa rad av kompakt vinter som slingrade sig längs havskanten, som en bergskedja i miniatyr. Där sitter vi och lyssnar på vågorna, dricker kaffe, äter kex och spanar på fåglarna som luft-surfar på vårvindarna. Och så tänker jag på att det fina med att bo där vi bor är ju att det inte är så himla långt kvar tills vi ses igen, snöflingorna, isflaken och jag <3

10 kommentarer

Palett-post

Kommer ni ihåg det lilla paketet jag fick häromveckan? Det som Gudrun hjälpte till att öppna? Jag tycker det är dags att vi kikar på skatterna som gömde sig i den regnbågsklädda glasslådan.

Palettblad! De är min nya växt-besatthet, tycker de är så fantastiskt fina och jag gillar lite extra mycket att ha blomsläkten som går att ”samla på”, med sina olika färger, former och namn. Här är Rodeo Drive, en av mina absoluta favoriter.

Sedan jag bestämde mig för att inte bara ha växter som ”inte kan dö” (vilket ju egentligen alla kan, mvh kaktusmördaren nr 1), utan istället köpa de jag tycker är fina och lära mig ta hand om dem har jag fyllt varenda liten blomkruka jag kommit över. Lite här och var i huset står små sticklingar på rotning, calatheorna ger mig ständigt nya blad och i tvättstugan står plantor jag själv drivit upp från frö! För ett halvår sedan hade jag inte trott att det var möjligt för mig att skapa den där djungeln jag så gärna vill ha, men allt eftersom vattensprutan blivit en naturlig del av kvällsrutinen och jag upptäckt att intresset för växterna får mig att må lite bättre tror jag att vårt hem så småningom kan bli hur grönskande som helst.

Här är en till favorit, tycker den är så gullig med sina bubbliga kanter. Extra fina blir de ju allihopa i arvegodskrukor och fat från farmors samlingar <3

Har ni någon växt som ni tycker extra mycket om – i er ägo eller i era drömmar?
Själv längtar jag efter att få komma hem med en rundcalathea och att lyckas odla upp en riktigt stor skvätt-i-väg.

10 kommentarer

Att forma en klump

Varje måndagskväll sedan två månader tillbaka har jag stigit in i den lilla keramikverkstaden i Yttervik där jag går på kurs. I tre timmars tid har jag format klumpar av lera och porslin till små berg, vaser, krukor och knappar, men också bearbetat den lilla klumpen i magen som mer eller mindre är närvarande under dygnets alla timmar. Den som gror ur tvivel på om jag är bra nog på det jag gör, stressen och ångesten över att sova för mycket (eller inte alls) och skuldkänslorna över att inte må bra när jag inte heller kan förklara vad som känns så himla ledsamt, tungt och fel.

I tre timmar är jag inte 180HP och 190K studielån och någon som borde prestera, konkurrera och agera därefter, jag är en fullkomlig amatör som formar efter mina önskemål, i min takt. Det är helt omöjligt att ställa ouppnåeliga kvalitetskrav på mig själv, för jag det jag skapar kan inte jämföras med vad kollegor och föredetta klasskamrater i min värld alltid skulle gjort, och gör, så mycket bättre.

Och så mycket terapi det finns i små dekorerande penseldrag, så rogivande det är att bara fokusera alla virvlande tankar på en roterande skiva och så lugnande det är att sakta och metodiskt karva ut konturerna av mitt älskade landskap.

Missförstå mig inte; jag älskar det jag gör och är. Men det är först nu som jag insett att energin och glädjen jag alltid fått (och fortfarande får) av att skapa fotografier och texter nu nästan helt förgås av den prestationsångest jag själv samtidigt framkallar genom de egna kraven på dem. Det är först nu jag inser hur mycket jag behöver en fristad med utlopp för kravlös kreativitet för att kunna fylla på med energi – utan att på samma gång göra av med den.

I veckan får jag hämta det färdiga resultatet från de här stunderna, och sedan ska de få stå här hemma och påminna mig om att ta några extra djupa andetag ibland – och att göra något åt de där ögonen som bara ser skavanker, den där rösten som bara påpekar vad som kunnat vara bättre. Men allra mest ska de få vara bevis för att jag kan – till och med när jag inte kan något alls.

19 kommentarer

Växtvänner och kikärtskaka

Ända sedan jag gick med i facebookgruppen (och numera folkrörelsen) Växtgäris och sakta men säkert lärde mig att hålla växter vid liv har jag med ett litet sting av avundsjuka sett hur gruppmedlemmar planerat växtträffar och lärt känna varandra på sticklingbytardagar. Allt som oftast möttes de ju i Stockholm, eller Malmö, och det är ju hur långt bort som helst! Så – för några månader sedan tog jag tag i saken och skapade en undergrupp för att även växtfrälsta gäris och ickebinäris i Skellefteå Kommun kunna planera in roliga aktiviteter ihop.

Idag hade vi vår första byt-träff, i en av de absolut mysigaste lokaler jag vet – RivHuset! Tillsammans fyllde vi ett bord med allt från små avokadoplantor och delar från flera decennier gamla jul- och novemberkaktusar till tomatplantor och sticklingar av pelargoner, murgröna, olika rankor, apsvans, aloe vera och elefantöra.

Jag själv bidrog bland annat med ett litet palettblad, ett sammetsblad och begonia rex, och kunde bland annat stoppa ner ett paradisträd, en tomatbuske vid namn ”tiny tim” och en basilikaplanta i ta hem-lådan.

Sedan hade vi knytkalas och pratade om drömväxter, paniken när hemmet blir en liten djungel för att exakt ALLA planterade frön börjar gro trots att det bara stod ”grochans 70%” på påsen, om fin-knäppa airplants och löste ett och annat växtmysterium. Så fin och mysig dag <3

 

ps. tack till jonathan som bakade världens bästa potatis- och kikärtskaka när jag jobbade natt, trots att du inte fick vara med och smaka<3

3 kommentarer

Gudrun

Igår fick vi en inneboende. Hon heter Gudrun och tycker om att slicka på fåtöljstommen, att bli kliad på kinden samt har kanske den mjukaste pälsen i världshistorien. Om dagarna vilar både hon och jag, men på kvällarna blir det pyjamasparty med aktiviteter som kast med liten toarulle och skattjakt med havregryn. Ända till på måndag ska vi få rå om henne medan LisaLove turistar i Berlin och det känns hur lyxigt som helst.

Som om inte goset vore nog så är Gudrun dessutom en ypperlig hjälpreda när det kommer till att öppna spännande paket som kommit med posten! Tyvärr var det inte glass i lådan, men jag skulle nog ändå vilja påstå att innehållet ligger på samma fantastiska nivå – exakt vad det var ska ni få se i ett senare inlägg.

10 kommentarer

Vår i vas

Jag är inte mycket för plastkycklingar och porslinskaniner, men ris och ägg gör påsken till en av mina absoluta favorithögtider när det kommer till pynt. Tycker det är så fint med enkla kvistar och blommor i vas – här lite vårknoppig syrén, björk, bindvide och äppel från gården blandat med en liten inköpt bukett brudslöja.

Det har ju inte blivit så mycket pyntande förut, i trånga studentlägenheter och tillfälliga boningar under diverse vikariat. Det fanns liksom ingen mening med det. Nu när vi bor i hus ser jag fram emot att skapa dekorationer till midsommarfesten, ljuslyktor till alla helgona och girlanger till julen – allra helst med material från naturen.

Äggen med västerbottensmotiv målade jag i söndags natt, men allra finast är ju hemägg från höns och vaktel med deras naturliga färger och mönster. Har kvar några i kylen och jag tror minsann jag ska pynta med dem i veckan, fastän påsken är över, bara för att det är så himla fint. Hos oss får naturen gärna vara framme året om!

2 kommentarer