Fredagsdejten

Idag gick vi på fredagsdejt. Vi fick nämligen en helt fantastisk tack-för-hjälpen-present av LisaLove efter att vi tagit hand om Gudrun (som om det inte var present nog att få rå om det lilla knytet i nästan en hel vecka) <3

Ett presentkort till afternoon tea för två, och ett på fem (!!!) islatte på vårt stammisfik Society Café. (För att förstå nivån på stammis så har de i princip slutat fråga vad jag ska ha att dricka eftersom svaret alltid, oavsett årstid, tid på dygnet eller väderlek utanför fönstret är ”islatte, ingen smaksättning”).

Så slog vi oss ner vid de soliga fönstren i mittenrummet med min islatte och Jonathans choklad, och serverades strax små smörgåssnittar med halloumi, räkröra och brie med fikonmarmelad, tre små gobitar och så scones med grädde och sylt som fortfarande var alldeles varma inuti.

Sedan löste vi alla världens problem, och när vi var klara med det övergick Jonathan till att angripa bakverket hallongrottorna, som ”minsann inte ser ut som någon grotta och på sin höjd borde heta ”hallongropar””. Fast de var jättegoda ändå. Precis som allt alltid är på vårt stammisfik. Och vi hade det så himla mysigt ihop, precis som vi alltid har, han och jag. <3

Bild från min utställning – tack Veronica!

Just det; vi betraktade så klart den nya konsten på väggarna också. Tycker det är så himla kul att Erica och Rob låter lokala kreatörer få turas om att visa upp sig. I somras var det jag som fick ta över väggarna med mina fotografier, nu har precis Maud Björkmans målningar ersatts av verk från illustratören Stina Norgren! Två personer jag inte hade en aning om, men som nu hamnar på lokala listan. Himla fint, tycker jag.

10 kommentarer

Jag var ute på Bjuröklubb

Jag vet att hela cybervärlden har stämt upp i en enig hyllningskör av den nyanlända våren och sommaren som nalkas, och jag vet att utanför det blå skenet från skärmarna börjar allas hjärtan slå dubbla slag av synen av uteserveringar, vitsippor och grönt gräs, men åh vad jag tycker att vi lägger den bästa tiden bakom oss; vintern med sitt sprakande norrsken och krispiga, gnistrande grantoppar, vårvintern med sin kalla färgskala och de allt ljusare nätterna. Jag mår som allra bäst i själen när världen matchar mitt hår, när andetagen blir vita rökmoln framför ansiktet och för min del får Bjuröklubb snarast klä sig i septembers sprakande gul-orange-röda färgskala och sedan göra ett trestegshopp till december och klara nätter under vintergatan.

Men det får en väl inte säga i det här landet. Så istället för att argumentera mot det ”fina, underbara, härliga” med vår- och sommarvärme (svett, mygg, folkvimmel and soooo ooon) gör jag det bästa av den tid jag och vinterhalvåret (trekvarten) har kvar tillsammans och då kan det till exempel se ut såhär:

Jag, mamma och Jonathan åker ut till Bjuröklubb och bestiger den största snötoppen av den långa rad av kompakt vinter som slingrade sig längs havskanten, som en bergskedja i miniatyr. Där sitter vi och lyssnar på vågorna, dricker kaffe, äter kex och spanar på fåglarna som luft-surfar på vårvindarna. Och så tänker jag på att det fina med att bo där vi bor är ju att det inte är så himla långt kvar tills vi ses igen, snöflingorna, isflaken och jag <3

10 kommentarer

Palett-post

Kommer ni ihåg det lilla paketet jag fick häromveckan? Det som Gudrun hjälpte till att öppna? Jag tycker det är dags att vi kikar på skatterna som gömde sig i den regnbågsklädda glasslådan.

Palettblad! De är min nya växt-besatthet, tycker de är så fantastiskt fina och jag gillar lite extra mycket att ha blomsläkten som går att ”samla på”, med sina olika färger, former och namn. Här är Rodeo Drive, en av mina absoluta favoriter.

Sedan jag bestämde mig för att inte bara ha växter som ”inte kan dö” (vilket ju egentligen alla kan, mvh kaktusmördaren nr 1), utan istället köpa de jag tycker är fina och lära mig ta hand om dem har jag fyllt varenda liten blomkruka jag kommit över. Lite här och var i huset står små sticklingar på rotning, calatheorna ger mig ständigt nya blad och i tvättstugan står plantor jag själv drivit upp från frö! För ett halvår sedan hade jag inte trott att det var möjligt för mig att skapa den där djungeln jag så gärna vill ha, men allt eftersom vattensprutan blivit en naturlig del av kvällsrutinen och jag upptäckt att intresset för växterna får mig att må lite bättre tror jag att vårt hem så småningom kan bli hur grönskande som helst.

Här är en till favorit, tycker den är så gullig med sina bubbliga kanter. Extra fina blir de ju allihopa i arvegodskrukor och fat från farmors samlingar <3

Har ni någon växt som ni tycker extra mycket om – i er ägo eller i era drömmar?
Själv längtar jag efter att få komma hem med en rundcalathea och att lyckas odla upp en riktigt stor skvätt-i-väg.

10 kommentarer

Att forma en klump

Varje måndagskväll sedan två månader tillbaka har jag stigit in i den lilla keramikverkstaden i Yttervik där jag går på kurs. I tre timmars tid har jag format klumpar av lera och porslin till små berg, vaser, krukor och knappar, men också bearbetat den lilla klumpen i magen som mer eller mindre är närvarande under dygnets alla timmar. Den som gror ur tvivel på om jag är bra nog på det jag gör, stressen och ångesten över att sova för mycket (eller inte alls) och skuldkänslorna över att inte må bra när jag inte heller kan förklara vad som känns så himla ledsamt, tungt och fel.

I tre timmar är jag inte 180HP och 190K studielån och någon som borde prestera, konkurrera och agera därefter, jag är en fullkomlig amatör som formar efter mina önskemål, i min takt. Det är helt omöjligt att ställa ouppnåeliga kvalitetskrav på mig själv, för jag det jag skapar kan inte jämföras med vad kollegor och föredetta klasskamrater i min värld alltid skulle gjort, och gör, så mycket bättre.

Och så mycket terapi det finns i små dekorerande penseldrag, så rogivande det är att bara fokusera alla virvlande tankar på en roterande skiva och så lugnande det är att sakta och metodiskt karva ut konturerna av mitt älskade landskap.

Missförstå mig inte; jag älskar det jag gör och är. Men det är först nu som jag insett att energin och glädjen jag alltid fått (och fortfarande får) av att skapa fotografier och texter nu nästan helt förgås av den prestationsångest jag själv samtidigt framkallar genom de egna kraven på dem. Det är först nu jag inser hur mycket jag behöver en fristad med utlopp för kravlös kreativitet för att kunna fylla på med energi – utan att på samma gång göra av med den.

I veckan får jag hämta det färdiga resultatet från de här stunderna, och sedan ska de få stå här hemma och påminna mig om att ta några extra djupa andetag ibland – och att göra något åt de där ögonen som bara ser skavanker, den där rösten som bara påpekar vad som kunnat vara bättre. Men allra mest ska de få vara bevis för att jag kan – till och med när jag inte kan något alls.

19 kommentarer

Växtvänner och kikärtskaka

Ända sedan jag gick med i facebookgruppen (och numera folkrörelsen) Växtgäris och sakta men säkert lärde mig att hålla växter vid liv har jag med ett litet sting av avundsjuka sett hur gruppmedlemmar planerat växtträffar och lärt känna varandra på sticklingbytardagar. Allt som oftast möttes de ju i Stockholm, eller Malmö, och det är ju hur långt bort som helst! Så – för några månader sedan tog jag tag i saken och skapade en undergrupp för att även växtfrälsta gäris och ickebinäris i Skellefteå Kommun kunna planera in roliga aktiviteter ihop.

Idag hade vi vår första byt-träff, i en av de absolut mysigaste lokaler jag vet – RivHuset! Tillsammans fyllde vi ett bord med allt från små avokadoplantor och delar från flera decennier gamla jul- och novemberkaktusar till tomatplantor och sticklingar av pelargoner, murgröna, olika rankor, apsvans, aloe vera och elefantöra.

Jag själv bidrog bland annat med ett litet palettblad, ett sammetsblad och begonia rex, och kunde bland annat stoppa ner ett paradisträd, en tomatbuske vid namn ”tiny tim” och en basilikaplanta i ta hem-lådan.

Sedan hade vi knytkalas och pratade om drömväxter, paniken när hemmet blir en liten djungel för att exakt ALLA planterade frön börjar gro trots att det bara stod ”grochans 70%” på påsen, om fin-knäppa airplants och löste ett och annat växtmysterium. Så fin och mysig dag <3

 

ps. tack till jonathan som bakade världens bästa potatis- och kikärtskaka när jag jobbade natt, trots att du inte fick vara med och smaka<3

3 kommentarer

Gudrun

Igår fick vi en inneboende. Hon heter Gudrun och tycker om att slicka på fåtöljstommen, att bli kliad på kinden samt har kanske den mjukaste pälsen i världshistorien. Om dagarna vilar både hon och jag, men på kvällarna blir det pyjamasparty med aktiviteter som kast med liten toarulle och skattjakt med havregryn. Ända till på måndag ska vi få rå om henne medan LisaLove turistar i Berlin och det känns hur lyxigt som helst.

Som om inte goset vore nog så är Gudrun dessutom en ypperlig hjälpreda när det kommer till att öppna spännande paket som kommit med posten! Tyvärr var det inte glass i lådan, men jag skulle nog ändå vilja påstå att innehållet ligger på samma fantastiska nivå – exakt vad det var ska ni få se i ett senare inlägg.

10 kommentarer

Vår i vas

Jag är inte mycket för plastkycklingar och porslinskaniner, men ris och ägg gör påsken till en av mina absoluta favorithögtider när det kommer till pynt. Tycker det är så fint med enkla kvistar och blommor i vas – här lite vårknoppig syrén, björk, bindvide och äppel från gården blandat med en liten inköpt bukett brudslöja.

Det har ju inte blivit så mycket pyntande förut, i trånga studentlägenheter och tillfälliga boningar under diverse vikariat. Det fanns liksom ingen mening med det. Nu när vi bor i hus ser jag fram emot att skapa dekorationer till midsommarfesten, ljuslyktor till alla helgona och girlanger till julen – allra helst med material från naturen.

Äggen med västerbottensmotiv målade jag i söndags natt, men allra finast är ju hemägg från höns och vaktel med deras naturliga färger och mönster. Har kvar några i kylen och jag tror minsann jag ska pynta med dem i veckan, fastän påsken är över, bara för att det är så himla fint. Hos oss får naturen gärna vara framme året om!

2 kommentarer

Allt jag är

I tio (!) år nu har jag kombinerat det bästa jag vet – bilder och ord – på så många virtuella plattformar att jag tappat räkningen. Då tänker ni säkert att ännu ett presentationsinlägg inte är någon match, men tro det eller ej så bad jag faktiskt om förslag på hur jag skulle börja om ännu en gång. And all I got was the lousy suggestion att berätta vem jag är.

Som om jag vet det.

Vad jag är, däremot, det är en helt annan femma. Självinsiktens drottning. Skrot(och skatt)samlare. Västerbottenspatriot och Bure-bejb. Prokrastineringsmästare, badkruka, feminist, kakmonster, skytt, nagelbitare, hobbyfilosof, professionell soffpotatis, bildjournalist, 90-talist, fantasynörd, hycklande meningsuppbyggnadsperfektionist och missbrukare av kommatecken. Om sarkasm var en person skulle det vara jag och om jag var en färg skulle det vara lila.

Här tänkte jag bjuda på regelbundet oregelbunden kravlös uppdatering om allt som händer i livet; om trötthet som inte tycks gå över, om ett ständigt behov av att skapa, uttrycka, uppleva, om prestationsångest men också om glädjen i små detaljer som nya blomblad, norrskensnätter, kaffedejter och årets första kantarellskörd.

Vill ni läsa mer om mig och tanken bakom detta virtuella tillhåll kan ni klicka här och vill ni hellre tappa telefonen i ansiktet så är det fine by me, men om känner att du gärna fortsätter titta in här får du gärna skriva några rader om dig själv – och kanske också några önskemål på vad du vill läsa om framöver!

ps, bloggen skulle se ut som skit om de int vore för webbdesigngeniet Evelina & de här inlägge skulle int ha nå bilder om he int vore för Verotica – selfie queen, gif-artist å en av de bästa vänner en kan önska se’ <3

ps 2, sorry för de hårda orden om era fina råd, de var inte alls lousy, ni är bäst <3

6 kommentarer