Stora Fjäderägg – en fjällvidd mitt i havet

Så, plötsligt, vad det augusti. Vi är tolv dagar in i månaden, mornarna är fuktiga och idag tog jag åter plats på min kontorsstol i höghuset mitt i stan. För bara två dagar sedan nådde vi åter fastland efter fyra dagars ö-liv – en längre, utökad version av en av fjolårets semesterfavoriter. Jag tänkte att vi skulle titta tillbaka på första delen av det äventyret.

Hoppas innerligt att ni själva får möjlighet att uppleva den här platsen en dag, men till dess vill jag så gärna låta er följa med på en liten cyberresa till Stora Fjäderägg – en fjällvidd mitt i havet!

Strax efter klockan nio på onsdagsmorgonen den sjunde augusti vinkade vi hejdå till huset och körde söderut. Knappt 90 minuter senare parkerade vi i Norrfjärden, där vi sedan rullade våra cyklar och vår packning ombord på 11.10-färjan till Holmön.

Den en mil långa Holmöleden är Sveriges längsta vägfärjeled – alltså en del av länsväg 686 – och precis som du kör gratis på exempelvis E4 åker du också gratis med färjan en mil rakt ut i Norra kvarken. Efter att ha lämnat cyklarna i byviken på Holmön tog vi oss vidare till Stora Fjäderägg med Slupen.

Just den här dagen blåste det rejält, sådär snudd på att vi inte kunnat åka ut och avfärden var därför tidigarelagd. Det kittlade så härligt i magen när vi styrde mot den nordligaste utposten på Holmöarnas naturreservat. Snart siktade vi hamn, och strax därpå vandrade vi upp mot vårt husrum för natten.

Första lilla skymten! Kolla vad fint!

Vi gjorde oss snabbt hemmastadda i den norra lägenheten. Önskar jag fick vakna till att blicka ut mot en fyr varje dag – vet inte vad det är men jag tycker så himla mycket om dem.

Packade upp omaka örngott (tar du inte med egna finns det att hyra), fick en rundtur på gården, hämtade in vatten från kranen och åt våra medhavda tunnbrödrullar till lunch. Affär finns inte här, men på Holmön finns en liten lanthandel där du kan handla allt du kan tänkas behöva!

Efter mat: upptäcksfärd. Det är sen gammalt. För att skona markvegetationen har det skapats en vandringsled runt hela skäret. Vi gick den baklänges, bara för att. Att det finns ett baklänges låter kanske konstigt, men det handlar helt enkelt om att det finns numrerade platser där det är lite extra värt att stanna till.

Karta, information och historiska bilder – alltsammans fanns i det lilla häftet vi fick med oss ut. Vid nummer 12, Flora & Fauna, kunde vi läsa om kartlaven som täcker stenarna som ligger lite längre upp. Om de stora mattorna av ljung, kråkris, lingon och mjölon. Om flyttblock och hur ett av de största sägs vrida lite på sig, varje gång kyrkklockorna hörs hit ut från Holmön.

Ett gammalt stenkummel byggt 1888 markerar den gamla hamnen, kartans nionde punkt för sevärda platser (fast vi stannade betydligt oftare än så, för det fanns liksom inget som inte var värt att se).

Har förresten aldrig hört en så träffsäker beskrivning som att kalla den här platsen en fjällvidd mitt i havet. Precis så kändes det. Kom på mig själv ibland att leta efter bergstoppar. Ögonen mötte bara hav, men det är inte så bara alls, faktiskt.

Efter den gamla hamnen kom vi till 8. Kapellet och efter labyrinterna (7) så småningom till 6. Minnen från vikingatiden. Av kapellet byggt 1729 finns idag bara brostenarna som låg framför ingången kvar (till vänster om stigen). Ungefär tusen år tidigare byggde säljägarna på ön upp tomtningar – runda stenvallar som, när de beboddes, täcktes av djurhudar eller segel. De är daterade till 500-1200 e.Kr.

Nummer fyra – fyren. Magisk i alla vinklar och ljus. Öns första fyr tändes 1851, då tio meter hög. Sedan en påbyggnad 1914 når den 14 meter över marken – och desto mer över havet, för här beräknas landhöjningen till 90 centimeter på 100 år.

Med fulla huvuden och tomma magar slog vi oss ner för att äta middag till den allra vackraste av vyer. Plättarna hade vi också förberett och tagit med, men i köket finns både spis, ugn och micro om du vill laga varm mat på plats!

En annan vinkel. Kunde inte få nog. Varken av fyren eller haven – det av vatten och det av färgsprakande ljung.

Vi omgavs av båda när vi vandrade ner mot hamnen precis innan det började skymma. Två harar och en liten groda fick vi hälsa på på vägen.

En favorit på promenad <3 Holmön rakt fram, så svårt att få grepp om dess storlek.

Hamnen och rallarrosorna. Tänk att ha sin egen lilla stuga här alltså. Är avundsjuk, men inte missunnsam – som mamma brukar säga. Och vi har ju alla möjligheter att återvända hit, vi med!

Godnatt solen. Fortfarande så ovant att säga farväl till dig om nätterna nu. En dag vill jag stanna uppe hela natten med dig och Stora Fjäderägg!

Vi vandrade vidare i det allt svagare ljuset. Letade efter säl. Och inte alls långt senare dök ett huvud upp mitt i vattnet. Och så ett till, och ett till. Minst tio par ögon som spanade tillbaka på oss.

Alldeles tysta var de, vikarna. Tydligen är de det. Håller till på läsidan, och där det finns sol. Ibland så många som hundra. Inte en upplevelse som ett fast 50mm gör rättvisa, men jag har bättre bilder genom kikaren sparade i hjärtat. Det sitter i alla fall en där på stenen och ser ut som en liten rutschkana.

Och sedan blev det snudd-på-kolsvart och vi gick tillbaka till vår lägenhet, spelade en omgång Guillotine och kröp sedan till kojs. Helt slut och ändå förväntansfulla för den nya dagen.

Vaknade till ett lätt smatter mot rutan. Drog oss länge i sängen. Slupen skulle inte ta oss tillbaka till Holmön förrän vid 14. Åt frukost länge, länge; nudlar och mackor med mjukost och en liten kaka.

Sedan städade vi – dammsög, torkade bord. Diskade med regnvattnet från ena bunken och fyllde vattenflaskan med dricksvattnet ur den andra. Kommer ner så mycket i varv av att leva såhär. Tänka en extra tanke. Ska bli bättre på det hemma också – att inte se vattnet i kranen som något så självklart, oändligt.

Gick på toa, borstade tänderna, tvättade ansikte. Sorterade det lilla skräp vi hade i olika kärl.

Och till sist var det dags att säga hejdå till fyren och fyrvaktarbostäderna och ljunghavet och klapperstenen. Vi ses igen, det vet jag.

Torsdagsvindarna var snällare och vi hissade seglet på Slupen medan Sälarna tittade på. Satte kurs åt sydväst, mot byviken.

Beundrade öarna vi passerade. Hantverket på båten. Njöt av tjärdoften och av ljumma vindpustar mot ansiktet.

Och så var plötsligt semesterns första dygn i Norra Kvarken till ända . Tur att vi hade två kvar, tänkte vi. Men det äventyret får ni höra om en annan dag!

Vill ni se mer uppdateringar från Stora Fjäderägg kan ni förresten följa dem på instagram.

 

You may also like

1 kommentar

  1. MEN GUD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Kände mig intensivt avundsjuk (men inte missunnsam) genom hela första stycket tills jag läste hur mycket det blåste hehe. Hade ej klarat det. Min stora sorg, att jag blir så in i vassen sjösjuk.

    I alla fall är det så huuutlöst vackert och jag blir helt paff att jag trots vår intensiva semester ihop redan vill åka tillbaka och uppleva så mycket mer! Det är också något med klimatet på de här öarna som jag tänkte på redan när du skrev om Holmön förra året. Något som är som en blandning av fjällen och Gotland. Det där karga med havet, de vindpinade tallarna, klapperstensfälten, ljungen, rallarrosorna. De är ju alla samma! Jag vill verkligen åka till nån av de här öarna nån gång. Fast det får inte blåsa ett skvatt helst.

    Älskar bilden på dig och fyren men också alla de andra. Och namnet på ön? Så gulligt!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *