Mitt mäktigaste alster

Långfredag. Och lång har den varit. Steg upp strax efter nio och spenderade sedan drygt sex timmar åt att riva ner de orangegula unitskivorna som kantat trappen till övervåningen i (minst) 50 år. Nu är det träbrädor där. En del är grå, andra bruna, vissa mer gula i tonen. De är liggande, stående, lappade lite hursom. Och det är så himla fint. Och det kommer bli så himla bra.

Men det är inte det vi ska prata om nu. Nu ska ni få se ett av mina senaste, och hittills allra största, keramikalster!

Vet inte om det känns tjatigt, att jag poängterar något så naturligt och tydligt gång på gång, men sedan de där första stunderna i keramikverkstaden för två år sedan har naturen varit min stora inspirationskälla. Den genomsyrar egentligen allt jag skapar, i material, färg, och/eller form. Oavsett teknik eller om det helt enkelt handlar om att skapa en känsla i ett rum.

Den här kursen landade jag i att göra få, men genomtänka saker. Ibland springer nämligen fantasin och ivern iväg. Jag lyckades hyfsat, och allra mest tid ägnade jag åt det projekt som kanske är mitt allra mäktigaste hittills.

Jag utgick från ett enormt gammalt påskägg i papp som vi hade hemma. Kastade, kavlade ut och lappade totalt närmare fyra kilo lera över. Två halvor, lika tjocka. Sedan; torka över natten, och dagen efter gav jag hjälp på traven med en varmluftspistol.

För att kunna sätta ihop delarna behövde leran nämligen torka så pass att de gick hantera utan pappformen, men ändå vara så pass blöt att de skulle fästa i varandra. Svårt att bedöma och i vanlig ordning fick vi testa oss fram. Det slutade i en hel del sprickor och en hel del lagningar och en hel del nervositet, men det gick. Knöt ett snöre runtom, släckte lampan och gick hem och levde på hoppet i tre långa dagar. Vid nästa kurstillfälle hade det torkat så pass att jag vågade bryta av kanten upptill, för ett lite verkligare och råare uttryck.

Jag stänkte tre olika engober i brunt, grönt och svart på äggets utsida innan det placerades i ugnen för den första bränningen. Än en gång blev det långa dagar i väntan på nästa tillfälle, övertygad om att jag skulle få höra att det inte gått vägen.

Det överlevde skröjbränningen med en lång spricka längs med ena sidan. Jag fyllde tacksamt insidan med genomskinlig glasyr, för att täta för vatten och ge extra stabilitet. En sista bränning, och plötsligt var det färdigt. Jag bar det i snigelfart till bilen över den glashala mars-marken.

Nu står det här hemma, fyllt till bredden med påskpyntat trollhassel. Finare än jag någonsin kunnat föreställa mig, och varenda vrå här hemma känns snudd på ovärdig. Nackdelen med att älska varenda en av sina pinaler är att det är svårt att göra något till huvudattraktionen i ett rum. Fördelen är att jag vet att var det än hamnar tillslut kommer det bli en fin del av de noga utvalda och högt skattade bitarna som utgör vårt hem. <3

Vi får se vad som flyttar in i det när påsken är över. Kanske plockas bara pyntet bort, men jag tror också det skulle bli fint med en hög, grön växt som får sticka upp. Både trollhassel och crasspedia kommer såklart att sparas och i sådana fall placeras i andra vaser, båda gör sig ju så fint även när de torkat helt. Ranukeln får vi passa på och njuta av så länge den står sig, förhoppningsvis åtminstone över helgen!

You may also like

5 kommentarer

  1. Åh Thea, vilken vas! Jag tycker mycket om hur du gör påsken till din på ett så oerhört naturnära och stilsäkert vis. Och detta ägg kommer funka i alla årstider – det kan jag intyga för vi har nämligen tre stora och två små keramikägg framme året runt, haha. Ett är faktiskt likt detta, fast mindre och drejat tror jag. Och grått. Så inte alls likt förutom att det också är ett ägg med knäckt topp. Men det gör det ju extra roligt att läsa om din arbetsprocess! Så mycket jobb och själ bakom varje handgjord grej. Tack för att du delar med dig av den omtanken och de berättelserna. En riktigt, riktigt fin påsk till dig och de nära! Kram!

    1. Alltså det är verkligen VILKEN VAS-reaktion på denna. Var SÅ orolig för att den skulle gå sönder på vägen hem. Blev himla nyfiken på era keramikägg och måste nog titta igenom din blogg och se om jag skymtar dem i någon bild för det lät otroligt fint. Och bra att få uppbackning om att de funkar året om – ifall någon skulle komma och hävda motsatsen!

      Hoppas du hade en supersuperfin påsk Alicia <3

  2. Helt galet fin! Blir jämt så sugen på att skapa i lera när jag ser dina alster. Och SÅ fint att få följa hur du sakta men säkert fyller ert hem med handgjorda detaljer och personlighet <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *