Bloggosfären anropar Thea – här kommer ett livstecken! Antalet fina berättelser jag har att dela med mig av från min bortavaro är ungefär lika många till antalet millimetrar snö som landade på vårt röda tegeltak där i andra halvan på oktober. Men, innan jag guidar er igenom senhösten tänkte jag beröra det som väntar alldeles runt hörnet, nämligen presentperioden!

På söndag är det farsdag, och i år är jag lite extra nöjd med hans present. Sådär så jag egentligen vill ha den själv. Men det jag tänkte fokusera på i det här inlägget är själva inslagningen – som jag gärna lägger minst lika mycket tanke och energi på som att välja innehållet. Allra helst använder jag pynt som finns på gården – och det var verkligen i sista stund som jag samlade in torkade delar av busken intill bron, frusen daggkåpa och frostbitna lingonknippen. Annars är granris en favorit som alltid är tillgänglig (och som luktar sådär fantastiskt gott).

Jag slänger aldrig de kartonger, snören och inslagningspapper jag får med mig hem. Oavsett längd och skick kan de alltid användas på nytt – det är en rolig kreativ utmaning som dessutom gynnar det både miljö och börs. En helt vanlig kartong kan du enkelt ge en ojämn yta genom hjälp av att dra loss delar med silvertejp. Snöret är från saffransskorporna vi fick av Jonathans mormor förrförra julen och dekorationen i all sin enkelhet är en kvist från gården.

Precis lagom dos kreativitet så här en fredagseftermiddag när mörkret lagt sig utanför fönstret tidigare än någonsin i år. Nu ser jag fram emot att dekorera julklapparna minst lika fint – mitt mål i år är dessutom att majoriteten av inköpen ska vara lokala, utöver de klappar jag tillverkar själv. Är det något ni vill att jag delar med mig av förresten? Hojta i sådana fall, så fixar jag <3