Destination: Storuman

Hej och välkommen till första delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Storuman, Vilhelmina och Borgafjäll hälsade vi på, innan vi mellanlandade i svärföräldrarnas stuga i Höga Kusten några dagar och sedan stannade till på underbara Holmön på vägen hem.

Den här berättelsen kommer alltså innehålla tips, vyer och upplevelser från fjäll till skärgård – för precis så brett är utbudet här, i mitt hemma.

Men, vi tar det i ordning va. Första delen av fyra kommer här!

Välkommen till vår dag i Storuman

Tidigt den här julimorgonen packade vi in oss i bilen och körde 25 mil nordväst. Målet var att komma fram hit, till Café Utsikten, lagom till lunch. Namnvalet känns så självklart – du ser ju!

Och det där berget som skymtar rakt fram i fjärran, med en kal fläck på sin vänstra sida? Det var vårt nästa mål. Men först var det som sagt dags för lunch – och rejält med efterrätt!

Den här tårtan hade jag spanat på i flera veckor. Fylld med kombinationen hjortron-blåbär. Blev, så att säga, inte besviken. Så otroligt god. Rekommenderar till 1000 %.

Vi satt länge, länge. Det var så lagom varmt. Omgavs av familjer, pensionärspar och kompisgäng. Tittade på alla aktiviteter som fanns runtomkring. Fnissade lite åt gulligheten i att det fanns en hästparkering alldeles intill, i ett hav av ljung och lingonris.

Storuman är väl värt ett besök om så bara för att fylla magen här. Vill du hålla koll genom instagram så heter de @UtsiktenStoruman.

Sedan var det dags för det där berget som skymtade i fjärran på första bilden. Kyrkberget.

Lätt som en plätt att hitta efter tydliga instruktioner från Madeleine på @storumanlapland.

Hitta till Kyrkberget:

Kör västerut från Storuman mot Tärnaby, ungefär 26 kilometer. Sväng inte vänster vid den gula vägskylten som det står ”Kyrkberg” på, utan fortsätt ungefär 1 kilometer tills du ser den här träskylten på vänster sida. Där svänger du av in på en skogsbilväg. Följ vägen några kilometer tills du kommer till en korsning. Håll till höger, när du kommer till en vändplan är du framme. Koordinaterna 65.271210, 16.775926 bör stämma någorlunda, titta annars in här.

Har ni sett en mysigare start på en vandringsled någon gång? Jäkla idyll, med humlor i varenda rallarros. Som du ser finns både karta och tydligt utmärkt led. Sträckan är några kilometer, genom alldeles underbar djupgrön skog.

Glöm inte vattnet! Eller fika för den delen, väl framme vill du garanterat stanna en stund.

Om du inte har en sambo som är väldigt rädd för höjder och får ännu mer panik om du går för nära kanten, vill säga. Han var inte riktigt beredd på reaktionen själv ens, stackaren <3

Med det sagt är det här kanske inte det bästa utflyktsmålet för små barn som tar sig fram för egen maskin. Det är väldigt, väldigt högt och väldigt, väldigt branta stup. Men också väldigt vackert, så ett besök rekommenderas under förutsättningar som känns rätt för dig.

Ja du ser ju. Så jäkla fint.

Sedan vandrade vi tillbaka och tog sikte rakt över vattnet för vårt tredje och sista stopp på vårt besök i Storuman.

Nämligen hit, till Laisot (enligt kartorna) eller Laisok (som det kallas i folkmun).

Hitta till Laisokgården, sjön och berget:

Knappa in ”Laisok 402” i din GPS, eller ange koordinaterna 65.269413, 16.708244. Du kan också läsa mer om platsen här, den har en spännande historia.

Här badade jag i den klara, kalla fjällsjön och vi åt medhavd matsäck på den lilla bryggan. Alldeles ensamma i lugnet (i bakgrunden här ser du Kyrkberget).

Till vänster om oss fanns ännu ett litet berg att bestiga. Lite brantare vandring, men också kortare.

Här uppe fanns också staket, vilket gör det till ett lite mer barnvänligt utflyktsmål. Stigen upp börjar på andra sidan fotbollsplanen, som du hittar till vänster när du kör in på lägergårdens område.

Har du tur kan du, som vi, få se och lyssna på fjällvråkarna som seglade i vinden. Så häftigt!

Men utsikten duger gott, den med.

Nöjda och glada styrde vi sedan sydöst, mot Vilhelmina där vi skulle spendera natten. Men det, det är en annan del i den här berättelsen.

Seså, lägg till Storuman på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

Kommentera

Gåsören

På väg ut ser du bland annat den här vyn

Hej hej och välkommen till lördag vecka 27 2021. Ja, inte nu när du läser alltså. Idag är en helt annan dag. Men just den här berättelsen om Gåsören jag vill dela med dig utspelade sig lördag vecka 27 2021 och det är kanske en bloggs fiffigaste grej; möjligheten att kunna backa i tiden såhär. Kunna titta tillbaka till då, spara för sen.

Ja men vad gjorde jag just den dagen då? Jo! Jag satt inne i en båt och spanade ut på hembygden från vinklar jag aldrig sett förr.

Jag, Jonathan, Albin, Erna och deras lilla Saga hoppade ombord i Kurjoviken klockan 14, köpte varsin glass i Örviken medan ytterligare fyra passagerare klev på och sedan vände skutan runt ut mot hav och horisont!

Direkt du närmar dig ön ser du majoriteten av byggnaderna som finns. Det är inte en stor, men väldigt vacker, plats.

Strax skymtade vi målet för dagens utflykt; Gåsören! En liten ö strax utanför Skelleftehamn. Perfekt för dagstur, men också med möjlighet till övernattning.

Lotshuset och lilla bastun på Gåsören

Övernattning ja! Då sover du där till vänster. Finns kök och fina gamla bilder, våningssängar och sällskapsrum. Och havsutsikt såklart. Där till höger är bastun. Mmmm att sitta därinne och sedan skutta ner till vattnet för svalka. Ja tack!

Just den här gången blev det varken övernattning eller bastu, men tänk vad mysigt det vore?
*Skriver genast upp på min bucketlist* (Här finns en guide om Gåsören även hamnar på din).

Vy inifrån lotshuset på Gåsören

Utsikt åt nordväst. Och en liten skymt från inuti lotshuset – huset till vänster på bilden tidigare, alltså.

Den äldsta fyren på Gåsören, från 1881

Vädret var perfekt. Så mycket svalare än tidigare veckors värmebölja. Inte mycket till vind ens på ön, men ett otroligt uppskattat molntäcke. Hade glömt hur det kändes att röra sig utan att drunkna i svett. TACK.

Vi utforskade ön en stund innan vi slog oss ner mellan fyrarna. Ja, du läste rätt. Fyrarna, i plural. Här finns två! Den här gamla fina i trä, från 80-talet. (1880-talet, alltså). Och så den röd-vita i betong, från 1921.

Fika mitt mellan fyrarna på Gåsören

Valde ett av alla picknickbord (ja, plural även här, men de var så många att jag slutade räkna – ingen risk för trängsel, alltså). Packade upp kex, frukt, bullar, tunnbrödrullar, festis, vår egen äppelmust och iskaffe.

Toppengrej att ta med i termos alltså, iskaffe. Frys in överblivna kaffeslattar i isbitsformar, fyll en termos med dem + mjölk. Så svalkande och gott (och svinnsmart).

Dagsutflykt till Gåsören

Ungefär 2,5 timmar senare landade några försiktiga regndroppar på armen, precis när det blivit dags att säga hejdå till fiskmåsungarna som sprang omkring på stenstränderna, hälla ut kott-soppan Saga ”tillagat” och åka hemåt igen.

Så himla fin dag, så himla fin plats, så himla mysig smygstart på årets hemester. På fredag börjar den på riktigt!

ps. har gjort en liten filmrulle från äventyret också. den kan du se här. ds.

Har du några sommarplaner du vill dela med mig?
Kommentera