218 dagar senare

Hej! Jag finns! Finns du? Kvar här? Vore verkligen ett under, så som jag försummat den här platsen ännu en gång.

218 dagar sedan sist jag skrev. Då var vi mitt i september, min finaste månad. Träden tömdes på klorofyll, marknadsstånden svämmade över av årets skörder, frysen fylldes av svamp och bär och mitt i alltihop åkte vi ner till fertilitetskliniken Livio i Umeå för ännu. ett. äggplock.

När jag ser i backspegeln är det kanske inte så konstigt att pauserna blivit många (och långa) de senaste åren, fastän jag inte velat något hellre än att fota, skriva, berätta och dela. Livet har liksom hänt, och inte hänt, på samma gång. Satts på paus under pandemi och sjukskrivning, släckts när älskade somnat in, varit konstanta singelstreck på den där stickan.

Jag önskar verkligen att jag haft det i mig att dokumentera även allt det jobbiga, för min egen skull. Hade så gärna velat läsa mina tankar om perioden 2020-2022 om några år. Istället gör jag ett försök att, ännu en gång, börja om med en någorlunda regelbunden skildring av livets vardag och äventyr här inne.

För framöver blir det verkligen både och;

I december reste vi nämligen ner till Umeå igen. Min kropp hade återhämtat sig tillräckligt från äggplocket och den överstimulering som varje gång omöjliggjort färska återföranden. Vi skulle få återförenas med ett av de fem(!) små embryon som flyttat in i frysen i september.

Åkte hem igen, fortsatte med medicineringen, det blev jul och jag kände prick ingenting utöver medicinernas vanliga biverkning; den extrema tröttheten. Men så, några få dagar innan vi ringde ut 2021, var strecken på stickan plötsligt två.

Och nu är vi halvvägs på just det här äventyret, lilla livet och jag. På ett ungefär.

Och det är fortfarande så himla overkligt att jag ska få bli någons mamma?

I år blir det nog inget svampplock. Kanske inte heller några besök på våra lokala skördemarknader. Men träden kommer tömmas på klorofyll. Och om det inte är en riktigt tidsoptimist som lever rövare därinne, så kommer september för alltid vara ohotad favoritmånad. ♥

Kommentera

Leran & livet

Hej på dig! Har du också haft en supersnurrig vecka och känt dig helt dagavill?

Vet inte om det beror på att alla runtom en helt plötsligt bara pratar om vad det är för vecka istället för vad det är för dag – antar att det är någon slags snart-är-det-semestergrej. Jag har i alla fall haft ungefär tre måndagar den här veckan och sedan var det plötsligt helg.

En av måndagarna (som var en torsdag) lånade vi släp från jobbet, invigde vårt ÅVC-kort och ägnade kvällen åt att få bort allt bråte och sly som samlats på gården i vår under utrensningar och röj på tomten. En annan måndag (som var en onsdag) rotade jag i skaparrummet och hittade en stor klump bortglömd lera från en tidigare keramikkurs. Alltså! Glädjen!

Har saknat keramiken så himla, himla mycket under den här knäppa tiden som varit. Att få sitta och kavla, knåda, forma, karva, bygga.

Plockade genast fram mina två loppisfyndade verktyg, kavel och en skål med vatten och sedan dess har jag ägnat min fritid åt att ockupera köksbordet med lerklump & ljudbok. Vet på riktigt ingenting som är mer avslappnande.

På torsdagen hämtade Jonathan hem fika från Luckey konditori (ja, det blir absolut två blogginlägg på rad med fika) och tillvaron var ungefär PEAK LIVET. Fikakulturen är ju kanske det finaste vi har?

Nu är krukan på tork och jag längtar till kurs så jag får glasera & bränna den. Och att få ta hem den, ställa den på sin plats, sätta i en växt, mmmm. Har fortsatt med några mindre alster igår och idag som jag inte fotat än men kanske gör snart – annars ska jag såklart visa dig när de är brända och klara!

Fikat då? Underbart som vanligt. Hade inte provat chokladbollen tidigare men snälla nån vad god den var. En klar favorit, tillsammans med lilla brytcroissanten. Krämbullen är Jonathans nummer ett.

Tips tips för dig som har vägarna förbi Skellefteå (eller rentav bor där inne i schtaan).

 

Hur har din vecka varit?

Har du fikat något, varit dagavill eller gjort en glad upptäckt eller något helt annat? Berätta gärna ♥

2 kommentarer

17 dagar

Huset & gårdshörnan 26 maj 2021
26/5 2021

Hej kompis! För sjutton dagar sedan berättade jag för dig om mitt lilla sommarprojekt: gårdshörnan. Om hur jag såg fram emot att få visa samma vy om några veckor.

Sedan dess har jag röjt sly på gården, sågat mig i benet, fått blåsor i händerna, flätat staket, slitit ogräs och grävt land. Planterat, sått och vattnat i den obarmhärtiga värmeböljan som varit.

Och nu är det dags för en första riktig uppdatering från samma vy! Pirr!

Huset & gårdshörnan 12 juni 2021
12 juni 2021

Kolla. Kolla kolla kolla!

Alltså vad är livet utan processbilder? Skulle aldrig komma ihåg, se förändringen, utan dem. Tycker det är så himla roligt att kunna jämföra såhär. Vad det frodas! Kan nästan se hur det växer med blotta ögat. Nya knoppar dyker upp dagligen, blommor och blad vecklas ut. Det är så fint att se, och att veta att det bara är början.


Gräset blir långt runt staket och krukor på grund av fullkomlig mygginvasion. Kan inte vara ute och riva ens på dagen om det är vindstilla. Hoppas det lugnar sig snart, jag vill ut och röja, påta, fixa, titta!

Mellan gräsklippen sparas maskrosor åt insekterna, utöver mina planterade blommor. Men det är oroväckande tyst i trädgården. Är rädd att våren var för sträng mot dem. Håller tummarna för att de snart surrar runt bland bärplantor och äppelträd.

Hur är det hos dig?


Idag kom lite efterlängtat regn och svalare temperaturer. Syrenen har slagit ut, schersminen är på gång och det doftar helt underbart utanför dörren. Vill tappa på flaska!

Njuter så av tillvaron, här och nu.

Och samtidigt är jag så förväntansfull på vad jag ska får dela med er från den här platsen om några veckor till? PIRR!

Kommentera