29 december 2022

I fyra månader nu har jag varit någons mamma. Din mamma.

Större delen av tiden känns det fortfarande overkligt, samtidigt som det är så självklart. Så märklig är tanken i efterhand, att det är samma lilla människa som låg okänd i min mage som vi nu delat hela livets andetag med. Som vi känner bättre än någon annan & lär oss nytt av (om om) varje dag.

Så konstigt, att du inte alltid funnits här med oss. Minns knappt tiden eller livet innan. Kanske är det hormonerna, kanske är det tröttheten. Kanske blir det bara så, att ens tillvaro börjar om på nytt från noll när hela ens värld vänds upp & ner på bara några timmar, helt utan förvarning trots att allt vi gjorde var att vänta & längta i månader.

Hur länge vi än skulle ha förberett oss hade vi aldrig kunnat föreställa oss det. Föreställa oss dig.

29 augusti 2022

Vi är vakna sent, precis som vanligt. Klockan har passerat midnatt med åtminstone en timme innan vi kryper ner i sängen.

Jag har svårt att komma till ro. Har en molande värk i ryggslutet & runt midjan, sådär som det varit de två senaste nätterna. Kanske borde jag inte krypa omkring i rabatterna & plantera tulpaner några dagar innan BF, men kroppen känns ju så pigg om dagarna & dessutom är de stora stövlarna som alltid stått här i huset numera de enda skor jag får på mig. Då kan jag ju lika gärna passa på & ge oss egna buketter till sommaren.

Men den här kvällen är det annorlunda. Värken avtar inte ju mer jag slumrar till, istället blir den starkare & mer tydlig i sina toppar & pauser. Jag klockar den första klockan 02:34. Sju minuter senare kommer en till. Sex minuter efter den en tredje.

Klockan hinner precis bli fem på morgonen innan jag ringer förlossningen första gången. Blir glad av att det är sköterskan jag gått på aurorasamtal hos som svarar & får veta att allt är lugnt, men hon ber mig ändå stanna hemma så länge det känns okej. Tjugo minuter senare sitter jag på sängkanten & kräks i skurhinken, vilket jag anser känns som motsatsen till okej. Börjar fokusera mer ordentligt på andningen medan Jonathan packar det sista i vår bb-väska.

Halv sex på morgonen är det två minuters vila mellan värkarna, Jonathan ringer till förlossningen igen & får beskedet att vi är så välkomna in.

Andas, andas, andas

Två dörrar, en hiss, ytterligare en dörr, sedan en förlossningssal.

Omgivningen registrerar jag vagt genom hörseln, för ögonmasken åkte på så fort vi lämnade det mörka sovrummet hemma. Det kanske verkar opraktiskt men det är en av sakerna jag tyckte hjälpte mig mest under hela förloppet. Att bara fokusera på mig själv, andningen & hur kroppen kändes. Ta det värk för värk & vila de små stunderna mellan. Stanna i min bubbla.

En mjuk ton när sköterskan stiger in i rummet, den påminner mig om en stämgaffel precis innan en orkester ska börja spela. Sätter tonen för hela tillvaron. Varsamma händer som lyfter tröjan, kletar på något kallt, spänner ett bälte runt midjan. Jag andas. Och andas.

”Tre centimeter öppen” är de första orden jag på riktigt bryr mig om att registrera, för jag vet att det betyder att vi inte kommer få stanna kvar. Att det inte är dags riktigt än.

”Ring mamma” mumlar jag åt Jonathan. Klockan är 06.30, kanske har hon inte hunnit till jobbet, kanske slipper jag andas mig genom ytterligare 4 mil tur & retur på E4:an. Samtalet väcker henne, och rustade med lite smärtstillande morfin i tablettform är vi snart påväg dit. Hör dörrarna stängas bakom oss, en efter en, vill inget hellre än att snart få öppna dem igen.

Andas vidare hos mamma. Andas andas andas. Börjar räkna till 30 i huvudet, vet att det värsta onda börjar avta vid 16, 17 någonstans. I efterhand berättar Jonathan att jag börjar somna mellan värkarna, hur andetagen övergår till snarkningar för att sedan bli till ”aj aj aj” & djupa andetag igen. Kanske lyckas jag skrapa ihop en halvtimmes sömn på det sättet samtidigt som Jonathan hinner få i sig lite mackor. Kräks upp den lilla slurk saft jag fått i mig men registrerar det knappt.

Bortdomnad psykiskt

Har helt tappat tidsuppfattningen när vi ringer förlossningen en tredje gång, men jag ser i ögonvrårna där masken inte sitter åt lika hårt att det börjat ljusna. Blundar igen.

Och från & med 09.21 har jag koll på förloppet, för då skrivs vi äntligen in & påbörjar min journal. ”Cervix utplånad, normala fosterljud, 5 centimeter öppen. 10:05 Får lustgas/syrgas 50/50.” Andas djupare än någonsin. Pendlar mellan att en kvart känns som en timme & att en timme känns som tio minuter.

Är någonstans så väldigt glad att jag inte känner någon rädsla alls. Bara fokus. Trots att jag försökt ställa in mig mentalt på just det har jag ändå oroat mig över hur jag skulle hantera smärtan & bristen på kontroll när det väl var dags. Och jag tänker bara ”jag klarar ju det här, det går ju”. Att vi gör det tillsammans, jag & den lilla i magen. Hör bara lugna trygga röster, besked om att allt ser bra ut. Andas lugnt i gasmasken, håller Jonathan i handen tills vi byter ställning. ”10:45 Partner får trycka på knäna för att underlätta under värkarna.” Hör genom lustgasdimman att det är jobbigt, hur hårt han behöver ta i för att det ska hjälpa, men han säger ingenting förrän han bekräftar barnmorskan när hon påpekar att ”det där kan kännas som ett rejält träningspass”.

”11.30 Önskar EDA. 12:03 Narkosläkare på sal.” De sticker & sticker, jag andas & andas. Ny narkosläkare kommer efter två försök att sätta epiduralen. Den läkaren lyckas på fjärde försöket. Min nålrädsla är förpassad till någon avlägsen plats, jag bryr mig bara om min älskade gasmask, Jonathans lugna hand & att säga till om något känns fel eller börja domna bort, ifall de träffar nerver.

”Nu känner jag mig heeeelt bortdomnad” mumlar jag till Jonathan. ”Var?!” säger han. ”Psykiskt” svarar jag. Barnmorskan verkar road men jag förstår inte varför, där & då. Jag försöker förklara att jag ser ut som en läskburk också, utifrån hur jag tänker mig att jag ser ut där jag sitter. Det är *väldigt viktigt* att de förstår vad jag menar, men det går sådär.

”13:00 EDA lägges, 5ml/h. Stående ordination. 6 stick men ingen misstanke om durapunktion.”

Plötsligt skiftar allt. Narkosläkaren kommer in med en isbit & ber mig säga om den är lika kall överallt. Jag tycker det låter roligt, förstår inte hur jag ens ska kunna bry mig om, eller bedöma, grader av kyla i nuläget. Men visst är den kall vid nyckelbenet & ljummen på låret.

”Då får vi väl se hur det känns nästa värk”, säger jag. ”Du har en värk just nu” får jag till svar. Smärtan är som bortblåst. Och allt blir alldeles alldeles underbart. Äntligen en liten paus, tolv timmar efter att vi gick & la oss för att aldrig få somna. 28 timmar sedan vi vaknade sist. Den bästa stunden på förlossningen tyckte Jonathan. ”Det var som att jag fick den riktiga Thea tillbaka när vi kunde prata med varandra på riktigt. Och jag behövde inte oroa mig för alla stick du fick & att du hade ont eller var rädd”.

Men epiduralen gör också att värkarbetet stannar av lite. 13:31 tar de hål på hinnorna så vattnet går. 13:38 sätter jag mig & guppar på en pilatesboll med några singoallakex medan Jonathan äter korvstroganoff från cafeterian i sin svarta läderfotölj.

Strax innan klockan 15 drar jag min droppställning till toaletten & tar för första gången av mig min ögonmask. Lämnar den så & möter sedan de nya barnmorskorna, de som kom att vara med oss resten av tiden, ansikte mot ansikte när de kommer för att koppla på syntetiskt oxytocin. Värkarna kommer igång igen utan att jag märker av dem & jag går från 7 till 8 centimeter öppen på en timme. Klockan är 15:57 & jag sitter fortfarande nöjd på min pilatesboll. Vi vet det inte då men bilden vi tog på toaletten blir den sista på magen med bebis innanför.

16:03 är jag inte lika nöjd. Det börjar göra ont igen. Rejält ont. Har inte behövt tänk på andningen på så länge. Redan förträngt smärtans intensitet. Bedövningen tar inte längre eftersom bebis börjat sjunka ner.

”17:01 Krystvärkar”

Jag står på knä, lutad mot ryggstödet i sängen. Klamrar mig fast vid lustgasen som inte alls tar bort smärtan jag känner i kroppen men någonstans ändå bedövar hjärnan. ”Skrik om du vill, om det ger dig kraft” säger de, men jag känner att det inte skulle hjälpa ett dugg. Aldrig förstått hur det skulle göra skillnad. Så jag fortsätter säga ”aj aj aj” in i min mask. Registrerar knappt att Jonathan lämnat min sida en kort stund för att få se håret på vårt barn. Vårt barn som är på väg ut. Fattar fortfarande inte riktigt att vårt barn är på väg. Hit? Till oss? Det är en riktigt alldeles livs levande människa i min mage som ska ut & tas om hand & som är vår & som är här snart?

Det tar tre krystningar. Kanske fyra. Ingen av oss är i skick att räkna. Jag säger bara snälla snälla snälla jag vill inte gå sönder, tänker bara snälla snälla snälla låt allt gå bra, snälla snälla snälla må bra.

”17:19 Inlindad i navelsträng. Skriker omedelbart.”

Hör världens ljuvaste lilla röst. 51 centimeter & 3275 gram ren kärlek landar på mitt bröst. Mörka trötta ögon som tittar, en perfekt liten hand med ännu mindre fingrar som direkt sluter sig runt sin pappas pekfinger. Så oändligt overkligt. Lättnad, glädje, trötthet. Jonathan klipper navelsträngen & vi är föräldrar. Är det verkligen över?

Nej, det är inte över.

Moderkakan vill inte släppa, visar det sig efter en stund. Så jag blöder & blöder utan att livmodern kan dra ihop sig.

Är det något jag missat i mina förberedelser var det detta. Att en förlossning inte behöver vara slut för att barnet är ute. Mitt barn flyttas till sin pappa. Jag får en knytnäve hårt nedtryckt i magen. Det gör ont på ett helt annat sätt. Känner ryck nedifrån & inuti, när de försöker få moderkakan att släppa helt & samtidigt stoppa blödningen som kommer från den del som redan släppt.

Mer personal kommer. Det håller på en kvart. En såndär kvart som känns som en timme. Men jag slipper operationen de börjat prata om. Moderkakan släpper, blödningen avstannar, jag kräks av medicinen & sedan får jag tillbaka en liten liten kropp på bröstet.

En liten liten bristning på en ytlig slemhinna. Allt som blev. Vår fantastiska barnmorska Anna syr den snabbt medan Jonathan matar mig med isbitar. Jag har redan tömt två fulla glas, så nu har undersköterskan Agneta tagit in en stor skål.

De väger & mäter. Sedan lämnas vi ensamma, bara vi tre för första gången. ”Vi kommer tillbaka med födelsedagsfika” säger de & jag förstår ingenting. Födelsedag? Vem fyller år? Vill göra precis som den lilla människan som somnat på bröstet, men det går inte sluta titta. Äter polarklämma & tittar. Dricker vatten ur glas pyntade med apelsinklyfta & tittar. Har inte slutat titta sedan dess. Kommer aldrig kunna titta nog.

Utan att ens veta vad jag hade att vänta eller vad jag kunde drömma om, fick jag en drömförlossning. En sån jag önskar alla. Med trygg personal & mitt största stöd i livet alldeles intill. Och världens mest fantastiska Ilje blev resultatet.

Fyra månader idag. En livstid sedan. Och en livstid kvar att njuta av.

Tack livet, för att vi fick just dig.

Ilje Holmqvist Grönlund
17:19 ♥ 29/8-2022

Hej och hallå!

Idag tänkte jag dela med mig lite av det som upptagit en stor del av min tid de senaste månaderna; jakten på ”allt” som behövs inför bebis ankomst och det faktiska priset (kostnaden) blev för oss.

Jag skriver ”allt” inom citationstecken eftersom jag är övertygad om att även jag trillat i fällan och köpt saker som egentligen inte varit helt nödvändiga.Överkonsumtionen i samhället är i allra högsta grad närvarande i checklistorna hos diverse gravid-appar och i trådarna, riktad reklam på sociala medier och i digitala familjegrupper och det måste jag säga; att vara nervös och nojig förstagångsförälder och navigera i dessa forum är allt annat än enkelt även för en som tycker sig ha hyfsad styrka på hållbarhetsglasögonen.

Eftersom vi i huvudsak köper allt vi behöver till och själva och vårt hem second hand visste vi tidigt att detsamma givetvis skulle gälla det som behövdes till vårt barn. Det gör vi främst av miljöskäl och barnets (och allas vår) framtid, men det är ju minst sagt en vinst även för plånboken – så glad att hellre kunna lägga en extra slant för att stötta lokala aktörer när det behövs, eller alltid kunna prioritera ekologiskt och närproducerat i matbutiken.

Hur har det gått med inköpen då?

Tja, i och med att det här är en sån otroligt konsumtionsfokuserad marknad är det ungefär noll problem att hitta saker till barn second hand. Ofta i nyskick (åtminstone i den minsta åldern) eller till och med oanvänt.

Men det har faktiskt varit lättare än jag någonsin kunnat tro att hitta saker som inte bara varit i fint skick, utan som också känts ”rätt” i stil, material och form.

Speciellt mycket tid har det inte heller gått åt till att leta. Otroligt mycket har både hittats och köpts direkt från soffan genom dagens alla digitala säljkanaler. Vissa saker har sedan fått skickas hit, andra saker har vi själva hämtat från grannsamhällena.

Det hela blev lite mer av en sport eftersom det fanns en tabell i en bok att inspireras av…

Den här boken, närmare bestämt!

”Klä barnen”, av Jennie Dahlén och Johanna Leymann.

Har tipsat om den (och dem) förr, men både boken och deras driv är toppen, så det är svårt att låta bli att upprepa sig.

Jag köpte boken medan jag var på Jennies Sashiko-kurs på medborgarskolan i Umeå tidigare i år. Sashiko är en av många lagningstekniker som boken tar upp. Det handlar om ”visible mending”och det var verkligen så himla roligt och nyttigt att få prova på. Blev liksom sams med det textila, efter att ha känt ett litet agg mot det sedan syslöjden på högstadiet.

Det behöver nämligen inte bli perfekt, utan fokus är på att det blir funktionellt. Och någonstans i det operfekta blev varenda lagning på något magiskt vis ändå så vacker!

Men hörni, det var inte det jag skulle prata om nu.

Jag ville istället prata om en annan intressant sak som fångade mitt intresse, och som gjorde inköpen till något lite mer mätbart, nämligen beräkningarna för kostnaderna/priset av att skaffa allt som behövs inför ankomsten av ett nytt litet liv.

I boken finns en liten tabell som ser ut såhär;

Det är, precis som det står i boken, såklart inte en summa som enkelt går generalisera. Men det gav oss ett riktmärke på ungefär 8000, och det kändes oerhört intressant att se var vi skulle hamna i slutändan.

Redo? Nu kör vi!

Kläder har vi hittat lite varstans, och varje plagg har kostat oss allt från 0 kronor (det våra föräldrar sparat sedan vi var små – så urgulligt, sån kvalité!), till 5-10 kronor på pmu och andra loppisar, 5-15 kronor för det urvuxna vi köpt av släkt och vänner samt några enstaka lite dyrare plagg från ställen som Tradera, Sellpy och en del facebookgrupper.

Den här underbara gula kostade 10 kronor hos pingstkyrkan och den fina blå budade jag hem till priset av 60 kronor på Tradera.

Även gåsen (numera; gosen) är ett Traderafynd. 200 kronor och helt klart ett av mina dyrare köp, men ett typiskt sådant som jag räknar med att antingen kunna sälja vidare för en fin peng (otrolig kvalité) om den inte uppskattas, eller låta gå i arv.

De grå shortsen kostade 30 kronor hos Mini och Planeten i Örnsköldsvik och de bruna, som är från ett år och alltså inte räknas in i just den här penga-potten, hittade jag i en facebookgrupp för samma pris.

Bodyn nedan från Sellpy kostade 40 kronor.

Samtliga kläder i storlek 50-68: totalt cirka 1900 kronor.
Jag vet inte exakt hur många plagg det rör sig om totalt, men det känns absolut som att vi har tillräckligt för de första månaderna utan att varken behöva tvätta konstant eller inte hinna använda allt innan det är dags att byta till större. Har faktiskt redan gjort en rensning och sålt vidare det jag kände skulle bli överflödigt eller inte lika prioriterat att använda.

Precis som med min egen garderob använder jag hellre favoriterna ofta, än har ett allt för stort utbud.

I priset för den totala klädkostnaden är även gosedjuret (gåsen/gosen), tre åkpåsar, tre overaller och flertalet mössor, vantar och tossor inräknat.

Filtar i muslin: 104 kronor*.
Oj, vad folk tipsat om att ha flera exemplar av samma filt. Sådär så det finns backup när en behöver tvättas (eller någon tappas bort). Vi hade tre filtar sparade från när vi själva var små, men i tjockare material. Ville därför komplettera med några i det tunnare materialet muslin (100 % bomull). I det här Tradera-paketet fanns det tre stycken likadana i en fin mörkblå nyans. Slog till på det och kände mig klar, bonus blev det fina setet i storlek 62 samt tre par sockar som också ingick.

*Priset är alltså för hela kalaset. Extra vinst att alla filtar kom från samma säljare = en frakt istället för att kanske ha behövt köpa från flera.

Vagn (Emmaljunga Super Viking) inkl. myggnät, sittdel, liggdel och footsack: 3000 kronor.
Den här modellen tillverkas vad jag vet inte längre, men vi hade fått den varmt rekommenderad av familj och vänner. Eftersom de bor under samma förhållanden som oss (mycket snö, ibland oplogade vägar, utflykter i skog etc) kändes det som ett bra ställe att börja att lyssna på vad de tyckt om och inte, innan vi gav oss in i recensions-djungeln på nätet. Eftersom det är ett så etablerat märke är det också lätt att hitta reservdelar till.

Även den här hittade vi på facebook marketplace. Vad en liknande kostar ny? Ja, jag är inte så himla insatt då vi var så inställda på den här modellen men just nu pratar många om NXT90. Den tror jag inte jag sett billigare än 6500 kronor – och på många ställen det dubbla.

Regnskydd till barnvagn: 60 kronor.
Kompletterat, från Tradera!

Babynest: 50 kronor.
F.a.c.e.b.o.o.k. M.a.r.k.e.t.p.l.a.c.e strikes again. I grunden hemsytt med omsorg och alldeles underbart med sitt havstema. Går smidigt att justera i fotändan också så det blir lite mer öppet och funkar när barnet blivit lite längre. Vet att babynest är en liten vattendelare, en del barn tycker ju inte om dem alls. Därför kändes det rimligare än någonsin att köpa second hand – istället för exempelvis det här som trendar i familjegrupper. Det är liksom typ 30x priset för vårt?!

Baby-korg: 300 kronor.
Okej, kanske mitt onödigaste köp? Men när våra vänner som fick barn tidigare i år frågade om vi ville ha den när deras barn vuxit ur den kunde jag inte motstå. Hur fin?! Även de hade köpt den begagnad så ingen av oss är säkra på om det är exakt en sånhär eller någon liknande, men då känns priset vi betalade ju helt okej fastän den kanske inte var 100 % nödvändig (om än jag nog kommer tycka det är väldigt praktiskt att kunna flytta omkring bebis i denna eftersom vårt babynest inte har några handtag).

Plastad frotté: 65 kronor.
Ja, det här var en av mina klurigaste grejer på listan. Den plastade frottén används ju så ofta för att skydda underbäddning från kiss och är därför kanske inte helt lätt att hitta i toppenskick (tänkte jag). Men på PMU i Piteå hittade jag en i lite mindre storlek till vagn/babynest för det fenomenala priset ”en guldtia”, och på tradera ytterligare en i storlek 70×100 till sängen för en femtiolapp. Båda i perfekt skick. Så värt!

Vagga, madrass & sängkläder: 0 kronor
Vaggan har funnits i Jonathans släkt länge och där har både hans två syskon, hans mamma och moster sovit. Även sängkläder är ärvt och sparat från när vi var små. Den är förhoppningsvis stor nog (och blir förhoppningsvis omtyckt nog) att sova i under åtminstone det första året.

Utvikbar badbalja + flytinsats: 80 kronor
Köpte vi av våra vänner vars yngsta dotter precis vuxit ur!

Babyskydd: 1500 kronor
Köpte vi av min bror och svägerska, deras yngsta har nämligen precis vuxit ur babyskyddet. En felfri Britax Römer, nypris omkring 2200.

Köksstol med babyinsats: 750 kronor
Även den här hade vi sagt att vi ville köpa av min bror och svägerska. Har tyckt att deras Stokke tripp trapp-stol med newborn-insatse och babydel verkat så himla smidigt. Det här är alltså priset vi betalade för stol och båda sittdelarna. Nypriser för stol och tillbehör hittar du här.

Babymobil: arm 200 kronor, hänge 0 kronor
Som många andra saker har priset påverkats lite av min besatthet av naturmaterial – jag ville absolut ha en mobilarm i trä. Hittade den här via facebook marketplace (från en följare, kul!). Själva hänget med regnbåge och färgglada bollar har jag nåltovat själv från material jag hade hemma sedan innan. Inspirerad av bl.a. den här från Liewood som kostar 479 pix.

Babygym – 250 kronor.
Även här hade vi absolut kunnat komma ännu billigare undan – babygym finns i överflöd på andrahands-marknaden. Jag ville dock inte ha en ställning i skrikiga färger/plast. Däremot ska jag självklart fixa något färgglatt och roligt att titta på, precis som till mobilen (gymmet är förresten från samma säljare som mobilarmen).

Små frottéhanddukar – 10 kronor/st.
Svårt att säga här hur många vi kan tänkas behöva – tycker det kan vara svårt med balansen mellan att ha ett lagom litet antal och att samtidigt inte behöva tvätta konstant. Sex stycken köpte vi, varav en lite större som eventuellt får klippas och bli till fyra. Känns användbara till mycket, inte minst till att slänga över axeln när det ska rapas efter matstund.

Badhanddukar – tre stycken för 190 kronor.
Ännu ett exempel där vi kunnat komma betydligt billigare undan om vi (jag) inte klampat rakt ner i söthetsträsket och blivit besatt av den här med kaninluva från liewood som gick för 100 kronor (nypris omkring 250-300). De andra två var lite billigare, priset för dem var 40 och 50 kronor styck (men också med luva och lätt att göra en liten ”wrap” av bebis) och samtliga i nyskick. Extra bra att de såklart går använda länge, inte bara under barnets allra första år.

Skötbord – 300 kronor.
Från facebook marketplace. Hade skrivit till en person om en byrå vi funderade på att bygga om till skötbord – för oss var lådor nämligen en prioritet om vi skulle ha ett skötbord alls och under perioden vi letade som mest kom det inte ut några modeller med lådor på någon second hand-sida i närheten. Byrån passade dessvärre inte, men samma person hade faktiskt ett skötbord som inte hade hunnit läggas ut än. Detta! Fem lådor, utvikbar skötdel och riktigt stabilt samtidigt som vi lätt kunde bära in det. Perfekt!

Skötbädd – 50 kronor.
Vi ville gärna ha en där överdraget var avtorkningsbart, inte ett avtagsbart, tvättbart i tyg (förstår inte hur de kan vara de vanligaste modellerna, idag, behöver de inte tvättas konstant och sabbas inte skumgummi-madrassen inuti typ direkt?). Som jag grämde mig över att eventuellt behöva köpa nyproducerat i plast… Men så levererade facebook marketplace ännu en gång. Detta är märkt Cebe Baby och googlar jag hittar jag nypriser på omkring 250 kronor.

Skötväska – 200 kronor.
En begagnad Skip Hop Chelsea, även den fyndad via facebook marketplace. De säljs inte längre men som ny har jag sett att priset legat mellan 800-1200 kronor. Så praktisk med många fack och dessutom kan vi hänga den på vagnen. Alternativet hade nog varit att försöka hitta en begagnad större Kånken, de gillar jag verkligen också!

Flätade korgar för blöjor & tillbehör – fyra för 55 kronor.
Två står nu på skötbordet och två står intill handfatet. De här ville vi ha för att kunna ha några blöjor och saker som olja och salva lättillgängliga utan att behöva rota i lådorna under skivan varje gång det vankas byte.

NY! Babymonitor/Babyvakt: 995 kronor:
Den enda saken vi faktiskt köpt helt ny. Här kändes det viktigt med en med bra räckvidd då vi dels bor i hus och även kommer ha barnet sovande ute på gården i vagnen. Vi får se om vi vill komplettera med video (troligen en enklare övervakningskamera vi kan koppla till våra telefoner) framöver, men till en början kändes det inte nödvändigt. Efter rekommendationer från vänner blev det därför en babyvakt från Capidi.

 

Det totala priset:

Saker: 8209 kronor

Kläder (storlek 50-68): 1900 kronor (vi kommer alltså så småningom behöva komplettera ytterligare med kläder för ca 6-12 månader – men kan då samtidigt rensa ut och sälja av dessa).

Hur det känns:

Nu när allt är inköpt och klart har jag reflekterat över lite olika saker. Till exempel;

1. Jag är så väldigt att vi redan från början valde att fokusera på second hand av miljöskäl, för att det också har sparat pengar oss så otroligt mycket pengar, även om det såklart går hitta billigare nya alternativ av andra märken och utseenden. Det hade bara inte känts rätt i magen att göra så, när utbudet (och klimatläget) ser ut som det gör.

2. Trots att jag är en erfaren andra-hand-i-första-hand-köpare är jag faktiskt överraskad att jag inte behövt kompromissa det minsta med önskemål på varken material, stil eller utseende. Allt vi önskat har gått att finna. Det är en av mina viktigaste myter att slå hål på, att second hand skulle innebära att du måste ”nöja dig” och inte har några val. Det är som du kan se inte sant alls.

3. Är lite sur på mig själv som inte vågat ha lite ”is i magen” och vänta med fler saker innan jag faktiskt vet mer om bebis (och våra) behov. Som tur är kommer vi ju kunna låta det mesta fortsätta cirkulera vidare till en annan liten människa så småningom ändå, så det känns okej. Nåväl – vi har åtminstone avvaktat med babysittern.

4. Det känns oerhört spännande att se hur det här fortsätter framöver. Jag är inte alls orolig för att det ska bli svårare, tvärtom finns många fina initiativ att fortsätta cirkulera genom allt eftersom barnet växer. Ser fram emot att kanske hyra cykel från Hyber eller laga jeans hos Nimble Patch så småningom. Ja, det och en hel andra förslag på saker har jag ju listat i den här tips-guiden på hållbara gåvor för de små.

 

Hoppas du uppskattat den här sammanställningen – blir som vanligt superglad om du vill dela dina egna tips, tankar och förslag på ämnet i en kommentar.

Tycker det är så kul att dela det här med er ♥