Septembers första skördemarknad

Livet, Lokalt

Har längtat i flera veckor efter den här lördagen mitt i månaden. Idag var det nämligen dags för den årliga skördemarknaden i Bureå Hembygdsgård! Vi vaknade tätt inpå klockslaget, klädde oss i septemberlufts-snälla tröjor, spände korgen på pakethållaren och trampade iväg ner på byn.

Var där knappt en kvart efter öppning och redan var det fullt med folk som köade för att betala för bröd, fisk, textiler, smycken och bakverk. Vi ställde oss genast i den längsta, där vi så småningom betalade för röd- och polkabetor, purjolök och en burk havtornsmarmelad.

Tyvärr fanns det ingen grönsakskorg i år, men nöjd med köpet var jag ändå!

Jonathan hade ögonen på bordet med honung – vi köpte en burk flytande guld, slungad i morse. Så glad att se hur hållbarheten tar allt mer plats också, bivaxdukar är så himla bra substitut för att minska användningen av det betydligt sämre foliet i aluminium eller plast.

Vi gick två varv och fyllde korgen med ätbara skatter innan vi kände oss nöjda för idag.

Sa hej hej till min bästa keramiklärare Linda, som i vanlig ordning hade det finast dekorerade bordet med det finaste utbudet!

Titta bara! Små skålar och ljusstakar och tallrikar och saltskålar – allt i mjuka, naturnära toner. Längtar så efter att få kliva in i hennes verkstad igen, förhoppningsvis finns möjligheten om några månader <3

När magarna började kurra köpte vi vårrullar som vi åt nere vid älven. Jonathan var mycket nöjd över detta.

Sedan packade vi allt i cykelkorgen (som kändes säkrare än korg-på-pakehållare nu när vi hade ömtåliga varor att frakta) och begav oss hemåt igen.

En mycket fin fångst på septembers första skördemarknad. Lite senare i höst bär det av till Lövånger och då får vi fylla på kylskåpet ytterligare inför vintern. Honungen och havtornsmarmeladen kommer såklart räcka ett tag, men äggdussinet tar nog slut redan nästa vecka.

Detsamma gäller för betorna och purjolöken – grönsaker i ugn är ju så himla gott både som middag och matlåda. Älgört- och rabarbersaften brukar också kunna gå åt i en rasande fart, men jag försöker spara älgörten till sommaren, för ingen dryck svalkar så bra som den.

En korg, fylld till bredden med lokala varor. Det är rikedom för mig.

 

Har du någon skördemarknad i din närhet? Vilka skatter fyller du då helst korgen med?

2 kommentarer

Isboden

Livet, Tips

Söndag! Vanligtvis min vilodag, när jag drar mig länge i sängen och tar dagen lite som den kommer. Laddar upp inför en ny arbetsvecka och återhämtar mig efter den oftast lite mer innehållsrika lördagen. Men inte idag!

Idag hade jag och ett gäng andra bestämt träff på Isboden. Eller rättare sagt; Linda var nyfiken på oss och hade frågat om vi inte ville ses över en matbit och samtidigt få tjuvtitta på den nya sommaroasen som premiäröppnar intill Stiftsgåden och Lejonströmsbron i Skellefteå till veckan.

Och det ville vi ju!

Har följt det här projektet med spänning hela våren – och jag blev inte besviken om vi säger så! Tyckte om precis allt; från den loppisfyndade inredningen och träborden av återbrukade plankor till blomsterdekorationerna från den lummiga trädgården och hur ljusslingorna fick det att kännas som en uteplats fast inomhus. Och såklart, historien bakom namnet Isboden; en kvarleva från när gårdens matvaror under hela 1800-talet kyldes i just den här längan med hjälp av stora isblock som fraktades hit från Falkträsket. Alltså. Hur häftigt?!

Och menyn sedan. Ursäkta min lyriskhet, hoppas den inte känns köpt för det är den inte. Är bara så h i m l a glad över att det lokala breder ut sig, blir en självklarhet på menyn. Att rätterna blir allt mer inkluderande i sitt utbud. Det var så annorlunda för bara några år sedan, näst intill omöjligt att hitta vegetariskt.

Och bara en sån liten detalj som att de alkoholfria alternativet står överst och att majoriteten av den dryck erbjuds kommer från Västerbotten.  <3

Vi satte oss vid varsin bukett med tillhörande namnskylt. Började måltiden med en räkmacka och turades om att berätta lite om oss själva; intressen, yrken, lärdomar, familj, sånt vi drömmer om och sånt som redan slagit in.

Fortsatte med caesarsallad (min med halloumi) och hjortronläsk. Samtalade om hur mycket vi har att vinna på att våga fråga. Fråga främlingar om de vill ses på lunch. Fråga en oöppnad restaurang om de kan ta emot i förskott. Fråga vad någon tycker om, är duktig på, brinner för och fråga om det inte finns något gemensamt där, någonstans, att samarbeta för att uppnå. Utveckla och dela med sig av. Det var så himla fint. Tryggt, fastän många av oss aldrig setts förr.

Hela gänget med härgjord glass till efterrätt! Magda, Ethel, Linda R, Linda M, Malin…

…och Isabell med sin fina lilla Lo!

Är oändligt glad att jag tackade ja, vilodag till trots. Så värdefullt med nya, kreativa och genuina kontakter och så fint med en förhandstitt på vad jag är övertygad om kommer bli en av mina personliga sommarfavoriter.

3 kommentarer

Juniglimtar

Livet

Juni har varat en evighet och en sekund på samma gång. Tror mycket av den känslan beror på att så många veckor fått en extra söndag (och i många fall en tillhörande halvdag) som gjort helgerna dubbelt så långa än vad de brukar vara. Mer vila, men också mer firande. Nationaldag och midsommarafton. Vi är egentligen inte så traditionella på någon av dem, men sedan den 6 juni 2018 är den den förstnämnda en av årets viktigaste högtidsdagar, för då kom min älskade brorson till världen!

Till den allra första födelsedagen bakade jag en Bobbo-tårta. Och så gav vi ett par presenter som jag hoppas får finnas med honom länge, länge. Kanske till och med gå i arv, om det blir aktuellt. Två brio-leksaker vi hittat second hand, i absolut toppskick. Ett litet livsblad i minikruka, som vuxit flera centimeter sedan dess. Och så den fina berättelsen om Elis ryggsäck, skriven av den lokala författaren och konstnären Elbe Wallin!

Vi hade en lång period av de där temperaturerna då jag helst håller mig inomhus. Fixar och donar och äter isglass. Om kvällarna njöt jag sedan av ljumna vindar, promenader, ljudbok och en himmel som gång på gång såg ut som en målning i akvarell. Hemmavid vattnade jag mina odlingar och planterade en pionbuske. Knorten har inte varit nådiga i år, men det börjar lugna ner sig.

Under midsommarveckan kom också det traditionella midsommarvädret. Temperaturer som enligt mig är snällare. Natten är ändå min bästa tid. Fastän folk börjar ha semester har du nästan alltid midnattstimmen för dig själv. I alla fall när himlen är dramatisk och stundvis öppnar sig. Tycker extra mycket om att åka på äventyr med Jonathan då. Natten som övergick i midsommarafton bar det av till kyrkbyn i Lövånger. Här vill jag sova över någon gång. Älskar den här platsen. Precis när vi kom fram blev det uppehåll. Hade velat spara doften av nyduschad sommargrönska på flaska.

På nationaldagen i fjol fotade jag två av bilderna i inlägget om mina sommarplaner här. I år matchade mitt hår de små stugorna och på huvudet bar jag en krans med blommor från gården. De förtjänar egentligen mer än en dag om året, blomsterkransarna. Det är min allra bästa och egentligen enda midsommartradition, att skapa den. Utöver det spelar egentligen inget någon roll; platsen, maten, (o)sällskapet. Tycker om att ha landat i det. Att lyssna på vad kroppen orkar och vad magen vill.

Tycker också om den här bilden. Vet inte exakt varför. Kanske för att oskärpan påminner om fukten mot huden, doften mot näsväggarna, den mjuka tystnaden. Kanske bara för att.

Så glad över allt jag får dela med honom. Allt det där som inte kommer med i själva bilden, men som bilden i sig påminner mig om. Det runtom. Allt det vi pratar om, musiken som vi lyssnar på i bilen, täcket vi fördelar över blöta fötter. Hur vi båda skrattar åt vår tur, för att regnet åter börjar ösa ner i samma stund vi kommer innanför ytterdörren.

Ingenting är tråkigt med honom, inte ens att bara vara.

Inte ens att hacka sallad.

Och den där kravlösheten, fridfullheten lever också i mina andra relationer. Spiller över på midsommarfirandet. Det som blev så lugnt, intimt och trevligt, med en liten buffé av allas bidrag till bordet. Västerbottensostpaj, vegansk ”sill” på aubergine och rödlök och fraiche, vitlöksbröd. En sallad med mozzarella, tomater och hemodlad basilika och en annan med vattenmelon och fetaost. Fem sorters småkakor och irish cream-kaffe till efterrätt. En kort promenad till havet, kattgos och kransbindning. Så naturligt att timmarna flög förbi och blev små under en timme som aldrig blev mörk.

Och så nutid. En lördag som är söndag. Med en tur till Skråmträsk kvarn för sopplunch (morot!) och kaffetår medan vinden sliter oupphörligt i trädkronorna utanför. Betrakta fotokonst på siden från Magdalena Sandberg och köpa de saftigaste av muffins till efterrätt.

Åka på en liten sightseeing genom den charmiga byn, förbi bönhuset och ladorna och loppisen och skofabriken. Vända vid badplatsen och köra hemåt igen.

Imorgon är det också söndag. Vet redan nu att den kommer bli fin, för det är två extra roliga juniglimtar som väntar på mig. Men de får bli egna inlägg om inte allt för länge, tänker jag!

En kommentar