Finchoklad och kudd-kap

Fått & fyndat, Livet

Jaha, hörni. Oktober imorgon. Jag myser in mig i hösten. Är sugen på soppa jämt. Överrumplas ständigt av mörkret och märker hur bruset stadigt ökar sin närvaro i mina bilder. Vi drar bara ner rullgardinen till hälften om natten, för att få hjälp av solen att stiga upp medan det fortfarande är möjligt. Längtar allt mer efter snön, att den ska komma och ljusa upp världen. Men inte riktigt än. Bara precis när sista lövet nuddar lingonrisen.

Lyxar med allt som är kvar efter besöken på skördemarknaderna. Sallader och potatis och betor. Morötter i mängder att laga soppmiddag av. Och mina älskade älgörtsdelikatesser! Har ni smakat det någon gång, älgört? Är bland det absolut godaste jag vet. Fräscht, som att förtära det där första andetaget du tar utanför dörren en frostbiten morgon. Som jag redan berättat köpte jag två flaskor saft på en av marknaderna. På väg till en annan stannade jag till på Lövångers blommor och hittade den här: 70% choklad toppad med torkad älgört. Riktig finchoklad, från Vintage Plantations, producerad i Umeå!

Den lediga tid jag inte är ute i svampskogen, iväg på kurs eller åker runt på äventyr kurar vi här. I soffan. Framför Pointless (sänds på BBC, vi ser via Youtube). Extra gosig nu efter mitt allra senaste loppisfynd (ihop med ett par fina plagg jag tänkt visa er framöver).

Ynka 15 kronor gav jag för den här broderade skönheten. Ett riktigt kudd-kap. Har haft en sån fin second hand-höst hittills och hoppas kunna fortsätta ersätta en hel del här hemma som verkligen är utslitet (eller som pappa så småningom kommer vilja ha igen, nu när han snart renoverat klart i lägenheten och börjar ha plats för sakerna vi fått ha hand om så länge). Håll tummarna för mig?

4 kommentarer

Loppisfynd och lokalartikel

Fått & fyndat, Här bor vi

Jag vet inte hur det kommer sig, men på senaste tiden har jag hittat precis det jag letar efter varje gång jag stigit in i en second hand-butik. Kanske har jag tur, kanske är jag otroligt bra på tajming. Kanske är det jag letar sånt som alla andra tycker är fullkomligt skräp. Jag vet inte, men glad blir jag för varenda litet fynd. Som den här olivgröna långklänningen, med knäppning från bröst till fotled. 20 kronor betalade jag för ett plagg så bekvämt att jag aldrig vill ta av det och som dessutom matchar helt magiskt med min nygamla hårfärg<3

En annan dag hittade jag de här ljusen, i höstens alla färger. Ser ni hur fint de matchar med nyponen? Fem kronor styck kostade de, kap tycker jag! Brickan är förresten från en give away jag vann hos Mira Kurkiala, en av alla lokala kreatörer som finns listade här.

Jag handlar ju efter principen: köp begagnat, köp lokalproducerat, skapa själv. Och om jag verkligen, verkligen behöver något och absolut inte hittar det begagnat eller lokalproducerat, då köper jag nytt någon annanstans. Det gäller för både garderob, kropp och hushåll och det är sällan jag hamnar där, på den sista punkten.

Är det något ni skulle vilja läsa mer om förresten? Vårt hem, mina tankar om hållbar inredning? Hojta, och ställ frågor, så ska jag knåpa ihop något. Till dess kan ni läsa en liten artikel om oss som lokaltidningen skrev, här.

4 kommentarer

Sits med snits

Fått & fyndat, Skapande

Alltså. Maj?! När hände det? April verkligen flög förbi, innehållande så mycket fint. Påskhelg i Missenträsk, utställning inne i stan, födelsedagsfika, gravidfotografering och inte minst – nytt jobb.

Snön har så sakteliga tinat bort och skinnjackan åker på ibland, även om nätterna fortfarande domineras av minusgrader. Små vita högar ligger här och var och en del av gården är fortfarande täckt, men det är ljust till efter 21, krokusarna har kämpat sig upp utanför köksfönstret och nu, nu börjar säsongen av utomhusprojekt på riktigt. Längtar så efter utrymme att måla om, såga till. Växtbytarkvällar och skaparstunder med lokala gäris-grupper uppe på altanen. Jag är visserligen inte mycket för det här med vår, och inte riktigt värme heller. Men tusan, ljuset. Vilken energi jag får. På lunchpromenaden idag kände jag att en häftpistol vore bra att införskaffa, för ikväll, då skulle jag minsann klä om bänken i hallen.

Den har alltid funnits här i huset, den där ljust lindblomsgröna pinnsoffan från Edsbyverken. Ett arvegods som en gång i tiden tillhörde (gammel)farmor Eva och hennes Fred. Då stod den under köksfönstret. När mamma och pappa sedan byggde ut huset hamnade den i hallen och där har den stått hela mitt liv.

Idag fick den luftas lite. Torkas av ordentligt med gódoftande västerbottenssåpa och sedan påbörjades arbetet med att ta bort tyg och häftklamrar. Var lite för ivrig och dokumenterade inte det översta grå-beige-mönstrade tyglagret (drog bort det häromdagen för att komma igång och sluta skjuta upp) och under fanns det här blå-orangea. Charmigt ändå, tycker jag. Ska tvätta upp och se om det går göra något annat av det.

Några minuter senare såg det ut såhär. Oklart om det gömde sig ytterligare ett lager under den här plastiga, brun sitsen men den fick vara kvar. Tänkte att det skulle vara en bra bas ifall det nya tyget skulle vara lite genomskinligt.

Och ytterligare några minuter senare vad jag klar! Efter att ha lusletat på alla second hand-butiker utan att hitta en bra bit i rätt storlek fann jag den här lilla stuven av gardintyg på vår lokala tygbutik och blev så glad av både färgerna och mönstret (påminner det inte lite, lite om den gyllene kvicken?!). Är verkligen svag för det senapsgula, speciellt till ljust grålila. Så fint.

Och nu står den åter på sin plats precis vid ytterdörren. Intill busktomater, chili och basilika i loppiskrukor. Det allra finaste i en hall som i övrigt är ett enda hovendroven. Hur många vuxenpoäng är det att längta efter grovsoporna? Jättemånga!

Och hörni, jag hoppas ni orkar hänga kvar här, för jag har så mycket på gång. På riktigt nu. Vill berätta allt för er. Vi ses, alldeles, alldeles snart <3

6 kommentarer