Hörni, vad pirrigt det här känns då! Mitt första bidrag till monthly makers, denna geniala skaparutmaning som ett gäng bloggare startat igång. Den här månaden är det Wilda som valt temat tyg, och sedan fick jag gå och klura och fundera samtidigt som jag röjde hemma i flyttkaoset. Och så dök den här slitna gamla galgen upp ur gömmorna och med ens fick jag en idé som jag dessutom hann med att skapa innan vi åkte iväg till Gotland!

Jag började med att skissa upp texten på frihand. En textrad från KENT med koppling till både tyg och färgen på galgen. Att min partner dessutom är ett himla stort fan gör det ju till en extra kul detalj att få in i hemmet.

Så här efteråt önskar jag att jag ansträngt mig lite mer under det här momentet; mätt avstånden, varit lite mer noggrann med att skriva finare, kanske skrivit ut ett typsnitt att inspireras av. Men så är det ofta för mig, att när idén väl dyker upp blir jag alldeles ivrig och tålamodet försvinner snabbare än en piggelin i juli – och jag ville ju bara hålla det färdiga resultatet i min hand på direkten!

Efter att jag skissat upp texten invigde jag min nya brännpenna (som jag framöver vill använda mycket, mycket mer) och kastades samtidigt ungefär ett decennium tillbaka i tiden, till högstadiets slöjdsalar och det lilla rummet som var min säkra plats, långt bort från läskiga maskiner som kunde såga av fingrar. Ungefär fem minuter senare, efter att ha sandpapprat bort lite linjer, var mitt bidrag klart;

Tycker den blev himla charmig och insåg dessutom hur enkelt, men ack så personligt, den här typen av skapande var.

Och medan jag ändå hade ångan (och tolkningen) uppe, fortsatte jag med att skapa utifrån tanken att kunna ha tyg framme på ett snyggt sätt. Därför skapade jag också en ny plats för den fina flugan. Ni vet, berget blev ju lite för litet. Tack vare växtgärin Pia, som öppnade sin vedbod för mig, fick jag in ännu lite mer natur i huset i form av en björkbit jag sågade itu (mitt i köket pga min nyss nämnda iver).

Tada! Så enkelt och så snyggt, och som bonus lite extra plats att balansera små sticklingvaser på framöver. Jag ska dock försöka torka den ordentligt nu medan vi är borta, har hört att det ska funka bra att ha den mörkt och svalt i en platspåse för att förhindra sprickor – håll tummarna för mig!

Monthly makers eller ej – har ni skapat något i maj?
Berätta (eller länka) gärna i en kommentar!

Nu har det blivit dags att visa vad jag skapat på keramikkursen som jag gick i vår. Den som blivit min fristad med utlopp för kravlös kreativitet för att kunna fylla på med energi – utan att på samma gång göra av med den. Men trots ett öppet sinne och ett huvudsakligt fokus på välmående, inte prestation, har jag naturligtvis fått några favoriter – här är mina finaste alster!

Efter att ha provat flera olika tekniker; dreja, kavla, ringla, så kom den lilla sticklingsvasen i form av två små ”bergstoppar” till genom att tumma. Så småningom målades den blå, och topparna doppades i vitt. Inspirationen fick jag från duktiga Mikaela, men också från mina starka känslor för Islands natur.

Ni kan förresten lägga både ”vas” och ”natur” på minnet; mitt intresse för växter och kärleken för allt som hör Västerbotten till (skog, hav och berg) är ett genomgående tema hos de flesta av mina alster; till höger är en porslinsvas jag drejat och sedan målat som en björk.

Det här var mest ett experiment med syftet att kunna ha den fina flugan från Metzerverket framme. Tyvärr blev berget (med inbyggd vas – såklart) trots allt lite för litet i omkrets för att accessoaren ska sitta riktigt bra, så jag tänkte istället låta toppen prydas av mina finaste hårsnoddar och armband.

Är själv lite förvånad över hur glasunderläggen med mönster från läderblad seglade in i mitt hjärta. De var bland de första verken jag skapade och där och då såg de verkligen inte mycket ut för världen. Så här i efterhand blir jag lite mer nöjd för varje kaffekopp jag dukar fram på dem.

Något jag älskat från första stund däremot, det är mina två vaser med konturen från mitt älskade landskap. Jag vet att jag är lite väl patriotisk (jag menar, jag har hela länets konturer förevigt inristade på huden), men jag älskar verkligen allting med Västerbotten – kanske allra mest att formen som dessutom påminner om ett (anatomiskt) hjärta.

Ja, det var mina finaste alster det. Så småningom kommer ni nog också få skymtar av min lilla knäppa fjällräv, mina tavellister (som måste knåpas ihop lite mer) och lite annat smått och gott som tog form i den lilla stugan.

Sedan kan det ju vara så att jag fick akut separationsångest från de små lerklumparna och drejskivan och anmälde mig till ännu en grundkurs som det i skrivande stund återstår ett tillfälle på. Är ni nyfikna på att se vad jag knådat ihop under även den kursen så småningom? Hojta, så fixar jag <3

Jag är inte mycket för plastkycklingar och porslinskaniner, men ris och ägg gör påsken till en av mina absoluta favorithögtider när det kommer till pynt. Tycker det är så fint med enkla kvistar och blommor i vas – här lite vårknoppig syrén, björk, bindvide och äppel från gården blandat med en liten inköpt bukett brudslöja.

Det har ju inte blivit så mycket pyntande förut, i trånga studentlägenheter och tillfälliga boningar under diverse vikariat. Det fanns liksom ingen mening med det. Nu när vi bor i hus ser jag fram emot att skapa dekorationer till midsommarfesten, ljuslyktor till alla helgona och girlanger till julen – allra helst med material från naturen.

Äggen med västerbottensmotiv målade jag i söndags natt, men allra finast är ju hemägg från höns och vaktel med deras naturliga färger och mönster. Har kvar några i kylen och jag tror minsann jag ska pynta med dem i veckan, fastän påsken är över, bara för att det är så himla fint. Hos oss får naturen gärna vara framme året om!