Så mycket har tänts i mig

Resor & äventyr, Skapande

Det är torsdag den sista februari när jag vaknar upp med utsikt över Umeås mest centrala hustak. Kvällen innan tog jag bussen söderut efter jobbet, fikade till stängning med en 090-vän jag numera träffar alldeles för sällan och somnade sedan med en elektrisk stjärnhimmel åtta våningar nedanför mig och ett dansande norrsken utanför panoramafönstren. Väckaren på 06.30, för på månadens sista morgon hade jag ett tåg att passa och en kurs att påbörja!

Lev! uppmanar Sara Lidman-tunneln. Och det gör jag, lite mer för varje steg. Spiller äppeljuice över handen. Har tagit med den från hotellfrukosten ihop med en ostmacka. Är glad över personalens förmåga att förutse det, spillandet, och över rådet att inte ta varmt kaffe eftersom de inte hade några lock att erbjuda. Ovan att resa på det här sättet drar jag lärdom av möjligheten att sova längre och sedan ta med frukost på tåget. Nästa gång, tänker jag, tar jag med mig ett eget kit; mugg och skål med lock för kaffe och yoghurt, låda för macka och äggröra. Gaffel! Sked!

Tåg mot Vännäsby, Vännäs, med avgångstid 07.49, avgår från plattform 1b.

Tåget anländer punktligt i Vännäs klockan 08.13 där Kajsa möter upp mig och tar med mig hem till sig. Maken till charmigt hus är det sällan jag får beskåda. Vedspisen sprakar i köket och dörren in till vardagsrummet har permanenta frostrosor som mönster på glaset.

På övervåningen har hon sin ateljé. På bordet står växter i vas, frukt på fat och en hög med böcker med fina omslag. ”Välj en”, säger hon. Vi ska teckna i dem. På sidor som redan har innehåll. För då är det inte lika stor press på att varje linje ska bli bra. Och det låter så logiskt, när jag tänker på alla nya block och böcker jag känt att jag förstört genom att skriva min namnteckning i dem. Omedelbar trygghet i hennes tanke och kompetens. Vi sätter igång.

Vi ritar av, utan att titta på pappret. Utan att lyfta den smala svarta spetsen från boksidan. Betraktar bara en torkad gren från gården. Kaffet blir kallt medan solen stiger utanför fönstret.

Vi byter motiv. Målar av ytorna mellan formerna på bordet. Tecknar varandras ansikten utan att bryta ögonkontakten. Studerar skuggor och perspektiv.

Hon öppnar upp en bortglömd värld. Den jag längtat efter utan att veta hur mycket. Som jag övergav som liten när tålamodet tröt och sedan dess har respekterat på avstånd, tänkt att den inte är för mig för att jag inte kan och inget blir bra, utan att förstå det orimliga i att kräva perfektion av mig själv i något jag aldrig investerat tid i.

Det står hunger på sidan men vi har precis ätit squash- och potatisplättar med chevré, honung, spenat och syltad rödlök på hotellet och är så mätta att tankarna blir tröga. På varsin sida av rubriken formas en tulpan och en craspedia (eller ett duschmunstycke, jag är öppen för tolkning).

Vi avrundar för dagen och jag promenerar tillbaka till hotellet med Harry Potter och Dödsrelikerna i öronen och en iver över vad den allra första dagen på mars kommer erbjuda för insikter och lärdomar.

På fredagsmorgonen är frukosten uppdukad bara för mig. Hotellpersonalen meddelade kvällen innan och jag sa åt dem att de kunde strunta i att ta fram köttprodukterna. I efterhand skulle jag ha förklarat att fil och flingor, en macka och lite frukt räcker gott, att de inte behöver ställa till med en fest.

De undrar om jag vill att de steker våfflor. <3

Äter i lugn och ro i salen som vid lunchtid är fylld av folk. Scrollar långsamt i flödena på sociala medier, de rymmer allt mer fakta om miljöns status i världen, tips på hållbarhet och produkter och engagemang från och i min närhet. Så glad över det nätverk jag bygger upp och över algoritmer som ger mig verktyg att utveckla min vardag mer hållbart. Som lär mig något nytt varje dag och som får mig att reflektera även över även de allra minsta av insatser.

Känner en sån enorm tacksamhet över möjligheten att sitta här. Att få åka på en kurs, lokalt i mitt län, skräddarsydd för mig och mina behov. Att kunna åka kollektivt hit och hem. Ha en erfaren egenföretagares odelade, lyhörda uppmärksamhet i två hela dagar. Ta allt i min egen takt.

Tänker på hur kompetensutveckling blivit så synonymt med en utbildning i huvudstaden. På hur mycket kunskap det finns i vårt närområde. På hur lyckligt lottad jag är att ha en chef och ett företag bakom mig, som uppmuntrar en sån idé och ger mig medel för att genomföra den.

Hoppas så innerligt att det på något sätt ger ringar på vattnet. Inspirerar fler företag och anställda att ta vara på den skicklighet som finns alldeles intill. Att chefer uppmuntrar och att medarbetare tar initiativ och vice versa och både och. Att vår första instinkt inte alltid kommer vara att åka långt eller besöka stort.

Låter känslan följa med mig under promenaden genom samhället. In i huset och upp på övervåningen. Klockan är nio och rummet badar redan i ljus. Det känns som nyss som det precis börjat ljusna vid den är tiden. Kommer nog aldrig vänja mig vid hur fort en vinter går.

Tacksamheten flyttar in i bakhuvudet när ivern och skaparlusten tar över. Lite mer självsäker idag. Ställer upp en nejlika och ett – till oigenkännlighet förtorkat – exemplar av en vildväxande fjolårsblomma. Betraktar dem medan handen som håller i pennan med den smala svarta spetsen rör sig över pappret.

Lyfter på pennan en enda gång, när jag byter växt. Från att inte ha tittat alls betraktar jag nu den vita sidan länge. Väntar på en självkritik som inte kommer, för hur ska jag kunna klaga på något jag inte sett mig själv skapa. Något jag inte kunnat föreställa mig resultatet av, och därför omöjligt kan misslyckas med.

Förälskar mig i tekniken och njuter av känslan av att vara nöjd. Över att ha lyckats. Inte med själva teckningen, för samma princip gäller som för det uteslutna misslyckandet. Över att ha lyckats bryta ovanan att leta brister att kritisera.

För in alstret i datorn, ihop med några tidigare motiv. En storspov, några hjortron, en solros och en lada. Kajsa visar hur jag kan experimentera med konturer, avsaknaden av densamma, färgsättningar och strukturer. Med former och urklipp och montering. De bildar en krans medan vi planerar andra halvan av kursen. Den som kommer äga rum när gatorna sopats rena från grus och träden inte längre är nakna.

Sedan har två dagar plötsligt passerat och det är dags att ta tåget österut och bussen norrut. Kramar om och tackar och säger vi ses snart igen.

Solen går ner över den första mars, men så mycket har tänts i mig.

5 kommentarer

Kompakta knoppar

Här bor vi, Skapande

Februaris sista dag! Och förhoppningsvis förtidig-vårens sista också. De senaste dagarna har takdroppet och värmen förvandlat världen till en spegel av is och jag går sannerligen inte med på dessa dumheter. Jag kräver kallgrader och snö åtminstone mars ut. Framför allt eftersom den här favoritmånaden till stor del spenderades sjuk, skör och sliten i soffan. Nu vill jag möta vårvintern med varm choklad i snödriva, skridskor på Tallbacka och en stor skopa kreativitet om kvällarna.

Jag tänker att vi börjar omedelbums med det sistnämnda; här kommer ett litet inlägg om ett par knoppar jag knåpat ihop till vårt sovrum.

Två stycken har det blivit hittills. Tänkte göra ett gäng till, för de blev himla fina om jag får säga det själv. I betong är de, gjutna i metallkorkarna som hör till flaskorna på mina parfymer! Busenkelt faktiskt; häll betong i kork, stoppa ner en skruv (huvudet ner i betongen) och låt stelna. Skruva sedan in i förborrat hål!

Tyvärr har jag inte lyckats få ut dem när de stelnat utan att klippa upp korkarna med en tång – därför dröjer det till dess att jag kan göra ytterligare några stycken. Har provat olja in dem, men det funkade inte. Andra tips mottages tacksamt om ni har några på lager. Och! Glöm inte återvinna korkarna, sönderklippta eller ej.

Precis lagom diskreta, om du frågar mig. Stjäl varken uppmärksamheten från vår sänggavel, min pappersstjärna eller min glittriga loppis-blåsa! Är så nöjd med hur vårt sovrum känns allt mer levande. Vet inte om det beror på ljuset som återvänder eller att det blivit så balanserat i sina jordnära färger. Det är så fint att jag på riktigt bor i de här bilderna <3

Håll tummarna för mig att mina keramiskapelser överlevt sedan sist jag karvade i dem – jag tror nämligen mitt favoritalster skulle bli magnifikt här inne och det vore himla fint att få dela resultatet med er framöver <3

6 kommentarer

2019

Listor & sammanfattningar, Livet

Hörni! Hej! Vi är en vecka in i februari, en av mina absoluta favoritmånader, och jag börjar äntligen får lite grepp om det nya året. 2019. Det låter inte ens konstigt längre.

Januari rusade förbi. Det var 31 dagar som successivt blev längre. Ljusare. Snörikare. De innehöll en envis förkylning, en långhelg med bästisarna i huvudstaden och livets allra första (och alldeles för korta) fikadejt med Alicia <3

Det var också en månad där jag försökte landa i det nya. Men jag har aldrig förstått mig på hur något nytt ska kunna ta vid precis när klockan slår midnatt och när jag knappt hunnit reflektera över det som varit. 2018. Jag läste sammanfattningen jag gjorde när 2017 försvann bland fyrverkerier och jubel och fullkomligt överrumplades över att det liv som idag är så självklart inte ens var påtänkt för ett år sedan.

Jag skrev: 2018. För första gången i mitt 25-åriga liv går jag in i ett nytt år utan någon som helst vetskap om hur de 12 kommande månaderna kommer att se ut. Ovissheten skulle tidigare ha skrämt mig, rivit upp såren i magen och fått hjärtat att rusa, men jag har kommit längre än så under året som varit. Vet att det löser sig. Så istället tänker jag mig det nya året som ett blankt blad, eller en immig bilruta, fri för mig att dekorera efter mina önskemål och möjligheter.

Om jag bara vetat att jag knappt fyra månader senare skulle skriva under på en heltidstjänst. Och om jag bara vetat vilka möjligheter det ligger i en liten namnteckning på ett a4, fortfarande varmt från skrivaren.

Det var en insikt som förtjänade en paus. För känslan jag hade när jag skrev de raderna var fortfarande så färsk i minnet. Det kunde omöjligt ha gått ett år. Redan? Men jo. Så var det.

Så jag har låtit det nya året komma till mig i varsam takt och långsamt formulerat förhoppningar och drömmar i tankeform istället för att försöka sätta ord på dem här. Låtit dem växa och slå rot i hjärtat innan jag, nu, känner att jag har närvaro nog att uttrycka dem på det sätt jag förtjänar att minnas dem när det åter är dags att ringa in det nya, knappt 11 månader från nu.

Här kommer mina små och stora drömmar, mål, planer och förhoppningar för mitt 26:e levnadsår:

Jag vill ge mig själv tid för skapande. Både det hemmavid och på kurs. Om en vecka börjar keramiken igen, och utöver det har jag förhoppningar på att få lära mig både smide och silversmide. Tänk vad fint om jag en dag kan dreja både eget handfat och smida egna krokar till kök och hall att ha här hemma?!

Drömmer också om att hyra och anordna en skaparträff i det här fina lusthuset på Åbacka. Att kreatörer skulle vilja komma långväga för det. Eller kanske bara de som bor allra närmst. Det vore fint, hur som helst, att sitta här och skapa i text- rotslöjds, broderi- och teckningstekniker under den ljusa sommarhimlen. När frostrosorna bytts ut mot vallmo i rabatten. Dricka kaffe och inspirera och peppa, alldeles kravlöst. Åh <3

Jag vill åka skridskor. Älskar det så mycket och vet inte varför jag inte tar mig för. Jag vill äta fler middagar ute, åka på roadtrip till västerbottniska platser jag ännu bara googlat fram och jag vill lära mig göra palt. Fylla frysen med svamp och bär, skörda mina egna tomater och sy ett par byxor alldeles själv. Jag vill fynda de perfekta hängselbyxorna på second hand, skippa inrikesflyget och hitta tillbaka till min grundtanke med den här virtuella platsen.

Jag vill investera i, och själv skapa, hållbara alternativ till det vi använder här hemma. Minska på plasten, hitta alternativ till engång-/förbrukningsartiklar och fortsätta tänka långsiktigt, etiskt och miljövänligt. Tipsa mer, om saker du själv kan tillverka och saker du kan uppleva utan att passera lands- (eller läns-) gränsen. Jag vill att min lista med lokala producenter ska växa och jag vill fortsätta bidra till en positiv syn (men också prata om utmaningarna) på livet långt ifrån storstadsbruset, både från mitt eget perspektiv och andras. Jag vill återuppta mitt berättande om mina länsfränder.

Och så, min allra största dröm; att få köpa huset vi hyrt i 28 månader. Göra det till vårt, på riktigt. Mitt och Jonathans. Få skissa och planera och kanske lite smått och varsamt börja renovera. Att också detta år få smaka på möjligheterna som kommer med att lämna en liten namnteckning på ett a4, fortfarande varmt från skrivaren.

 

Har du landat i det nya året? Vad hoppas du att det för med sig? 

6 kommentarer

“Borta bra men Holmön bäst”

Resor & äventyr, Tips

Som alltid när året lider mot sitt slut överväldigas jag av allt jag fått vara med om under de tolv månader som passerat. Av ett behov av att försöka sammanfatta det. Jag bläddrar i mappar, går på minnes-äventyr i min ostrukturerade hårddiskstruktur. Och så inser jag hur mycket jag ”missat” att föreviga här, när jag varit mitt i äventyren och vardagen. Det gör såklart ingenting, för orden och känslorna finns ju kvar där i hjärtat.

Så, här kommer ett av mina finaste sommarminnen; ett dygn på Holmön, den tredje veckan i juli.

Vi började resan söderut tidigt på morgonen och kom fram till Norrfjärden i god tid för att se Helena Elisabeth klyva vågorna i sin färd mot bryggan, för att sedan vända och ta oss med på äventyret. En mil ut i Norra kvarken släppte hon sedan av oss på Holmön, en del av ögruppen som tillhör det största skärgårdsreservatet i hela Sverige.

Här bor ett sjuttiotal personer permanent, men redan tidigt på morgonen var det fullt på båten över. Vi åt medhavd laxsallad till en vykorts-vy och såg den gula förbindelsen till fastlandet lastas full av sommargäster och öbor för att sedan lämna Byviken, vinkande farväl till en trio i segelbåtsmasten.

Vi hyrde varsin fin gammal cykel på båtmuseet och tog oss an motvinden på väg ut till vårt boende på öns västra sida. Till en början kändes blåsten som ett välkommet inslag i den 30-gradiga hettan, men till slut insåg vi att den knappt svalkade alls. De skogskantade, skuggiga partierna på vår trekilometersfärd blev vår räddning.

Och så blev det en liten vattenpaus intill fårhagen värdig en avbildning i akvarell.

Till slut hade vi Berguddens fyr och vandrarhemmet i sikte, och vi kände oss genast som hemma i fyrmästarrummet. Sängen var så likt den vi har hemma att det nästan var kusligt och dessutom hade Josefin och Petter, som driver vandrarhemmet, lämnat Harry Potter och Fenixordern på min nattduksstol. Hur fint?!

Vill ni förresten kika mer på tanken kring inredningen gjorde Kapten Hillebjörk, som driver en av mina favoritbutiker i Västerbotten, en liten film om uppdraget som går att se här.

Vi lokaliserade snabbt köket, utedasset och den vackra fyren, men allra mest lockade det svalkande vattnet. Vi insåg snabbt att blåsten krävde ett lite mer skyddat läge för att vi skulle våga oss på bad i havet, så vi gav oss snart av på promenad söderut längs kusten med en gammal karta och en påse badkläder i handen, ivriga på nya upptäckter.

Vi gick och gick, med en segelbåt som sällskap. Vid ett tillfälle mötte vi en ren i sommarskrud som blivit kvar när resten av hjorden vandrat till fastlandet över isen innan våren kom.

Vi insåg snart att vi både glömt vattnet och tagit fel på kartan; stranden fanns ingenstans att finna. Så medan solen skapade allt tydligare konturer av våra kläder på vår hud gick vi med så raska steg vi kunde tillbaka till vår bostad för att ta nya tag medan vi skrattade åt hur katastrofalt dåliga vi båda är på att hantera temperaturer över 20 grader. På den ljusa sidan var åtminstone omgivningen fortsatt sagolik.

Väl tillbaka på vårt rum, i tryggt förvar i skuggan och med finaste utsikten över den 18 meter höga fyren från 1896, studerade vi både karta och den stora vida webben lite mer noggrant, medan vi åt tidig middag som inhandlats på den lokala lanthandeln.

Efter en stund lokaliserade vi Trappudden på öns nordliga del och vi gav oss iväg på vårt tredje äventyr sedan ankomsten några få timmar tidigare.

Vi var inne på vår andra cykelmil för dagen (vi hade hunnit med en sväng tur och retur till lanthandeln intill hamnen tre kilometer bort för att handla nyligen nämnda middag) när vi kom fram till en helt fantastisk samling klippor, trappor och mossbeklädda stenbäddar. Ett paradis vi hade helt för oss själva. Vi flöt länge, länge i det svala vattnet, så överraskande varmt för att vara havet. Äkta livsnjut, till och med för en badkruka som mig.

Skuggorna var längre när vi cyklade tillbaka längs skogsstigarna. Men den här gången svängde vi inte av mot fyren, utan tog vänster uppför en lång backe. Vi hade nämligen blivit bjudna…

..hem till Josefin och Petter, som dukat fram kaffe och alldeles nybakta bullar! Fikat serverades till berättelser om gården, Holmön, driften av vandrarhemmet och alla idéer och insikter de fått sedan de bosatt sig i norra kvarken.

Som alla möjligheter det finns i att bli ordförande i en liten byaförening, eller hur det är att odla ett typiskt Holmö-råg, som numera finns till försäljning. Och som att en flytt till en ö med ett sjuttiotal bofasta kan låta dig finna en stark vänskap i ett par damer två generationer äldre än dig själv <3

Har förresten sällan sett något så fint som råg i motljus. Petter berättade engagerat om hur marken är perfekt för odling, men också för svamp och bär att växa på. Stora delar av ögruppen, som utgörs av stora och lilla fjäderägg i norr till holmögadd i söder, har på grund av den stora landhöjningen (0.85 centimeter om året) väldigt mycket våtmark; tidigare varit vikar med havsbotten är idag näringsrika träsk och myrar.

En sån dröm det vore, att fylla korgar med skogens skatter här till hösten!

Efter en lång stund vid köksbordet på deras gård sa vi hejdå för den här gången. Så tacksam för bekantskaperna som mitt digitala drottningdöme fört med sig under året, och att det finns en sådan vilja att öppna sitt hem för nya relationer. Med lungor fyllda av hav och skog, ömma lårmuskler, mätta magar och äventyrs-endorfiner ända ut i fingerspetsarna såg vi på medan solen sjönk bortom horisonten.

Sedan somnade vi i rekordfart med fyren blinkandes utanför vårt fönster och en enorm känsla av tacksamhet för att jag valt att använda min födelsedags-hotellvistelse just här.

Solmönstret på köksgolvet morgonen därpå skvallrade om att en lika panik-vart-ska-jag-ta-vägen-varm dag var att vänta, så jag greppade de magnetiska orden…

..och skrev poetiska sanningar på kylskåpet…

…innan vi dukade upp frukost intill fyrens fot, med bottenviken och en envis geting som sällskap. Inte så konstigt att den ville hänga med oss, för frukostkorgen vi lagt till i vår bokning var rena rama drömmen!

Josefin och Petter hade börjat dagen betydligt tidigare än oss och lämnat en trälåda fylld med färsk apelsinjuice, granola, hemgjord rabarbermarmelad, färskost, nybakta scones, yoghurt med botten-bär och två fina, färska hemägg. Kvalar utan tvekan in på topp fem godaste frukostar jag någonsin ätit (och då dessutom med en lika högplacerad frukostvy!).

Sedan återstod det bara att lämna ett långt och innerligt tack i gästboken (där vi inte var ensamma om att lovsjunga både ö och bostad)…

…kasta en sista blick på vandrarhemmets alla vrår och konstatera att ”borta bra men holmön bäst” var en väldigt bra sammanfattning av vår vistelse…

..och så, ett knappt dygn efter ankomsten i hamnen, var det dags att vända Berguddens fyr ryggen, cykla tillbaka till Byviken och återvända till fastlandet med Helena Elisabeth.

Ett intensivt och helt magiskt besök var till ända, men hit är jag alldeles säker på att vi återvänder snart igen. Om inte för skaparträff så för en naturvandring i septemberskrud, men förhoppningsvis både och!

8 kommentarer

Skapelser till skänks

Skapande, Tips

Så var den plötsligt över, julen. Den lugnaste vi haft på år, fastän vi hann med fyra destinationer på tre dagar, och nu har ytterligare två att besöka i mellandagarna. Vi har skrattat åt roliga rim, vunnit en hundring på bingolotto, spelat julyatzy, norpat åt oss en fågelmatare i julklappsleken och ätit oändliga mängder tunnbröd med kallrökt lax och fått de allra finaste av klappar. Så önskade allihopa, precis vad vi behövt. Är så tacksam.

Och på tal om öppnade klappar; det har äntligen blivit dags att visa er vad jag skapat för klappar att lägga under årets julgran.
I fjol såg det ut såhär. I år la jag ganska mycket tid på kreativa och hållbara sätt att slå in dem på (inte minst på det tygfodral som dolde pappas skidstavar, ni kan skymta det långa paketet i sista bilden här) men en och annan gåva hann jag med att skapa under novembers mörkaste stunder. Vi tar en titt!

På vår ytterdörr sitter samma nötta, gröna skylt som fanns där i min barndom. De vita, målade bokstäverna som bildar efternamnet på samtliga av husets alla ägare kan numera bara läsas av de som sett den i sina bästa dagar. Holmqvist.

Huset är inte vårt än, men förhoppningsvis snart. Och nu känns det ännu lite mer hemma, lite mer vi, efter att jag fått överraska Jonathan med en alldeles ny skylt, med bådas våra efternamn. Mönstret har jag skissat med blyerts (är så nöjd, för att illustrera är en av mina största svagheter) och sedan bränt in med brännmärkningspenna!

Det här underlägget i betong har jag inte hunnit ge bort än, men risken är liten att mottagaren ser det här så det får hänga med ändå. Tre stycken i olika varianter har jag gjort, med inspiration och instruktioner från Ruth! Oväntat enkelt att göra, och en himla rolig gå-bort-present om du känner för att testa ögonaböj!

Kan det någonsin bli för mycket Harry Potter? Absolut inte! Men om det är så att den du vill skapa en gåva till inte är lika förälskad i världens bästa bokserie som jag och många i min närhet, kan du givetvis anpassa motiv och text efter något annat den tilltänkte tycker om. Porslinspennor finns på de flesta hobby-butiker och muggar i olika färger och former finns att fynda för småpengar på second hand.

Just de här, med mottot wit beyond measure is man’s greatest treasure hamnade i ett paket till en klok 15-åring som tillhör elevhemmet Rawenclaw.

Här var jag nervös, det ska jag inte ljuga om! Som jag berättat tidigare är textilt skapande inte heller en av mina starkaste sidor, men under hösten har det blivit mycket bättre. Så pass att jag vågade mig på att sy fyra bordstabletter till pappa, som precis börjat få ordning i sitt kök i lägenheten han flyttade till i samma veva som vi började bygga bo i huset. Till hjälp hade jag Alicias ypperliga guide till hur en syr fina kökshanddukar, och med hjälp av den blev hörnen över förväntan för en novis som jag. Och det färdiga resultatet matchar pappas gröna skåpluckor och vita kakel helt perfekt.

I samma paket låg fyra koppar i benporslin, med tillhörande fat. Loppisfyndade ”stockholm” från Gustavsberg. Tyckte de gjorde sig fantastiskt fina ihop.

Utöver dessa fyra gåvor blev det också ett par lådor med non stop-kakor (sån nostalgi att baka dem) och ett par burkar chokladbollar nedpackade i årets paket. Hembakt alltså, alla tiders present om du frågar mig!

Skapade du några klappar i år?
Berätta gärna! Om du skrivit om dem får du också hemskt gärna länka, för jag vill jag hemskt gärna läsa.

8 kommentarer

Dan före dopparedan

Listor & sammanfattningar

Ibland undrar jag om december känns så kort just för att november känns så evighetslång. Vet ingen månad som rusar förbi så fort som årets sista, fastän den också är den som alla (önsketänkande) förknippar med att en ska varva ner, ta det lugnt, vila och umgås. Knäppt, det där.

Det är dan före dopparedan och jag är inne på jullovets andra dygn. Igår gjorde vi saffransplättar till vårt julaftons-knytis och sedan tog vi in och pyntade vår härproducerade gran, direkt från gården. ”Den fulaste vi haft hittills”, konstaterade Jonathan. Och visst är den det, bredare än den är hög med alla grenar på ena sidan (den grenlösa har vi vänt mot väggen).

Jag kände mig som Phoebe i ”Vänner”; alla granar har rätt att vara julgran! Och inte minst var det fint med bekräftelsen från alla fina följare på instagram; även det udda, icke-normativa, har rätt att synas i hem och flöden. Ja, minsann! Så nu står den i vardagsrummet här hemma och sprider julstämning, och jag tänkte ta med den stämningen in hit på mitt virtuella drottningdöme med hjälp av en lite komprimerad variant av Alicias jullista (in och läs hennes version också – så mysig!).

Nämn fem saker du ser fram emot att göra i jul!

  • Gå på bio. Vill se ”britt-marie var här” som baseras på Fredrik Backmans bok med samma namn. En favoritförfattare!
  • Spela tv-spel. Sedan julen vi fick ett gamecube (i början av 2000-talet) är super smash bros ett återkommande inslag på alla våra familjesammankomster, men allra mest hinner vi spela kring jul. Jag är alltid pikachu!
  • Spela sällskapsspel. Vi har önskat oss dominion i julklapp, jag och Jonathan. Om det dyker upp under granen kommer det ha en central roll i mellandagarna. Carcassonne är en annan favorit, och hos mormor blir det såklart Yatzy.
  • Få se världen i dagsljus och kanske fånga min favoritårstid på en och annan bild <3
  • Ge bort mina julklappar. Extra spänd på att se hur de jag skapat själv tas emot. Tycker det är mycket roligare att ge än att få (därför är det så jobbigt att jag varit ute i så himla god tid och behövt vänta jättelänge på detta ögonblick).

Vilka är dina tre viktigaste grejer på julbordet?

Jag har egentligen inga krav på vad som måste finnas, men favoriterna är kallrökt lax, omelett i ugn och tunnbröd. Tycker också om blöta, zeunerts julmust, ägghalvor och allt med saffran i!

Har du skaffat något nytt julpynt i år?

Ja, litegrann! Dels adventljusstakarna, stjärnorna och keramikkyrkan jag skrivit om tidigare, men också lite pynt till självaste julgranen. En halmbock och några halmhjärtan samt lite silvrigt glitter.

Vad har du i julgranen i år?

Förutom de två halmhjärtan och julbocken jag loppat har vi pyntat lite pepparkakshjärtan att hänga där. Sedan tidigare har vi också ett par domherrar i filt och traditionella röda julgranskulor (och några enstaka i silver). På toppen tronar en ärvd stjärna i glas och metall som jag tycker är så himla fin. Den, och loppisfynden, kan du spana på lite högre upp i det här inlägget!

Vad ser du fram emot att skapa själv i år?

Klapparna jag skapat själv är inslagna och klara – ett inlägg om dem dyker upp i mellandagarna. I övrigt har jag hittat ett fint tyg i vitt och grönt som jag tänkte sy ett nytt skynke till skänken i badrummet av. Eventuellt tänkte jag knåpa ihop lite pappersänglar och kanske ett par girlanger i mellandagarna också, så de är redo inför nästa jul! Vi får se vad inspirationen ligger på för nivå, kanske (troligtvis) vill jag hellre äta knäck och läsa en bra bok ett par dagar.


Finns det någon jultradition du slutat med?

Vi har successivt försökt sluta hinna vara överallt på julafton. Delat upp det lite mer.
Det är lättare sagt än gjort, även om det inte finns någon som ”kräver” att vi ska vara någonstans. Det handlar nog mer om att jag inte velat ”välja bort” någon på självaste julafton, fastän det ju inte alls är det jag gör. Nu har vi landat i att det är snällast mot kroppen att dela upp firandet på fler dagar, och dessutom blir det trevligare när du 1. slipper äta fyra julbord och 2. inte behöver avsluta en spelomgång för att du behöver vara någon annanstans. Tvärtom blir det ju riktig kvalitétstid och julmys i fler dagar – så mycket bättre!

När börjar du feja inför julen?

När tid och lust finns. Mycket beror faktiskt på när snön dyker upp snön – tycker det är himla sorgligt att hugga gran och pynta med glitter och ljus om den inte hunnit komma än. I fjol hade jag julstämningar hela sista halvan av november!

Vilka är dina bästa tips för att komma i julstämning?

Min födelsedag blir väl lite automatiskt ett startskott för julstämningen. Den förknippas så starkt med julkalendern, fastän vi inte ens sett den i år. Och julen är väl precis just så; en högtid där vi alla har olika saker som tänder den där lilla gnistan inom oss. Men annars är mina bästa tips att skapa och lyssna på spellistor med musik du förknippar med julen (Jontes innehåller bland annat musiken från första Harry Potter-filmen där Harry för första gången får julklappar!), införskaffa eller skapa eventuella klappar tidigt och slå in dem (hållbart!) med sällskap av någon du tycker om samtidigt som ni dricker glögg och äter pepparkakor. Eller för all del; bygg ett pepparkakshus och fuldansa till jullistan!

 

Nu avslutar jag med att önska dig en riktigt god jul. Oavsett om du spenderar den på tio olika ställen eller ett och samma, med hela släkten eller i din ensamhet hoppas jag att julen blir precis som du vill ha den <3

 

ps. i veckan publicerades ett litet reportage om mina tankar kring julkonsumtion och klappar. vill du läsa det så hittar du en pdf-version av det (och andra artiklar där jag medverkat) här.

2 kommentarer

Innovativa inslagningar & kravlösa klappar

Skapande, Tips

Tredje advent. En vecka till dan före dopparedan! I helgen har jag gnuggat geniknölarna ordentligt i ett försök att kombinera kreativitet och hållbarhet under årets julklappsinslagning. Just den här tiden på året tror jag det finns en liten gnutta återbruk i varje hem; hur många är vi inte som någon gång mött gamla makaron-, florsocker- och blå band-kartonger där under presentpappret?

Men, jag ville ta det längre än så. Skippa plast och tejp i största möjliga mån, skippa nytt presentpapper och helst också strunta i etiketter för att istället fokusera på paket-varianter som kan användas om och om igen.

Här ovan ser ni ett första exempel; en fin näverburk med trälock. De finns i överflöd på second hand-butiker i såväl former som storlekar och kostar från fem ynka kronor och uppåt. När de inte gömmer en present är de fina att ha till förvaring även övrig tid på året.

En annan variant är en fin trälåda. Den här tyckte jag mycket om, och eftersom den är så rejäl funkar den även för de ömtåligaste av klappar. Den här är också införskaffad second hand och kräver ingen som helst inslagning – det lilla låset gör alla snören och tejpbitar totalt överflödiga. Etikett på, och klar!

Och på tal om etiketter; är så nöjd med de vi gjort i år. De är visserligen engångsprodukter, men det får vara okej när de förmodligen äts upp (och annars åker de i komposten). Inget klister som gör revor i (och förstör) eventuellt papper och dessutom en detalj som verkligen piffar upp – tycker du inte?

Tyg är ett annat hett tips. Går variera i det oändliga, allt från små gulliga tygpåsar för presentkort, smycken eller godsaker, till lite större varianter (jag har sytt en avlång variant på 160 centimeter i år och slagit in som en smällkaramell)!

De blir också fina att linda in en hel låda i, som Jaquline visat här, eller att klä in en lite rejälare lådas botten och/eller lock för sig, som lådan med senapsgul tygbotten här ovan. Tyg (och tygband) är dessutom ännu en sak som du busenkelt hittar second hand, ofta för knappt några pengar alls.

Och så har vi ju det traditionella materialet papper, här i en någorlunda ny tappning. Silkespapper samlar jag på mig under hela året utan större ansträngning; det kommer med de enstaka snittblommor jag köper och med bilder jag framkallar. Tycker det är så fint att knövla ihop dem så de får lite struktur. Det enda knepiga är att det är så otroligt skört, men om en skippar tejpen är chansen större att det klarar av att täcka åtminstone två gåvor.

(psst. torkade apelsiner är minst lika fint som lockat snöre tycker jag! torkad lime får kanske inte lika mycket utrymme i våra flöden, men enligt mig är det precis lika vackert. torkar mina i svamptorken efter att ha skurit så tunt jag nånsin kan. fint att återbruka som pynt på paket, eller att trä på tråd!)

Jag har slagit in lock och botten för sig på lådan till vänster med lite rejälare, brunt blompapper. Här tejpade jag faktiskt både insida hörn och ovansida kanter för att den skulle tåla slitaget vid öppning och stängning.

Och när vi ändå är inne på papper; papperspåsen! Ännu en sak jag samlar på mig under året från diverse butiker, bland annat där jag handlar kaffe. Men jag har också hittat fem randiga pappåsar i olika storlekar i en helt oöppnad(!) förpackning på loppis, så håll span även där!

Jag fick verkligen tänka till när det kom till paketering av hembakat (som för övrigt är ett tips på gåvor du kan skapa själv!). Det är ju himla fint när bakverken faktiskt går att titta på, men cellofan eller annan plast kändes inte helt okej.

Efter lite fundering kändes glasburkar givet – i den mån bakverken ryms där i. Eventuella etiketter på får du lätt bort med varmt vatten och diskmedel och locket är fint att klä i en bit tyg (använd med fördel ett gummiband istället för snöre för att mottagaren ska kunna återsluta på samma fina sätt). Även glasburkar är enkla att hitta i alla former och storlekar på loppis – favoriterna är de med en gummiring runt locket som håller tätt, och de med ett metallspänne på sidan.

Om du inte slår in burken ihop med något annat i exempelvis en kartong kan du göra en omvänd variant av tyg-på-locket och istället dölja den genomskinliga delen med en tygbit och fästa det hela med ett gummiband runt locket. På så sätt syns det inte direkt vad burken innehåller.

En liten svepask med lock är också fint tycker jag. Denna till vänster kostade 25 kronor på second hand. Diska ur för hand med varmt vatten och klä med lite silkespapper.

Tyckte också det blev roligt att använda den här djupa träramen med glas. Hittade den för 20 kronor på pingstkyrkans second hand, fortfarande oöppnad i sin förpackning. Lite knixigare för mottagaren att ta ut kakorna dock, så jag överväger att sätta fast ett litet gångjärn och en liten hasp på baksidan för lättar åtkomst.

I den traditionella plåtburken syns inte bakverken, men det är så fint att jag vill tipsa om det ändå. Den här är ärvd, men precis som många av mina tidigare tips finns det nästan obegränsad tillgång på plåtburkar på loppis.

Andra idéer jag klurat ut, men inte förverkligat än, är små påsar i återbrukad spets, cylinderformade tygpåsar och att göra någon slags kon med hjälp av kaffefilter.

Och medan jag ändå är i tipsar-tagen; här kommer två tips på några enkla klappar att skapa av second hand-fynd. Jag ser ställningar liknande dessa hela tiden. Med lite betong blir de enkelt till ett unikt underlägg som funkar för både kastruller eller ett gäng fina ljus (som du också kan göra själv, om du vill!)(men det här fina är från Lowima).

Ett gäng minivaser är också roliga presenter. Rota en stickling, gör till en ljusslinga, fyll med tändstickor eller limma på magneter för att ha små växt-vaser på kylskåpet. Eller så gör du ljusstakar. Bara fantasin sätter stopp!

Skapar du några klappar i år? Och hur tänker du kring din inslagning? Berätta gärna, det är så fint att höra om era tankar och idéer <3

8 kommentarer

Senaste tidens fynd

Fått & fyndat, Här bor vi

Det är lite knäppt ändå, hur det kan vara en sån skillnad på november och december. Tycker så mycket om vintern, men årets elfte månad skulle jag helst använda till att dubblera längden på september. Den är så tung. Och så vänder plötsligt allt, där, på min födelsedag. Första dagen på sista månaden.

Är extra glad över helgerna nu. Två dagar där jag under några timmar får se vårt hem i dagsljus. Hur vi ändå, successivt, kommit en bit i att göra det till vårt. Bonar om, med ny-gammalt.

Förr visste jag knappt var saker var från. De var inköp i stunden, funktionella men obetydliga. Slit och släng, en trend jag aldrig riktigt förstått men själv blev en del av.

Idag vet jag precis var varje liten skatt har införskaffats. Soffa, fåtölj och fotpall från möbelvaruhuset. Och LisaLoves rotad törn i present. Resten är andra hands-gods. Ärvt, som stolen och jenny-krukorna från farmor och farfar. Eller fyndat på second hand, köp och sälj-grupper på facebook och på loppisar runt om i Västerbotten. Jag tänkte att vi kunde kika på ett par av nytillskotten som gjorts den senaste månaden;

Ljus finns i överflöd nu, i alla färger och storlekar. Har tidigare köpt mig ett par höstiga, nu hittade jag röda för två ynka kronor styck. Och en fin, guldfärgad ljusstake för några tior. Har insett att de allra flesta av mina ljusstakar är för smalare varianter eller värmeljus, så förhoppningsvis lyckas jag hitta ännu ett par liknande denna på nästa runda.

En vit, broderad kudde för 10 kronor som jag visat tidigare har fått sällskap av en grå med fint mönster. 25 spänn kostade det fodralet!

En fin keramikkyrka, gräddvit med fint grönglaserat tak. Den är så fin, speciellt med ett ljus i, och sådär diskret julig så att den faktiskt kommer få stå framme årets alla mörka månader. Ja, tusan, förmodligen året runt! 95 kronor kostade den. (Och hörni, påminner den inte lite om Jonathans hemorts kyrka, som också har stora likheter med kyrkan i Byske där min mormor bor?). <3

En röd stjärna i glas. Väl värd sina 30 kronor för den är helt ljuvlig om kvällarna med ett värmeljus i…

…precis som sin lite mindre kompis, som vi införskaffade redan i fjol.

För 15 kronor fick jag också med mig en helt otroligt mjuk filt hem. Fint fiskbensmönstrad i smutsgult och rött.

På en lokal köp och sälj-sida hittade jag också tre av dessa. Adventsstaken Gylling från Markslöjd. Tre hundralappar för allihop, ett riktigt kap tycker jag!

Har dessutom lyckats fynda en hel del material att använda här inne, i min alldeles egna lilla tomteverkstad. Sånt att skapa av och sånt att slå in i. Det senare dyker det upp ett litet inspirations-inlägg om inom kort!

Har du hittat något fint på loppis på sistone? Berätta gärna <3

6 kommentarer

Höjdpunkten

Livet

Andra advent! Och julmarknad på Nordanå. Ett av årets finaste ögonblick enligt mig, även om de senaste åren varit lite väl fuktiga. Extra mycket i år, när mitt väldigt vuxna skoval (stövlar) inte var så briljant som jag trodde eftersom den vänstra visade sig ha hål i sulan. Tur det fanns mycket på plats som kunde ta min uppmärksamhet från en allt kallare fot!

Tycker hela området är så himla mysigt. Nordanå (och Bonnstan) är faktiskt det enda som kan locka mig att välja stan över skog och land på helgen, utöver ett eventuellt besök på second hand. Tycket så mycket om de gamla, röda trähusen ihop med marknadsstånd, julgranar och roliga aktiviteter.

Vilade bland annat ögonen på lite alster från Njuta Keramik. Tycker det är svårt som skaparsjäl, som då och då har tillgång till egen verkstad, att veta vad jag vill slå till på. Vad jag inte kommer skapa själv, så det blir dubbelt. Vad jag har behov av. Vad jag inte kommer få i julklapp, för en av sakerna på önskelistan är en stor skål att servera sallad eller pasta i. Dessutom är ju allt så magiskt fint. Stod länge och kände och inspekterade, argumenterade med mig själv.

En ljusstake fick följa med hem tillslut, för vi har bara två som rymmer stora ljus och det är inte alls tillräckligt för ett december-hem som fortfarande saknar taklampor i en hel del rum. Vill ni att jag visar den?

Hos Lena hittade jag mig en bunt bivaxljus. De luktar så himla gott tycker jag. Tyckte också så himla mycket om hennes vävda filtar. Vill du kika själv har jag precis lagt till henne på lokala listan under textilhantverk!

Min vänsterfot återfick lite värme inne i ett av rummen i handens hus – här fick vi skapa i halm! Jag gjorde en liten stjärna som ska få hänga i granen när det är dags att ta in och klä den. Inte lika fin som den på bilden, men helt okej för att vara ett första försök! Den visar jag en annan gång.

Tvär-kikade in i smedjan med de vackra fönstren också. Sån magisk miljö. Kom på att jag glömt berätta om kvällen jag var där och skapade krokar, men det får jag också berätta en annan gång!

Plötsligt var kolsvart ute, men på julmarknad gör det prick ingenting. Det blir ju så effektfullt med alla lampor, stearinljus och ljusslingor som pryder fönster och stånd. Extra fint är det såklart om de får glittra ikapp med snön, men om det ska finnas något positivt i stora vattenpölar är det väl att de blir väldigt vackra när ljuskällorna reflekteras däri.

Hade knappt något känsel i foten vid det här laget, men det gick inte slita sig. Så mycket fint att titta på, inspireras av, längta efter. Blir helt överväldigad varenda gång över den skaparglädje och den kunskap som samlas här en gång om året. Kreativiteten och drömmarna och utmaningarna. Det är en sån ynnest att få ta del av så mycket av det på plats, och att få ta med en del av det hem.

Sist ner i tygpåsen blev några bitar fudge från ståndet som (föga förvånande) vann pris för bäst utsmyckning..

…och två paket mjukkaka. En vacker dag ska jag lära mig att hantera en bagarstuga på egen hand, hyra den vi har här i byn, men till dess njuter jag av de bröd jag kommer över vid tillfällen som dessa.

 

Har du gått på någon julmarknad i år? Hur mycket älskade du varje ögonblick? Jättemycket, hoppas jag!

2 kommentarer

Ett lördagsverk

Skapande

Pratar du för mycket om skapande på jobbet om din chef, sedan ett halvår, säger att hon sett att folk gjort kransar av gamla galgar, börjar tänka på dig och ger dig en att prova på? Kanske.

Fast det är ju också väldigt, väldigt fint att förknippas med en sån sak. Och att hon håller kvar och agerar efter den tanken. Inte minst för att jag annars inte hade fått möjlighet att skapa den här ljusstaken;

Efter en liten omgång med hammaren, för att släta ut galgen och böja den rund, knöt jag fast två snittblommor med silvertråd. Dessa tror jag är en variant på eucalyptus, som ju är minst lika fint även när de torkat.

I en av mina gömmor hittade jag en silverfärgad ljuskopp. Galgen var tillräckligt bred för att det skulle räcka med superlim för att få den på plats. Perfekt för en otålig människa som mig, som vill att det ska torka på ett kick.

Det tvinnade ljuset i korall blev så fint till det glågrågröna i bladen. Fyndat på loppis för ynka två kronor. Älskar loppisljus!

Lite bucklig, mycket charmig. Precis lagom lördagssyssla, om du frågar mig. Nu blir det att avlägga rapport på jobbet till veckan.

2 kommentarer
1 2 3 … 11