Ett år i fristaden

Skapande

Det är lite drygt ett år sedan jag hittade en fristad i en keramikverkstad i Yttervik. Jag skrev lite om det då, om hur lugnet i den prestigelösa kreativiteten sakta men säkert fick den där stressrelaterade klumpen i magen att lösas upp. I maj samma år fick jag slutligen visa er mina finaste alster, och nu är det dags igen.

Jag har precis fått hämta hem resultatet från vårens fortsättningskurs. Faktum är att jag hunnit med totalt fyra kursomgångar med olika kamrater. Jag vet inte om jag blivit speciellt mycket bättre, men det har ju heller aldrig riktigt varit målet. Målet har varit att få MÅ bättre – och såhär ett år senare är skillnaden helt enorm. Jag minns så mycket mer detaljer från dagen nu. Vaknar nästan aldrig om nätterna och i sådana fall högst en gång. Det är länge sedan det där trycket över bröstkorgen kom och paralyserade mig, hämmade andetagen.

Det är så fint att fylla hemmet med de här framstegen, och jag längtar redan till nästa kursstart. Till dess har jag gott om tid på mig placera rätt sak på rätt plats. Jag tänker att jag ska fortsätta med att göra speglar i olika storlekar. Kanske sätta dem ihop i tiotal på en liten vägg? Tror det skulle vara fint!

Inför den här kursen förbjöd jag mig själv att göra växtrelaterade saker. Framför allt sticklingsvaser som jag redan massproducerat som om världsekonomin hängde på det. Uppenbarligen kan jag inte låta bli, men å andra sidan är det väldigt fint med saker som kommer till användning. Djur + sticklingar är dessutom en oslagbar kombo.

Bröst-krukorna har också en given plats på min ”att göra”-lista i höst. Tycker de blev så himla, himla fina. Speciellt i kontrast till blå väggar och lila växter. Kanske gör jag en som rymmer pump-tvålen, tandborstarna och som ljuslykta också, vi får se!

Små, små moln har jag gett mig på också. Kanske gör jag smycken och ger bort ett par. Eller en mobil? Kanske en brosch? De matchar lite med en vas från tidigare kurs, fint att färgerna går igen. Ansiktskrukan har jag tyvärr inte gjort själv, men en dag kanske jag lyckas med något liknande. När det kommer till saker jag skapar själv gillar jag dock det lite skeva. Tycker det är så charmigt med det opropertioneliga, lite buckliga och just det försökte jag verkligen anamma den här kursen. Knäppt och fulfint hellre än helt slätt och ”perfekt”.

Det kanske är därför jag är lite extra förtjust i den här lilla räv-taxen. Med sina små, knöliga ben, långa kropp och plats för en minikaktus i huvudet. Eftersom jag vid det här laget insett att jag nog inte kan gå en kurs utan att skapa saker att, på ett eller annat sätt, stoppa växter i kommer det troligtvis bli fler av djurkrukorna i höst också. Men jag hoppas även lyckas med ett par bruksföremål, som ett durkslag, en perfekt tratt för droppkaffe och ett par underlägg till kastrullerna. Kanske vågar jag ge mig på någon fin lampfot eller skärm.

Ja, vi får se helt enkelt. Hittills har jag aldrig lyckats följa någon plan eller idé-lista. Saker bara blir. Allt jag vet är att varenda sekund vid drejskiva och bord, bland lera, former, verktyg, engobe och glasyr, är den bästa form av återhämtning jag någonsin kunnat hitta.

 

Har ni någon favorit? Och vill ni att jag visar några fler alster längre fram?

3 kommentarer

Mormors bok

Livet

min rikedom
min uppväxt
min familj
jag tycker om…
när jag flyttade hemifrån…
ett möte jag minns
min favoritplats
mitt första jobb
en favoritsång
det bästa från varje årstid
min visdom
mina hemligheter
mina tips, tricks & råd
min stora kärlek

I flera månader har jag längtat nu. Ända sedan december faktiskt, då jag fick hem boken jag skulle ge mormor i julklapp. Men så visade det sig att den inte alls var som jag hoppats. Närvaron, själen, fanns inte där. Så ”mormors bok” skickades i retur till bokhandeln och jag kontaktade Alicia för plan B.

Och så blev det den 14 april, mormors födelsedag, och jag fick räcka över resultatet av flera veckors arbete med illustrationer och bokbinderi till den finaste, mest omtänksamma person som år 1943 gav den här världen. En ljusgrå bok fylld med teckningar av allt som är mormor för mig.

Det är bingolotter och korsord, plättar i gjutgärnspanna och yatzy där extraslag representeras av tändstickor med blå toppar. Fyllda kakfat, perkolator och NV-mugg, en gran med vinterklädda domherrar på middag. Den gamla 20-lappen hon stack i handen på alla oss syskon när vi var små och kramades hejdå efter varje besök. Bären hon plockar litervis av varje höst, inte för att hon äter dem själv utan för att ”någon som hälsar på kanske vill ha”.

Det är pionerna i rabatten vid husknuten som hon tar med kökskniven till och, på frågan ”vad ska du göra med den där?”, med en busig glimt i ögat tvärsäkert svarar ”det är fredag, jag ska palla blommor”, fastän blombänken är hennes gamla och som hon fortfarande sköter om.

Jag är helt överväldigad av hur väl Alicia lyckats fånga alla detaljer. Alla unika nyanser av min mormor. När jag bläddrar i den ser jag inte bara exakta återgivelser av det blommiga porslinet och formen på svepfatet, jag hör också hur mormor gnolar på internationalen tidigt om morgonen eller på stigen genom skogen. Jag känner doften av kaffe och smaken av aromkaka, vaniljbullar och världens godaste köttfärssås.

I slutet av boken fäste jag en liten lapp med rubrik-förslag jag skrivit på skrivmaskin. Först tänkte jag skriva dem direkt på sidorna, men jag tänker att det blir extra fint att mormor själv får välja vad hon vill skriva om i sin bok. Och jag ville inte förstöra sidorna med min halvdana handstil, utan enbart låta den fyllas av den där vackra skrivstilen som finns förevigad i bläck på varje jul- och födelsedagskort men också på insidan av min vänsterarm.

En dag kommer den här boken vara bland det mest värdefulla jag har. Fylld med meningar att läsa, om allt hon ville att jag skulle veta. Men jag hoppas att vi än har många stunder vid köksbordet kvar tillsammans, där hon kan berätta, förklara och filosofera för mig på gammal skelleftebondska. <3

4 kommentarer

Blommor & bröst

Skapande, Växtligheter

Det är snudd på fredag nu, när jag skriver det här. Letar efter orden i ett överbelastat sinne.En vecka av tusen nya intryck har bokstavligt talat flimrat förbi framför ögonen. Funderar på om en hjärna ha växtvärk? Förmodligen.

Jag vet inte varför, men det känns så spännande med helg nu när inte alla dagar är potentiella lediga dagar, som de är när du är egen och/eller jobbar i egen takt hemifrån. Det är som att jag fått något dyrbart att värna om, göra det bästa av. Fylla med sånt jag tycker om. Det känns så himla roligt. Skulle jag göra en lista skulle den se ut ungefär såhär, med helt okej fin handstil i början och fulare för varje ny punkt;

Fotoutflykt + picknick
Förså djungelgurka
Framkalla bilder
Fika(!)
Köp kaffefilter och invig droppkaffe-tratten
↑ Packa upp resten av keramiken, fota/sortera, hitta plats att ställa på
Simma/badminton?
Loppis?!

Sedan vet jag ju att det troligtvis kommer bli sovmornar, sortering av tvätt och serier. Och det är ju också okej.

För vardagskvällarna är ju långa nu. Ljuset hittar in till nio om kvällarna och då gör det inte så himla mycket att det ständigt glöms bort att köpa nya glödlampor. Jag hinner med en stund bland sticklingarna som växer och mår. Loppisfyndade detaljer och perstorpsbord torkas av noggrant och luktar gott av enträ efteråt. Alla pelargoner dog under vintern men min kämpe till oxalis har fått flytta in i ett av mina nyaste keramikalster. Snart väntar sticklingbytardag och jag hoppas hinna få rötter på små delar av skvallerreva att byta mot hoya och pilspetsranka. Och när hjärn-värken lugnat sig och jag etablerat någon slags rutin för  l i v s p u s s l e t  har jag ett roligt arrangemang jag hoppas kunna sätta i rullning lagom till de allra ljusaste sommarnätterna. Men till dess är jag så nöjd med soffläge och vi-får-se-om-något-blir-av-listor.

Vad hittar ni på nu när ljuset får dygnet att kännas extra långt?

Kommentera

Oändligheter

Livet

Det är onsdag idag. En helt annan typ av onsdag. Den första på min nya arbetsplats, den där som ligger tvärs över E4 från platsen där jag vikarierade i perioder, förr. Där jag sålde in snilleblixtar till frilansjobb, förr.

Nu ställer jag klockan på tidigt och morgonsolen utanför fönstret skvallrar om våren fastän snön fortfarande är meterdjup. Kör norrut. Samma väg som förr, men svänger höger i den sista korsningen. Åker till en annan våning, möts av en annan utsikt. På andra sidan E4, men också i motsatt bransch. Numera kommunikatör, inte journalist. Fast anställd, inte timvikarie.

Det har fortfarande inte riktigt sjunkit in. Det här med semesterdagar. Namnskylt på platsen, i metall. Alla möjligheter, oändligheter. Och att jag faktiskt fortfarande kommer få göra det jag älskar. Skapa. Text, form, bild. Informera. Berätta. Och, i mån av fritidens tid lust ork, också fortsättningsvis kunna vara min egen. Ställa ut. Porträttera. Inspirera. Det är för fint. För bra.

Det är den första onsdagen av många, många fler. Och varje kväll den här veckan, innan jag ställt klockan på tidigt, har norrskenet dansat för mig. Som ett avsked och ett startskott på samma gång. Inte enbart för jobbet, utan för det som varit och det som kommer. Den femte årstiden är över. Våren är här och jag är så nyfiken på hur den kommer kännas, för det är den första med allt det här nya. Rutinerna, livet, framtiden, lärdomarna. Och samtidigt är jag så glad över att så mycket ändå är detsamma. Som himlavalvet ovanför mig och tryggheten i stjärnan som ständigt finns vid min sida.

2 kommentarer

Vecka 14

Listor & sammanfattningar, Livet


• Veckans planer:
Är det inte något långt där inne i huvudet som alltid förknippar vecka 10 med sportlov och vecka 14 med påsklov? Trots att det är många år sedan högstadiet nu. Tio för min egen del, för att vara exakt. Och ändå är det precis så lov-ledig min vecka 14 är i år – den sista innan jag börjar på mitt nya jobb(!). Jag ska ägna den åt typiska hushållssysslor som att skura trapp och rensa garderob, men också åt diverse måltider och fikastunder med familj och vänner. I helgen tänkte vi kanske fira nya tjänsten också, han och jag.

• Veckans trista:
Min kropp har invaderats av någon mellanmjölksaktig förkylning. Ni vet, en såndär som inte gör dig sängliggandes men ändå får världen att gå i slow motion och alla röster att låta avlägsna? Så himla onödigt, men förhoppningsvis går den över lika fort som den kom.

• Veckans skapande:
Sitter med ett gäng detaljbilder och försöker få ihop spännande triptyker att framkalla. Dessutom ska jag fixa ett bokomslag till en födelsedagspresent, så det kommer bli några stunder ihop med scanner och photoshop.

• Veckans önskningar:
Få bli frisk och kry. Hitta en ny bok att läsa (även: komma igång med läsningen!). Sätta upp min grattis-till-nya-jobbet-thea-önskar-thea-present så jag kan visa er denna s k ö n h e t jag suktat efter i jag vet inte ens hur länge.

• Veckans blogginlägg:
Jag vill dela med mig om min fina påskhelg i Sara Lidmans hus i Missenträsk (bilderna i detta inlägg är en liten förtitt). Sedan tänkte jag berätta mer om nya jobbet och vad det innebär, kanske visa ett par av de där pixlarna från Egypten och så är jag lite sugen på ett-foto-i-timmen men då vore det ju kanske trevligt om detta lilla snörvelpaket orkade utanför dörren så vi får se hur det går med det.

• Veckans måste:
Äta soppa. Minst en gång. Pga så gott. Gjord på ärtor, trattkantareller, sötpotatis eller kanske något helt annat – har ni något smaskigt att tipsa om? Min host-härjade hals kommer stå i evig tacksamhetsskuld!

En kommentar

Magiska mars

Livet, Tips

Livet alltså. Så himla fint just nu. Så där alldeles fint att jag i princip spenderat de senaste dagarna i någon slags omtöcknad glädjedimma. Jag ska alldeles snart berätta varför, men först väntar en påskhelg och då är det dags att ta itu med en punkt på den här listan, nämligen; spontan road trip med två vänner, till ingen mindre stans än Missenträsk! Lovar att dokumentera ordentligt och sedan börja beta av alla dessa inlägg som hamnat i skymundan av livet på sistone.

Och alltså, denna mars. Vanligtvis en sån där mittemellanmånad som jag aldrig riktigt förstått mig på (förstår mig visserligen inte på hajpen med de kommande fyra månaderna heller men vet inte om det är ok att säga i detta land), men i år har det hittills varit 28 dagar helt utöver det vanliga. En vecka i Egypten, en helg med förstklassig konsert och ännu bättre kramkalas med mina bästa vänner i huvudstaden och så lite mysig bingolotto med mormor och fina luncher med vänner här på hemmaplan.

Och på tal om fint; kan vi ta ett ögonblick och beundra vårt påskris? Vanligtvis klipper jag björk från gården men snödjupet höll på att svälja mig levande, så detta är körsbärskvistar och magnolia från min bästa blomsterbutik som jag delat upp i loppis-vaser i glada färger och spexiga former. Extra piffat med färgad västerbottensull jag köpt från Lillemor. Snällt och närproducerat – tips tips! <3

Nu ska jag förbereda inför min avfärd imorgon. Trattkantarellsoppa ska kokas och kamerabatteriet laddas. Hoppas ni får en superfin och vilsam påsk med det sällskap du önskar helst, andras eller ditt eget. Vi hörs till veckan igen!

6 kommentarer

Hemma bäst

Fått & fyndat, Här bor vi

Hej älskade kallgrader! Så fint att ni fanns kvar och väntade på mig, för det var precis vad jag behövde fylla lungorna med efter en vecka i ett 35-gradigt Egypten. Är det inte knäppt (och fint) att det bästa med att åka bort är att få komma hem igen? Om inte det är det ultimata kvittot på jag bor precis där jag borde vet jag inte vad som är.

Fint också att det mesta är sig likt, i den mening att det händer saker här hemma hela tiden. Det rensas ut och bort, möbleras om, fyndas (gammalt) nytt. När vi kom hem väntade ett brev-avi om den här fina brickan på mig. Den vann jag inne hos Mira häromveckan. Blev överlycklig, inte minst för att färg- och mönstermatcharen i mig nästan gick under av tillfredställelse när den fick sällskap av min spräckliga, gropbrända ljusstake och fula lilla keramikräv med flingsalt (för övrigt min första keramikskapelse någonsin!).

Och på tal om matchning – jakten på ett soffbord till vardagsrummet är över, för sittmöblernas ben och vår slöjdbänk till tv-möbel är i precis samma träslag som det här fina jag gav en hundralapp för på pmu second hand häromdagen. Hurra!

Det känns så sprudlande, hemtrevligt, färglatt vårigt här inne att jag knappt vill vara någon annanstans. I stringhyllan, som väntade nästan tre (!) år på sin rätta plats, tronar poesi från Lo, porträtt från LisaLove och bröllopsboken jag var med och fotade i fjol. Ihop med ett och annat loppisfynd och läns-relevant litteratur som ”Tjärdalen”, såklart.

Skrivmaskinen jag fick i julklapp av Jonathan har fått sig en plats på sovrumsbyrån. Har ett litet dikt-dokument i mobilen som kanske får bli analogt genom de där tangenterna framöver, känns som en typiskt fin inredningsdetalj. En som är mindre fin är den där resväskan som fortfarande står ouppackad i hallen, så den tänkte jag ta mig an nu.

Vi ses snart med en liten lista, en kärleksförklaring till norrskenet och kanske en och annan glimt från de där sju dagarna intill röda havet. Men först; en helg med konsert och kompishäng. Vad hittar ni på? <3

2 kommentarer

Tjena mars!

Livet

Första mars. Ett kapitel tar slut och ett nytt sin början. Februari har varit så himla fin, fylld med både solkatter, myskatter, loppisskatter och kompistjatter. Och så igår, plötsligt, tog det slut. Jag lyckas alltid glömma bort att månaden inte räcker lika länge som de andra.

Det har inneburit att den här veckan blev lite extra tidsknaper, för igår tog också min projektanställning på gold of lapland slut. Deras magasin, som jag arbetat med att utforma sedan november, är färdigt att tryckas. Om några månader håller jag det i handen och jag har ingen aning om var jag kommer befinna mig då. Vilken ny titel eller arbetsuppgift jag kommer ha skaffat mig. Det är lite spännande att fundera på. Att liksom inte ha en aning. Och för en gång skull är det skönt att inte känna någon gnagande oro i magen. För det löser sig.

Och om Bowie var här nu skulle han hålla med – och tycka att jag kunde klia honom på magen så länge. Som ni ser på bilden var han inte speciellt nöjd över att kattvakten ägnade mer uppmärksamhet åt de orangea hårddiskarna än honom.

Så, nu återgår jag till mina listor. Lapptäcken och tavelvägg och keramik. Ser nu hur fint det börjar bli i vardagsrummet? Så där på gränsen färdigt att det liksom börjar gå att visa upp stora delar, fastän det fortfarande saknas några motiv. Det är så skönt att komma hem och känna sig som hemma. Om ni fattar hur jag menar? Tips: håll utkik på instagram för lite fler glimtar framöver.

Och hörni, vi ses snart! Lovar! Berätta gärna vad ni tror/vet att ert mars kommer innehålla så länge, det är så fint att läsa. För mig blir det en hel del resande, lite reunion med gamla klasskamrater och ett och annat spännande frilansuppdrag. Och husfix. Alltid husfix. Himlarns vad fint, va.

6 kommentarer

Fettisdag med guldkant

Livet

Fettisdag! En mindre högtid här hemma hos mig och han jag delar hushåll med – en av världens kanske största semmelentusiaster. Vi har givetvis redan hunnit njuta av några i år, men är det semmeldag så är det. I år har jag för första gången försökt baka bullarna själv. Tycker det var lite klurigt att lyckas med jäsprocessen utan termometer så några skönheter blev de inte, men med lite övning och ett inköp av termometer är receptet är helt klart värd en revansch!

Hittade dessutom en liten skatt i frysen – en bortglömd burk med sommarens hjortron. Några av dem fick sätta lite guldkant på grädden i mina bullar. Tips tips, så himla gott!

Sån lyx, så här dagen efter pappas 50-årskalas och dagen innan hjärtedejt på pinchos. Den här veckan alltså, fylld med så mycket fint. Precis som de kommande. Bästa februari, tack för ljuset, energin och allt roligt du innehåller <3

2 kommentarer

Vecka 7

Listor & sammanfattningar

❆ Veckans planer:
Skriva listor. Har insett att jag får exakt 0% gjort om jag inte skriver ner och sedan kan bocka av. Spelar liksom ingen roll om det handlar om inköp eller att få i sig tre mål mat om dagen – står det inte på en papperslapp (←viktigt!) så händer det inte. Lite av det som ska skrivas ner är ”klipp ut kvadrater till det blivande överkastet”, ”ta andra vaccin-sprutan”, ”fakturera” och ”skissa på en stop motion-film”!

✼ Veckans måste:
Tvätta. Och dammtorka – typ den enda nackdelen med att det blir ljusare ute är att det syns precis hur mycket vi inte har torkat av fönsterbrädor, hyllor och byråer de senaste månaderna.

❆ Veckans längtan:
Pinchos-dejten på onsdag!

✼ Veckans arbete:
Idag skickas magasinet på korrektur #2. Lite senare väntar översättning till engelska och till dess ska jag fundera på ett bra omslag. Dessutom ska jag bevaka Pride åt lokaltidningen på lördag – kanske det bästa av uppdrag!

❆ Veckans önskning:
Att vi får tillbaka snön på trädtopparna, det ser så november-trist ut när den försvinner. Att någon loppis har det perfekta soffbordet. Och att det där sprut-sticket går snabbt, tycker det är så himla obehagligt!

✼  Veckans pepp:
Är ändå mest pepp på mina listor. Känner alltid en sån tillfredställelse när jag har alla idéer, måsten och projekt svart på vitt och kan ta itu med dem när de där energirusen drar igång.

❆ Veckans skapande:
Jag har lite överbliven lera här hemma som jag tänkte sitta med en stund. Eventuellt blir det en spegelram, eller kanske en lampa. Förhoppningsvis påbörjar jag också ett överkast – vi får se!

 

Vad väntar på dig i veckan?

2 kommentarer
1 2 3 … 7