Några fynd från rätt nyligt

I mitten på november, när vi åkte till Piteå för att bo på hotell och blåsa glas, passade vi såklart också på att besöka deras två bästa second hand. De är välsorterade, otroligt breda i sitt utbud och har orimligt bra priser (ja, även för att vara second hand).

Hem kom vi med halmbockar och julkulor i olika storlekar (som du ser här och i granen här) stearinljus och en ljuslykta. Favoritfynden blev ändå tre fina akvareller av Clara Salander. Under 50- och 60-talet var hon anställd som textilkonstnär hos Västerbottens läns Hemslöjdsförening.

Motiven föreställer olika hus/vyer i Umeå. Det är såklart extra roligt med motiv där en känner igen sig, men jag tyckte också så himla mycket om stilen och känslan och färgerna. 15 kronor styck kostade de, med ram och allt!

På Pingstkyrkans second hand i Skellefteå hittade jag de här för några veckor sedan. Märkta Höganäs. Har inte sett de här modellerna tidigare, men jag tyckte om dem massor och de matchade varandra så himla bra färgmässigt att de fick bestå som trio. Tänker att de ska få hedersplats i aningen kök eller på toalett så småningom, när jag valt vad de ska fyllas med.

De kostade tre tjugolappar. Har du sett den här modellen förr? Vet du vad de använts till? Vaser eller något helt annat?

Just det! På Repris i Öjebyn utanför Piteå kostar alla böcker (a l l a b ö c k e r) en krona styck. En krona. Vi hittade de här vackra exemplaren av Swifts Gullivers resor och Mobergs Giv oss jorden. Ibland tänker jag att en borde läsa fler gamla böcker, med gamla ord i. Allra helst lokalt (därför letar jag också alltid efter Sara Lidman, P-O Enqvist och Torgny Lindgren).

Och det är ju något speciellt med hur böckerna såg ut förr. Enkla på något vis. För mig så estetiskt tilltalande. Känns fint att fylla bokhyllan med möjligheten att spontanläsa dem.

 

Har du gjort något bra fynd på second hand på sista tiden?
Och skulle du vilja läsa ett inlägg med mina topp-fynd från året som gick?
Inser att jag är dålig på att berätta om dem eftersom i princip allt som kommer innanför tröskeln har varit över någon annans tröskel först, men en topplista borde jag ju absolut kunna få till. Hojta!

8 kommentarer

Avskedet – Välkomnandet

2020. Va!? Jo. Nytt år och nytt decennium i tolv dagar nu. Himlen och gården sa hejdå till tiotalet med pärlemormoln; vi sa hejdå med tacos och sällskapsspel. Tänker att det var rimligt att säga adjö och hallå på samma sätt som jag hoppas året får vara – kravlöst, roligt och avslappnat med gott sällskap.

Den 28 december var vi klara med alla julfiranden. Alla var kramade. Maten slut och klappar öppnade. De blir färre och mer genomtänkta för varje tillställning nu. I år mest upplevelser, som konserter, föreställningar, böcker och spel (upplevelser både i den riktiga världen och i fantasin, alltså). Det känns mycket bättre i hjärtat så.

Till Mamma och Markus målade jag ett litet presentkort i akvarell (inspirerad av Alicia såklart) – av alla oss barn med respektive fick de nämligen en övernattning intill Berguddens fyr på Holmön. Hoppas de får ett minst lika fint äventyr som mig och Jonathan!

Jag då? Jag fick precis det lilla jag behövde och hade önskat mig. En almanacka för 2020 att hänga på vår Västerbottensvägg, till exempel.

Den är illustrerad av lokala kreatören Agnes Asker, verksam i grannstäderna Umeå & Piteå. En grönsak för varje månad. Varje sort som valts ut och illustrerats går odla här uppe – och intill står ett enkelt recept-tips. Fin OCH praktisk, alltså. I år vill jag pickla rödlök!

Och såhär tolv dagar in på det nya året förklarar jag semle-säsongen officiellt påbörjad. Njöt av söndagens sista dagsljus vid stora fönstret på övervåningen med en nutella-variant från café på bit. Och julklappskaffe. Och julklappsläsning.

Har ju nämnt i förbifarten att både de fyra illustrerade utgåvorna av Harry Potter och Fantastic Beasts and where to find them blev mina i december. DE ÄR SÅ HIMLA FINA.

I år hoppas jag hitta mycket skapar-inspiration i dessa <3

Och denna då! NÄVER av Emma Dahlqvist vann publishingpriset i kategorin print: handböcker/läromedel. INTE konstigt på något sätt. Den är nämligen inte bara fin, den är också så otroligt pedagogisk och varierad. Den innehåller steg-för-steg på hur du skapar allt från traditionella näverkonten till lampor och örhängen! Ska bli så roligt att ta hjälp av den för att göra något av det material jag fick av Jenny i fjol <3

Har du hunnit landa i allt det nya än? Sätter du upp mål? Har du löften? Jag har insett att jag varken lägger så stor vikt vid årsskiften ”nystarter” eller håller några löften, och eventuella mål är mer som förhoppningar som blir som de blir om de blir.

Kanske listar jag dem ändå, framöver. Förhoppningarna, alltså. Jag tycker ju om listor. Att skapa dem, i alla fall. Och så jobbar jag på en kort sammanställning av decenniet som gick. Egentligen att ha för mig själv, för det var så mycket som hände med mig då och det är fint att ha kvar, men kanske vill du läsa?

ps. semlan var fantastiskt.
tur vi börjar i tid så vi hinner med många fler.

 

2 kommentarer

Juleljus i julehus

Hej på er! Hur mår ni? Har ni också jullov? Flänger ni runt? Djupandas ni? Har ni snö?

Det är check på alla fyra för mig. Sjutton dagar ledigt i sträck har jag sparat kläm-semester-dagar för att unna mig. Det är en sån lyx, men också lite av ett måste för att orka. Vi har många platser att ge och få små klappar på i år. Många kramar att sprida ut.

Andas ända ner i magen. Äter gott, långsamt, länge. Konstaterar att norra Västerbotten har mer snö än Örnsköldsvik. Imorgon öppnar vi en glögg till. Dagen därpå blir det julyatzy hos mormor.

Jo. Det blir en utdragen period av firanden med en uppdelad familj, bonuspersoner och svärfamilj på många platser, men hellre det än få dagar med ännu kortare möten.

Och vi har ju resten av ledigheten. Den då vi bara ska vara. Läsa bok. Lyssna på bok. Se en serie. Spela spel. Tycker ändå så mycket om den här tiden. Tycker om dofterna och lugnet och långa kaffestunder. Tycker om ljuslågorna från ljuslyktan från Stålhetta som jag fick när november byttes ut till december och jag blev 27.

Och jag tycker så mycket om vårt HEM. Alltså vi har ungefär tusen saker vi behöver fixa (jo, plastmattan i hall och kök fyllde 26 i år och jo, den har börjat släppa) men inget som är sådär akut. Vissa dagar kan jag önska att någon bara slängde ihop lösningar åt oss efter våra önskemål för att jag inte.orkar.jämföra.priser.och/eller.material. Andra dagar känns det som en så himla fin resa att få göra ihop. Och dagar som idag njuter jag så himla mycket av mörkret och snöglittret utanför fönstren, för att det gör vårt hemma så extra mysigt.

Så i diverse favorithörn tänker jag spendera de firar-fria dagarna av jullovet. Jag vill planera platsbyggda bokhyllor och tavelväggen i hallen. Ha en skaparkväll med vänner. Jag vill bläddra i alla illustrerade utgåvor av Harry Potter och Fantastic Beasts som jag fått på födelsedag och jul. Vill gå ut i vinterlandskapet, sen, och bygga en stor ljuslykta.

 

Vill njuta av gran och änglaspel och pepparkakshus och adventsljusstakar. Av det lilla vi tagit fram av det som hör julen till och njuta tills det inte är okej längre. Vi är väldigt sparsamma, men vi TYCKER OM.

Vi hade inte ens tänkt ha gran i år. Men så kom en drös julkort på posten, och ihop med ett av dem (skogsmotiv i akvarell<3) kom en liten, liten rödbrun stickad weasley-tröja. Skrek rakt ut. Sedan hoppade jag omkring. Sedan var jag tvungen att djupandas medan jag skrek inombords. Sedan var vi tvungna att skaffa gran. Tur vi har gården full! En i storlek lätt-att-flytta-från-rum-till-rum fick det bli.

Och eventuellt måste vi ha gran året runt från och med nu. Eller bara hitta en annan permanent lösning till nästa år. För Merlin, Alicia, den här gåvan kommer få hänga på hedersplats alltid. Inte bara i tider av juleljus i ett julehus.

3 kommentarer

Andra advent

Åh, december. Vill dubbla din längd och skrota november – du går alltid alldeles för fort! Andra advent idag och precis som traditionen bjuder var det dags för julmarknad på Nordanå. En av årets absoluta höjdpunkter – så här såg det ut i fjol.

För mig är det bästa med marknaden att jag liksom får uppleva Skellefteå kommun-delen av lokala listan i fysisk form. Blir så löjligt stolt över kreativiteten och företagsamheten som finns här! Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att upptäcka nya kandidater att uppdatera den med.

Agnes här är ett av listans nyaste namn – fastän jag visste att det var på gång hade jag hade helt missat att lägga till hennes Feels like north efter lanseringen. Fixat nu <3

Bonustips: Agnes är precis som jag #myskellefteå-ambassadör i år, missa inte hennes film.

Kom till området lite senare i år efter en fantastisk afternoon tea på Society. Mörkret hade därför redan hunnit lägga sig – men just i juletider gör det ju ingenting, för prick varenda marknadsstånd är pyntat med ljusslingor för synlighet och mysfaktor. Fast nästa år hoppas jag verkligen ett ordentligt snötäcke kan göra oss sällskap!

Jag undrar om det finns något ultimat sätt att lägga upp ett marknadsbesök för att kunna ta in allt? Jag brukar ta ett ”titt-varv” och ett ”köpe-varv”, men ändå känns det som att jag inte registrera hela utbudet. Ja, inte köpmässigt utan inspirationsmässigt. Samtidigt vet jag ju att jag skulle kunna vandra omkring bland alla godsaker, dekorationer, bruksföremål och kläder i dagar utan att mätta kreativiteten.

Fastän jag själv inte skapar i alla material och tekniker som erbjuds kan jag ändå hitta små korn av idéer jag vill ta med hem. Det var liksom något i formerna hos Tantens Mix fina ”retrotygvänner”…

…och jag gillade både Selene Hecates tanke på örter i ljuset och strukturen som bivaxet gav dem.

Och när jag såg det här fatet från Jeanette Hultdin ville jag nästan gråta pga. så fint. Precis så här har jag drömt om att kombinera rotslöjd och keramik i flera månader. Jag hoppas så innerligt att jag får hämta hem den färdigbrända burken snart så jag får sätta planen i verket.

Gick såklart förbi på handens hus också. Den här gunghästen var ju ungefär det finaste jag sett!

Sedan gick jag till smedjan och sa hej till Maria, som numera bor och skapar i Skellefteå på heltid. Håller tummarna för att kunna gå en helgkurs i smide hos henne framöver! (Hon skapar förresten i textil också – min linneklänning till exempel).

En burk havtornsmarmelad och två par örhängen senare sa jag hejdå till marknaden för den här gången. Vi ses igen nästa år!

7 kommentarer

Etikett med vett (på fem sätt)

Plötsligt var vi här igen; första december och första advent. Startskottet på – och nedräkningen till – min mest känslo-ambivalenta högtid. Tycker ju så mycket om gemenskapen, dekorationerna och stämningen som julen för med sig, men det är också en tid jag förknippar med stress och (efter en november med singles day och black week) peak-magknip över all onödig konsumtion.

Skalar ner och tänker om lite inför varje år. Hur kan jag göra julen mer hållbart på alla vis, både miljö- och orkmässigt? Vi delar numera upp firandet på flera dagar istället för att besöka alla på julafton. Pratar mer om klappar – vad vi faktiskt behöver och var vi införskaffar dem. I fjol fixade och tipsade jag om innovativa sätt att slå in presenter på och tidigare (här och här) har jag också delat med mig av tips på fina presenter att fixa själv.

I år är det etiketternas tur. Det är ju så otroligt onödigt att köpa nya varje år, bara för att klistra fast och sedan slänga bort.

Här kommer därför fem tips på etiketter du enkelt kan göra själv och använda år efter år – oavsett tillfälle eller form på paketet.

Psst! Vill du ha tips på andra hållbara och kreativa DIY-projekt att göra i jul (klart du vill!) så bör du också titta in hos Alicia, Jackie och Jenny – vi gör nämligen en liten adventspecial ihop i år!


Har du lite färg över hemma? Kanske en och annan julkula också? Om inte så är second hand-butikerna är just nu överfulla med julkulor. Senast fick vi fem stycken för fem kronor.

Måla namn på kulorna och fäst på respektive klapp. Vi hade till och med lite svart tavelfärg över, så här skrevs namnet med krita och blir därför ännu lite mer användbar!


Nära till skogen? Leta på marken efter en gren i önskad tjocklek och såga centimetertjocka bitar. Borra hål och skriv namn på valfritt sätt – jag använde en helt vanlig svart penna. Trä jutesnöre genom hålet och knyt fast.


I julklapp har jag tidigare fått stansar i metall. De är otroligt användbara, inte minst när det kommer till just etikett-skapande. De funkar på de flesta material; läder, som här ovanför, till exempel. Finns ofta överblivna stuvar på hobbybutikerna eller på second hand. Äger du inte en håltång kan du göra hål med hammare och spik.

Stansarna funkar minst lika bra på trä, så det är också ett alternativ. Andra alternativ för etiketter i trä är att helt enkelt måla eller använda en brännpenna.

Etiketterna som syntes i fjol får framhävas som sitt eget tips i år. De är inte direkt några du använder år efter år, men de hamnar i alla fall i magen istället för i soptunnan. Passa på att fixa några under pepparkaksbaket!

Möjligheterna och materialen att använda för år-efter-år-etiketter är i princip obegränsade. Jag har framtida planer på att skapa varianter i betong, keramik och broderi. Kanske blir det några trävarianter med brännpennan också.

Annars är lufttorkande lera ett bra alternativ för både etiketter och pynt – och för det har Jackie faktiskt gjort ett recept! Inne hos Jenny hittar du dessutom tips om tre snabba julpynt att göra av det tyg och garn som finns hemma i gömmorna och Alicia har knåpat ihop en DIY-beskrivning av hur du binder en krans av lärk, komposterbar utan stomme eller ståltråd. <3

Jag tänker att om tiden fram till jul får vara lite mer sånt här, i kombination med fika och kompisar, så blir det nog den mest hållbara hittills, både för samhälle och själ.

4 kommentarer

I glasblåsarens värld

Hej på er. Jag kämpar på i det töcken som är november, utanför algoritmer och hashtags. Försöker skydda mig mot den ångest och hopplöshet som singles day och black friday (black week!) bygger upp inom mig. Mot apatin som kommer med den samhälleliga konsumtionshetsen.

Utanför filter och flöden är livet fint. Tittar på golv nu när 90-talsmattan börjar släppa. Fikar länge med vänner, grottar ner mig i fan fiction och i helgen körde vi en knapp timme norrut för att njuta av Jonathans julklapp (natt på hotell) och min vinst i en adventstävling i fjol (presentkort för att blåsa en glaskula hos Heta hyttan i Piteå). Och det är det sistnämnda jag tänkte berätta om för er idag!


Jag brukar säga att när du får prova på ett nytt hantverk får du inte bara kunskap om en teknik eller ett material; du får också en mycket djupare förståelse för värdet av saker. Förståelse för tiden det tar att skaffa sig och bemästra kunskapen som krävs. Förståelse för tiden det faktiskt tar att skapa något för hand – inte bara vid det enstaka tillfället, utan också alla gånger det inte gick som du tänkt.

I en värld fylld av massproduktion, slit-och-släng-mentalitet och prisjakt är en lärdom jag aldrig vill börja ta för given.


Av alla olika hantverk jag provat på hittills är glasblåsning det allra häftigaste. Det var mycket olika information i olika steg under de få minuter jag hade på mig, men Linda var en otroligt duktig lärare. Efter att ha värmt upp glasmassan första gången rullade jag det i pigment – en turkos färg jag valt i förväg.


Sedan åkte den i 1400-grader-ugnen igen. Viktigt att komma ihåg att snurra på pipan hela tiden. Tio sekunder inne, sedan ut och rulla i färgen en andra gång.


När färgen smält in och jag tryckt till formen i en mall hjälpte Linda till att lägga på ännu mer glasmassa.


Sedan förberedde hon massan för nästa steg; blåsandet!


Och det var så himla fascinerande att se kulan växa, för det kändes verkligen inte som att luften jag tryckte ur mina lungor tog vägen någonstans. Och hela tiden; snurra blås snurra blås snurra. Till sist; stopp!


Slutligen brände Linda in mina initialer och la kulan på kylning till dagen. Som en liten, liten boll av norrsken.


Och dagen därpå såg den ut såhär. Som ett annat slags norrsken, turkost istället för grönt.


Hade stora planer för kulans hemkomst och bad därför om att vi skulle lämna ett hål på ovansidan.


Fästet för upphängningen satte Linda därför på sidan av hålet istället för att täppa igen det.


Valde nämligen färgen utifrån de nyanser vi har i sovrummet. Genom hålet trädde jag i en ljusslinga och så fort jag fixat ett hänge (eller en passande fot) ska den få bli fönsterlampa.


Det finns många saker att tänka på när det kommer till presenter. Personligen tycker jag att behov och källa (av vem, vad och var och hur en sak tillverkats) är de allra viktigaste att ta hänsyn till, förutsatt att presenter är något som ska ges överhuvudtaget. Jag hoppas att vi är på väg mot ett samhälle där vi inte handlar för handlandet skull. Där vi gör medvetna (och allra helst lokala) val.

Men jag tror också det finns ett stort värde i att ge bort eller unna sig själv upplevelser som dessa; möjligheten att få skapa ett alster du kommer värna om. Det resulterar nämligen inte bara i ett minne för livet utan också i kunskap om allt det arbete som ligger bakom hantverkens priser som så många så ofta kritiserar; två återbrukbara saker som absolut inte hamnar i slit-och-släng-hjulet.


Tips! På studieförbund som vuxenskolan, medborgarskolan och studiefrämjandet finns det kurser över hela landet. Jag har själv provat både keramik, smide och baka i bagarstuga. Kolla också med lokala kreatörer i din närhet om de har prova på-tillfällen – färdiga kurser eller möjlighet att skräddarsy något som passar dina önskemål. För den som tycker om att resa rekommenderar jag ett medlemskap hos STF – då får du rabatt på alla boenden och ännu en anledning till en spännande hemester nästa år. Kanske ses vi på Stora Fjäderägg, Holmön eller i Saxnäs? <3

3 kommentarer

En korg med klenoder från kyrkstan

Igår var det lördag. Den 21:a. Tre månader och tre dagar till jul. Det känns som det är ungefär där gränsen går för när något är nära och ändå långt borta. September-oktober går på ett ögonblick samtidigt som november är den långsammaste månaden på året. Dubbelt så fort, dubbelt så långsamt.

Men nu var det lördag och knappt en vecka kvar av min bästa månad och jag vandrade runt på den årliga skördemarknaden i Lövånger.

Direkt jag korsat vägen från parkeringen möttes jag av doften av nybakt mjukkaka. Jag går alltid två varv, ett för titt och smak, ett för köp, men mjukkakan tar alltid slut snabbast och det ville jag såklart inte riskera.

Följde doften in hit, köpte fyra påsar. De är mitt bästa bjud och jag hoppas på många sådana stunder i höst. Sedan vandrade jag vidare bland grönsaker, frukt, kakor, karameller, bär, saft, kött, textiler och smycken. Såg ovanligheter som 6-pack netting (Västerbottens landskapsfisk) och svart trumpetsvamp i drivor.

Njöt länge av materialet och färgtonerna vid Bergsåkersgårdens bord. Tycker det finns en så tydlig tanke i deras uttryck, från form- och färgkombination till det grafiska som de tagit fram med Kajsa. Och alltså, tänk att få sova middag i den där åkpåsen, va! Önskade nästan att den fanns i vuxenstorlek.

Vid ett annat stånd stod en försäljare och bjöd på bitar av sin eldost. Den liknar löpeld (från Svedjan Ost), som i sin tur är en annan lokal, lite mjukare variant av halloumi. Eldosten var lika underbar och under andra varvet hamnade två förpackningar av saffrans-varianten i min korg.

Här fanns också must och marmelad, men det första gör vi själva i år och det andra köpte jag från två andra bord. Sprider gärna ut mina inköp om liknande produkter finns på flera ställen och stämmer med mina önskemål. Då får jag också se fler bord på nära håll.

Mina burkar och flaskor med Västerbottenssåpa är fortfarande inte slut, men det var fint att se att andra hade chansen att snabbt fylla på sitt förråd.

Inför nästa års marknad ska jag komma ihåg att inventera lite i trädgården också. Läsa på lite. Det finns alltid så mycket fina, prisvärda och härodlade växter att köpa hem.

Efter två varv var korgen fylld till bredden med klenoder från kyrkbyn. Några att behålla, några att ge bort;

På kvällen var det nämligen dags för kombinerad inflyttnings- och 30-års-fest.

Gjorde en liten insats i skaparrummet och fann en perfekt trälåda att packa presenten i.

Två små, små vitlökar. En mjukkaka, tre sorters marmelader (honung, hjortron, tomat) och en burk åkerbärssylt. Grönkål, palmkål, purjolök.

Morötter, polkabetor och rödlök. Hoppas och tror att det blev en låda fylld av smaksensationer! <3


Har fått en kommentar med önskemål om en sammanfattning av de marknader jag tänkt besöka i år. Dessvärre är det ju inte alltid så lätt att känna till dem såhär i förväg, utan ofta tipsar jag om dem på min instagram (framför allt i min story) så fort jag hittar åt datum och plats – oavsett om jag själv har möjlighet att närvara. Många gånger är det ju faktiskt, roligt nog, en helt ny marknad som dyker upp!

Men! Det finns såklart också de mer etablerade kopplade till högtider som återkommer. Julmarknaderna finns ofta i varje kommun och är bara ett knapptryck bort på google, så fort vi genomlidit en större del av november. Har de senaste åren själv besökt den på Nordanå i Skellefteå, men skulle väldigt gärna åka ner till den på Gammlia i Umeå också. Vi får se vilken av dem det blir i år! Kanske båda?

2 kommentarer

Det blir inte mer lokalt än såhär

Igår blev det mitt-i-veckan-must! Typiskt bra onsdagsgrej, tycker du inte? Verkligen på tiden också, för nu kommer frostnätterna och de flesta äpplen har ju börjat falla till marken.

Så igår plockade vi dem allihop, från gräsmatta och från gren. Mer närproducerad produkt går knappast hitta. Äpplena var inte lika många som i fjol (då vi typiskt nog inte mustade utan gav bort allt), men det blev en lagom mängd för premiär-pressandet!

Jag trodde de mosades i själva fruktpressen, men så var inte alls fallet! De ska mosas innan, serevettu, det berättade min mamma över telefon. Fick tips om att stoppa några äpplen åt gången i en bärkasse i plast och slå sönder med hammare.

Helt plötsligt blev det alltså också ett tillfälle att ta ut lite ilska på livets och världens orättvisor. Ganska många slag senare tömde vi krosset i nätet och behållaren och byggde på med lock och träbitar. Har du aldrig mustat finns det en helt ok video här, minus momentet med hammaren (okej jag tog första bästa film som hade liknande press som vi och du kan spola fram till 2.20 direkt).

Sedan vevade vi. Runt, runt, runt. Nedåt, nedåt. Till slut sipprade saften fram, så småningom i allt snabbare takt. Det blev trögare ju närmare botten vi kom och det är definitivt nödvändigt att vara två ifall du inte kan kila fast din press på ett väldigt stabilt sätt.

Och idag har flaskorna skållats i ugnen (110 grader i 10 minuter, plastdetaljer och korkar kokade jag i kastrull lika länge) och musten pastöriserats (78 grader i 15 minuter – kom ihåg att röra om så det är samma temperatur överallt). Häll upp direkt i de varma flaskorna och låt svalna under en filt innan du ställer flaskorna mörkt och svalt och tar fram en åt gången tills det är slut. Musten går såklart frysa också, men då måste du tänka till hur mycket du fyller flaskorna (och kanske helst använda ett lite mer flexibelt material. Pet-flaskor, till exempel).

Öppnade håller de sedan en vecka i kylskåp, står det lite varstans. Som om det vore möjligt att inte dricka upp allt på en gång, va. Älgörtsdrickan fick sig precis en konkurrent, och det säger inte lite när det kommer från mig. Det vet du ju.

 

Mustar du i år? Eller kanske sylt, gelé, mos? Berätta gärna <3

En kommentar

Omtanke du får i förbifarten men som stannar i hjärtat länge länge länge

När äpplena kommer in har hösten slagit ut på allvar. Det är snudd på tradition (jag vet inte hur många upprepningar en tradition kräver) att ställa några stycken där intill vår tv. Låta rummet fyllas med äppelarom.

I år står något nytt-nytt där bredvid. En ljusstake i keramik som jag spanat på i nästan tre år. Den är inspirerad av betongpelarna som höll upp världens längsta linbana. Kändes så innerligt ovant att gå in i en butik och på förhand veta precis vad jag skulle komma ut med. En present till mig själv, från mig själv (genom presentkort från farmor och farfar<3). Konstnären är ursprungligen från Boliden förresten, orten som linbanan en gång gick till och från. Det berättade de i butiken.

Men hörni, nu kom jag av mig. Det här inlägget tänkte jag dedikera åt allt fint och omtänksamt som människor i min närhet gett mig den senaste tiden, bara sådär.

Som de två disktrasorna min kompis Erna virkat, i grått och i gult. Så vackra och rejäla och nästan sådär för fina för att användas. Fick dem i vintras, ihop med en burk av de allra godaste hembakta kolasnittarna (som tog slut i ett nafs).

Broschen i rotslöjd har jag fått av mormor. Har aldrig sett maken till pill. Uppskattar den extra mycket, att jag får bära den vidare, sedan jag gått kurs i hantverket och verkligen kan förstå mängden tid och kärlek som investerats i skapandet av den.

Till en fikadejt på Society mitt i veckan hade Ethel med sig ett klotljus hon stöpt själv, och två grytlappar hon skapat genom att återbruka en kofta (och automatiskt får lite extra höstmys-känsla). Blev så himla överraskad och glad!

Och det här då! En stor samling näver som snälla Jenny ville rädda från sin farmors flyttrensande. Ett favoritmaterial som jag nu får möjlighet att utforska mer <3

Lavendelpåse, vykort och broderigarn i naturnära toner kom Alicia med på sitt besök i mitt hemma, nu i sommar. En hel goodiebag hade hon med sig, faktiskt, för utöver dessa vackra alster och material fanns där också de mest fantastiska ätbara gåvorna;

…örtsalt från Brunnen och (hennes släktings lokala) rapsolja från Säby Gård..

 …jordgubbsmarmelad med prosecco inhandlad under ett besök på Nora gård….

 …och kaffe! 100 % ekologiskt och rostat på hennes Värmdö. Ser fram emot att smaka, vill att det ska bli på en dag när jag verkligen kan s m a k a, länge. Kanske till helgen? Ja.

Och så, sist och minst, men inte till värde; kådsalva från Julia. Fick arbeta med några porträtt till hennes hemsida häromdagen och som ett extra tack gav hon mig den. Används på torr hud (vintern kommer) och kan också hjälpa till att dra ut stickor.

Tänk ändå, vilken glädje och omtanke det finns i de mest spontana av gåvor. En sån ynnest det är, att vara omgiven av er <3

 

2 kommentarer

Gåvor från gården

September är skatternas månad. De finns överallt – i skogen, i träden, i buskarna och slänterna och risen. I pallkragarna och rabatterna.

Tacksam över möjligheten att sedan länge ha haft några semesterdagar avsatta för den här veckan. Att i lugn och ro få göra höst både ute och inne, på gård, i hus och i kropp. Har simmat lugnt och länge nästan varje dag (jo, till och med utomhus), strosat på skördemarknad och packat in alla fynd i kyl och frys. Häromveckan plockade vi få, men enorma, kantareller som har rensats och förvällts. Nu i veckan var det hög tid att ta in de gåvor som gården har till skänks. Vi tittar!

Hallonen är mindre nu, men många mognar fortfarande. Har plockat i omgångar sedan juli, 12 liter totalt. Mycket har jag gett bort, vi har helt enkelt inte plats eftersom många fjolårsliter ännu är oätna. Plockar gärna, vill inte att de ska gå till spillo, men nu när bladen börjar rodna är de flesta snudd på övermogna och jag tänker att fåglarna också ska ha sitt.

Tomaterna mognar också, men nätterna är kalla nu. De gröna som återstår ska knytas på snöre och få fortsätta få färg inomhus.

Paprikorna är redo för höstgryta!

Och de grönsaker som fått varsin skylt i keramik likaså. Att vi reste bort under en av sommarens varmaste veckor gjorde dem inte direkt gott, men med tanke på hur lite kärlek de fått har de, litenheten i storlek och antal till trots, ändå gett mångdubbelt tillbaka.

Både rödbetorna och de gula morötterna gav ordentligt med blast åtminstone. Kanske borde vi prova göra pesto?

Äppelmust (premiär!) hoppas jag också hinna med inom kort. Mycket faller till marken nu, har inte gallrat kart alls i år. Annars får det bli äppelkaka att plocka fram i vinter – det är ju inte heller så dumt.

Lokalt äter vi för hela slanten! Grönsaker i ugn och vår lokala variant av halloumi; löpeld från Svedjan Ost! Så himla gott, är glad att allt fler restauranger här hemma också väljer att servera den lokala varianten istället för den långväga importerade.

Väntar på att få plocka in blommor gör jag också. Hoppas så innerligt att solrosorna ska hinna slå ut innan frosten. Jag sådde dem kanske lite, lite för sent och satte dem lite, lite för skuggigt. Håll tummarna för mig?

Ja, lite så har det varit på gården i veckan. Än finns det lingon i slänten och äpplen på träden att skörda vid tillfälle, men det blir när det blir.

För i veckan jobbar Jonathan alla sju dagar, och det är viktigt att hinna kramas också.

 

Samlar du något nu, när september är som mest givmild?

2 kommentarer
1 2 3 14