Doprummets alla vinklar och vrår

Ni vet den där råa verkligheten som folk brukar efterfråga på sociala medier då och då? Här har ni den!

Ärlig? Absolut. Skönt att se ibland, för att bekräfta att du inte är ensam om det där stökiga hörnet (eller rummet)? Kanske det. Inspirerande? Inte jätte, va.

Ingenting jag skulle vilja se regelbundet i alla fall, men absolut är påminnelsen bra att få då och då. Sociala medier är inte hela sanningen och till stor del handlar det vi ser om valda vinklar. Viktigt viktigt, att inte jämföra sina stökigaste hörn med de mest tillrättalagda pixlarna.

Så, här har ni ”doprummet” hos oss, rakt upp och ner, lördagen den 16 april.

Och här är vi idag, 13 dagar senare.

13 dagar av att rensa, sortera, lägga ut till försäljning och låta cirkulera vidare. Av att flytta runt, ställa tillbaka, bära upp och bära ner. Allt i ett ”så himla bra jag mår nu”-il, som inte var lika starkt några dagar senare.

Fogarna har inte tackat mig, kan jag säga, men nu är det gjort och i själen känns det så o t r ooo li gt skönt. Även om det också stundtals varit tufft, så sentimental och nostalgisk som jag är. Så många framtida projekt som fått vandra vidare, så många kära ägodelar med fina minnen och berättelser kopplade till sig jag sagt hejdå till.

Men många finns också kvar, och jag tänkte berätta lite om dem under den här rundturen. För varenda pryl här inne är antingen skapad av mig, loppad eller ärvd. Ja, med undantag för ett par växter och Jonathans gitarr då.

Och tyget till de där enorma kuddöverdragen som mamma sydde till mig för minst 10 år sedan.

Uthuset är min bästa skattkista. Fyndar om och om igen, fastän jag varit in där tusen gånger. Där hittade jag också den stora krukan för många år sedan. Växten i den (som mår bättre för varje dag nu!) stod en gång på mitt favoritfik, som tyvärr stängde igen för gott sommaren 2020. Saknar det dagligen.

Skrivmaskinen är en födelsedagspresent från Jonathan, köpt på byns lilla antik-loppis. Arkivmöbeln var ett sånt där omöjligt uppdrag som blev plättlätt; annonserade på facebook och kunde sedan hämta upp det på Teg i Umeå, där förra ägaren bara behövde behålla halva delen (1-5). I den bor mina ramar och fotografier. 100 spänn gav jag för den – kap!

Stolen är från gräsrotskulturens forna högkvarter, Rivhuset. Snart blir det parkeringsplatser där istället, men stolen den ska få stå stadigt här länge till.

Spegeln har flyttat hit från Magasin Mix i Vilhelmina, sängöverdraget har min farmor köpt på resa och gett min mamma som i sin tur gett det till mig. Sängkappan fyndade jag häromdagen efter 5 minuter på Marketplace. Därunder gömmer sig en extra madrass för ännu en sovplats!

Skolplanschen med papegojor från en lokal skola som rensade på vinden. Gungan (lokal designgunga som görs på beställning, dvs ett otroligt fynd) köpte jag av en butik som stängde ner, där den varit en del av inredningen.

Bokhyllan är ett till facebook-fynd. Hämtad i Vännäs. Så nätt och fin och lättplacerad. Fylld med smått och gott, som ett litet tittskåp.

Ljus jag stöpt i apotekets gamla senapsburkar, vaxljus från marknader. Näverkorgar, plåtburkar, lokala böcker.

Mina ful-söta träfåglar jag gjort i mellanstadieslöjden. Senare alster, som äggkoppar i keramik och rotslöjd. De illustrerade engelska utgåvorna av Harry Potter- och Fantastic Beasts-böckerna. Polaroidkameran.

Som en liten utställning känns det. Både för mig själv och för besökare. Tycker om!

En del av er vet säkert om snickarbänken i vardagsrummet. Vi har alltså en här med. Två är väl rimligt? Eller till och med tre? Min tanke är att antingen göra badrumsmöbel av denna, med handfat uppepå, eller ställa den i ett växthus. I framtiden, någon gång. Vi får se.

För den står himla bra här inne också. Med morfars schack och två av mina favorit-keramik-alster uppepå.

I ett annat hörn står dagbädden från AnTeak, i dagsläget klädd i ett av farmors många broderade lakan med det virkade överkastet hopvikt i hörnet. Dagbädden går fint att sova på, om du är lagom lång. Hit letar jag kuddar så den blir extra gosig, vi får se när de rätta dyker upp.

Planschen är från de lokala kreatörerna Kajsa och Jenny på The Pattern Landscape. Älskar! Och tavellisten, den har jag knåpat ihop själv av magneter och pinnar. Jonathans 30-årspresent, den ska upp på väggen så fort jag loppat (eller tillverkat) en passande krok.

Och bara för att påminna, efter all denna ordning och reda.

Ibland, när energin inte finns där och saker måste få ta sin tid så att rätt pryl får stanna och rätt pryl får flytta vidare, då kan ett rum också se ut såhär, en vanlig lördag i april;

Kuriosa: min pappa är döpt i det här rummet, när mina farföräldrar bodde på övervåningen och farfarsföräldrar på nedervåningen. Därav namnet doprummet.

Kul, tycker jag!

Kommentera

Loppisfynden & vid-behov-rummet

Nationaldag! Men i vår familj firar vi mest att en älskad liten kom till oss precis den här dagen, för tre år sedan i år. Men innan jag packar in tårtan i bilen tänkte jag berätta om loppisfynden jag gjorde igår, på livets lördag.

Högst upp på hoppas-vi-kan-fynda-listan stod ”trädgårdsstolar”. Det är ju så himla fint att kunna sitta ute, både själva och med gäster. De som följde med huset börjar ha sett sina bästa år, och det är ju inte så konstigt när de fått uthärda sol, regn och till viss del snö och is sedan mina tidiga tonår.

Vi har verkligen använt dem in i det sista, men nu vågar jag knappt bära ut dem på grund av min fobi för att få stickor. Borden i sig hoppas jag kunna slipa upp skivorna på och olja in för ytterligare några år, men stolarna – de har gjort sitt. Där ska jag ta vara på muttrar och skruvar som kanske kan passa till något projekt framöver.

Vet ju att det mesta finns på loppis, men alltså de här stolarna hade jag knappt vågat drömma om. Titta vad fina! Fyra stycken följde med oss hem och hips vips så var den punkten avklarad. Bara massa fina kaffestunder kvar att njuta av!

(Vallmon och aklejan var förresten två av växterna som följde med från trädgårdssällskapets växtmarknad igår).

Den andra punkten på listan var ”stora krukor till tomaterna”. Givetvis fanns även det. Två halvstora blå, till busktomaterna, hamnade i bagaget med stolarna. Hoppas mina tre ”tiny tim” vill växa på sig nu, de har varit så försummade i vår stackarna.

Även plantorna jag fått av min vän Ethel fick nya krukor och jord. Chilin fick flytta in i lerkrukan jag fyndade tidigare i vår och de större tomatplantorna hamnade i den stora blå jag hittade i vårt uthus häromåret.

Och på tal om uthuset; vilken liten skattkammare det är alltså. Det är som att saker dyker upp när jag mest behöver dem, och det är väl inte så konstigt att det finns så mycket med tanke på att fyra generationer förvarat saker där.

Jag borde ha sett allt, men blir ständigt överraskad. Var in två gånger förra veckan, letade något som skulle kunna funka som både sittplats till mig och en liten upphöjning för plantorna. Det blev en tredje sväng idag och plötsligt fanns det här trä-bänk-bordet där?

Som ett eget litet vid-behov-rum.

Tack för det!

Kommentera