Hej och välkommen till fjärde och sista delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Ett äventyr som började i Storuman (vilket jag berättade om i första delen här), tog oss till Vilhelmina (som jag skrivit om i andra delen här) och som gav oss två riktigt fina dygn i Borgafjäll (vilket jag skrivit om här) innan vi landade några dagar i svärföräldrarnas stuga i höga kusten.

I början av augusti var det dags att åka norrut, hemåt, igen. Den här gången färdades vi längs kusten istället för inlandet.

Och då passade vi såklart på att göra en favorit i repris från tidigare somrar och besöka Sveriges soligaste ö;

VÄLKOMMEN TILL VÅRA DAGAR PÅ HOLMÖN

Jag har berättat om våra tidigare besök här (2018 och 2019) samt skrivit en liten guide tidigare, så jag ska försöka hålla inlägget hyfsat kort med fokus på öns senaste tillskott; underbara kafé panget!

Tror faktiskt jag nästan lyckades få mig en bit av varenda grej på menyn.

Men hörni, rätt ordning ska det va. Först parkerade vi bilen i Norrfjärden. Därifrån är det nämligen färja som gäller.

Färjan är gratis, tar ungefär 45 minuter och det är helt okej att ta med egen cykel ut ifall du inte vill hyra på plats.

Cykel är nämligen det ultimata sättet att färdas på härute både för att det är smidigt och för att du får uppleva allt så mycket närmare. Har du inte med egen finns de till exempel att hyra hos Holmöns båtmuseum som ligger precis vid hamnen när du är framme. Det gjorde vi denna gång, eftersom vi inte orkat släpa på cyklarna till övriga utflyktsmål under vår hemester-road trip.

Cyklar – check!

Vi trampade ivrigt iväg till kafé panget, som gjorde sin premiärsommar. Givetvis är det Josefin som dragit igång och driver det – öns kanske största eldsjäl. Hon fixar även med Berguddens fyr, där vi alltid bor när vi är här.

En fantastisk människa som jobbar och jobbar och verkligen brinner för sina projekt, så lova mig att vara snälla om ni åker på besök. Även om kön skulle vara lång eller önskekakan precis tagit slut. Okej? Okej.

Massvis med gott fanns på menyn. Givetvis präglad av alla underbara lokala smaker som finns här i Västerbotten, för ingenting görs halvhjärtat på Holmön.

Det märks verkligen att det finns både gedigen research kring råvaror och en fantastisk känsla i köket bakom varje grej. Få saker imponerar så på mig som det.

Här är Jonathan med sin kapten krock, den första av många goda matstunder här.

Som sagt, vi hann nästan hela menyn på två dagar. Kakor inkluderat. Det gäller ju att passa på.

Cyklade vidare, mätta och belåtna. Längs fårhagar, på grusvägar, förbi små röda stugor och genom gódoftande barrskogar. Ända fram till öns västra sida och Berguddens fyr, där vi skulle bo de kommande två nätterna.

Det kändes lite som att komma hem, såhär tredje gången gillt.

Samma mysiga kök med kylskåpspoesi, samma härliga vågskvalp utanför dörren, samma vackra utsikt från fyrmästarens rum.

Samma underbara frukost morgonen därpå.

Den här gången såg vi till att cykla in till själva byn. Tidigare hade vi bara besökt utsidan av kyrkan, men nu fortsatte vi färden bland alla röda små hus som en gång legat på betydligt lägre mark (Holmön höjer sig ur havet ungefär 0,85 cm per år). Så vackert.

Vänta inte med tredje besöket till att upptäcka det här området, säger jag!

Efter äventyret; tillbaka till panget! Blev absolut morotskaka och underbar glass (från glassbonden!) med Holmö-bakat rullrån. Och kika runt i den tillhörande lilla butiken såklart. Tvål, konst, keramik och allt möjligt fint, det allra mesta från någon kreatör i närheten.

Godsakerna åt vi på den mysiga lilla dansbanan. Är du här tidigt en lördag kan du såklart också vara med i melodikrysset i P4!

På kvällen åt vi middag hos Josefin och Petter, på deras mysiga gård och fick gosa med den här fina. Fick upp ögonen för ugnsbakad kålrabbi och hade det så himla trevligt. Perfekt avrundning på vår lilla hemester-tripp.

Morgonen därpå åt vi ännu en god frukost innan vi checkade ut från fyrmästarens rum. Stannade till hos fåren, fikade avskedsfika på Panget, gick på museum och hängde på klipporna i hamnen. Sedan bar det av över Sveriges längsta vägfärjeled igen, tillbaka till Norrfjärden och fastlandet.

Alltid lite vemodigt att säga hejdå, men vi vet ju att vi ses igen. Kanske redan i sommar. Har hört ryktas om både välutvalt lokalt folköls-utbud (även alkoholfritt, hurra!), att det numera går bo ovanför själva kaféet och att visfestivalen är tillbaka i juli, med Maxida Märak och Lisa Miskovsky som en del i sin line-up.

Ja, och annars är det ju himla fint att bara åka ut, fika, bada och njuta av lugnet på Sveriges soligaste ö.
Mitt sista tips till dig, från hemestern 2021.

Missa inte mina tidigare tips härifrån heller, du hittar länkarna längst upp i inlägget ♥

 

Seså, lägg till Holmön på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

 

 

Hej och välkommen till tredje delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Efter en dag fylld av äventyr i Storuman (vilket jag berättade om i första delen här) och en övernattning och några fina upptäckar-timmar i Vilhelmina (som jag skrivit om i andra delen här) fortsatte vi söderut, mot grannkommunen Dorotea.

Sedan körde vi västerut, ungefär så långt vägen räckte. Och det är där resan nu tar vid;

VÄLKOMMEN TILL VÅRA DAGAR I BORGAFJÄLL

Oj, som jag hade längtat tillbaka hit till Borgafjäll. Här blev nämligen några av alla bilder jag fotade till den här bröllopsboken till, en ljus sommarnatt för många år sedan.

Så fint att få återse den mäktiga Borgahällan med min bästa person alldeles intill. Och så fint att vi verkligen hade tid att utforska den här platsen, för vi hade nämligen bokat sommarpaketet hos Borgagården och skulle stanna två nätter i vår lilla stuga!

Eftersom finrestaurangen är stängd vissa dagar blev vår första middag istället på deras Saloon. Och inte var vi ledsna för det, för oj vad gott det var. Och vad skönt det var att sänka tempot, sitta länge där på verandan och spana på getter och ankor.

Det kom ett åskoväder lagom till att vi tänkt ut på en liten kvällstur. Skulle vi eller skulle vi inte? Vi chansade ändå, när regnet börjat avta. Körde några kilometer västerut till Sutme stugby (länk till position), där vandringsleden började. Än föll regnet, så Jonathan sov en stund i bilen innan det tillslut sprack upp igen.

Och vi gav oss av mot Storfallet.

Vädret var fint, men vi hade väl kanske inte tänkt på vad regn gör med en skogsstig. Vi slirade fram, väjde för pölar och möttes i slutet av en betydligt brantare väg ner än vi kanske tänkt. Ett riktigt äventyr blev det, där vi fick ta hjälp av grenar och rötter och en hel del mod för att ta oss hela vägen fram.

En lilltå som var blå resten av semestern var ändå värt det, för fy vilken vacker plats!

Hade badkläder med, men bestämde oss för att spara på krafterna till att klättra upp igen. Och nu vill jag absolut inte skrämma bort någon; det är absolut värt att vandra hit. Kanske bara inte direkt efter ett skyfall som varat i två timmar.

Men är du på besök, för all del, packa picknickkorgen och badväskan. Kanske snorkeln med?

Eller så besöker du någon av de andra platserna som stigen leder till. Bara utsikten på vägen hem är värd det; här på väg tillbaka till bilen. Magiskt.

Sedan åkte vi in till byn för att belöna oss med varsin glasspinne. Stannade till där konstvägen sju älvar börjar (eller slutar, beroende på hur du ser det). Det här verket, nummer 13, heter Återkomsten.

Körde tillbaka till vår stuga, diskuterade om vi kanske skulle vandra upp på Borgahällan dagen därpå och sa sedan godnatt. Trötta och glada, och så väldigt peppade på en ny dag med upplevelser.

Som började här, intill en otrolig utsikt och med en alldeles underbar frukostbuffé. Våfflorna kom inte ens med på bild, men det gjorde i alla fall det hembakta brödet och hjortronsylten!

Borgahällan skymtar i var och varannan bild, men den är verkligen så mäktig. Den reser sig 1149 m.ö.h och jag tror utsikten där uppifrån verkligen är storslagen. Det tog vi dock inte reda på, min kropp var så mörbultad efter senaste behandlingen att jag helt enkelt inte litade på att jag skulle ta mig hela vägen upp, om ens halvvägs.

Det är helt enkelt en utmaning vi får komma tillbaka för – och kommer tillbaka gör vi så gärna!

Istället körde vi tillbaka mot Sutme Stugby och letade oss mot vattnet igen. Vi frågade i receptionen och nog skulle det gå bra att bada – men är du på besök bör du göra samma sak, så vattnet av någon anledning inte är för strömt eller om det finns ställen som kanske borde undvikas.

Vill du ha guide med dig kan du dessutom boka in en fjällsnorkling, som är en av alla aktiviteter vårt boende hade i sitt utbud. Då gör det inget om vattnet skulle vara kallt heller!

Men vi snorklade och badade på egen hand, i detta lilla paradis. Helt för oss själva, med lunchen vi fått med oss från boendet. Och så oväntat varmt det var i vattnet! En av sommarens absolut finaste stunder hade vi, precis här.

Här rinner bäcken ut, precis på gränsen till Jämtland.

Också en vacker plats att bada på, eller bara njuta sol och kakor på. Men det får också bli på vårt återbesök, för vi hade en tid att passa; vår efterlängtade 3-rätters middag i Borgagårdens fine dining-restaurang.

Förrätt; sotad gravad gös med dillpulver, äpple- och fänkålssallad och yuzuinlagd rättika. En otroligt start!

Till huvudrätt fick vi blåbärsglacerat älginnanlår med blåbärschutney och hemgjorda tryffelpotatiskroketter. Toppat med timjansky, underbara morötter och kejsarhatt (det var premiär för mig, väldigt god svamp!). Fantastiskt gott.

Och efterrätten var precis lika god som den ser ut. Choklad, havtorn (som någon slags pannacotta vill jag minnas), honung och crunch. Har tänkt på den här middagen åtminstone en gång i månaden sedan dess.

Tycker väldigt mycket om hur det lokala får ta sån plats på menyn. Bad om en alkoholfri öl till middagen och även då kunde de leverera; den här goda från U&me. Är du nyfiken på restaurangen och aktuell meny kan du kika här!

Vi avslutade vårt äventyr i Borgafjäll med att premiär-prova Stand Up Paddle. Hyrde en bräda, pumpade som tokar, råkade släppa ut all luft när vi skulle stänga ventilerna och fick pumpa lite till. Allt för att sedan få glida omkring på en bland fjällsjö i solnedgången.

Vad är det med ljudet av en paddel som möter vatten? Så jäkla underbart är det.

Och ett sånt perfekt avsked. Dagen därpå njöt vi en sista frukost med Borgahällan som utsikt, städade ur vår lilla stuga och körde österut igen, för att landa några dagar i svärföräldrarnas stuga i Ångermanland.

Sedan vände vi hemåt, norrut längst kusten, men gjorde en avstickare till en av våra favoritplatser på vägen. Holmön, bästa bästa Holmön. Det ska jag såklart också berätta om, i den fjärde och sista delen av vår Hemesterguide från sommaren 2021.

Men det blir en annan gång!

Seså, lägg till Borgafjäll på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!

Hej och välkommen till andra delen i berättelsen om vår hemester i Västerbotten sommaren 2021.

Efter en dag fylld av äventyr i Storuman (vilket jag berättade om i första delen här) fortsatte vi söderut, mot grannkommunen. Och det är där vi tar vid nu;

VÄLKOMMEN TILL VÅR DAG I VILHELMINA

Lagom till middag anlände vi till Saiva Camping och stugby i Vilhelminas utkanter och checkade in en underbart mysig liten kåta.

Vid det lilla träbordet utanför, där intill sjön, packade jag upp en medhavd pastasallad medan Jonathan ställde fram det han bedömde som ”kanske mitt livs godaste kebabtallrik” från det lilla stället inne i centrum. Om det betyget kom från extrem hunger och trötthet efter dagens vandringar uppe på diverse berg, eller om den faktiskt var så extremt god, kan han än idag inte svara på.

Mätta och belåtna spanade vi in områdets aktiviteter. Det fanns en hel del att välja på!

Kanot hade varit väldigt fint, men det får bli vid ett annat besök. Den här gången blev det istället minigolf bland flygmyrorna!

När det började skymma tog vi oss in till centrum. Har aldrig stannat till på orten Vilhelmina tidigare, bara åkt igenom på väg till en annan plats i kommunen; fjällsnorklingen i Saxnäs (som jag skrivit om här).

Fick upptäcka att det är en väldigt mysig liten centralort, i kommunen med samma namn. Här syns en liten del av ortens äldre delar och Vilhelmina kyrkstad.

Något helt annorlunda mot kyrkstäder jag tidigare sett, där samtliga stugor ofta är röda (som exempelvis Lövånger) eller mörkbruna (som Bonnstan i Skellefteå). Väldigt fint!

Inget bad blev det den här gången, men oj vad kul med ett hopptorn. Vackert med, speciellt en spegelblank kväll som den här. Vi sa godnatt och sov så väldigt gott i vår lilla kåta.

Sedan vaknade vi utvilade och peppade för ännu en dag fylld av intryck och upptäckter.

Efter att ha ätit frukost och checkat ut började vi med ett besök i den här vackra byggnaden: Magasin Mix!

Här fanns så otroligt mycket fint! Och många fler rum att fynda i än vid första anblick – lokalen bara fortsatte och fortsatte.

En av dessa fina (BIRKA – Gustavsberg) packade jag ner i resväskan.

Sedan blev det fikapaus på (nya) Stenmans som fått nya ägare och öppnat upp igen! Hur charmig lokal?!

Här bakas allt från grunden, och då blir det såklart extra gott. Blev verkligen inte besvike

Vi kilade vidare till Risfjells Sameslöjd och möttes av helt fantastiskt hantverk och fina berättelser om de olika alstren.

Rekommenderar verkligen att stötta den här typen av hantverk, om du funderar på någon nyproduktion till ditt hem istället för second hand. Så viktig kunskap och historia att hjälpa till att bevara!

Sista stopp innan vi åkte vidare var på Pralineriet. Denna gång blev det godbitar som fick följa med, men en tunnbrödsklämma med älg känner jag i efterhand att den hade suttit ganska fint. Jag kommer tillbaka, lovar!

In i bilen packade vi både vår nya, underbara matta från Risfjells sameslöjd. Mönstret upptäckte en av butikens ägare (och slöjdare) på en bild i en gammal bok. På bilden syntes en liten väska med ett lock i horn, och på det locket var bland annat det här mönstret inristat. En fin och spännande berättelse, om hur det här fina traditionella Sydsamiska mönstret hamnade i vårt vardagsrum på en handknuten ullmatta.

Med oss kom också ett fyrpack praliner. Och kaffekoppen från Magasin Mix, såklart.

Alltihop fick följa med till nästa stopp, Borgafjäll!

Men vad vi hittade på där, det är en annan del i den här berättelsen.

Seså, lägg till Vilhelmina på planeringen för en framtida #svemester nu.

Och har du egna tips, upplevelser eller berättelser du vill dela från den här biten av Västerbotten får du väldigt gärna dela dem i en kommentar så fler får chansen att ta del av dem!