Tänk va, att när det kanske behövs som allra mest så inträffar något som i normala fall skulle ha gett mig en evighetstung klump i magen; datorn kraschar och jag tvingas till en ofrivillig paus från precis allt arbetsrelaterat, såväl bildredigering som utställningsplanering. Tackade min paranoia för trippla backups, lämnade in min trotjänare på reparation och åkte ut till Bjuröklubb. Tänk va, att de här bilderna är fotade 13 minuter efter midnatt.
Där ute fanns ingenting. Och samtidigt fanns precis allt. Där fanns tystnaden, men också bruset från vågorna. Stillheten och reflektionerna i vattnet, men också vinden i håret och trädkronorna. Kylan i luften, men värmen från hans hud. En skör liten bubbla av harmoni, omgiven av en mjuk pastellhimmel. Allt jag någonsin kunnat önska av en midnatt i juli.
8 kommentarer
Wow, så fantastiskt vackra bilder, och ännu vackrare blir de i kombination med orden😍
Men åh, tack, så himla glad jag blir <3
Sååå jäääävla vackert!!!! <3 Nyttigt med tillfälligt datorhaveri ibland tror jag. Som en andningspaus. Hoppas du kan fortsätta andas lugnt efteråt och inte måste flämta ikapp förlorad tid bara, eller att du bara blev dubbelt så effektiv av vilan helt enkelt. Lycka till och heja på kompis, det är bra grejer du gör, önskar dig kraft att göra dem färdiga även när de är många och känns övermäktiga.
TACK Alicia <3 För fina ord, komplimanger och kraft genom skärmen. Tack och lov så gick det bra, även om det var en himla trist utgift och att det tyvärr mest byggde upp en del stress, men jag försöker varva ner igen nu, med turer i svampskog och fika hos mormor. Kram!
Galet vackert! Så fint beskrivet. Hoppas datorn repar sig hyfsat snabbt och du under tiden <3
Tack fina fina du, blir alltid så glad av dina avtryck här inne hos mig <3
Hela din blogg är som ett konstvek, första bilden är så… otrolig?!
Hoppas datorn blir som ny!
Men alltså hur fin kommentar?! Tack, tack, tack! <3