Ett helt liv senare

Hallå. Hej. Snudd på åtta månader sedan sist. Det känns som ett helt liv. Året har rusat förbi samtidigt som allt stått still. Så mycket har hänt, så lite har blivit av.

En del av mig önskar att jag orkat uppdatera här ibland. Eller någonstans alls. Hade velat kunna se tillbaka på den här knäppa tiden som varit, om inte nu så om några år. Hade velat ha tankar och känslor nedtecknade i den här digitala dagboken jag haft i så många versioner i så många år.

Det blev inte så, men nu finns en liten ork i mig. Energi över för att titta in här ibland. Till och med en längtan efter att skriva igen. Jag hoppas den håller i sig.

Så, hej på er. Hej på mig. Vi närmar oss december och avstampet i mitt 28:e levnadsår, men framför allt får vi snart säga hejdå till skitåret 2020. Ett år med världsliga saker som ett favoritcafé som stänger och en köksrenovering där ungefär allt gick fel – sånt som på sin höjd är ledsamt och irriterande i vanliga fall men som drabbar en med total uppgivenhet i kombination med hjärteslitande sorg från dubbla begravningar, sjukskrivning och diagnos. För att inte tala om det-som-inte-får-nämnas-vid-namn, som fortfarande härjar och inte direkt underlättar novembermörkret för någon av oss.

Det har givetvis hänt fina saker också. Det gör det alltid. En del av dem bäddar jag nog bara in i hjärteroten, men andra kommer jag dela med er framöver. Hoppas ni fortfarande vill hänga med <3

Kommentera

Avskedet – Välkomnandet

2020. Va!? Jo. Nytt år och nytt decennium i tolv dagar nu. Himlen och gården sa hejdå till tiotalet med pärlemormoln; vi sa hejdå med tacos och sällskapsspel. Tänker att det var rimligt att säga adjö och hallå på samma sätt som jag hoppas året får vara – kravlöst, roligt och avslappnat med gott sällskap.

Den 28 december var vi klara med alla julfiranden. Alla var kramade. Maten slut och klappar öppnade. De blir färre och mer genomtänkta för varje tillställning nu. I år mest upplevelser, som konserter, föreställningar, böcker och spel (upplevelser både i den riktiga världen och i fantasin, alltså). Det känns mycket bättre i hjärtat så.

Till Mamma och Markus målade jag ett litet presentkort i akvarell (inspirerad av Alicia såklart) – av alla oss barn med respektive fick de nämligen en övernattning intill Berguddens fyr på Holmön. Hoppas de får ett minst lika fint äventyr som mig och Jonathan!

Jag då? Jag fick precis det lilla jag behövde och hade önskat mig. En almanacka för 2020 att hänga på vår Västerbottensvägg, till exempel.

Den är illustrerad av lokala kreatören Agnes Asker, verksam i grannstäderna Umeå & Piteå. En grönsak för varje månad. Varje sort som valts ut och illustrerats går odla här uppe – och intill står ett enkelt recept-tips. Fin OCH praktisk, alltså. I år vill jag pickla rödlök!

Och såhär tolv dagar in på det nya året förklarar jag semle-säsongen officiellt påbörjad. Njöt av söndagens sista dagsljus vid stora fönstret på övervåningen med en nutella-variant från café på bit. Och julklappskaffe. Och julklappsläsning.

Har ju nämnt i förbifarten att både de fyra illustrerade utgåvorna av Harry Potter och Fantastic Beasts and where to find them blev mina i december. DE ÄR SÅ HIMLA FINA.

I år hoppas jag hitta mycket skapar-inspiration i dessa <3

Och denna då! NÄVER av Emma Dahlqvist vann publishingpriset i kategorin print: handböcker/läromedel. INTE konstigt på något sätt. Den är nämligen inte bara fin, den är också så otroligt pedagogisk och varierad. Den innehåller steg-för-steg på hur du skapar allt från traditionella näverkonten till lampor och örhängen! Ska bli så roligt att ta hjälp av den för att göra något av det material jag fick av Jenny i fjol <3

Har du hunnit landa i allt det nya än? Sätter du upp mål? Har du löften? Jag har insett att jag varken lägger så stor vikt vid årsskiften ”nystarter” eller håller några löften, och eventuella mål är mer som förhoppningar som blir som de blir om de blir.

Kanske listar jag dem ändå, framöver. Förhoppningarna, alltså. Jag tycker ju om listor. Att skapa dem, i alla fall. Och så jobbar jag på en kort sammanställning av decenniet som gick. Egentligen att ha för mig själv, för det var så mycket som hände med mig då och det är fint att ha kvar, men kanske vill du läsa?

ps. semlan var fantastiskt.
tur vi börjar i tid så vi hinner med många fler.

 

3 kommentarer

Omtanke du får i förbifarten men som stannar i hjärtat länge länge länge

När äpplena kommer in har hösten slagit ut på allvar. Det är snudd på tradition (jag vet inte hur många upprepningar en tradition kräver) att ställa några stycken där intill vår tv. Låta rummet fyllas med äppelarom.

I år står något nytt-nytt där bredvid. En ljusstake i keramik som jag spanat på i nästan tre år. Den är inspirerad av betongpelarna som höll upp världens längsta linbana. Kändes så innerligt ovant att gå in i en butik och på förhand veta precis vad jag skulle komma ut med. En present till mig själv, från mig själv (genom presentkort från farmor och farfar<3). Konstnären är ursprungligen från Boliden förresten, orten som linbanan en gång gick till och från. Det berättade de i butiken.

Men hörni, nu kom jag av mig. Det här inlägget tänkte jag dedikera åt allt fint och omtänksamt som människor i min närhet gett mig den senaste tiden, bara sådär.

Som de två disktrasorna min kompis Erna virkat, i grått och i gult. Så vackra och rejäla och nästan sådär för fina för att användas. Fick dem i vintras, ihop med en burk av de allra godaste hembakta kolasnittarna (som tog slut i ett nafs).

Broschen i rotslöjd har jag fått av mormor. Har aldrig sett maken till pill. Uppskattar den extra mycket, att jag får bära den vidare, sedan jag gått kurs i hantverket och verkligen kan förstå mängden tid och kärlek som investerats i skapandet av den.

Till en fikadejt på Society mitt i veckan hade Ethel med sig ett klotljus hon stöpt själv, och två grytlappar hon skapat genom att återbruka en kofta (och automatiskt får lite extra höstmys-känsla). Blev så himla överraskad och glad!

Och det här då! En stor samling näver som snälla Jenny ville rädda från sin farmors flyttrensande. Ett favoritmaterial som jag nu får möjlighet att utforska mer <3

Lavendelpåse, vykort och broderigarn i naturnära toner kom Alicia med på sitt besök i mitt hemma, nu i sommar. En hel goodiebag hade hon med sig, faktiskt, för utöver dessa vackra alster och material fanns där också de mest fantastiska ätbara gåvorna;

…örtsalt från Brunnen och (hennes släktings lokala) rapsolja från Säby Gård..

 …jordgubbsmarmelad med prosecco inhandlad under ett besök på Nora gård….

 …och kaffe! 100 % ekologiskt och rostat på hennes Värmdö. Ser fram emot att smaka, vill att det ska bli på en dag när jag verkligen kan s m a k a, länge. Kanske till helgen? Ja.

Och så, sist och minst, men inte till värde; kådsalva från Julia. Fick arbeta med några porträtt till hennes hemsida häromdagen och som ett extra tack gav hon mig den. Används på torr hud (vintern kommer) och kan också hjälpa till att dra ut stickor.

Tänk ändå, vilken glädje och omtanke det finns i de mest spontana av gåvor. En sån ynnest det är, att vara omgiven av er <3

 

2 kommentarer
1 2 3 20