På kontoret

Hej på er! Här sitter jag i hemmets lugna vrå och reder ut mina spretiga anteckningar och redigerar bilder från förra veckans äventyr. Det har snöat i slow motion hela dagen, ett skådespel jag kan betrakta från första parkett här i kökshörnan som är dagens kontor.

De där rutinerna jag hoppas på tar sig, sakta men säkert. Bland annat har jag börjat förbereda frukostar kvällen innan – jag är alldeles för morgontrött för att kunna göra den sortens ansträngning i samband med uppstigning vilket gör att frukost oftast ersätts med lunch.

Overnight oat är en ny favorit – precis som mitt kaffe äter jag gärna gröten kall och då är det här kanske livets enklaste grej; 1 dl vätska (här mjölk) med 1 dl havregryn (och lite kokos eller chiafrön). Rör om, täck över och ställ in i kylen över natten.

Häromdagen tillsatte jag lite kanel och kardemumma, men just idag fick gårdens frysta bär stå för smaksättningen. Det där lilla pappret intill är naturfoliet ”bees wrap”, en sån bra och smidig ersättning för plast- och aluminiumfolie som du kan återanvända gång på gång – tips tips!

Så, här sippar jag på kaffe och clementinklyftor medan medlemsmagasinet jag arbetar med sakta men säkert tar form. Så fint ändå, att jag ena dagen får vara ute och träffade de här gosiga, fina ↓ för att veckan därpå återuppleva allt genom dataskärmen.

Det var verkligen så drömmiga dagar att det nästan inte var klokt och jag tänker att vi senare i veckan kikar lite närmre på vad jag riktigt hade för mig där ute på västerbottensvägarna i alla minusgraderna. Okej?

Okej!

2 kommentarer

Inlandsäventyr

Packad och klar – och redo för en sväng inåt landet! Framför mig har jag några äventyrliga dagar med Lycksele som utgångspunkt och förhoppningsvis är vädret lite mer fotovänligt den här gången, jämfört med när stormen Ylva hälsade på samtidigt som jag skulle producera det här reportaget till magasinet.

Det kommer bli full fart under dygnets ljusa timmar, men min lilla keramikkåsa jag gjort på min kurs får följa med som en liten, liten förhoppning om en avslappnande kaffestund vid en brasa någon av kvällarna. Håll tummarna för mig, så blir det ett mysigt inlägg om hundspann och vildmarkscamp när jag kommer hem igen. Till dess finns jag som vanligt på instagram, och ni, jag har börjat använda stories! Missa inte!

Vi ses i helgen, ha det så himla bra till dess och dela gärna med er av era planer och förhoppningar för vecka två <3
8 kommentarer

Rasta en rastlös själ

Sover lite för länge om mornarna, men det är ju så himla svårt att stiga upp innan solen och ärligt talat är jag aldrig så effektiv som när månen reflekteras i orörd pudersnö. Försöker få in promenader som lunchrutin, lufta hjärnan och svalka själen, och när världen utanför dörren bjuder på nio minusgrader och krispiga trädtoppar förstår jag inte ens hur det kan vara svårt att snöra på sig skorna. Men det är det, ibland, för en hjärna som stundtals inte kan bilda meningar ordentligt. När jag väl tagit mig ut dock, då är det ingenting som är svårt längre.

Idag gick vi längs den där vägen jag hatade som högstadiebarn. Den asfalterade raksträckan, lapptäcksmönstrad av alla lagningar, där vi sprang två kilometer på tid. Idag en vacker vintervärld kantad av björk, gran och tall så långt ögat kan nå. Ända fram till havet går den.

Det skymmer fortfarande så fort, vitbalansen i kameran parerar med blåtoner. Men det har vänt. Soluppgång 09.33, 09.32, 09.31, 09.29. Skymning 13.42, 13.44, 13.47, 13.49. Fem dagar in på året är dagen redan 15 minuter längre. De molntunga skyarna förvägrar mig fortfarande norrskenet, men gården är fylld av spår från äventyrslystna katter och frötokiga domherrar och jag vet ju att det här är min bästa tid, att det här är det jag kommer sakna alldeles snart, och imorgon stiger jag upp och insuper vintern lite tidigare. Precis som solen.

2 kommentarer

Jul i versaler

För ganska precis två år sedan, på en annan plats på www, skrev jag att ”DET KÄNNS SOM OM JAG SER LIVET I VERSALER, som att det bor ett skrik i min bröstkorg, som om snöflingorna som dalar från himlen kan krossa mig, som att om jag faller omkull på trottoarens blankis så kommer jag aldrig någonsin ta mig upp igen, då dör jag under karlavagnen i decembernatten”.

Det är dan före dopparedan 104 veckor senare. Trottoarerna är täckta av blankis. Andetagen som fyller mina lungor består förmodligen till 30%  av clementin- och stearinarom. Allt går i rött och vitt; polkagrisstängerna som dinglar i granen, klapparna där inunder, det rutiga täcket som en liten hundkropp kurat ihop sig ovanpå och det snötäckta taket i kontrast till fasaden på gårdens uthus.

Det är 24 månader senare och jag ser så himla mycket fram emot att spendera några lugna dagar tillsammans med våra nära och kära. För även om livet på oändligt många sätt är bättre, mer stabilt än det var i den där bildliga flyttlådan till ume-lägenhet, fylld av år tvåtusenfemtons bokstavliga, ständigt ouppackade, flyttlådor, så resulterar en dag på stan fortfarande i ett suddigt synfält. En versalverklighet. Mitt huvud behöver ro, och min kropp behöver vila.

Med några timmar kvar till en av årets mysigaste, men på många sätt också allra stressigaste dagar, kommer här ett virtuellt litet julkort från mig och min finaste person. Det är fyllt av vårt allra bästa, missmatchande stickat; farmorsvantar, islandsylle, supporterstygn och star wars-mönstrat. Med ett format packat till bredden med trygghet och med kärlek nerknövlad i varenda liten pixel. När hjärtat rusar stabiliserar han rytmen och när andetagen blir för grunda har han sparat några extra för mig att hämta i sitt utrymme mellan axel och hals.

Jag hoppas att ni får en underbar, fridfull julhelg. I ensamhet, i självsamhet eller närhet – vad ni än önskar och orkar med. God jul <3

6 kommentarer

Vändningen

Plusgraderna har berövat tallarna sitt snötäcke, gården har ett oregelbundet mönster av kattassar och även om solen kom fram idag så snuddade det orangea ljuset bara lätt, lätt vid husfasaden innan den gick ner igen. Men hörni, idag vänder det. Imorgon ljusnar det lite tidigare. Det firade vi med att gå ut på gården och fixa julgran. Det är kanske livets sorgligaste gran, tanig och halvnaken, men de allra finaste ska få växa till sig till den dagen vi har ordning i huset. Och gran luktar ju alltid gran.

Efter att vi spenderat ungefär 10 minuter på att införskaffa julträdet, under mina inlevelserika ”nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-an” Rudolf-style, var det dags för lunch i ”soffan”. En extra julig sådan, såhär på årets mörkaste dag. Sedan virade vi glitter och ljus runt livets-sorgligaste-gran innan vi återgick till våra vardera sysslor; magasinskapande och norrbotten-spotify-lista. Ikväll blir det tacos och presentinslagning och imorgon, ja, då går vi mot ljuset.

4 kommentarer

Ume[å] tur & retur

Tidigt i lördags morse åkte vi söderut. Mamma gav nämligen mig, Jonathan, min lillebror och hans partner en hotellvistelse i Umeå i förskottsklapp och det var så himla skönt att få koppla bort huvudet en stund och bara vara. Efter en trevlig lunch på Vezzo började vi vår vistelse med ett besök på Eljest. En av mina absoluta favoritbutiker i hela, hela världen. Och vad möts vi av där om inte en hög med exemplar av bröllopsboken jag fotat till under det gångna året? Så overkligt och så roligt!

Jag skulle kunna gå runt här i timtal och känna, lukta och titta på alla lokala produkter från oss och grannlänen. Här finns kylskåpspoesi på Västerbottniska, keramikkåsor och kaffe från Lämmel, Kajsa Forms brickor med storspovar och Stig Lindbergs bersåmönster på prick allt du kan tänka dig. Tvål, printar, smycken, glögg. Hjortronläsk, blötnäbbar, stickade vantar och spännande litteratur. En liten illustration av kung karls spira fick följa med hem till vår framtida västerbottensvägg, men jag hade gärna köpt med mig hela butiken <3

Efter en runda på stan och incheckning på hotellet gick vi vidare till Rådhustorget, som just dessa dagar gick under namnet kärlekens torg. Alltså musikhjälpen. Det finns inga ord för hur fruktansvärt det är att initiativ som dessa behövs, men det finns heller inget som gör mig så hoppfull som att vi, tillsammans, kan samla in 74 miljoner kronor under en veckas tid. Tack, alla <3

På kvällen hade vi bokat bord på Pinchos! Det har precis kommit till Skellefteå också, men där har vi inte lyckats tajma in några lediga bord än. Så gott, trevlig miljö och supermysigt att sitta länge och prata och inspektera alla olika minirätter. Ser fram emot en dejt här någon gång alldeles snart <3

Dagen därpå började med en supergod hotellfrukost. Min favoritgrej med att bo på hotell, äter faktiskt aldrig frukost annars (om det inte räknas som frukost klockan 12, för det är ungefär då jag eventuellt orkar duka fram sånt). Mätta och belåtna tog vi en frisk promenad till mitt bästa ume-ställe; bildmuseet. Vi tajmade helt perfekt med utställningen Passager, som är den näst bästa installation jag upplevt i de där fantastiska lokalerna.

På eftermiddagen bar det av norrut igen. På något konstigt sätt både trött av alla intryck och folkmängder, men också uppvilad eftersom huvudet sluppit tänka på jobb och julplanering och istället fått fokusera på mina näraste, käraste. <3

2 kommentarer

Min måndag och mitt bästa keramikalster

Måndag och morgonvy! Extra fint när fönsterkarmarna får rama in trädtoppar som åter är täckta i snö. Ibland sitter en burrig domherre på en av kvistarna, eller så petar calathean mig försiktigt på kinden i hopp om en skvätt vatten. Himla gosig sänghörna, måste jag säga.

Jag klev upp medan den här lilla nattugglan låg kvar. Han hade sett amerikansk fotboll ända in på morgonkvisten och vaknade varken av att jag plockade ner fönsterlamporna (nu ersatt med adventsstjärna) eller att jag dunsade in i väggen i ett misslyckat försök att ta på sig två par nylonstrumpbyxor på samma gång.

Här åt vi frukost! I vår tillfälliga ”soffa” av staplade madrasser. Längtar så mycket efter vår nya. Förhoppningsvis bara fem veckor kvar nu, sju om vi har otur. Det påminner som tur är om det mysiga studentlivet som till ca 60% spenderades hopkrupen på ett golv under en golvfest, bildurvalsprocess eller knytkalasfrukostar i trånga små ettor <3

När smoothien (på hemma-hallon, hemma-blåbär, banan och norrmejerieryoghurt) var slut klädde vi på oss, packade ner tumstock i tygpåsen och åkte norrut. Jonathan skulle julklapps-spana och jag skulle klippa luggen.

Men först hann jag med lite egen julklapps-spaning på loppis. Jag gör ju de allra flesta presenter själv i år (det kommer ett inlägg om dessa när julen passerat), men en del behöver lite komplettering – därav medhavd tumstock. När jag fyndat prick allt jag behövde(!) gick jag förbi ett av Skellefteås finaste hus på väg till frisören, där mitt synfält vidgades en bra bit. Så skönt att kunna se igen!

Sedan åkte vi hem igen och jag packade upp ett litet bonus-fynd från loppisen; en ljusstake och tillhörande smala små ljus (har letat i en evighet, blev så glad att jag hittade på second hand!). Nu känns den här hörnan så himla mysigt julig, med ljusslinga, ljusstake och mitt allra bästa keramikalster; en ljuslykta som är en miniatyr av vårt älskade lilla hem. Lyser så fint och luktar helt fantastiskt där den står mitt i ett hav av stjärnanis <3

Det var starten på vecka 50 det. Imorgon blir det jobb i vanlig ordning, och förhoppningsvis en god saffransrätt till middag, på staplade madrasser framför musikhjälpen. Vad har ni för planer i veckan? <3

4 kommentarer

December doings

Femte december hörni, och vilken fin start den här numera-25-åringen fått på årets sista månad. Det har passerat en hel helg fylld av födelsedagsfika, kramar och fina, närproducerade presenter som jag längtar så innerligt efter att få berätta mer om. Solen orkar knappt över horisonten och ibland orkar jag knappt över sängkanten, men snön ljusar upp och livet flyter på ungefär som vanligt. När jag har möjlighet sitter jag uppe i min lilla verkstad och tillverkar julklappar och hela huset glittrar av lågor från stearinljus och slingor runt fönstren. Om dagarna producerar jag magasin och en av mina artiklar från en stormig dag i Lycksele hittar ni numera här.

Imorgon släpps förresten boken jag fotograferat till under året. Så imponerad av författarna Zanna och Kristina, och så tacksam för att de gav mig ett tillfälle att växa, utvecklas och skapa tillsammans med dem. Här är en av mina favoritbilder som inte blev en del av deras eller förlagets bildurval, men som jag kan använda prick överallt annars nu istället. Och – nu när vi ändå är inne på mina december doings och allt som händer så har jag en liten give away på min instagram där jag delar ut tre lokalproducerade klappar – kika gärna in och tipsa om dina bästa lokalproducenter för lite mer hållbara, tänksamma gåvor i jul <3

Jag hoppas det är bra med er, att december är vacker hos er också och att ni ser fram emot att höra lite om mina keramikalster, julklappstillverkning och kanske kika på lite berättelser om vårt hem – för det tänkte jag skriva om framöver! Förresten, vad har ni för er nu, sista veckorna innan klockan välkomnar 2018?

6 kommentarer

Drömmar som slår in

Har ni någon gång fått ett meddelande som du varit tvungen att läsa om och om igen, för att du liksom inte kan ta in storheten och möjligheterna som ryms där bland alla bokstäverna? Det hände mig i mitten på september. Mitt bland meddelanden med fraser som ”kampanj!”, ”fri frakt!” och ”skynda fynda” från alla dessa företag som jag varje gång svär på att avregistrera min mejl ifrån men aldrig gör slag i saken, fanns där plötsligt också ett supererbjudande. På riktigt.

Jag läste det säkert tio gånger. Först försökte jag komma på när jag hade sökt en ny tjänst, jag hade ju knappt avslutat det förlängda sommarvikariatet. Sedan tänkte jag att det var en bluff. Efter det kom tanken att det hade skickats fel. En kort sekund tänkte jag till och med att jag var inne på ”skickade meddelanden” och inte ”inkorg”, att det liksom var något jag hade skrivit själv.

Att Gold of Lapland, en förening med fokus på upplevelser och turism i Västerbottens nordligaste kommuner, valde att kontakta just mig var liksom för fint. För bra. Men det gjorde de, och det var med darrande fingrar och fladdrande hjärta som jag klickade på ”svara”.

Sedan drygt en månad tillbaka jobbar jag halvtid vid sidan av mina studier med ett projekt jag knappt vågat drömma om; jag skapar medlemsmagasinet som lockar såväl inhemska som utländska turister till mitt älskade Västerbotten.

Det är mycket information att sortera, många personer att kontakta och näst intill omöjligt att lägga upp en strategi för att få ett bra flyt i artiklar som täcker en yta jämförbar med hela Belgien. Det är också helt fantastiskt roligt, en lärorik frihet i att själv utforma och strukturera layout utefter det material jag samlar in. Framför allt är det en dröm som slår in, att få resa runt i länet och lyfta fram alla duktiga, driftiga, passionerade entreprenörer och producenter som finns här.

Bilderna i det här inlägget tog jag i torsdags, då jag tillbringade en dag i hasorna på djurskötarna på Lycksele Djurpark med stormen Ylva som kompanjon. Ett av novembers (och årets) allra finaste minnen. Nu ser jag fram emot de återstående tre månader, och att så småningom hålla resultatet i min hand någon gång under vårvintern som kommer <3

10 kommentarer

Som du skördar får du fika

Jag tänker att enklaste sättet att skildra berättelserna som skapades i min bortavaro är att återskapa höstens händelser i kronologisk ordning. Så nu backar jag bandet till septembers sista vecka, när gräset fortfarande var grönt och björklöven fortfarande hade klorofyll kvar att plundra innan vinden kastade dem till marken. Vi stannar till på skördemarknadnaden i Lövånger kyrkby – en av årens absoluta höjdpunkter.

Uppradade längs fasaderna på de gamla stugorna står knalleborden. Fyllda till bredden av fisk, bär, saft och bröd. Grönsaker, karameller, produkter för hus och hud, stickade vantar och säsongens växter.

Det är nästan omöjligt att hålla fokus; jag vill stanna och lukta, känna, smaka. Men min tid är begränsad (egentligen hade jag den inte alls, men en måste för fan prioritera) och jag siktar in mig på de bord och stugor som erbjuder det jag kom för; zucchinimarmelad, älgörtsdricka, mjukkaka och blåbärsmust.

Helgen därpå dukar vi upp till en riktig drömfrukost, vi som inte ens är frukostmänniskor. Allt udda loppisporslin fylls med rostbröd och mannagrynsgröt. I varsin kopp; kaffe och te mot trötthet och förkylning.

En såndär typiskt bra start på dagen som en kanske borde unna sig lite oftare – men det är ju så himla skönt att ligga kvar i sängen. Och om inte solen orkar stiga upp, varför ska jag?

Kommentera