En korg med klenoder från kyrkstan

Igår var det lördag. Den 21:a. Tre månader och tre dagar till jul. Det känns som det är ungefär där gränsen går för när något är nära och ändå långt borta. September-oktober går på ett ögonblick samtidigt som november är den långsammaste månaden på året. Dubbelt så fort, dubbelt så långsamt.

Men nu var det lördag och knappt en vecka kvar av min bästa månad och jag vandrade runt på den årliga skördemarknaden i Lövånger.

Direkt jag korsat vägen från parkeringen möttes jag av doften av nybakt mjukkaka. Jag går alltid två varv, ett för titt och smak, ett för köp, men mjukkakan tar alltid slut snabbast och det ville jag såklart inte riskera.

Följde doften in hit, köpte fyra påsar. De är mitt bästa bjud och jag hoppas på många sådana stunder i höst. Sedan vandrade jag vidare bland grönsaker, frukt, kakor, karameller, bär, saft, kött, textiler och smycken. Såg ovanligheter som 6-pack netting (Västerbottens landskapsfisk) och svart trumpetsvamp i drivor.

Njöt länge av materialet och färgtonerna vid Bergsåkersgårdens bord. Tycker det finns en så tydlig tanke i deras uttryck, från form- och färgkombination till det grafiska som de tagit fram med Kajsa. Och alltså, tänk att få sova middag i den där åkpåsen, va! Önskade nästan att den fanns i vuxenstorlek.

Vid ett annat stånd stod en försäljare och bjöd på bitar av sin eldost. Den liknar löpeld (från Svedjan Ost), som i sin tur är en annan lokal, lite mjukare variant av halloumi. Eldosten var lika underbar och under andra varvet hamnade två förpackningar av saffrans-varianten i min korg.

Här fanns också must och marmelad, men det första gör vi själva i år och det andra köpte jag från två andra bord. Sprider gärna ut mina inköp om liknande produkter finns på flera ställen och stämmer med mina önskemål. Då får jag också se fler bord på nära håll.

Mina burkar och flaskor med Västerbottenssåpa är fortfarande inte slut, men det var fint att se att andra hade chansen att snabbt fylla på sitt förråd.

Inför nästa års marknad ska jag komma ihåg att inventera lite i trädgården också. Läsa på lite. Det finns alltid så mycket fina, prisvärda och härodlade växter att köpa hem.

Efter två varv var korgen fylld till bredden med klenoder från kyrkbyn. Några att behålla, några att ge bort;

På kvällen var det nämligen dags för kombinerad inflyttnings- och 30-års-fest.

Gjorde en liten insats i skaparrummet och fann en perfekt trälåda att packa presenten i.

Två små, små vitlökar. En mjukkaka, tre sorters marmelader (honung, hjortron, tomat) och en burk åkerbärssylt. Grönkål, palmkål, purjolök.

Morötter, polkabetor och rödlök. Hoppas och tror att det blev en låda fylld av smaksensationer! <3


Har fått en kommentar med önskemål om en sammanfattning av de marknader jag tänkt besöka i år. Dessvärre är det ju inte alltid så lätt att känna till dem såhär i förväg, utan ofta tipsar jag om dem på min instagram (framför allt i min story) så fort jag hittar åt datum och plats – oavsett om jag själv har möjlighet att närvara. Många gånger är det ju faktiskt, roligt nog, en helt ny marknad som dyker upp!

Men! Det finns såklart också de mer etablerade kopplade till högtider som återkommer. Julmarknaderna finns ofta i varje kommun och är bara ett knapptryck bort på google, så fort vi genomlidit en större del av november. Har de senaste åren själv besökt den på Nordanå i Skellefteå, men skulle väldigt gärna åka ner till den på Gammlia i Umeå också. Vi får se vilken av dem det blir i år! Kanske båda?

Kommentera

Omtanke du får i förbifarten men som stannar i hjärtat länge länge länge

När äpplena kommer in har hösten slagit ut på allvar. Det är snudd på tradition (jag vet inte hur många upprepningar en tradition kräver) att ställa några stycken där intill vår tv. Låta rummet fyllas med äppelarom.

I år står något nytt-nytt där bredvid. En ljusstake i keramik som jag spanat på i nästan tre år. Den är inspirerad av betongpelarna som höll upp världens längsta linbana. Kändes så innerligt ovant att gå in i en butik och på förhand veta precis vad jag skulle komma ut med. En present till mig själv, från mig själv (genom presentkort från farmor och farfar<3). Konstnären är ursprungligen från Boliden förresten, orten som linbanan en gång gick till och från. Det berättade de i butiken.

Men hörni, nu kom jag av mig. Det här inlägget tänkte jag dedikera åt allt fint och omtänksamt som människor i min närhet gett mig den senaste tiden, bara sådär.

Som de två disktrasorna min kompis Erna virkat, i grått och i gult. Så vackra och rejäla och nästan sådär för fina för att användas. Fick dem i vintras, ihop med en burk av de allra godaste hembakta kolasnittarna (som tog slut i ett nafs).

Broschen i rotslöjd har jag fått av mormor. Har aldrig sett maken till pill. Uppskattar den extra mycket, att jag får bära den vidare, sedan jag gått kurs i hantverket och verkligen kan förstå mängden tid och kärlek som investerats i skapandet av den.

Till en fikadejt på Society mitt i veckan hade Ethel med sig ett klotljus hon stöpt själv, och två grytlappar hon skapat genom att återbruka en kofta (och automatiskt får lite extra höstmys-känsla). Blev så himla överraskad och glad!

Och det här då! En stor samling näver som snälla Jenny ville rädda från sin farmors flyttrensande. Ett favoritmaterial som jag nu får möjlighet att utforska mer <3

Lavendelpåse, vykort och broderigarn i naturnära toner kom Alicia med på sitt besök i mitt hemma, nu i sommar. En hel goodiebag hade hon med sig, faktiskt, för utöver dessa vackra alster och material fanns där också de mest fantastiska ätbara gåvorna;

…örtsalt från Brunnen och (hennes släktings lokala) rapsolja från Säby Gård..

 …jordgubbsmarmelad med prosecco inhandlad under ett besök på Nora gård….

 …och kaffe! 100 % ekologiskt och rostat på hennes Värmdö. Ser fram emot att smaka, vill att det ska bli på en dag när jag verkligen kan s m a k a, länge. Kanske till helgen? Ja.

Och så, sist och minst, men inte till värde; kådsalva från Julia. Fick arbeta med några porträtt till hennes hemsida häromdagen och som ett extra tack gav hon mig den. Används på torr hud (vintern kommer) och kan också hjälpa till att dra ut stickor.

Tänk ändå, vilken glädje och omtanke det finns i de mest spontana av gåvor. En sån ynnest det är, att vara omgiven av er <3

 

2 kommentarer

Senaste tidens fynd

Det är lite knäppt ändå, hur det kan vara en sån skillnad på november och december. Tycker så mycket om vintern, men årets elfte månad skulle jag helst använda till att dubblera längden på september. Den är så tung. Och så vänder plötsligt allt, där, på min födelsedag. Första dagen på sista månaden.

Är extra glad över helgerna nu. Två dagar där jag under några timmar får se vårt hem i dagsljus. Hur vi ändå, successivt, kommit en bit i att göra det till vårt. Bonar om, med ny-gammalt.

Förr visste jag knappt var saker var från. De var inköp i stunden, funktionella men obetydliga. Slit och släng, en trend jag aldrig riktigt förstått men själv blev en del av.

Idag vet jag precis var varje liten skatt har införskaffats. Soffa, fåtölj och fotpall från möbelvaruhuset. Och LisaLoves rotad törn i present. Resten är andra hands-gods. Ärvt, som stolen och jenny-krukorna från farmor och farfar. Eller fyndat på second hand, köp och sälj-grupper på facebook och på loppisar runt om i Västerbotten. Jag tänkte att vi kunde kika på ett par av nytillskotten som gjorts den senaste månaden;

Ljus finns i överflöd nu, i alla färger och storlekar. Har tidigare köpt mig ett par höstiga, nu hittade jag röda för två ynka kronor styck. Och en fin, guldfärgad ljusstake för några tior. Har insett att de allra flesta av mina ljusstakar är för smalare varianter eller värmeljus, så förhoppningsvis lyckas jag hitta ännu ett par liknande denna på nästa runda.

En vit, broderad kudde för 10 kronor som jag visat tidigare har fått sällskap av en grå med fint mönster. 25 spänn kostade det fodralet!

En fin keramikkyrka, gräddvit med fint grönglaserat tak. Den är så fin, speciellt med ett ljus i, och sådär diskret julig så att den faktiskt kommer få stå framme årets alla mörka månader. Ja, tusan, förmodligen året runt! 95 kronor kostade den. (Och hörni, påminner den inte lite om Jonathans hemorts kyrka, som också har stora likheter med kyrkan i Byske där min mormor bor?). <3

En röd stjärna i glas. Väl värd sina 30 kronor för den är helt ljuvlig om kvällarna med ett värmeljus i…

…precis som sin lite mindre kompis, som vi införskaffade redan i fjol.

För 15 kronor fick jag också med mig en helt otroligt mjuk filt hem. Fint fiskbensmönstrad i smutsgult och rött.

På en lokal köp och sälj-sida hittade jag också tre av dessa. Adventsstaken Gylling från Markslöjd. Tre hundralappar för allihop, ett riktigt kap tycker jag!

Har dessutom lyckats fynda en hel del material att använda här inne, i min alldeles egna lilla tomteverkstad. Sånt att skapa av och sånt att slå in i. Det senare dyker det upp ett litet inspirations-inlägg om inom kort!

Har du hittat något fint på loppis på sistone? Berätta gärna <3

6 kommentarer

Finchoklad och kudd-kap

Jaha, hörni. Oktober imorgon. Jag myser in mig i hösten. Är sugen på soppa jämt. Överrumplas ständigt av mörkret och märker hur bruset stadigt ökar sin närvaro i mina bilder. Vi drar bara ner rullgardinen till hälften om natten, för att få hjälp av solen att stiga upp medan det fortfarande är möjligt. Längtar allt mer efter snön, att den ska komma och ljusa upp världen. Men inte riktigt än. Bara precis när sista lövet nuddar lingonrisen.

Lyxar med allt som är kvar efter besöken på skördemarknaderna. Sallader och potatis och betor. Morötter i mängder att laga soppmiddag av. Och mina älskade älgörtsdelikatesser! Har ni smakat det någon gång, älgört? Är bland det absolut godaste jag vet. Fräscht, som att förtära det där första andetaget du tar utanför dörren en frostbiten morgon. Som jag redan berättat köpte jag två flaskor saft på en av marknaderna. På väg till en annan stannade jag till på Lövångers blommor och hittade den här: 70% choklad toppad med torkad älgört. Riktig finchoklad, från Vintage Plantations, producerad i Umeå!

Den lediga tid jag inte är ute i svampskogen, iväg på kurs eller åker runt på äventyr kurar vi här. I soffan. Framför Pointless (sänds på BBC, vi ser via Youtube). Extra gosig nu efter mitt allra senaste loppisfynd (ihop med ett par fina plagg jag tänkt visa er framöver).

Ynka 15 kronor gav jag för den här broderade skönheten. Ett riktigt kudd-kap. Har haft en sån fin second hand-höst hittills och hoppas kunna fortsätta ersätta en hel del här hemma som verkligen är utslitet (eller som pappa så småningom kommer vilja ha igen, nu när han snart renoverat klart i lägenheten och börjar ha plats för sakerna vi fått ha hand om så länge). Håll tummarna för mig?

4 kommentarer

Loppisfynd och lokalartikel

Jag vet inte hur det kommer sig, men på senaste tiden har jag hittat precis det jag letar efter varje gång jag stigit in i en second hand-butik. Kanske har jag tur, kanske är jag otroligt bra på tajming. Kanske är det jag letar sånt som alla andra tycker är fullkomligt skräp. Jag vet inte, men glad blir jag för varenda litet fynd. Som den här olivgröna långklänningen, med knäppning från bröst till fotled. 20 kronor betalade jag för ett plagg så bekvämt att jag aldrig vill ta av det och som dessutom matchar helt magiskt med min nygamla hårfärg<3

En annan dag hittade jag de här ljusen, i höstens alla färger. Ser ni hur fint de matchar med nyponen? Fem kronor styck kostade de, kap tycker jag! Brickan är förresten från en give away jag vann hos Mira Kurkiala, en av alla lokala kreatörer som finns listade här.

Jag handlar ju efter principen: köp begagnat, köp lokalproducerat, skapa själv. Och om jag verkligen, verkligen behöver något och absolut inte hittar det begagnat eller lokalproducerat, då köper jag nytt någon annanstans. Det gäller för både garderob, kropp och hushåll och det är sällan jag hamnar där, på den sista punkten.

Är det något ni skulle vilja läsa mer om förresten? Vårt hem, mina tankar om hållbar inredning? Hojta, och ställ frågor, så ska jag knåpa ihop något. Till dess kan ni läsa en liten artikel om oss som lokaltidningen skrev, här.

4 kommentarer

Sits med snits

Alltså. Maj?! När hände det? April verkligen flög förbi, innehållande så mycket fint. Påskhelg i Missenträsk, utställning inne i stan, födelsedagsfika, gravidfotografering och inte minst – nytt jobb.

Snön har så sakteliga tinat bort och skinnjackan åker på ibland, även om nätterna fortfarande domineras av minusgrader. Små vita högar ligger här och var och en del av gården är fortfarande täckt, men det är ljust till efter 21, krokusarna har kämpat sig upp utanför köksfönstret och nu, nu börjar säsongen av utomhusprojekt på riktigt. Längtar så efter utrymme att måla om, såga till. Växtbytarkvällar och skaparstunder med lokala gäris-grupper uppe på altanen. Jag är visserligen inte mycket för det här med vår, och inte riktigt värme heller. Men tusan, ljuset. Vilken energi jag får. På lunchpromenaden idag kände jag att en häftpistol vore bra att införskaffa, för ikväll, då skulle jag minsann klä om bänken i hallen.

Den har alltid funnits här i huset, den där ljust lindblomsgröna pinnsoffan från Edsbyverken. Ett arvegods som en gång i tiden tillhörde (gammel)farmor Eva och hennes Fred. Då stod den under köksfönstret. När mamma och pappa sedan byggde ut huset hamnade den i hallen och där har den stått hela mitt liv.

Idag fick den luftas lite. Torkas av ordentligt med gódoftande västerbottenssåpa och sedan påbörjades arbetet med att ta bort tyg och häftklamrar. Var lite för ivrig och dokumenterade inte det översta grå-beige-mönstrade tyglagret (drog bort det häromdagen för att komma igång och sluta skjuta upp) och under fanns det här blå-orangea. Charmigt ändå, tycker jag. Ska tvätta upp och se om det går göra något annat av det.

Några minuter senare såg det ut såhär. Oklart om det gömde sig ytterligare ett lager under den här plastiga, brun sitsen men den fick vara kvar. Tänkte att det skulle vara en bra bas ifall det nya tyget skulle vara lite genomskinligt.

Och ytterligare några minuter senare vad jag klar! Efter att ha lusletat på alla second hand-butiker utan att hitta en bra bit i rätt storlek fann jag den här lilla stuven av gardintyg på vår lokala tygbutik och blev så glad av både färgerna och mönstret (påminner det inte lite, lite om den gyllene kvicken?!). Är verkligen svag för det senapsgula, speciellt till ljust grålila. Så fint.

Och nu står den åter på sin plats precis vid ytterdörren. Intill busktomater, chili och basilika i loppiskrukor. Det allra finaste i en hall som i övrigt är ett enda hovendroven. Hur många vuxenpoäng är det att längta efter grovsoporna? Jättemånga!

Och hörni, jag hoppas ni orkar hänga kvar här, för jag har så mycket på gång. På riktigt nu. Vill berätta allt för er. Vi ses, alldeles, alldeles snart <3

6 kommentarer

Hemma bäst

Hej älskade kallgrader! Så fint att ni fanns kvar och väntade på mig, för det var precis vad jag behövde fylla lungorna med efter en vecka i ett 35-gradigt Egypten. Är det inte knäppt (och fint) att det bästa med att åka bort är att få komma hem igen? Om inte det är det ultimata kvittot på jag bor precis där jag borde vet jag inte vad som är.

Fint också att det mesta är sig likt, i den mening att det händer saker här hemma hela tiden. Det rensas ut och bort, möbleras om, fyndas (gammalt) nytt. När vi kom hem väntade ett brev-avi om den här fina brickan på mig. Den vann jag inne hos Mira häromveckan. Blev överlycklig, inte minst för att färg- och mönstermatcharen i mig nästan gick under av tillfredställelse när den fick sällskap av min spräckliga, gropbrända ljusstake och fula lilla keramikräv med flingsalt (för övrigt min första keramikskapelse någonsin!).

Och på tal om matchning – jakten på ett soffbord till vardagsrummet är över, för sittmöblernas ben och vår slöjdbänk till tv-möbel är i precis samma träslag som det här fina jag gav en hundralapp för på pmu second hand häromdagen. Hurra!

Det känns så sprudlande, hemtrevligt, färglatt vårigt här inne att jag knappt vill vara någon annanstans. I stringhyllan, som väntade nästan tre (!) år på sin rätta plats, tronar poesi från Lo, porträtt från LisaLove och bröllopsboken jag var med och fotade i fjol. Ihop med ett och annat loppisfynd och läns-relevant litteratur som ”Tjärdalen”, såklart.

Skrivmaskinen jag fick i julklapp av Jonathan har fått sig en plats på sovrumsbyrån. Har ett litet dikt-dokument i mobilen som kanske får bli analogt genom de där tangenterna framöver, känns som en typiskt fin inredningsdetalj. En som är mindre fin är den där resväskan som fortfarande står ouppackad i hallen, så den tänkte jag ta mig an nu.

Vi ses snart med en liten lista, en kärleksförklaring till norrskenet och kanske en och annan glimt från de där sju dagarna intill röda havet. Men först; en helg med konsert och kompishäng. Vad hittar ni på? <3

2 kommentarer

Second hand-skatten

Hej, hallå! Länge sedan sist, som vanligt, men jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för det utan istället leva upp till min presentation och omfamna den regelbundet oregelbundna uppdatering som blivit synonym med det här lilla krypin:et. Äntligen har jag börjat landa i att det är okej att berätta på ett kravlöst och roligt sätt, och att bloggen ändå kanske kan vara en gnutta inspirerande och framför allt fint för mig att ha att kika tillbaka på. Som en liten digital skattkista av minnen.

Hur som helst; idag ville jag mest berätta om den här fina klänningen. Betalade 65 riksdaler på röda korset inne i stan, riktigt kap tycker jag. Framför allt för att den känns så obunden till årstider och att den har fickor – hatar plagg utan fickor.

Hittade två fina jeansvarianter också, de ska jag visa en annan dag. Funderar på att brodera roligheter på den ena och ha den som en liten skaparuniform här hemma, men vi får se hur det blir med det – jag har nog med projekt som det är. Så pass att jag överväger att införa craft-wednesdays och kanske bjuda in lite skapargäris i min närhet för att få min veckodos av kreativitet och umgänge. Tål att tänkas på, fram till nästa gång vi ses.

Och hörni, såhär en bit in i februari är jag himla nyfiken på vad ni ser fram emot under månaden? Själv längtar jag efter keramikkursens start, att få upp tavelväggen och visa er vardagsrummet, gå på en utställning som öppnar med ett par vänner och så tänkte jag unna mig en afternoon tea på favoritcaféet.

4 kommentarer

120 kilo barndomsminne

När jag var liten hade mormor en stuga. En sån där röd med vita knutar, med en ödla som bor under bron och som ligger mitt på en äng omgiven av skog. Jag minns det som en typiskt bra och spännande plats för ett barn som mest vill plocka blommor, klättra i träd, veva vatten ur en brunn, elda i vedspis och, med skräckblandad förtjusning, följa med ner i den mörka fuktiga matkällaren under köksgolvet.

Jag minns inte sista gången jag var där. Kanske såldes den för 15 år sedan. Kanske var det längre sedan än så. Men eftersom världen är så himla himla liten finns en liten del av den här hemma hos mig nu, ändå.

Vi började i parallellklass hösten 2012, Jonathan och jag. Våren därpå blev det vi. Han med världens bästa famn och hon som passade i den alldeles perfekt. Åtskilda under uppväxten av 231 kilometer tallkantad E4. Bureflickan, med en mormor som över ett decennium tidigare sålt sin stuga, och Själevadspojken med sin pappas faster, som köpt den.

Jag har aldrig trott på ödet, men jag tror att en möjlighet ska tas när en möjlighet ges. Så när det lilla sammanträffandet uppenbarade sig hörde jag av mig, förklarade det sentimentala värdet, och visst kunde vi få spisen. Ett år, fem par händer (och axlar, rygg och lår) och några svordomar senare lyckades vi tillslut bära in den under vårt tak. Ibland träffas den av en solstråle från väst, där den står undangömd i hörnet och bidar sin tid. I framtiden har den en självklar plats i ett nyrenoverat kök, i det här hemmet vi skapar tillsammans.

4 kommentarer

Fantastiska fynd och hur du hittar dem

Finns det ett ordspråk i stil med ”de bästa fynden gör du när du letar något helt annat”? Om inte så uppfinner jag det nu! Eller så är det bara jag som aldrig lyckas fynda det jag söker, men ändå aldrig kommer ut från en second hand-butik tomhänt?

Sommaren har nästan passerat, men inköpslistan innehåller fortfarande både saftmaja, större blomkrukor och en byrå till hallen – däremot växer stapeln med retroassietter i en stadig takt efter varje loppisrunda.

Men att det som följer med hem sällan är det jag letade efter gör ju inte nödvändigtvis fynden onödiga. Den här gamla väskan till exempel – ett fullkomligt slumpartat fynd (var liksom inte ens på rätt avdelning i butiken), men så himla perfekt för datorn och dessutom med plats för både anteckningsbok, pennor och hårddisk!

Fin är den också – och ett alldeles ypperligt gömställe att förvara datorn i när den inte används. Ett mycket bra fynd, fastän den varken rår på den stundande saftproduktionen eller hjälper trångbodda palettblad. Bättre loppis-list-lycka nästa gång!

8 kommentarer