skapande & skatter / podd & paus

Det är onsdag men skulle lika gärna kunna vara måndag, fredag, söndag. Nuförtiden är de samma. Det är den tredje onsdagen jag inte går till jobbet. Sjutton dagar sedan något brast i mig och precis en vecka sedan en läkare sa åt mig; thea, du är utmattad. Undrar hur något kan vara både en lättnad & bekräftelse samtidigt som det är en sorg & ett slag i ansiktet.

Försöker acceptera att jag hamnat här. Försöker förstå hur. Allt känns ju så bra. Är så bra. Och ändå inte. Eller kanske bara inte var det, förr, och istället för att släppa ut stängde jag in. Blev sjuk. Ofta. Oftare. Stressad av att vara sjuk. Sjuk av stressen. Tills det bara brast. Jag vet inte. Ingen vet. Försöker acceptera att vi kanske aldrig kommer få veta hur. Bara få hantera det som blev.

Lägga grunden till något nytt. Något långsiktigt och snällt och hållbart.

Vi pratar om skidåkning. Om hur mina kortvikariat på tidigare arbeten var en sträcka med träd och krön. Om hur jag bara behövde orka fram till dem, orka perioden ut, sedan vila mellan anställningarna. Om hur min anställning idag, så mycket lugnare och tryggare, istället är en raksträcka omgiven av vita vidder. Inget att ”orka fram till”. Bara staka på. Jag har aldrig lärt mig hushålla med energin på det sättet. Kört intervaller hela livet. Nu är det maraton.

Det är inte ett svar och det är inte en lösning. Framför allt är det inte en tröst, för jag älskar mitt arbete och jag älskar tillsammansskapet. Men kanske är det en tråd att börja dra i. Vi får se.

Till dess tränar jag på att säga nej. På att känna in. Bara vara. Och vilar i skapandet. Det kravlösa och enkla, där huvudet får vila och händerna får forma. Knåda lera eller trä krans av björkrot och hemägg. Lyssna på den nya lokala podden Skapat. Träna på att hålla tankarna i styr, inte agera på varje idé utan låta glädjen av andras driv vara nog.

Så, som så många andra just nu spenderar jag dagarna i någon slags karantän, även om min anledning är en annan än ett vedervärdigt virus. Och fastän jag tycker det är minst sagt okej att få klaga, sucka och deppa när du mår som jag mår vill jag ändå avsluta inlägget med något glatt; kärleken till vårt hem. Ja det blir ett lite spretigt inlägg men det är så jag känner mig just nu. Och fastän (eller just för att) det finns mycket kvar att göra här är jag glad att få återhämta mig i den trygga miljö vi skapat av arvegods, egna alster och second hand-fynd.

Det senaste är nattduksbordet att ställa på Jonathans sida i sovrummet. Jag vet att ni var nyfikna på fler. Så..

..klicka på bilderna för se några favoritfynd

Tröjan med den fina urringningen och den långa kjolen i linne. (Fler bilder här & här). Den rosa taklampan i glas som är extra fin i vårsolen med sin likhet med tulpaner. Tycker så mycket om den och blev så glad när jag hittade en likadan i vitt att hänga i rummet intill. Vet nämligen varken namn, årtal eller tillverkare.

Allt i första bilden är second hand-fynd, förutom sängkläder & rullgardin. Pallen har min pappas morfar gjort! Riktiga skatter allihopa. På den andra bilden är allt köpt/fått i andra hand – även Jonathans tv-spel. Snickarbänken som vi numera använder som tv-bänk är ett av våra bästa fynd någonsin. Vi behövde nämligen inte betala en krona utan räddade den från att köras till tippen.

Stövlarna hittade jag precis i tid för kantarell- och hjortronplock efter att mina trotjänare sedan 15 år just spruckit i hela sulan. Älskar när det jag behöver bara finns där, i rätt storlek och allt.

I köket har vi ett gammalt postskåp till kaffekopparna. Förmodligen mitt dyraste second hand-köp, men så hittade jag det också på en antikaffär. Tycker så mycket om det och ser fram emot att ge det en lite värdigare omgivning <3 Bord, soffa, sockerlåda, lampa & piedestal är också andrahandsfynd. Mattorna har min gammelmormor gjort & pallen är ännu en släktklenod.

I vardagsrummet har vi ett litet ekbord på hjul framför soffan. Tror det kostade 50 kronor. Sedan har vi ljusstaken, pallen, filten, det grå kuddfodralet. Ja, egentligen det mesta förutom just soffmöbler och förbrukningsprodukter som ljus och tändstickor.

Och i sovrummet hänger tiffanylampan. Ytterligare ett lampfynd jag är så nöjd med, just för att jag var så specifik i mitt önskemål och så fanns den plötsligt bara där i ett magasin i Ö-vik. 200 kronor gav vi för den.

 

Ta hand om er nu & fynda väl,
så möts vi igen när orken tillåter <3

 

 

En kommentar

Kallgrader & kapp-kap


Hej från vårt vinter-hemma! Det har blivit mars och trädtopparna har fått sig ett litet lager snö igen. Hoppas att kallgraderna håller i sig några veckor nu, så att vi får njuta av den här tiden på året som jag tycker så mycket om.

Samtidigt är det lätt att blicka framåt. Fundera på odlingar och att sätta små frön. På om det är i år vi skrapar och bättrar på färgen på räckena. På om det är i år vi plockar ner parabolen. Men jag försöker vara här och nu och mest bara fundera på var det finns bäst is för en sparktur på hav eller träsk!


Igår var vi på second hand. Jonathan hittade ett sängbord åt sig och jag hittade en kappa till mig. 125 kronor, ett riktigt kap.  Lång och halvvarm i min favoritgröna nyans.

Den är oversize. Ganska så mycket. Men jag rymmer hellre dubbla tjocktröjor än har den för tight. Och ärmarna är i perfekt längd. Luvan stor och precis som den på min förra favorit, som numera är både för liten och för trasig för att användas mer. Jonathan sa att jag såg ut som snusmumriken, om snusmumriken var en alv eller eventuellt en lönnmördare. Det är så du vet att du hittat en bra jacka.

Fickorna är djupa och med skärp i midjan blev den extra fin tycker jag. Tänker att jag ska känna in den i takt med att bladen slår ut, och känns den ändå alldeles för stor lämnar jag in den på vårt lokala skrädderi och tar in den några centimeter här och var.

Nu ska vi möta vårvintern ihop, innan loppade jeansjackan (och eventuellt regnjackan) byter av <3

Helgen har i övrigt varit lugn i vanlig ordning, men det händer ett och annat ändå. Minns ni renoveringen av trappen från i fjol? Nu har en tavla åkt upp. Den ska få sällskap så småningom, men visst blir det fint med ytterligare en västerbottensvägg här? Funderar på någon bra ljussättning utöver loppis-lampan i taket, har du tips tar jag gärna emot!

Grönt på grönt på grönt. Så nöjd med hur det blev här, även om vi fortfarande har små delar kvar att fixa. Och jag är så förväntansfull och överlängt till att få påbörja köket senare i vår. Snart, snart. Hoppas ni kommer tycka att det känns roligt att få följa med på den förvandlingen så småningom!

Har du något du längtar efter just nu?

Kommentera

Februari är fynd, fortsättningskurs & förfrågningar

Varje gång jag ska skriva ett inlägg här stirrar jag först på markören i ungefär en kvart för att komma på hur jag ska inleda alltihopet. Men nu bestämmer jag att ett HEJ funkar alldeles utmärkt, fastän det är en månad sedan, för jag har faktiskt inget att ursäkta (livet ÄR ju så) och faktiskt saker jag vill komma till och sedan en säng att krypa ner i.

Så, HEJ. Hoppas februari är snäll mot er? Det är så ljust nu. Märker ni? Ljust när jag åker till jobbet. Ljust även om vi sover länge på helgen. Ljust till efter 16! Tur är väl det, när vintern i år känts som en evighetsnovember. Knyter nävarna hårt om två små tummar för att vi ändå får en magisk vårvinter.

Förra veckan gick jag nästan under i maginfluensa, så den här veckan blev jag som en helt ny person. Trött och sliten visserligen, men peppad på livet. På sällskap, frisk luft, att tänka en tanke och att äta mat. Peppad på två dagar i Umeå och på två nätter på hotell. På att äta hotellfrukost helt för mig själv. På att smita förbi på röda korset, säker på att göra ett bra fynd. Blev inte besviken – med kvicken som sällskap till min storspov har jag nu båda mina favoritvärldar representerade runt halsen. Tröjan fyndade jag häromveckan förresten.

Vad gjorde jag i Umeå, kanske du undrar? Eller inte, men du får veta ändå. Jag träffade Kajsa för att fortsätta med den andra delen av kursen som hon satt ihop åt mig. Nästan ett år sedan sist. Den här gången blev det mer fokus på det digitala och jag lärde mig SÅ MYCKET. Än en gång; hoppas verkligen att det här kan ge ringar på vattnet. Att vår första instinkt inte alltid kommer vara att åka långt eller besöka stort.

Jag fick så mycket mersmak att jag satt igår kväll och fortsatte öva. Det resulterade några akvarell-mönstrade illustrationer till det första av många quiz om Västerbotten som jag har planer på att publicera på min instagram under året. Tänker att det ska vara lika delar lärorikt som intressant för alla deltagare, oavsett koppling till västerbotten.

Vill du prova själv så kommer jag samla alla frågor här!

Och på tal om just Västerbotten – här kommer lite reklam för ett eget litet alster. Numera finns min affisch upptryckt i en begränsad upplaga om 100 exemplar. Eljest (min favoritbutik i Umeå) har köpt in några exemplar eftersom jag själv inte har ork nog för att ordna med fakturering och frakt. Det känns så himla roligt att kapten Ida ville ta in dem, för varje gång jag lägger ut en bild på vår västerbottensvägg får jag frågor om var ”postern där uppe till vänster” är från och om den går att få tag på och det har varit så himla, himla trist att svara ”nej, tyvärr”.

Så, det finns just nu några exemplar att köpa här eller genom ett fysiskt besök i butiken i Umeå. Bor du i Skellefteå och kan mötas upp går det också bra att mejla till mig om du är intresserad.

Och nu stundar vecka åtta. För min del innebär det bland annat ambassadörsfrukost, middagsdejt och tre tillfällen med keramik.


Har du fyndat något kul eller lärt dig något nytt på senaste tiden? Eller har du egentligen bara andats dig igenom första halvan av februari? Berätta gärna, om du vill, och ta hand om dig så hörs vi snart igen <3

En kommentar
1 2 3 6