Loppisfynd och lokalartikel

Jag vet inte hur det kommer sig, men på senaste tiden har jag hittat precis det jag letar efter varje gång jag stigit in i en second hand-butik. Kanske har jag tur, kanske är jag otroligt bra på tajming. Kanske är det jag letar sånt som alla andra tycker är fullkomligt skräp. Jag vet inte, men glad blir jag för varenda litet fynd. Som den här olivgröna långklänningen, med knäppning från bröst till fotled. 20 kronor betalade jag för ett plagg så bekvämt att jag aldrig vill ta av det och som dessutom matchar helt magiskt med min nygamla hårfärg<3

En annan dag hittade jag de här ljusen, i höstens alla färger. Ser ni hur fint de matchar med nyponen? Fem kronor styck kostade de, kap tycker jag! Brickan är förresten från en give away jag vann hos Mira Kurkiala, en av alla lokala kreatörer som finns listade här.

Jag handlar ju efter principen: köp begagnat, köp lokalproducerat, skapa själv. Och om jag verkligen, verkligen behöver något och absolut inte hittar det begagnat eller lokalproducerat, då köper jag nytt någon annanstans. Det gäller för både garderob, kropp och hushåll och det är sällan jag hamnar där, på den sista punkten.

Är det något ni skulle vilja läsa mer om förresten? Vårt hem, mina tankar om hållbar inredning? Hojta, och ställ frågor, så ska jag knåpa ihop något. Till dess kan ni läsa en liten artikel om oss som lokaltidningen skrev, här.

En kommentar

Sits med snits

Alltså. Maj?! När hände det? April verkligen flög förbi, innehållande så mycket fint. Påskhelg i Missenträsk, utställning inne i stan, födelsedagsfika, gravidfotografering och inte minst – nytt jobb.

Snön har så sakteliga tinat bort och skinnjackan åker på ibland, även om nätterna fortfarande domineras av minusgrader. Små vita högar ligger här och var och en del av gården är fortfarande täckt, men det är ljust till efter 21, krokusarna har kämpat sig upp utanför köksfönstret och nu, nu börjar säsongen av utomhusprojekt på riktigt. Längtar så efter utrymme att måla om, såga till. Växtbytarkvällar och skaparstunder med lokala gäris-grupper uppe på altanen. Jag är visserligen inte mycket för det här med vår, och inte riktigt värme heller. Men tusan, ljuset. Vilken energi jag får. På lunchpromenaden idag kände jag att en häftpistol vore bra att införskaffa, för ikväll, då skulle jag minsann klä om bänken i hallen.

Den har alltid funnits här i huset, den där ljust lindblomsgröna pinnsoffan från Edsbyverken. Ett arvegods som en gång i tiden tillhörde (gammel)farmor Eva och hennes Fred. Då stod den under köksfönstret. När mamma och pappa sedan byggde ut huset hamnade den i hallen och där har den stått hela mitt liv.

Idag fick den luftas lite. Torkas av ordentligt med gódoftande västerbottenssåpa och sedan påbörjades arbetet med att ta bort tyg och häftklamrar. Var lite för ivrig och dokumenterade inte det översta grå-beige-mönstrade tyglagret (drog bort det häromdagen för att komma igång och sluta skjuta upp) och under fanns det här blå-orangea. Charmigt ändå, tycker jag. Ska tvätta upp och se om det går göra något annat av det.

Några minuter senare såg det ut såhär. Oklart om det gömde sig ytterligare ett lager under den här plastiga, brun sitsen men den fick vara kvar. Tänkte att det skulle vara en bra bas ifall det nya tyget skulle vara lite genomskinligt.

Och ytterligare några minuter senare vad jag klar! Efter att ha lusletat på alla second hand-butiker utan att hitta en bra bit i rätt storlek fann jag den här lilla stuven av gardintyg på vår lokala tygbutik och blev så glad av både färgerna och mönstret (påminner det inte lite, lite om den gyllene kvicken?!). Är verkligen svag för det senapsgula, speciellt till ljust grålila. Så fint.

Och nu står den åter på sin plats precis vid ytterdörren. Intill busktomater, chili och basilika i loppiskrukor. Det allra finaste i en hall som i övrigt är ett enda hovendroven. Hur många vuxenpoäng är det att längta efter grovsoporna? Jättemånga!

Och hörni, jag hoppas ni orkar hänga kvar här, för jag har så mycket på gång. På riktigt nu. Vill berätta allt för er. Vi ses, alldeles, alldeles snart <3

6 kommentarer

Hemma bäst

Hej älskade kallgrader! Så fint att ni fanns kvar och väntade på mig, för det var precis vad jag behövde fylla lungorna med efter en vecka i ett 35-gradigt Egypten. Är det inte knäppt (och fint) att det bästa med att åka bort är att få komma hem igen? Om inte det är det ultimata kvittot på jag bor precis där jag borde vet jag inte vad som är.

Fint också att det mesta är sig likt, i den mening att det händer saker här hemma hela tiden. Det rensas ut och bort, möbleras om, fyndas (gammalt) nytt. När vi kom hem väntade ett brev-avi om den här fina brickan på mig. Den vann jag inne hos Mira häromveckan. Blev överlycklig, inte minst för att färg- och mönstermatcharen i mig nästan gick under av tillfredställelse när den fick sällskap av min spräckliga, gropbrända ljusstake och fula lilla keramikräv med flingsalt (för övrigt min första keramikskapelse någonsin!).

Och på tal om matchning – jakten på ett soffbord till vardagsrummet är över, för sittmöblernas ben och vår slöjdbänk till tv-möbel är i precis samma träslag som det här fina jag gav en hundralapp för på pmu second hand häromdagen. Hurra!

Det känns så sprudlande, hemtrevligt, färglatt vårigt här inne att jag knappt vill vara någon annanstans. I stringhyllan, som väntade nästan tre (!) år på sin rätta plats, tronar poesi från Lo, porträtt från LisaLove och bröllopsboken jag var med och fotade i fjol. Ihop med ett och annat loppisfynd och läns-relevant litteratur som ”Tjärdalen”, såklart.

Skrivmaskinen jag fick i julklapp av Jonathan har fått sig en plats på sovrumsbyrån. Har ett litet dikt-dokument i mobilen som kanske får bli analogt genom de där tangenterna framöver, känns som en typiskt fin inredningsdetalj. En som är mindre fin är den där resväskan som fortfarande står ouppackad i hallen, så den tänkte jag ta mig an nu.

Vi ses snart med en liten lista, en kärleksförklaring till norrskenet och kanske en och annan glimt från de där sju dagarna intill röda havet. Men först; en helg med konsert och kompishäng. Vad hittar ni på? <3

2 kommentarer

Second hand-skatten

Hej, hallå! Länge sedan sist, som vanligt, men jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för det utan istället leva upp till min presentation och omfamna den regelbundet oregelbundna uppdatering som blivit synonym med det här lilla krypin:et. Äntligen har jag börjat landa i att det är okej att berätta på ett kravlöst och roligt sätt, och att bloggen ändå kanske kan vara en gnutta inspirerande och framför allt fint för mig att ha att kika tillbaka på. Som en liten digital skattkista av minnen.

Hur som helst; idag ville jag mest berätta om den här fina klänningen. Betalade 65 riksdaler på röda korset inne i stan, riktigt kap tycker jag. Framför allt för att den känns så obunden till årstider och att den har fickor – hatar plagg utan fickor.

Hittade två fina jeansvarianter också, de ska jag visa en annan dag. Funderar på att brodera roligheter på den ena och ha den som en liten skaparuniform här hemma, men vi får se hur det blir med det – jag har nog med projekt som det är. Så pass att jag överväger att införa craft-wednesdays och kanske bjuda in lite skapargäris i min närhet för att få min veckodos av kreativitet och umgänge. Tål att tänkas på, fram till nästa gång vi ses.

Och hörni, såhär en bit in i februari är jag himla nyfiken på vad ni ser fram emot under månaden? Själv längtar jag efter keramikkursens start, att få upp tavelväggen och visa er vardagsrummet, gå på en utställning som öppnar med ett par vänner och så tänkte jag unna mig en afternoon tea på favoritcaféet.

4 kommentarer

120 kilo barndomsminne

När jag var liten hade mormor en stuga. En sån där röd med vita knutar, med en ödla som bor under bron och som ligger mitt på en äng omgiven av skog. Jag minns det som en typiskt bra och spännande plats för ett barn som mest vill plocka blommor, klättra i träd, veva vatten ur en brunn, elda i vedspis och, med skräckblandad förtjusning, följa med ner i den mörka fuktiga matkällaren under köksgolvet.

Jag minns inte sista gången jag var där. Kanske såldes den för 15 år sedan. Kanske var det längre sedan än så. Men eftersom världen är så himla himla liten finns en liten del av den här hemma hos mig nu, ändå.

Vi började i parallellklass hösten 2012, Jonathan och jag. Våren därpå blev det vi. Han med världens bästa famn och hon som passade i den alldeles perfekt. Åtskilda under uppväxten av 231 kilometer tallkantad E4. Bureflickan, med en mormor som över ett decennium tidigare sålt sin stuga, och Själevadspojken med sin pappas faster, som köpt den.

Jag har aldrig trott på ödet, men jag tror att en möjlighet ska tas när en möjlighet ges. Så när det lilla sammanträffandet uppenbarade sig hörde jag av mig, förklarade det sentimentala värdet, och visst kunde vi få spisen. Ett år, fem par händer (och axlar, rygg och lår) och några svordomar senare lyckades vi tillslut bära in den under vårt tak. Ibland träffas den av en solstråle från väst, där den står undangömd i hörnet och bidar sin tid. I framtiden har den en självklar plats i ett nyrenoverat kök, i det här hemmet vi skapar tillsammans.

4 kommentarer

Fantastiska fynd och hur du hittar dem

Finns det ett ordspråk i stil med ”de bästa fynden gör du när du letar något helt annat”? Om inte så uppfinner jag det nu! Eller så är det bara jag som aldrig lyckas fynda det jag söker, men ändå aldrig kommer ut från en second hand-butik tomhänt?

Sommaren har nästan passerat, men inköpslistan innehåller fortfarande både saftmaja, större blomkrukor och en byrå till hallen – däremot växer stapeln med retroassietter i en stadig takt efter varje loppisrunda.

Men att det som följer med hem sällan är det jag letade efter gör ju inte nödvändigtvis fynden onödiga. Den här gamla väskan till exempel – ett fullkomligt slumpartat fynd (var liksom inte ens på rätt avdelning i butiken), men så himla perfekt för datorn och dessutom med plats för både anteckningsbok, pennor och hårddisk!

Fin är den också – och ett alldeles ypperligt gömställe att förvara datorn i när den inte används. Ett mycket bra fynd, fastän den varken rår på den stundande saftproduktionen eller hjälper trångbodda palettblad. Bättre loppis-list-lycka nästa gång!

8 kommentarer

Glimtar av fynd och en vildvuxen pelargon

Har haft lite dåligt samvete den senaste tiden, för i allt virrvarr av krattning, fotoresor och ommålning av rum har mina pelargoner fått för sig att växa explosionsartat. De borde med andra ord ha omplanterats för åtminstone en månad sedan. Men! Nu är det äntligen gjort. Den här vildvuxna galningen som jag köpte som en liten fyrbladig pinne i april har dessutom fått flytta ut på trädgårdsbordet, tillsammans med den fina rosa jag fått av farmor!

Minns ni förresten inlägget om palett-post? De har vuxit helt galet mycket sedan dess, och verkar för den delen inte ha några tankar på att sakta ner. Det är sådär så jag nästan får panikköpa krukor varje gång jag är på loppis för att försöka motverka hur trångt de bor. Och då är det ju lite extra fint att hitta en rådjurskruka för 25 kronor att flytta över en av dem till.

Gardinerna är också second hand, förresten. 70 kronor för ett par(!) och jag blir lite förälskad varje gång jag går in i det nymålade rummet och ser det tunna vita mot den fina blågrå väggnyansen.

Och så den här fulsnygga då! Det syns inte på bilden men den är verkligen helt enorm – spana in prislappens litenhet liksom. Tycker att det senapsgula gör sig fint till den nya väggfärgen också, och i helgen ska rummet bli med soffa i en liknande nyans. Längtar så mycket, för det innebär att vi kan börja sätta upp hyllor och tavlor också. Vågar mig inte riktigt på det förrän lite möbler är på plats, så vi har lite linjer att utgå från.

Har ni några planer för helgen förresten?

Förutom lite sista-fixarrycket-innan-midsommar här hemma så hoppas jag att Lyckseles second hand bjussar på något fint klänningfynd, och så tänkte jag införskaffa mig ett par sommarskor!

10 kommentarer