Fjällvandringen

Har ni poster-listen jag gjorde till den där fina solros-akvarellen färskt i minnet? Här kommer en till, i en lite större variant. 50×70 centimeter närmare bestämt. Blev så nöjd med den förra (och glad att min väldigt enkla konstruktion faktiskt fungerade), så jag kunde liksom inte låta bli att samla ihop ett par pinnar och göra en till.

Det är sådana där riktigt fina, väder-härjade pinnar. Ni vet, de där som ligger i hög i skogen, där de har torkat, spruckit och blekts i solen och fått mönster av insekters framfart?

Märker direkt hur det blir skillnad i rummet när en bit av skogen utanför får flytta in såhär. Mer liv, liksom. Varmt. Tryggt. Och så känns det så självklart att en poster som Fjällvandringen, som andas så mycket VÄSTERBOTTEN, också ska omges av en bit av det. Blev så nöjd, och ser fram emot att fortsätta med de här små alstren. Postern finns bl.a. att köpa hos Eljest och hos skaparna The Pattern Landscape, förresten.

Vill ni fortsatt se resultaten av mina små poster-lister, eller har ni tröttnat nu?

 

2 kommentarer

Sol i sinne, solros inne

Den smyger sig på allt oftare, skaparlusten. Vet inte om det beror på att det är ljust alla mina vakna timmar (dvs. helg-vaken till 02.30, inte ”lägg dig kl 23 för att sova 8h innan jobbet”, så ni fattar vidden!) eller om det är för att luften liksom känns lite mer, för att den är fylld av syrén, liljekonvalj, nyklippt gräs och fågelsång. Kanske är det en kombination, kanske är det något helt annat, men det är så fantastiskt att sitta vid ett ljust öst-fönster när klockan passerat midnatt och bara känna hur hela kroppen vill ta tag i den där idén jag burit på, men inte haft ro nog i kroppen för att få ur mig.

Precis det gjorde jag i lördags natt. Tog tag. I den där poster-ramen. Och nu tänkte jag dela med mig lite av hur det gick till. Fast ni får inga steg-för-steg-bilder, för sånt ryms inte i min hjärna när jag väl sätter igång. Det blir steg-för-steg-meningar istället. Och det funkar nog lika bra det, ska ni se!

Du behöver: trälister, såg, magneter, snöre, häftpistol och superlim. Just de här listerna är 4mm tjocka och ungefär 1cm breda. En meter kostade sju ynka kronor på min lokala hobbyaffär (som hotas av nedläggning </3 glöm aldrig att stötta din lokala skapar-butik). Magneterna är 9mm och 10mm i diameter, också från min hobbyaffär (de svarta) och från clas ohlsson (de silvriga).

Såga ut fyra lister i rätt längd. Två blir baksida, två blir framsida, ett par uppe och ett par nere. Limma på magneterna mitt emot varandra, så att du sedan kan klämma fast ditt motiv mellan listerna.
Här testade jag först med de svarta magneterna på två lister (med superlim – inte jättelyckat), vilket tyvärr blev för svagt för att kunna hålla målningen uppe, trots tre stycken på varje list. De silvriga magneterna funkade däremot fint – de har en bärkraft på 0,9kg.

I slutändan blev det alltså två lister med tre svarta magneter, och två lister med två silvriga magneter. Listerna med tre magneter blev båda baksidor och de med två magneter hamnade fram.

På framsidan av de båda listerna stansade jag också in citatet ”they tried to bury us, they did not know we were seeds”. Just små detaljer är en sån grej jag verkligen uppskattar i mitt eget skapande. Sånt jag inte alltid ser här i vårt hem, utan måste gå nära för att lägga märke till. Som små skatter jag gömmer åt mig själv.

Allra sist häftade jag fast en bit av ett (fejk)läderband och hängde upp det hela på vår Västerbottensvägg. Intill landskapsdjur och landskapsfågel. Hembygdspoesi och motiv av LisaLove. Och så ett och annat av mina egna skapelser. Och de passar så bra där, solrosorna av fantastiska Elbe.

Tycker så mycket om den här känslan. Att det funkade. Att jag kunde. Det är så fint. Så idag skrev jag till Jonathan att ”efter jobbet måste du följa med ut i skogen, jag måste samla pinnar”. Och det är också så fint. Att det liksom inte ställs några frågor. Han svarar bara ”okej”. Med en smiley. Och så samlar vi pinnar.

Och nu ser jag fram emot att bygga vidare på idén. Större. Smycka på andra sätt. Intill ett fönster, med sommarnattsljuset, junidoften och västerbottens-tonerna som sällskap.

6 kommentarer

Fika och funderingar

Hej på er! Hoppas ni har en mysig helg. Här hemma har vi på oss våra gosigaste plagg, spelar sällskapsspel till varje måltid (har ni spelat carcassonne? om inte – gör! så beroendeframkallande roligt) och jag fyller min lilla igelkottbok med små och stora idéer om allt från skapande till renoveringstankar.

Idag inventerade jag i både recepthögar, kyl och frys och insåg att vi hade det mesta hemma för en rödbets-brownie. Jag tänker att vi kikar lite på receptet, för det blev verkligen en typiskt bra ”passar alltid”-kaka. Ni vet, en sån en kan äta ensam, med en vän, en regnig läsdag eller på en solig balkong.

Att slänga ihop den här kakan går supersnabbt! Skala och finriv 2-3 rödbetor samtidigt som du smälter 120 gram smör. Låt smöret svalna samtidigt som du fyller en bunke med 1 deciliter kakao, 2,5 deciliter socker, 1,5 deciliter vetemjöl, 1 tesked vaniljsocker och bakpulver, lite salt, två ägg och alla rivna rödbetor. Häll i smöret sist, blanda om alltihopet och häll ut i form.

Toppa med nötter. Jag använde hasselnötter men tänker och tror att även salta cashew eller vanliga pekannötter blir gott. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ungefär 20 minuter, låt svalna, skär i bitar och servera med valfritt tillbehör!

I väntan på att kakan skulle gräddas klart satte jag mig och funderade på några små skapelser jag tänkte få klara i veckan. Har länge funderat på vad mina små keramikmoln (som jag tvärt visat er här) ska få bli egentligen. Broscher, örhängen, halsband. Möjligheterna är så många, känns lika fina. Kanske får det bli några av varje såhär i början. Vad tycker du?

Jag inser också att jag verkligen borde ta tag i det här med egen firma. Lära mig bokföra, fakturera. Det hade varit så roligt att kunna svara ”ja” de gånger folk och butiker frågar om de kan och får köpa av mina printar och keramikalster. Ja, minsann. Det ska jag försöka ta tag i under de närmsta månaderna!

2 kommentarer

Sits med snits

Alltså. Maj?! När hände det? April verkligen flög förbi, innehållande så mycket fint. Påskhelg i Missenträsk, utställning inne i stan, födelsedagsfika, gravidfotografering och inte minst – nytt jobb.

Snön har så sakteliga tinat bort och skinnjackan åker på ibland, även om nätterna fortfarande domineras av minusgrader. Små vita högar ligger här och var och en del av gården är fortfarande täckt, men det är ljust till efter 21, krokusarna har kämpat sig upp utanför köksfönstret och nu, nu börjar säsongen av utomhusprojekt på riktigt. Längtar så efter utrymme att måla om, såga till. Växtbytarkvällar och skaparstunder med lokala gäris-grupper uppe på altanen. Jag är visserligen inte mycket för det här med vår, och inte riktigt värme heller. Men tusan, ljuset. Vilken energi jag får. På lunchpromenaden idag kände jag att en häftpistol vore bra att införskaffa, för ikväll, då skulle jag minsann klä om bänken i hallen.

Den har alltid funnits här i huset, den där ljust lindblomsgröna pinnsoffan från Edsbyverken. Ett arvegods som en gång i tiden tillhörde (gammel)farmor Eva och hennes Fred. Då stod den under köksfönstret. När mamma och pappa sedan byggde ut huset hamnade den i hallen och där har den stått hela mitt liv.

Idag fick den luftas lite. Torkas av ordentligt med gódoftande västerbottenssåpa och sedan påbörjades arbetet med att ta bort tyg och häftklamrar. Var lite för ivrig och dokumenterade inte det översta grå-beige-mönstrade tyglagret (drog bort det häromdagen för att komma igång och sluta skjuta upp) och under fanns det här blå-orangea. Charmigt ändå, tycker jag. Ska tvätta upp och se om det går göra något annat av det.

Några minuter senare såg det ut såhär. Oklart om det gömde sig ytterligare ett lager under den här plastiga, brun sitsen men den fick vara kvar. Tänkte att det skulle vara en bra bas ifall det nya tyget skulle vara lite genomskinligt.

Och ytterligare några minuter senare vad jag klar! Efter att ha lusletat på alla second hand-butiker utan att hitta en bra bit i rätt storlek fann jag den här lilla stuven av gardintyg på vår lokala tygbutik och blev så glad av både färgerna och mönstret (påminner det inte lite, lite om den gyllene kvicken?!). Är verkligen svag för det senapsgula, speciellt till ljust grålila. Så fint.

Och nu står den åter på sin plats precis vid ytterdörren. Intill busktomater, chili och basilika i loppiskrukor. Det allra finaste i en hall som i övrigt är ett enda hovendroven. Hur många vuxenpoäng är det att längta efter grovsoporna? Jättemånga!

Och hörni, jag hoppas ni orkar hänga kvar här, för jag har så mycket på gång. På riktigt nu. Vill berätta allt för er. Vi ses, alldeles, alldeles snart <3

6 kommentarer

Ett år i fristaden

Det är lite drygt ett år sedan jag hittade en fristad i en keramikverkstad i Yttervik. Jag skrev lite om det då, om hur lugnet i den prestigelösa kreativiteten sakta men säkert fick den där stressrelaterade klumpen i magen att lösas upp. I maj samma år fick jag slutligen visa er mina finaste alster, och nu är det dags igen.

Jag har precis fått hämta hem resultatet från vårens fortsättningskurs. Faktum är att jag hunnit med totalt fyra kursomgångar med olika kamrater. Jag vet inte om jag blivit speciellt mycket bättre, men det har ju heller aldrig riktigt varit målet. Målet har varit att få MÅ bättre – och såhär ett år senare är skillnaden helt enorm. Jag minns så mycket mer detaljer från dagen nu. Vaknar nästan aldrig om nätterna och i sådana fall högst en gång. Det är länge sedan det där trycket över bröstkorgen kom och paralyserade mig, hämmade andetagen.

Det är så fint att fylla hemmet med de här framstegen, och jag längtar redan till nästa kursstart. Till dess har jag gott om tid på mig placera rätt sak på rätt plats. Jag tänker att jag ska fortsätta med att göra speglar i olika storlekar. Kanske sätta dem ihop i tiotal på en liten vägg? Tror det skulle vara fint!

Inför den här kursen förbjöd jag mig själv att göra växtrelaterade saker. Framför allt sticklingsvaser som jag redan massproducerat som om världsekonomin hängde på det. Uppenbarligen kan jag inte låta bli, men å andra sidan är det väldigt fint med saker som kommer till användning. Djur + sticklingar är dessutom en oslagbar kombo.

Bröst-krukorna har också en given plats på min ”att göra”-lista i höst. Tycker de blev så himla, himla fina. Speciellt i kontrast till blå väggar och lila växter. Kanske gör jag en som rymmer pump-tvålen, tandborstarna och som ljuslykta också, vi får se!

Små, små moln har jag gett mig på också. Kanske gör jag smycken och ger bort ett par. Eller en mobil? Kanske en brosch? De matchar lite med en vas från tidigare kurs, fint att färgerna går igen. Ansiktskrukan har jag tyvärr inte gjort själv, men en dag kanske jag lyckas med något liknande. När det kommer till saker jag skapar själv gillar jag dock det lite skeva. Tycker det är så charmigt med det opropertioneliga, lite buckliga och just det försökte jag verkligen anamma den här kursen. Knäppt och fulfint hellre än helt slätt och ”perfekt”.

Det kanske är därför jag är lite extra förtjust i den här lilla räv-taxen. Med sina små, knöliga ben, långa kropp och plats för en minikaktus i huvudet. Eftersom jag vid det här laget insett att jag nog inte kan gå en kurs utan att skapa saker att, på ett eller annat sätt, stoppa växter i kommer det troligtvis bli fler av djurkrukorna i höst också. Men jag hoppas även lyckas med ett par bruksföremål, som ett durkslag, en perfekt tratt för droppkaffe och ett par underlägg till kastrullerna. Kanske vågar jag ge mig på någon fin lampfot eller skärm.

Ja, vi får se helt enkelt. Hittills har jag aldrig lyckats följa någon plan eller idé-lista. Saker bara blir. Allt jag vet är att varenda sekund vid drejskiva och bord, bland lera, former, verktyg, engobe och glasyr, är den bästa form av återhämtning jag någonsin kunnat hitta.

 

Har ni någon favorit? Och vill ni att jag visar några fler alster längre fram?

8 kommentarer

Blommor & bröst

Det är snudd på fredag nu, när jag skriver det här. Letar efter orden i ett överbelastat sinne.En vecka av tusen nya intryck har bokstavligt talat flimrat förbi framför ögonen. Funderar på om en hjärna ha växtvärk? Förmodligen.

Jag vet inte varför, men det känns så spännande med helg nu när inte alla dagar är potentiella lediga dagar, som de är när du är egen och/eller jobbar i egen takt hemifrån. Det är som att jag fått något dyrbart att värna om, göra det bästa av. Fylla med sånt jag tycker om. Det känns så himla roligt. Skulle jag göra en lista skulle den se ut ungefär såhär, med helt okej fin handstil i början och fulare för varje ny punkt;

Fotoutflykt + picknick
Förså djungelgurka
Framkalla bilder
Fika(!)
Köp kaffefilter och invig droppkaffe-tratten
↑ Packa upp resten av keramiken, fota/sortera, hitta plats att ställa på
Simma/badminton?
Loppis?!

Sedan vet jag ju att det troligtvis kommer bli sovmornar, sortering av tvätt och serier. Och det är ju också okej.

För vardagskvällarna är ju långa nu. Ljuset hittar in till nio om kvällarna och då gör det inte så himla mycket att det ständigt glöms bort att köpa nya glödlampor. Jag hinner med en stund bland sticklingarna som växer och mår. Loppisfyndade detaljer och perstorpsbord torkas av noggrant och luktar gott av enträ efteråt. Alla pelargoner dog under vintern men min kämpe till oxalis har fått flytta in i ett av mina nyaste keramikalster. Snart väntar sticklingbytardag och jag hoppas hinna få rötter på små delar av skvallerreva att byta mot hoya och pilspetsranka. Och när hjärn-värken lugnat sig och jag etablerat någon slags rutin för  l i v s p u s s l e t  har jag ett roligt arrangemang jag hoppas kunna sätta i rullning lagom till de allra ljusaste sommarnätterna. Men till dess är jag så nöjd med soffläge och vi-får-se-om-något-blir-av-listor.

Vad hittar ni på nu när ljuset får dygnet att kännas extra långt?

Kommentera

Klappat och klart

Det är de sista, tickande timmarna på 2017. Efter tidernas kanske mest utdragna jul, med fem dagar i Ö-vik, en liten mellandagspaus och sedan ytterligare två dagar på hemmaplan, kan jag nu ä n t l i g e n visa er majoriteten av klapparna jag skapade själv i år. Precis som när vi behöver något till hemmet följde årets julklappshandel min ”inköpsprincip”, dvs, vilken möjlighet har jag att 1. göra produkten själv 2. hitta den på loppis 3. köpa den ny, men lokalproducerad 4. köpa den ny, från en mindre aktör 5. köpa den ny – och är det verkligen nödvändigt eller kan jag använda något annat (om ja, börja om från punkt 1).

Till mamma fyllde jag en fin, loppisfyndad höganäskopp med stearin. Alla stumpar vi hade hemma räckte precis till ett nytt, fint ljusrosa ljus. På keramikkursen hade jag dessutom gjort två glasunderlägg med mönster från läderblad! Utöver det gjorde jag en äggformad ljuslykta i betong. Det hela toppades med ett gäng vackra, lokalproducerade chokladpraliner med smaker som kaffe, blåbär och hjortron, köpta på den lokala butiken Elva Bruk.

Min lillebror Nils och hans flickvän Frida väntar tillökning i sommar (hej faster Thea!). Jag påbörjade därför en mobil till barnrummet, med en luftballong i papier mache, dekorerad med makramé, en träkorg med en liten pilea greyzy i, omgiven av moln i betong. Molnen blev tyvärr inte helt tillräckliga till antalet för att montera direkt, men jag har ju ett halvår på mig att färdigställa tänker jag. Utöver det gjorde jag glasunderlägg i keramik även till dem, den här gången turkosa med kattmotiv!

Till min pappa fyndade jag en perfekt bricka på loppis för att göra en liten samling med hemmagjord likör. Smakerna är hallon-vanilj, blåbär (båda med bär från vår gård), kaffekaramell och polkagris med godis från fabriken i Byske. Alla burkar hade vi hemma utom den längst till vänster, som precis som brickan är ett loppisfynd. Ett litet tillskott är också de hemmagjorda pralinerna i smakerna kokos-lime, choklad-saffran och kaffe-mint.

I sann ta-tillvara-på-allt-anda gjorde jag en ljusstake av den överblivna vodka-flaskan – passande nog hade den pappas första bokstav på framsidan. För ett fint naturinslag (och för att dölja etiketten på baksidan) fylldes den med kottar från lärkträdet på vår gård.

Mitt yngsta syskon har jag inte fått krama om än, men vid tillfälle väntar även där ett par likörer, polka och hallon-blåbär. Jag har också stansat in Sasjas bandnamn på ett svart läderarmband, förhoppningsvis blir det en uppskattad avslutning på världens längsta julhelg där i början på januari.

Fick ni något användbart, efterlängtat eller överraskande i paketen i år? Eller skippades klapparna helt? Kanske har du unnat dig något fint på egen hand? Berätta gärna om din jul, hade varit fint att få läsa några rader. En liten berättelse om mina sista dagar på 2017 kommer framöver, till dess vill jag önska er ett himla fint avslut på året och en fantastisk start på det nya <3

6 kommentarer

Men blåast av allt är nog blåklint ändå

Varken huvud eller kalender har särskilt mycket plats för skapande just nu, hur sorgligt det än är att erkänna. Därför är jag extra tacksam för det här lilla projektet, som tar minimalt med tid men bidrar till några extra djupa andetag. Av påsen med blåklintfrö som jag sådde i pallkragen i juni, med förhoppningen om att kunna göra saft på dem, var det slutligen två som kämpade sig ända in i blom.

Nu hänger de på tork i mitt arbetsrum, intill min lilla drömfångare i björk och spetsduk. Vill gärna läsa in något tecken på att resultatet blir fint även om förutsättningarna inte alltid är rätt, men mitt humör låter mig hellre fokusera på alla de små frön som inte kom någonvart. Därför har jag bestämt mig för att de inte fyller någon djupare innebörd annat än att de blir ett minne från vår första sommar i huset. Så småningom tänkte jag ge dem sällskap av ljung och mynta men det får bli vid nästa syresättarstund.

Hur tar ni vara på naturen i höst? Berätta gärna <3

8 kommentarer

Nästan som magi

Hösten är här! Det känns i luften som luktar sådär friskt och tungt av fukt och kyla. Men det märks också i min i längtan av att bona om och fylla hemmet med stora gröna växter, fina textiler, varma filtar och mysiga lampor.

Det finns så mycket fint att se fram emot i höst; slutarbetet med bröllopsboken och lanseringen i november, spännande frilansuppdrag och en uppfräschning av min hemsida. Dessutom blir det lite distansstudier och en fortsättning på vårens keramikkurs, där jag bland annat gjorde dessa små skyltar som,  i samband med att lampan tänds, för in lite magi i vardagen  <3

Och fastän september är en av mina bästa tider med svampplock, skördemarknader och uppackandet av mina mysigaste tröjor, så letar vi intensivt efter en sista-minuten-resa om kvällarna. En destination med snorkling, god mat och lugn miljö. Inte alls för värmens skull, utan för återhämtning och ledighet. Har ni några tips får ni gärna dela med er, och annars vill jag gärna höra vad ni ser fram emot de närmsta månaderna <3

9 kommentarer

Tankar som får form

Tänk va, att det redan har gått en månad sedan sista kvällen i keramikverkstaden. Jag hoppade ju på en till kurs direkt efter att den första var slut. Ni vet, den då jag skapade berget, björken och underläggen och dessutom lyckades få lite bukt på prestationsångesten. Jag håller alla tummar för en fortsättning till hösten, för det här är bland det absolut roligaste jag vet, men tills vidare tänkte jag att vi kan kika på några små alster som skapades i maj och som nu fått ta plats på sovrumsbyrån.

Bredvid den stora pelargonen, vars rosa nyans är så himla fin till de silverblå väggarna, står mitt lilla skogsrå som jag formade av en impulsiv tanke och en överbliven klump lera. Tyvärr blev den svarta glasyren mer brun den här gången (det är verkligen ett lotteri), men jag har lärt mig att älska den lilla detaljen ändå, fastän det inte blev som jag tänkt. Björk, som hon heter, har plats för tre små sticklingar men det går ju precis lika bra med snittblommor som dahlia och brudslöja!

Har inspirerats från Ellen som så ofta lyxar till det med snittblommor hemma, och jisses vad fint och underskattat. Framöver hoppas jag dock kunna fylla mina drejade små vaser med blåklint från mina egna rabatter – solen behöver bara komma på besök lite oftare.

Hur fint blev det inte att ha dessa tillsammans förresten? Blir ännu tydligare hur unik varje liten vas blir, när de formas varsamt och metodiskt av ivriga handflator.

Några små snittblommor blev över och fick bygga bo vid Gotlandsmurgrönan i resultatet av ett av mina bästa skapar-infall; två väggvaser av loppisfyndade flaskor och ställningar till julstjärnor. Tycker de är så charmiga <3
Jag hoppas ni hade en himla fin midsommar förresten. Min innehöll både hemmagjord saffransglass, kransbindning och världens finaste vänner som stannade länge – men det tänkte jag berätta om en annan dag!

6 kommentarer