Ett lyckat experiment | DIY – Lampskärm


Igår kväll (egentligen alldeles för sent men det fattade ju inte jag för det är ju mörkt ungefär konstant nu) fick jag för mig att prova göra en taklampa till köket. Efter ungefär sju månaders renovering (pga orimlig otur, utmattning + utmaningarna med ett hus som ej är rakt någonstans) börjar vi nämligen närma oss den allra roligaste delen; inredningen! Detaljerna! När allt faller på plats och vi bara får vara, här, i husets hjärta.

Ser fram emot det. så. himla. mycket.


Jag tänkte göra en prototyp, lite för att känna efter om den här typen av lampa borde vara något att hålla utkik efter när vi kan ränna på second hand igen (eller om det dyker upp något liknande i något flöde någonstans). Hittade en sladd som inte användes och en stor bit golvpapp i källaren och satte igång.

Vik, vik, vik vik vik.


Det tog ett tag, för jag fick ju testa mig fram. Experimenterade med sytråd på olika vis, provade om någon björkbit kanske skulle få täcka hålet under- eller överifrån, men landade i detta. Papp hela vägen och en och annan dutt superlim. Och så en liten, liten bit snöre som hjälper till att hålla ihop allt.

Och tänk va, den blev så fin här att jag inte känner någon brådska alls för att hitta en ersättare till prototypen.

 

Jag gjorde en liten film, om du vill prova göra en egen. Den hittar du här!
Glöm inte läsa instruktionerna också – och hojta om du har några frågor <3

Kommentera

Februari är fynd, fortsättningskurs & förfrågningar

Varje gång jag ska skriva ett inlägg här stirrar jag först på markören i ungefär en kvart för att komma på hur jag ska inleda alltihopet. Men nu bestämmer jag att ett HEJ funkar alldeles utmärkt, fastän det är en månad sedan, för jag har faktiskt inget att ursäkta (livet ÄR ju så) och faktiskt saker jag vill komma till och sedan en säng att krypa ner i.

Så, HEJ. Hoppas februari är snäll mot er? Det är så ljust nu. Märker ni? Ljust när jag åker till jobbet. Ljust även om vi sover länge på helgen. Ljust till efter 16! Tur är väl det, när vintern i år känts som en evighetsnovember. Knyter nävarna hårt om två små tummar för att vi ändå får en magisk vårvinter.

Förra veckan gick jag nästan under i maginfluensa, så den här veckan blev jag som en helt ny person. Trött och sliten visserligen, men peppad på livet. På sällskap, frisk luft, att tänka en tanke och att äta mat. Peppad på två dagar i Umeå och på två nätter på hotell. På att äta hotellfrukost helt för mig själv. På att smita förbi på röda korset, säker på att göra ett bra fynd. Blev inte besviken – med kvicken som sällskap till min storspov har jag nu båda mina favoritvärldar representerade runt halsen. Tröjan fyndade jag häromveckan förresten.

Vad gjorde jag i Umeå, kanske du undrar? Eller inte, men du får veta ändå. Jag träffade Kajsa för att fortsätta med den andra delen av kursen som hon satt ihop åt mig. Nästan ett år sedan sist. Den här gången blev det mer fokus på det digitala och jag lärde mig SÅ MYCKET. Än en gång; hoppas verkligen att det här kan ge ringar på vattnet. Att vår första instinkt inte alltid kommer vara att åka långt eller besöka stort.

Jag fick så mycket mersmak att jag satt igår kväll och fortsatte öva. Det resulterade några akvarell-mönstrade illustrationer till det första av många quiz om Västerbotten som jag har planer på att publicera på min instagram under året. Tänker att det ska vara lika delar lärorikt som intressant för alla deltagare, oavsett koppling till västerbotten.

Vill du prova själv så kommer jag samla alla frågor här!

Och på tal om just Västerbotten – här kommer lite reklam för ett eget litet alster. Numera finns min affisch upptryckt i en begränsad upplaga om 100 exemplar. Eljest (min favoritbutik i Umeå) har köpt in några exemplar eftersom jag själv inte har ork nog för att ordna med fakturering och frakt. Det känns så himla roligt att kapten Ida ville ta in dem, för varje gång jag lägger ut en bild på vår västerbottensvägg får jag frågor om var ”postern där uppe till vänster” är från och om den går att få tag på och det har varit så himla, himla trist att svara ”nej, tyvärr”.

Så, det finns just nu några exemplar att köpa här eller genom ett fysiskt besök i butiken i Umeå. Bor du i Skellefteå och kan mötas upp går det också bra att mejla till mig om du är intresserad.

Och nu stundar vecka åtta. För min del innebär det bland annat ambassadörsfrukost, middagsdejt och tre tillfällen med keramik.


Har du fyndat något kul eller lärt dig något nytt på senaste tiden? Eller har du egentligen bara andats dig igenom första halvan av februari? Berätta gärna, om du vill, och ta hand om dig så hörs vi snart igen <3

En kommentar

I glasblåsarens värld

Hej på er. Jag kämpar på i det töcken som är november, utanför algoritmer och hashtags. Försöker skydda mig mot den ångest och hopplöshet som singles day och black friday (black week!) bygger upp inom mig. Mot apatin som kommer med den samhälleliga konsumtionshetsen.

Utanför filter och flöden är livet fint. Tittar på golv nu när 90-talsmattan börjar släppa. Fikar länge med vänner, grottar ner mig i fan fiction och i helgen körde vi en knapp timme norrut för att njuta av Jonathans julklapp (natt på hotell) och min vinst i en adventstävling i fjol (presentkort för att blåsa en glaskula hos Heta hyttan i Piteå). Och det är det sistnämnda jag tänkte berätta om för er idag!


Jag brukar säga att när du får prova på ett nytt hantverk får du inte bara kunskap om en teknik eller ett material; du får också en mycket djupare förståelse för värdet av saker. Förståelse för tiden det tar att skaffa sig och bemästra kunskapen som krävs. Förståelse för tiden det faktiskt tar att skapa något för hand – inte bara vid det enstaka tillfället, utan också alla gånger det inte gick som du tänkt.

I en värld fylld av massproduktion, slit-och-släng-mentalitet och prisjakt är en lärdom jag aldrig vill börja ta för given.


Av alla olika hantverk jag provat på hittills är glasblåsning det allra häftigaste. Det var mycket olika information i olika steg under de få minuter jag hade på mig, men Linda var en otroligt duktig lärare. Efter att ha värmt upp glasmassan första gången rullade jag det i pigment – en turkos färg jag valt i förväg.


Sedan åkte den i 1400-grader-ugnen igen. Viktigt att komma ihåg att snurra på pipan hela tiden. Tio sekunder inne, sedan ut och rulla i färgen en andra gång.


När färgen smält in och jag tryckt till formen i en mall hjälpte Linda till att lägga på ännu mer glasmassa.


Sedan förberedde hon massan för nästa steg; blåsandet!


Och det var så himla fascinerande att se kulan växa, för det kändes verkligen inte som att luften jag tryckte ur mina lungor tog vägen någonstans. Och hela tiden; snurra blås snurra blås snurra. Till sist; stopp!


Slutligen brände Linda in mina initialer och la kulan på kylning till dagen. Som en liten, liten boll av norrsken.


Och dagen därpå såg den ut såhär. Som ett annat slags norrsken, turkost istället för grönt.


Hade stora planer för kulans hemkomst och bad därför om att vi skulle lämna ett hål på ovansidan.


Fästet för upphängningen satte Linda därför på sidan av hålet istället för att täppa igen det.


Valde nämligen färgen utifrån de nyanser vi har i sovrummet. Genom hålet trädde jag i en ljusslinga och så fort jag fixat ett hänge (eller en passande fot) ska den få bli fönsterlampa.


Det finns många saker att tänka på när det kommer till presenter. Personligen tycker jag att behov och källa (av vem, vad och var och hur en sak tillverkats) är de allra viktigaste att ta hänsyn till, förutsatt att presenter är något som ska ges överhuvudtaget. Jag hoppas att vi är på väg mot ett samhälle där vi inte handlar för handlandet skull. Där vi gör medvetna (och allra helst lokala) val.

Men jag tror också det finns ett stort värde i att ge bort eller unna sig själv upplevelser som dessa; möjligheten att få skapa ett alster du kommer värna om. Det resulterar nämligen inte bara i ett minne för livet utan också i kunskap om allt det arbete som ligger bakom hantverkens priser som så många så ofta kritiserar; två återbrukbara saker som absolut inte hamnar i slit-och-släng-hjulet.


Tips! På studieförbund som vuxenskolan, medborgarskolan och studiefrämjandet finns det kurser över hela landet. Jag har själv provat både keramik, smide och baka i bagarstuga. Kolla också med lokala kreatörer i din närhet om de har prova på-tillfällen – färdiga kurser eller möjlighet att skräddarsy något som passar dina önskemål. För den som tycker om att resa rekommenderar jag ett medlemskap hos STF – då får du rabatt på alla boenden och ännu en anledning till en spännande hemester nästa år. Kanske ses vi på Stora Fjäderägg, Holmön eller i Saxnäs? <3

3 kommentarer
1 2 3 11