En skogsglänta tar form

Här i släkthuset finns ett rum vi kallar för mellanrummet. Tidigare har det varit både sov- och vardagsrum, men numera ligger det mitt mellan hall, kök och vardagsrum, har tre dörröppningar, ett fönster mot norr och fem hörn, fastän det nog skulle ses som fyrkantigt.

Som du kanske förstår utifrån den här beskrivningen är mellanrummet en liten utmaning. Och som du säkert vet vill jag ju att det som finns i vårt hem ska fylla ett syfte. Det gäller även det här rummet, som den senaste tiden mest haft rollen som en kombination av passage och förvaringsplats för högar av renoveringsmaterial och skänk-vidare-så-det-används-prylar.

Så en kväll i vintras fick tanke och tumstock göra gemensam sak och jag lyckades göra en ful liten skiss på något som skulle kunna göra rummet en plats att stanna till i. Att bli något mer än ett passage-förråd.

Det kändes ovant att tänka nytt; 99 % av allt vi har här hemma har ju tidigare tillhört någon annan. Men just här tänkte jag att platsbyggt skulle bli bäst. Något som ska få stå och stå och stå. Som skulle göra rummet rättvisa, mer funktionellt.

Vred och vände på både tanke och skiss, tills det kändes rätt. Självklart. Hittade så småningom en lokal snickare som tog sin an att förverkliga idén. Så där ↑ såg ett av rummets fem hörn ut för några dagar sedan, innan han kom hit för att montera den fysiska versionen av den där tanken jag haft.

Och så här ser det ut nu! ↑

Vi har inte satt tillbaka fönsterlisterna än och skivan ska vaxas ett varv till. Men se! Det sitter sju skjutdörrar och ett elementskydd längs med hela norrväggen!

Gott om plats för sällskapsspel och LP-skivor inuti, keramikalster, LP-spelare, växter och sånt där som är en fröjd för ögat ovanpå. Och så en sittplats där i fönstret, för att spana på ekorrar och på lärkträdskottar som lyser som ädelstenar i kvällssolen. Dit ska jag fixa en dyna eller fäll, vi får se.

Ser så himla mycket fram emot att göra det här rummet till en murrig liten skogsglänta. Ligga här inne och lyssna på musik, fågelsång eller regndroppar mot rutan, läsa en bok, spela spel med ett gäng vänner.

Än så länge har en enorm mjuk matta i jute fått flytta in (ett riktigt kap från marketplace, kommer värma fötterna gott i vinter) ihop med min keramikvas, en torkad skördemarknadsbukett, tavlan från lokala konstnären Wilma Dagmar och de här underbara svamparna i trä jag köpte på min vän Alicias insta-loppis.

Fortsättning följer från fler vinklar framöver, allt eftersom gläntan tar form!

Den får växa fram i sin egen takt. Precis som i naturen. ♥

2 kommentarer

Gårdshörnan

Det måste vara någon slags bedrift, att lyckas överraska någon som levt 28 av livets 29 somrar i Västerbotten med att det är ljust klockan 23 i slutet av maj. Men det har verkligen smugit sig på i år. Det har varit så mulet så ofta de senaste veckorna att det liksom inte märkts att solen stannat uppe längre och längre.

Projekt trädgårdshörnet: före växtportal

Det är så fint och harmoniskt om kvällarna att jag liksom inte vill gå in. Att jag dessutom är en nattsuddare av rang – som just nu har möjlighet att verkligen se mina omgivningar under min hjärnas mest kreativa tid – gör det inte lättare att runda av. Skulle kunna plantera jordgubbsplantor ackompanjerad av fågelsång hela natten. Hittar möjligheter och framtidsförhoppningar precis överallt.

Känner ingen som helst stress. Bara glädje. Det är något så tillfredställande i att kratta, slita vildvuxet gräs, gå loss med sekatör, gräva i jord och räkna maskar. I att planera för blomsterfält, smultronplantor och grönsaksrader.

Projekt trädgårdshörnet: efter växtportal

Det skiljer en dag mellan bilderna.

Jag fick faktiskt dubbelkolla själv. Men jo, en dag. Igår grävde jag ner växtportalen jag fyndade genom en efterlysning på facebook. Planterade klematis och vildvin på varsin sida. På kvällen försvann buskar till förmån för jordgubbsland och innan jag slet mig från gården slet jag gräs runt stenplattorna.

I helgen hoppas jag kunna gräva land också till vänster. Plantera socker- och luktärt, strössla ut en blomsteräng. Så betor och solros. Kanske röja sly att skapa staket av framöver. Fundera på rabattkant och sittplatser. (Bära sparken till uthuset!)

Som sagt; det finns ingen stress i det här projektet. Men det finns evigt ljus och otyglad, kvällskreativ hjärna. Och så himla mycket glädje i att ha den här lilla gårdshörnan som ett kravlöst projekt i år. Det känns så himla lagom.

Ser så mycket fram emot att få ta en bild av den här platsen igen om några veckor!

 

Har du något (litet) projekt på gång? Eller något annat som ger energi och glädje just nu?
Berätta gärna i en kommentar!

2 kommentarer

Veckoslut, bloggstart

Hej! Åh, vad jag har längtat efter detta. Att blogga igen. Vet inte om du följt mina turer på instagram, om hur det känts med allt som har med algoritmer, likes och flöden att göra. Om hur jag känt mig lite vilse i allt det där snabba, ständigt föränderliga.

Jag började blogga i årskurs sju, när jag fick en liten kamera i konfirmationspresent. Det har blivit många olika bloggar genom åren, men formatet har jag alltid tyckt om. En plats som är 100 % min att bestämma över, men som jag också får dela med andra. De senaste åren har inläggen blivit färre här, men desto fler på instagram. Orken har bara räckt åt en plattform, och just och pass det under vissa perioder.

Omplantering av odlingar på köksbordet.

Instagram är en fantastisk kanal på många vis, både för att skapa fina kontakter och nå ut med (och hitta) inspiration. Jag kommer inte sluta lägga ut inlägg där, men jag kommer heller inte uppdatera bara för att algoritmerna kräver det. Det blir som det blir när det blir. För nu har jag prioriterat om, satt fokus på den här digitala dagboken, för i dagsläget är det vad jag tror att jag kommer må bäst av. Något lättsamt och kravlöst.

Ser så mycket fram emot det. Att komma dig närmre i ett format som är lite mer långsamt och bestående. Nära. Få lära känna dig, och kunna dela mer av mig. Stort och smått, högt och lågt, glatt, ledsamt och knasigt.

Vi börjar direkt va? Ja!

Omplantering av odlingar på köksbordet.Det är söndag, tre plusgrader och snöhögen bakom huset regnar bort. En perfekt dag för att skola om små tomatplantor – det enda jag sått själv under en vår fylld av oro och sorg. De är fem till antalet, men två ska jag ge bort i present!

Ytterligare två tomatplantor, en chili och två jätteverbena som jag fått av världens bästa Ethel får också ny jord. Några aklejor stoppas i en jordfylld äggkartong och får flytta in i lilla växthuset. Jag hoppas att de ska hinna ta sig för att få flytta ut i rabatten så småningom.

Siktet är mest inställt på direktsådd av blommor i år. Jag kommer ju få skörda här på gården ändå och det kommer fler säsonger för grönsaksland – men ett litet projekt i ett av gårdens hörn har jag tänkt jobba på med i sommar. Ska berätta, alldeles snart!

Kaffekopp och små chokladpraliner.

Men för nu är det dags för del två i min nya rutin och bloggprioritering; att hälsa på hos andra!

Kaffet och godsakerna är framdukade och jag är så nyfiken på vad mina favoriter skriver om nuförtiden. Det blir fint, det här.

 

Hur är vädret hos dig, odlar du något i år, vad tänker du om att hänga här inne med mig?

Berätta gärna – och tack för att du hängt med mig hit ♥´

4 kommentarer