17 dagar

Huset & gårdshörnan 26 maj 2021
26/5 2021

Hej kompis! För sjutton dagar sedan berättade jag för dig om mitt lilla sommarprojekt: gårdshörnan. Om hur jag såg fram emot att få visa samma vy om några veckor.

Sedan dess har jag röjt sly på gården, sågat mig i benet, fått blåsor i händerna, flätat staket, slitit ogräs och grävt land. Planterat, sått och vattnat i den obarmhärtiga värmeböljan som varit.

Och nu är det dags för en första riktig uppdatering från samma vy! Pirr!

Huset & gårdshörnan 12 juni 2021
12 juni 2021

Kolla. Kolla kolla kolla!

Alltså vad är livet utan processbilder? Skulle aldrig komma ihåg, se förändringen, utan dem. Tycker det är så himla roligt att kunna jämföra såhär. Vad det frodas! Kan nästan se hur det växer med blotta ögat. Nya knoppar dyker upp dagligen, blommor och blad vecklas ut. Det är så fint att se, och att veta att det bara är början.


Gräset blir långt runt staket och krukor på grund av fullkomlig mygginvasion. Kan inte vara ute och riva ens på dagen om det är vindstilla. Hoppas det lugnar sig snart, jag vill ut och röja, påta, fixa, titta!

Mellan gräsklippen sparas maskrosor åt insekterna, utöver mina planterade blommor. Men det är oroväckande tyst i trädgården. Är rädd att våren var för sträng mot dem. Håller tummarna för att de snart surrar runt bland bärplantor och äppelträd.

Hur är det hos dig?


Idag kom lite efterlängtat regn och svalare temperaturer. Syrenen har slagit ut, schersminen är på gång och det doftar helt underbart utanför dörren. Vill tappa på flaska!

Njuter så av tillvaron, här och nu.

Och samtidigt är jag så förväntansfull på vad jag ska får dela med er från den här platsen om några veckor till? PIRR!

Kommentera

Tre sätt att äta plätt

Men hallå! Lunchblogg! När hände det ens sist?

Inleder starkt med att förmodligen förlora hälften av er som läser för att jag tänkt prata om dagens mat: Plättar.

Väl medveten om att de flesta av er säkert säger pannkakor. Men vet du? Det struntar jag i nu, för jag har något mycket viktigare att uppnå med det här inlägget.

Smör & socker, sylt eller punschgrädde. Hur äter du dina plättar?

Men v a d kan väl vara viktigare än att bestämma vad det heter på rikt’!? Jo, att prata om tillbehören!

Precis som med tacos känns det som att det finns vissa standard-grejer de flesta ”godkänt” och liksom tycker om. Och sedan finns det massor med knasiga, nostalgiska, ärvda, påhittade och (eventuellt?) helgalna tillskott och kombinationer. De vill jag höra mer om!

Hos oss blir det en liten blandning. Jonathan är starkt traditionell med sylt (drottning) och vispgrädde. Jag har gärna tre olika kombinationer som jag äter med en plätt var; den nostalgiska i form av socker & smör, den vanliga med sylt (och eventuellt grädde/vaniljglass) och så livets grej jag upptäckt på senare dar; punschgrädde!

Varje gång jag hittar de där grön-guldiga pralinerna bland lösviktsgodiset får en näve följa med hem, enbart för att jag vid tillfälle ska kunna krossa i en eller två i min egen lilla gräddskål och blanda om (Jonathan tycker det är hädelse och vill inte ens se på). Underbart är det, precis lika bra passar det till diverse kakor.

Uppstickare är tillbehör som nutella, banan. Eller nyplockade bär, som hjortron och hallon, givetvis.
Men det blir inte lika ofta.

Så, nu har jag pratat nog om mina plättar och ska ut och njuta av dem i sommarvärmen. Hemäggen får dem att lysa gula som solen och idag känns så himla sommaridyllisk.

Kan du inte berätta vad du gärna har till dina plättar (jaja, pannkakor)?

Eller till din tacos, för den delen? Är så nyfiken, oavsett om det är något traditionellt eller helknas!

8 kommentarer

En skogsglänta tar form

Här i släkthuset finns ett rum vi kallar för mellanrummet. Tidigare har det varit både sov- och vardagsrum, men numera ligger det mitt mellan hall, kök och vardagsrum, har tre dörröppningar, ett fönster mot norr och fem hörn, fastän det nog skulle ses som fyrkantigt.

Som du kanske förstår utifrån den här beskrivningen är mellanrummet en liten utmaning. Och som du säkert vet vill jag ju att det som finns i vårt hem ska fylla ett syfte. Det gäller även det här rummet, som den senaste tiden mest haft rollen som en kombination av passage och förvaringsplats för högar av renoveringsmaterial och skänk-vidare-så-det-används-prylar.

Så en kväll i vintras fick tanke och tumstock göra gemensam sak och jag lyckades göra en ful liten skiss på något som skulle kunna göra rummet en plats att stanna till i. Att bli något mer än ett passage-förråd.

Det kändes ovant att tänka nytt; 99 % av allt vi har här hemma har ju tidigare tillhört någon annan. Men just här tänkte jag att platsbyggt skulle bli bäst. Något som ska få stå och stå och stå. Som skulle göra rummet rättvisa, mer funktionellt.

Vred och vände på både tanke och skiss, tills det kändes rätt. Självklart. Hittade så småningom en lokal snickare som tog sin an att förverkliga idén. Så där ↑ såg ett av rummets fem hörn ut för några dagar sedan, innan han kom hit för att montera den fysiska versionen av den där tanken jag haft.

Och så här ser det ut nu! ↑

Vi har inte satt tillbaka fönsterlisterna än och skivan ska vaxas ett varv till. Men se! Det sitter sju skjutdörrar och ett elementskydd längs med hela norrväggen!

Gott om plats för sällskapsspel och LP-skivor inuti, keramikalster, LP-spelare, växter och sånt där som är en fröjd för ögat ovanpå. Och så en sittplats där i fönstret, för att spana på ekorrar och på lärkträdskottar som lyser som ädelstenar i kvällssolen. Dit ska jag fixa en dyna eller fäll, vi får se.

Ser så himla mycket fram emot att göra det här rummet till en murrig liten skogsglänta. Ligga här inne och lyssna på musik, fågelsång eller regndroppar mot rutan, läsa en bok, spela spel med ett gäng vänner.

Än så länge har en enorm mjuk matta i jute fått flytta in (ett riktigt kap från marketplace, kommer värma fötterna gott i vinter) ihop med min keramikvas, en torkad skördemarknadsbukett, tavlan från lokala konstnären Wilma Dagmar och de här underbara svamparna i trä jag köpte på min vän Alicias insta-loppis.

Fortsättning följer från fler vinklar framöver, allt eftersom gläntan tar form!

Den får växa fram i sin egen takt. Precis som i naturen. ♥

2 kommentarer