Det måste vara någon slags bedrift, att lyckas överraska någon som levt 28 av livets 29 somrar i Västerbotten med att det är ljust klockan 23 i slutet av maj. Men det har verkligen smugit sig på i år. Det har varit så mulet så ofta de senaste veckorna att det liksom inte märkts att solen stannat uppe längre och längre.

Det är så fint och harmoniskt om kvällarna att jag liksom inte vill gå in. Att jag dessutom är en nattsuddare av rang – som just nu har möjlighet att verkligen se mina omgivningar under min hjärnas mest kreativa tid – gör det inte lättare att runda av. Skulle kunna plantera jordgubbsplantor ackompanjerad av fågelsång hela natten. Hittar möjligheter och framtidsförhoppningar precis överallt.

Känner ingen som helst stress. Bara glädje. Det är något så tillfredställande i att kratta, slita vildvuxet gräs, gå loss med sekatör, gräva i jord och räkna maskar. I att planera för blomsterfält, smultronplantor och grönsaksrader.

Det skiljer en dag mellan bilderna.

Jag fick faktiskt dubbelkolla själv. Men jo, en dag. Igår grävde jag ner växtportalen jag fyndade genom en efterlysning på facebook. Planterade klematis och vildvin på varsin sida. På kvällen försvann buskar till förmån för jordgubbsland och innan jag slet mig från gården slet jag gräs runt stenplattorna.

I helgen hoppas jag kunna gräva land också till vänster. Plantera socker- och luktärt, strössla ut en blomsteräng. Så betor och solros. Kanske röja sly att skapa staket av framöver. Fundera på rabattkant och sittplatser. (Bära sparken till uthuset!)

Som sagt; det finns ingen stress i det här projektet. Men det finns evigt ljus och otyglad, kvällskreativ hjärna. Och så himla mycket glädje i att ha den här lilla gårdshörnan som ett kravlöst projekt i år. Det känns så himla lagom.

Ser så mycket fram emot att få ta en bild av den här platsen igen om några veckor!

Har du något (litet) projekt på gång? Eller något annat som ger energi och glädje just nu?
Berätta gärna i en kommentar!