Alltså. Tiden bokstavligen smälter bort. För exakt två veckor sedan, 31 dagar innan beräknad födsel, förevigade jag min lillebror Nils, hans Frida och deras lilla skatt framför en vägg av turkos is. Nu slår björkarna ut, blåbärsriset knoppar och Bureälven svämmar över på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt.

Om en månad har vi, nästan hundra procent säkert, en ny liten medlem i familjen. Och jag är faster. Och hujedamig, vad jag har tänkt vara en sån som skämmer bort. Med roliga historier och kluriga leksaker, men också med mysiga barnvaktskvällar där föräldrarna får titta på sin favoritserie, gå ut och fika eller bara sluta ögonen en stund.

Och medan vi väntar på nyheter tänker jag göra det allra finaste av de varma aftnarna maj än så länge bjuder på. Men det, det är ett helt annat inlägg!