Den smyger sig på allt oftare, skaparlusten. Vet inte om det beror på att det är ljust alla mina vakna timmar (dvs. helg-vaken till 02.30, inte ”lägg dig kl 23 för att sova 8h innan jobbet”, så ni fattar vidden!) eller om det är för att luften liksom känns lite mer, för att den är fylld av syrén, liljekonvalj, nyklippt gräs och fågelsång. Kanske är det en kombination, kanske är det något helt annat, men det är så fantastiskt att sitta vid ett ljust öst-fönster när klockan passerat midnatt och bara känna hur hela kroppen vill ta tag i den där idén jag burit på, men inte haft ro nog i kroppen för att få ur mig.

Precis det gjorde jag i lördags natt. Tog tag. I den där poster-ramen. Och nu tänkte jag dela med mig lite av hur det gick till. Fast ni får inga steg-för-steg-bilder, för sånt ryms inte i min hjärna när jag väl sätter igång. Det blir steg-för-steg-meningar istället. Och det funkar nog lika bra det, ska ni se!

Du behöver: trälister, såg, magneter, snöre, häftpistol och superlim. Just de här listerna är 4mm tjocka och ungefär 1cm breda. En meter kostade sju ynka kronor på min lokala hobbyaffär (som hotas av nedläggning </3 glöm aldrig att stötta din lokala skapar-butik). Magneterna är 9mm och 10mm i diameter, också från min hobbyaffär (de svarta) och från clas ohlsson (de silvriga).

Såga ut fyra lister i rätt längd. Två blir baksida, två blir framsida, ett par uppe och ett par nere. Limma på magneterna mitt emot varandra, så att du sedan kan klämma fast ditt motiv mellan listerna.
Här testade jag först med de svarta magneterna på två lister (med superlim – inte jättelyckat), vilket tyvärr blev för svagt för att kunna hålla målningen uppe, trots tre stycken på varje list. De silvriga magneterna funkade däremot fint – de har en bärkraft på 0,9kg.

I slutändan blev det alltså två lister med tre svarta magneter, och två lister med två silvriga magneter. Listerna med tre magneter blev båda baksidor och de med två magneter hamnade fram.

På framsidan av de båda listerna stansade jag också in citatet ”they tried to bury us, they did not know we were seeds”. Just små detaljer är en sån grej jag verkligen uppskattar i mitt eget skapande. Sånt jag inte alltid ser här i vårt hem, utan måste gå nära för att lägga märke till. Som små skatter jag gömmer åt mig själv.

Allra sist häftade jag fast en bit av ett (fejk)läderband och hängde upp det hela på vår Västerbottensvägg. Intill landskapsdjur och landskapsfågel. Hembygdspoesi och motiv av LisaLove. Och så ett och annat av mina egna skapelser. Och de passar så bra där, solrosorna av fantastiska Elbe.

Tycker så mycket om den här känslan. Att det funkade. Att jag kunde. Det är så fint. Så idag skrev jag till Jonathan att ”efter jobbet måste du följa med ut i skogen, jag måste samla pinnar”. Och det är också så fint. Att det liksom inte ställs några frågor. Han svarar bara ”okej”. Med en smiley. Och så samlar vi pinnar.

Och nu ser jag fram emot att bygga vidare på idén. Större. Smycka på andra sätt. Intill ett fönster, med sommarnattsljuset, junidoften och västerbottens-tonerna som sällskap.