skapande & skatter / podd & paus

Fått & fyndat, Här bor vi, Innerst inne

Det är onsdag men skulle lika gärna kunna vara måndag, fredag, söndag. Nuförtiden är de samma. Det är den tredje onsdagen jag inte går till jobbet. Sjutton dagar sedan något brast i mig och precis en vecka sedan en läkare sa åt mig; thea, du är utmattad. Undrar hur något kan vara både en lättnad & bekräftelse samtidigt som det är en sorg & ett slag i ansiktet.

Försöker acceptera att jag hamnat här. Försöker förstå hur. Allt känns ju så bra. Är så bra. Och ändå inte. Eller kanske bara inte var det, förr, och istället för att släppa ut stängde jag in. Blev sjuk. Ofta. Oftare. Stressad av att vara sjuk. Sjuk av stressen. Tills det bara brast. Jag vet inte. Ingen vet. Försöker acceptera att vi kanske aldrig kommer få veta hur. Bara få hantera det som blev.

Lägga grunden till något nytt. Något långsiktigt och snällt och hållbart.

Vi pratar om skidåkning. Om hur mina kortvikariat på tidigare arbeten var en sträcka med träd och krön. Om hur jag bara behövde orka fram till dem, orka perioden ut, sedan vila mellan anställningarna. Om hur min anställning idag, så mycket lugnare och tryggare, istället är en raksträcka omgiven av vita vidder. Inget att ”orka fram till”. Bara staka på. Jag har aldrig lärt mig hushålla med energin på det sättet. Kört intervaller hela livet. Nu är det maraton.

Det är inte ett svar och det är inte en lösning. Framför allt är det inte en tröst, för jag älskar mitt arbete och jag älskar tillsammansskapet. Men kanske är det en tråd att börja dra i. Vi får se.

Till dess tränar jag på att säga nej. På att känna in. Bara vara. Och vilar i skapandet. Det kravlösa och enkla, där huvudet får vila och händerna får forma. Knåda lera eller trä krans av björkrot och hemägg. Lyssna på den nya lokala podden Skapat. Träna på att hålla tankarna i styr, inte agera på varje idé utan låta glädjen av andras driv vara nog.

Så, som så många andra just nu spenderar jag dagarna i någon slags karantän, även om min anledning är en annan än ett vedervärdigt virus. Och fastän jag tycker det är minst sagt okej att få klaga, sucka och deppa när du mår som jag mår vill jag ändå avsluta inlägget med något glatt; kärleken till vårt hem. Ja det blir ett lite spretigt inlägg men det är så jag känner mig just nu. Och fastän (eller just för att) det finns mycket kvar att göra här är jag glad att få återhämta mig i den trygga miljö vi skapat av arvegods, egna alster och second hand-fynd.

Det senaste är nattduksbordet att ställa på Jonathans sida i sovrummet. Jag vet att ni var nyfikna på fler. Så..

..klicka på bilderna för se några favoritfynd

Tröjan med den fina urringningen och den långa kjolen i linne. (Fler bilder här & här). Den rosa taklampan i glas som är extra fin i vårsolen med sin likhet med tulpaner. Tycker så mycket om den och blev så glad när jag hittade en likadan i vitt att hänga i rummet intill. Vet nämligen varken namn, årtal eller tillverkare.

Allt i första bilden är second hand-fynd, förutom sängkläder & rullgardin. Pallen har min pappas morfar gjort! Riktiga skatter allihopa. På den andra bilden är allt köpt/fått i andra hand – även Jonathans tv-spel. Snickarbänken som vi numera använder som tv-bänk är ett av våra bästa fynd någonsin. Vi behövde nämligen inte betala en krona utan räddade den från att köras till tippen.

Stövlarna hittade jag precis i tid för kantarell- och hjortronplock efter att mina trotjänare sedan 15 år just spruckit i hela sulan. Älskar när det jag behöver bara finns där, i rätt storlek och allt.

I köket har vi ett gammalt postskåp till kaffekopparna. Förmodligen mitt dyraste second hand-köp, men så hittade jag det också på en antikaffär. Tycker så mycket om det och ser fram emot att ge det en lite värdigare omgivning <3 Bord, soffa, sockerlåda, lampa & piedestal är också andrahandsfynd. Mattorna har min gammelmormor gjort & pallen är ännu en släktklenod.

I vardagsrummet har vi ett litet ekbord på hjul framför soffan. Tror det kostade 50 kronor. Sedan har vi ljusstaken, pallen, filten, det grå kuddfodralet. Ja, egentligen det mesta förutom just soffmöbler och förbrukningsprodukter som ljus och tändstickor.

Och i sovrummet hänger tiffanylampan. Ytterligare ett lampfynd jag är så nöjd med, just för att jag var så specifik i mitt önskemål och så fanns den plötsligt bara där i ett magasin i Ö-vik. 200 kronor gav vi för den.

 

Ta hand om er nu & fynda väl,
så möts vi igen när orken tillåter <3

 

 

En kommentar

Sånt jag sått & sånt jag vill

Innerst inne

Hej på er. Hur mår ni?

Här är livet lite smått på…paus? Dimmigt. Darrigt. Jag vet inte så mycket än, väntar på bestämda dagar, tider och besök. Gör det jag orkar och vill. Inte allt jag vill, men sånt jag vill. Sånt som skingrar tankar och håller pulsen nere.

Tänker på hur lätt det är att hålla skenet uppe. På hur jag verkar i miljöer, som den här, där ingen vet om ifall något helt plötsligt tar fyra gånger så lång tid som normalt. Ifall jag helt plötsligt måste dubbelkolla stavningen på var och vartannat ord. Och hur lätt det då också är att hålla skenet uppe för sig själv.
Idag ville jag sitta still. Lyssna på ljudbok. Göra något mjukt med händerna. Så jag la kuvertet med fröer jag fått på bordet, ihop med krukor jag ärvt och gjort och fyndat.
Räknade de olika frösorterna. Sedan krukorna. Sedan fröerna igen. Det blev fel två gånger ändå, så jag fick leta rätt på fler krukor. Pausa en stund mitt i letandet, för att jag började känna pulsen i låren och sedan inte kände låren alls. Det är en sån märklig tillvaro, plötsligt. Att vara i men inte veta något om. Men så tillslut, tre timmar in i Harry Potter och Fenixordern, hade alla sorter i alla fall fått en liten kruka var att gro i.
Jag vågade inte plantera den runda frökapseln jag fått med mig hem från en resa för många år sedan. Den är för fin för att inte bli något alls och lite för läskig att plantera utan att veta vad den alls kan bli. Sådde två sorters vallmo, men bestämde mig för att just de frön som gömmer där i knoppen vill jag direktså senare i sommar.
För några veckor sedan hade jag en tanke om en liten skylt i varje kruka. Idag fick det räcka med en fusklapp. I den där lilla ÅSA-krukan hoppas jag att det dyker upp ett par busktomater av sorten ”black cherry” om någon vecka.
I loppisfyndade apoteksburkar (stig lindberg för gustavsberg) hamnade rosenböna, brytböna, mirabilis jalapa, rabarber och indiankrasse. I vita uppsala ekeby-krukor från farmor hamnade körsbärstomaten vilma, törnrosas kjortel, solros och malabarspenat. Och vallmo, som sagt.
Och i krukan jag gjort själv satte jag en stickling av min dittills enda palett, av sorten marooned. Nu håller jag tummarna för att jag snart har två. Kanske lagom till direktsådd av betor och morötter?

 

Men åter till frågan i början, hur mår ni?
Och bonusfråga; har ni tänkt odla något i år?

En kommentar

Vid din sida

Innerst inne

Maj har inte varit snäll. Vacker, absolut. Stillsam, jovisst. Men inte snäll. Kan inte sätta fingret på vad det beror på, knappt ens beskriva hur det känns. Det bara är.

Men hur tungt och tomt och ihåligt och ogreppbart olidligt det ibland kan kännas i bröstkorgen, så vet jag att det går över. Det löser sig och blir bättre och måste få vara inte helt hundra ibland. Och inget magknip i världen rår på den trygga plats som är hans armar. I sex år nu har de varit min hamn av tröst, kärlek och lugn. Och efter sex år tillsammans ger du mig fortfarande den bra sortens hjärtklappning.

Men fastän maj varit taskig mot kroppen har den varit desto snällare mot minnesbalken. Har både fått uppleva helt nya koordinater av mitt västerbotten ihop med ambassadörs-gänget, pratat ikapp med en hemkommen bästis, börjat på en ny keramikkurs och premiärfikat på det åter-öppnade stammisfiket med nya ägare. Vardagen är alltså fortfarande fyllt av allt det där jag håller kärt. Och det är en sån glädje i att tänka på hur fint vi har ordnat vårt liv här sedan min barndomsadress blev vår.

Jag tror att juni har alla förutsättningar för att bli en snällare månad. Och jag vet att jag klarar allt, speciellt med honom vid min sida.

En kommentar