Lugnet efter stormen

Dagarna springer förbi i vanlig ordning. En tredjedel av favoritmånaden har passerat, mestadels försvunnit i blåst och regn och äppelträden har börjat få frukt. Luften är sådär mjuk som bara höstluft kan vara. Fylld av dofter. Hallonbuskarna är konstant överfulla, precis som mitt huvud, och jag hinner plocka nästan två liter under den halvtimme jag får innan regnet börjar ösa ner. Ljudet av smattret mot rutan väcker långsamt sinnet till liv, ger mig ork att boka in både tandläkarbesök för den onda visdomstanden, kontrollera att samtlig kurslitteratur är tillgänglig på biblioteket inne i stan och skriva några bortglömda rubriker till bilagan jag producerat sedan början på förra veckan.

Jag har sagt det förut, men det här allt eller inget-livet jag lever är så himla märkligt. Av någon anledning lyckas alltid alla förfrågningar, måsten och inhopp dyka upp i en enda stor klunga. Sedan tar det liksom flera dagar att anpassa mig till det plötsliga lugn som uppstår när alla uppdrag är avklarade, och jag går vilset omkring hemma i huset och undrar var jag ska börja. Vad jag längtar efter mest. Om det är det prestationslösa skapandet och kreativiteten i mitt arbetsrum, om det är en bra bok att försvinna in i eller om det är att få ordning på rutinerna, som troligtvis snart ställs på ända igen. Oftast hamnar jag ute på gården, går över en vildvuxen gräsmatta dekorerad med ögontröst och gulnande björklöv. Plockar snabbt en näve av de blåbär som inte redan tagits omhand. De ryms perfekt i den lilla keramikkopp jag gjort.

Längtar efter trattkantarellerna, gör soppa av de vi hittade i fjol. Känner skräckblandad förtjusning över höstens första inlämningsuppgift och ser framemot en vecka av- och frånkoppling på Kroatiens kust. Livet är fint, om än det också känns lite upp och ner ibland.

Hur mår ni i höstrusket?

You may also like

2 kommentarer

  1. Allltsåååå diinaaa ooooooord!!!! ”Oftast hamnar jag ute på gården, går över en vildvuxen gräsmatta dekorerad med ögontröst och gulnande björklöv.” – hur fint är inte det?? Försvinner in i ditt språk alltså, det är nån slags igenkänning i varje ord och samtidigt en lockande överraskning i det kommande. Du skriver så sjukt fint!!!

    Lever också i det där antingen-eller-systemet, och nästan alltid i allt-stadiet. Har så svårt att förvalta ledig tid och måste direkt fylla den med nya projekt. Så även i höst, fast jag verkligen försöker lära mig slappna av och ta det lugnt ibland, särskilt när det mörknar. Men det är ju så kul när det går hals över huvud fort!! Hoppas du hinner uppleva september, att den inte regnar bort mer för dig. Intensiva veckodagar och långa lediga stunder för svamp- och bärplockning önskar jag dig.

    1. ALLTSÅ, tack!!! Blev helt rörd, så fina ord Alicia. Verkligen, tack <3<3

      Och fint att höra att jag inte är ensam om det här, även om det är ett rätt jobbigt sätt att leva på (tycker jag i alla fall). Jag hoppas att du lyckas knäcka koden och kan dela med dig av kunskapen om hur en förvaltar ledigheten utan allt-eller-inget-principen inom kort. Till dess får vi båda göra det bästa och se till att andas ordentligt när tillfälle ges <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *