Första mars. Ett kapitel tar slut och ett nytt sin början. Februari har varit så himla fin, fylld med både solkatter, myskatter, loppisskatter och kompistjatter. Och så igår, plötsligt, tog det slut. Jag lyckas alltid glömma bort att månaden inte räcker lika länge som de andra.

Det har inneburit att den här veckan blev lite extra tidsknaper, för igår tog också min projektanställning på gold of lapland slut. Deras magasin, som jag arbetat med att utforma sedan november, är färdigt att tryckas. Om några månader håller jag det i handen och jag har ingen aning om var jag kommer befinna mig då. Vilken ny titel eller arbetsuppgift jag kommer ha skaffat mig. Det är lite spännande att fundera på. Att liksom inte ha en aning. Och för en gång skull är det skönt att inte känna någon gnagande oro i magen. För det löser sig.

Och om Bowie var här nu skulle han hålla med – och tycka att jag kunde klia honom på magen så länge. Som ni ser på bilden var han inte speciellt nöjd över att kattvakten ägnade mer uppmärksamhet åt de orangea hårddiskarna än honom.

Så, nu återgår jag till mina listor. Lapptäcken och tavelvägg och keramik. Ser nu hur fint det börjar bli i vardagsrummet? Så där på gränsen färdigt att det liksom börjar gå att visa upp stora delar, fastän det fortfarande saknas några motiv. Det är så skönt att komma hem och känna sig som hemma. Om ni fattar hur jag menar? Tips: håll utkik på instagram för lite fler glimtar framöver.

Och hörni, vi ses snart! Lovar! Berätta gärna vad ni tror/vet att ert mars kommer innehålla så länge, det är så fint att läsa. För mig blir det en hel del resande, lite reunion med gamla klasskamrater och ett och annat spännande frilansuppdrag. Och husfix. Alltid husfix. Himlarns vad fint, va.