Det är lite drygt ett år sedan jag hittade en fristad i en keramikverkstad i Yttervik. Jag skrev lite om det då, om hur lugnet i den prestigelösa kreativiteten sakta men säkert fick den där stressrelaterade klumpen i magen att lösas upp. I maj samma år fick jag slutligen visa er mina finaste alster, och nu är det dags igen.

Jag har precis fått hämta hem resultatet från vårens fortsättningskurs. Faktum är att jag hunnit med totalt fyra kursomgångar med olika kamrater. Jag vet inte om jag blivit speciellt mycket bättre, men det har ju heller aldrig riktigt varit målet. Målet har varit att få MÅ bättre – och såhär ett år senare är skillnaden helt enorm. Jag minns så mycket mer detaljer från dagen nu. Vaknar nästan aldrig om nätterna och i sådana fall högst en gång. Det är länge sedan det där trycket över bröstkorgen kom och paralyserade mig, hämmade andetagen.

Det är så fint att fylla hemmet med de här framstegen, och jag längtar redan till nästa kursstart. Till dess har jag gott om tid på mig placera rätt sak på rätt plats. Jag tänker att jag ska fortsätta med att göra speglar i olika storlekar. Kanske sätta dem ihop i tiotal på en liten vägg? Tror det skulle vara fint!

Inför den här kursen förbjöd jag mig själv att göra växtrelaterade saker. Framför allt sticklingsvaser som jag redan massproducerat som om världsekonomin hängde på det. Uppenbarligen kan jag inte låta bli, men å andra sidan är det väldigt fint med saker som kommer till användning. Djur + sticklingar är dessutom en oslagbar kombo.

Bröst-krukorna har också en given plats på min ”att göra”-lista i höst. Tycker de blev så himla, himla fina. Speciellt i kontrast till blå väggar och lila växter. Kanske gör jag en som rymmer pump-tvålen, tandborstarna och som ljuslykta också, vi får se!

Små, små moln har jag gett mig på också. Kanske gör jag smycken och ger bort ett par. Eller en mobil? Kanske en brosch? De matchar lite med en vas från tidigare kurs, fint att färgerna går igen. Ansiktskrukan har jag tyvärr inte gjort själv, men en dag kanske jag lyckas med något liknande. När det kommer till saker jag skapar själv gillar jag dock det lite skeva. Tycker det är så charmigt med det opropertioneliga, lite buckliga och just det försökte jag verkligen anamma den här kursen. Knäppt och fulfint hellre än helt slätt och ”perfekt”.

Det kanske är därför jag är lite extra förtjust i den här lilla räv-taxen. Med sina små, knöliga ben, långa kropp och plats för en minikaktus i huvudet. Eftersom jag vid det här laget insett att jag nog inte kan gå en kurs utan att skapa saker att, på ett eller annat sätt, stoppa växter i kommer det troligtvis bli fler av djurkrukorna i höst också. Men jag hoppas även lyckas med ett par bruksföremål, som ett durkslag, en perfekt tratt för droppkaffe och ett par underlägg till kastrullerna. Kanske vågar jag ge mig på någon fin lampfot eller skärm.

Ja, vi får se helt enkelt. Hittills har jag aldrig lyckats följa någon plan eller idé-lista. Saker bara blir. Allt jag vet är att varenda sekund vid drejskiva och bord, bland lera, former, verktyg, engobe och glasyr, är den bästa form av återhämtning jag någonsin kunnat hitta.

 

Har ni någon favorit? Och vill ni att jag visar några fler alster längre fram?