Sits med snits

Alltså. Maj?! När hände det? April verkligen flög förbi, innehållande så mycket fint. Påskhelg i Missenträsk, utställning inne i stan, födelsedagsfika, gravidfotografering och inte minst – nytt jobb.

Snön har så sakteliga tinat bort och skinnjackan åker på ibland, även om nätterna fortfarande domineras av minusgrader. Små vita högar ligger här och var och en del av gården är fortfarande täckt, men det är ljust till efter 21, krokusarna har kämpat sig upp utanför köksfönstret och nu, nu börjar säsongen av utomhusprojekt på riktigt. Längtar så efter utrymme att måla om, såga till. Växtbytarkvällar och skaparstunder med lokala gäris-grupper uppe på altanen. Jag är visserligen inte mycket för det här med vår, och inte riktigt värme heller. Men tusan, ljuset. Vilken energi jag får. På lunchpromenaden idag kände jag att en häftpistol vore bra att införskaffa, för ikväll, då skulle jag minsann klä om bänken i hallen.

Den har alltid funnits här i huset, den där ljust lindblomsgröna pinnsoffan från Edsbyverken. Ett arvegods som en gång i tiden tillhörde (gammel)farmor Eva och hennes Fred. Då stod den under köksfönstret. När mamma och pappa sedan byggde ut huset hamnade den i hallen och där har den stått hela mitt liv.

Idag fick den luftas lite. Torkas av ordentligt med gódoftande västerbottenssåpa och sedan påbörjades arbetet med att ta bort tyg och häftklamrar. Var lite för ivrig och dokumenterade inte det översta grå-beige-mönstrade tyglagret (drog bort det häromdagen för att komma igång och sluta skjuta upp) och under fanns det här blå-orangea. Charmigt ändå, tycker jag. Ska tvätta upp och se om det går göra något annat av det.

Några minuter senare såg det ut såhär. Oklart om det gömde sig ytterligare ett lager under den här plastiga, brun sitsen men den fick vara kvar. Tänkte att det skulle vara en bra bas ifall det nya tyget skulle vara lite genomskinligt.

Och ytterligare några minuter senare vad jag klar! Efter att ha lusletat på alla second hand-butiker utan att hitta en bra bit i rätt storlek fann jag den här lilla stuven av gardintyg på vår lokala tygbutik och blev så glad av både färgerna och mönstret (påminner det inte lite, lite om den gyllene kvicken?!). Är verkligen svag för det senapsgula, speciellt till ljust grålila. Så fint.

Och nu står den åter på sin plats precis vid ytterdörren. Intill busktomater, chili och basilika i loppiskrukor. Det allra finaste i en hall som i övrigt är ett enda hovendroven. Hur många vuxenpoäng är det att längta efter grovsoporna? Jättemånga!

Och hörni, jag hoppas ni orkar hänga kvar här, för jag har så mycket på gång. På riktigt nu. Vill berätta allt för er. Vi ses, alldeles, alldeles snart <3

You may also like

6 kommentarer

  1. Kvicken!!! Så fint jobbat med omklädningen och vad mycket historia det gömmer sig mellan alla lagren. Jag skulle nog aldrig kunna sluta kika om jag väl börjat. Tycker också dina krukor är m a g i s k a och hoppas att du har en fet, solig och kreativ helg i utomhuset! Kram!

    1. Jaaaa!!
      Ja det var roligt! Hade tänkt ta bort det bruna också men någon innan mig hade gått lös med häftpistolen så jag gav upp hehe! Blev bra bas istället 🙂
      Tack snälla, är så nöjd med dem! Tror dock att de kan tänkas vara lite väl små nu, så eventuellt måste jag loppisfynda några större *åh nej*

      Har haft så fina dagar ute på gården, i lite lite för varmt väder. MEN, förhoppningsvis innebär det att vi får fler än tre blåklintar hos oss i år, hehe!

    1. Men YEY, var rädd att ingen annan skulle se det! Skönt att veta att det finns fler HP-nördar här inne hos mig <3

  2. åh, vilket fint tyg den blev inklädd i! jag har looovat mig själv att en vacker dag ha en kökssoffa i pinn-modell vid köksbordet. så himla fint!

    1. Visst?! Lite ledsen att jag inte vet vad det heter då det var en stuvbit, men fint att jag fick lite över. Ska nog sy mig en kudde någon kväll tror jag 🙂 Fint löfte tycker jag, hoppas du hittar en <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *