Min sommar

Juni är snart förbi och jag har liksom ändå inte förstått att det faktiskt är  s o m m a r  nu. Kanske för att det inte är en så himla stor grej eftersom jag ändå föredrar hösten och vintern, kanske för att det både är så himla mycket och lite på gång i livet nu, samtidigt, att det här med att hålla reda på vad det är för dag/månad/tidsålder helt enkelt inte har någon hög prioritet, alls.

Oavsett orsak så går vi nu åter mot mörkret. Sommarfolket skriker förmodligen av fasa medan jag dagdrömmer om kantarellskogen och norrskenet. Men nu är nu, och med inspiration av Alicia har jag knåpat ihop en liten lista för vad jag gärna vill att nu (och de kommande veckorna) ska få innehålla. I slutet av juli börjar dessutom mitt livs första betalda semester. Något jag inte alls räknat med, eftersom jag bara haft min nya tjänst sedan april. Fint känns det i alla fall, och sexton dagar har jag tagit ut. Resten sparar jag till ett par äventyr i höst.

Vad jag har för planer under mina favoritårstider får bli ett annat inlägg, för nu tycker jag vi tar och kikar vi på vad jag hoppas få fylla några av sommarens resterande dagar (och nätter) med;

  • Midnatts-picknick på sillhällorna
  • Fylla frysen med blåbär, hallon & hjortron
  • Fika länge, länge på Skråmträsk kvarn
  • Sova över intill fyren på Holmön
  • Besöka en hantverksmarknad
  • Rensa ut ur alla skåp & garderober här hemma
  • Värdera huset & spara det sista till handpenningen(!)
  • Läsa tre nya böcker…
  • … och åtminstone en av Harry Potter-böckerna
  • Göra något fint fynd på en gårdsloppis

  • Krama om mina bästa 08:or…
  • … Malin som bor i Västerås <3
  • … och Veronica som sedan examen för tre(!) år sedan gör gatorna osäkra i Berlin <3
  • Gå på hantverkskurs
  • Åka på roadtrip till inlandet
  • Bada i en perfekt reflektion av himlen
  • Njuta av konserten av First Aid Kit…
  • … och Trästockfestivalen-akterna Tove Styrke, Sara Klang, Prospekt Mira på Nordanå!
  • Skörda mina små djungelgurkor, tomater & chilis
  • Dricka litervis med islatte och skratta åt/skrika på/sörja över livet med Mio
  • Gosa med mitt brorsbarn (& resten av min familj)

  • Njuta av långa sovmornar tätt intill honom
  • Åka ner till svärföräldrarnas stuga i Ångermanland, skörda kantarellerna som växer intill stubben vid stranden & äta till kvällsmat
  • Spela sällskapsspel med Albin och Erna, vinna åtminstone en gång
  • Dricka kaffe med havsutsikt hos farmor & farfar
  • Vandra längs med lingonkantade stigar i sällskap av en visslande mormor

Vad vill du göra i sommar?

10 kommentarer

Allt har sin tid

Huslivet alltså. Finns alltid något att göra. Ibland känns det fortfarande som vi håller på att flytta in, ibland blir det så överväldigande att vi bott här i ungefär 20 månader och ”inte kommit längre”. Att vi har otaliga projekt för ”senare” (tiden efter husköp > renovering > tapetsering) i var och vartannat hörn. Att vi i vissa rum fortfarande saknar taklampor i väntan på det rätta loppisfyndet.

Påminner mig själv om att allt har sin tid. Att lite damm på handfaten och fläckiga speglar inte gör något. Att det är viktigare att umgås, att ha roligt, än det är att dammsuga och ha ett skinande rent kylskåp. Och jag vet ju att det alltid är värt det, att vänta på det där loppisfyndet. Att glädjen i att återbruka och verkligen tycka om överväger väntan. Då står jag ut med vilka lösningar som helst.

Och när vi väl gör saker, då gör vi dem tillsammans. Och gör vi inte samma saker, så gör vi i alla fall sakerna samtidigt. Som den där dagen när Jonathan putsade fönster och jag sorterade alla fakturor, kontrakt, försäkringspapper och bilreperations-rapporter från våra fem år ihop.

Tycker så mycket om att hitta det konstnärliga i det vardagliga. Som såpvatten mot blommande syrén. Så lätt att förbise ett sånt vackert litet ögonblick.

Jag har skurat altanen till dess att jag blött från knogarna. Men fint blev det. Och gott luktade det. Men till vår stora balkong blir det faktiskt högtryckstvätten. Djungelgurkan på bild fick förresten flytta in igen, för kylan smög sig på och jag nojade som en tokig.

Och såhär har den vuxit sedan dess. Jonathan är övertygad att den kommer ta över hela vardagsrummet och jag hoppas att han har rätt. Är den inte fin i sin lappade arvegodskruka jag fått av farmor? Tycker det är så vackert med saker som varit någon så kär att de tagit sig tid att laga istället för att slänga och köpa nytt. Så mycket omsorg i varenda liten spricka. <3

Och alltså, det här med att vi ”inte kommit längre” kan ha något att göra med mina ständiga omflyttningar. Är det inte krukväxter som måste få de ultimata förutsättningarna i kombination med var de är vackrast mest estetiskt så är det min ständiga noja över var saker ska hänga på väggarna. Är livrädd för att borra nytt (eller nej, rädd för att ångra mig och ha sabbat väggen i onödan) och flyttar därför runt varenda tavla, spegel och väggkruka mellan redan befintliga hål. Det här gamla fotografiet på vårt hem känns dock så himla givet att ha i sovrummet (ihop med blommor från gården, luktar så gott där inne!).

Spegeln som hängde där tidigare har istället fått flytta upp. Till ett av våra ”senare”, men som inte är ett hörn utan ett helt rum. Väggarna ska smyckas. Dörren ska bytas. De sista taklisterna sättas upp. Sånt där som får rummet att kännas klart, som gör de finaste av mina second hand-fynd rättvisa.

Men det har sin tid, också.

Kommentera

Storfallet

Hörni! Jag tänkte att vi skulle kika på ett spontant litet äventyr som jag och Jonathan gav oss ut på för någon helg sedan. Vi styrde bilen några mil åt nordväst, irrade bort oss ett tag på grund av en dålig vägbeskrivning OCH fel namn på vårt tänka utflyktsmål (just därför äventyrar jag allra helst helt utan en bestämd destination), men det gjorde inte så himla mycket eftersom jag 1. älskar att åka bil med honom och 2. har så mycket fint utanför fönstret. Ett par nyfikna kor som strosar omkring intill en magnifik utsikt över milsvid barrskog och Storkågeträsket, till exempel.

Tillslut ignorerade vi vår gps och följde bara älven. Saktade in på ställen där skogen glesnade, spanade genom grenverken. Och tillslut kunde vi skymta något vitt och vilt. Storfallet. Blir alldeles pirrig av sådana här vattenmassor. Så mäktiga, kraftfulla, vackra. Älskar ljudet, älskar hur det känns när ansiktet möter vattendimman.

Och då var det hög tid att packa upp bullar och saft, tyckte vi.

Det var en så himla fin dag. Varm utan att vara outhärdlig. Jonathan åt en, två, tre bullar och jag klättrade omkring på stenar och fick en och annan skymt av regnbågar som skapades i kombinationen av den vattenfyllda luften och strålarna när solen bröt igenom det tunna molntäcket.

Sedan körde vi hemåt igen, genom ett landskap som fullkomligt exploderat i grönt. Sommaren kom så fort i år och det är jag tacksam för. Den skaver så mycket i mig, den där mellanperioden när det varken finns snö eller blomsterängar, bara grushögar, nakna träd och fjolårsris.

Björkar är bäst med blad, så är det bara. Och helger är bäst när de fylls med små äventyr som dessa. Sover så gott om natten sedan. Hoppas och tror att året har fler fina stunder som dessa att bjuda på <3

2 kommentarer