Ett besök och en (sommar)guide till ett äventyr i det som är mitt hemma

Alicia & Bureälven, Strömsholm – Bureå

Juli. Den sista. Ganska precis mitt i månaden gick jag på semester, men både veckorna innan och efter det är som ett enda virrvarr av färger och händelser. Förväntan och längtan. Så mycket fint har hänt.

Jag tänker sammanfatta julis höjdpunkter i ett eget inlägg, men i just det här ligger fokus på berättelsen om när jag äntligen fick välkomna Alicia till Västerbotten och Bureå.  Det blir både en skildring av det finaste av besök och en sommar-guide till allt det som hör mitt hemma till.

Alicia & Åbacka Paviljong, Strömsholm – Bureå

Vi har följt varandras bloggar i åratal, Alicia och jag. Sågs för första gången tvärt i januari, på ett café i huvudstaden där hon bor. Och så, en måndagsmorgon i supervarma vecka 30 mötte jag upp buss 12: avgångsort Umeå: ankomst Bureå Torg. Klockan var inte ens nio på morgonen när vårt äventyr tog sin början på var sin cykel.

Första anhalt: Åbacka paviljong. Precis som Alicia färdades den till Bureå från Stockholm, dock med båt, och året var 1897. Det är en av mina absoluta favoritplatser här på hemorten, dit jag återkommer gång på gång. Här kan du se den i vinterskrud.

Ko & kalv, Strömsholm – Bureå

Alicia, Strömsholm – Bureå

Allt är relativt, men jag skulle säga att Bureå är ett ganska litet samhälle med cirka 2500 bofasta. Samtidigt sträcker det sig över rätt så stora ytor. Här, på Strömsholm väster om E4, cyklade vi omkring och mötte så många av mina instagrammotiv. Tittade på paviljongen, bureälven, tjurar, kor och kalvar. På åttkantiga lador, inuti höstallet och diken översållade av blomster. Kände vinden fläkta i ansiktet, rufsa om oss i håret.

Alicia & kon, Strömsholm – Bureå | Höstallet, Strömsholm – Bureå

Jag hade så mycket jag ville visa, utan att trötta ut. Så, efter Strömsholm och Åbacka cyklade vi hem till oss för att äta lunch uppe på altanen. Bjöd på en personlig favoriträtt innan vi åter satte oss på cyklarna. Nu bar det av österut, mot havet och Danielsten. Från Strömsholm och hit är det nästan fem kilometer, från oss bara tre (omvandlat i tid; cirka tio minuter på cykelsadeln).

Och åh! Svalkan. Så chockerande skönt, utan att för den skull vara för kallt. Vi hade gärna stannat i vattnet hela kvällen, även jag som vanligtvis är något av en badkruka. Men äventyret fortsatte via kyrkan, skolan, hembygdsparken och en glass i den lilla Linnéparken intill älven.

Bjuröklubb fyr, Bjuröklubb | Alicia & spökträdet, Bjuröklubb

Trots noggrann planering från list-skrivaren nummer ett (jag) höll vi helt på att missa möjligheten att köpa middag på caféet i Bjuröklubb, som stängde en timme tidigare än jag noterat. Med en powerwalk utan dess like kom vi – anfådda och svettiga – fram precis när de packade ihop.

Vi åt därför en minnesvärd ”måltid” bestående av varsin chokladboll och dammsugare (vilket ju inte var den värsta middagen, ärligt talat) omgivna av det magiska ljuset och de vidunderliga vyerna som är självklara synonymer med den här platsen – oavsett årstid.

Alicia & renen, Bjuröklubb

Allt eftersom solen sjönk ner mot det vidsträckta havet och målade himlen i mjuka toner av orange, blått och rosa, började vi vandra tillbaka mot parkeringen. Där mötte vi en vän som, en aning skeptiskt men till synes helt orädd, glatt poserade för två sockerstinna äventyrare. Den travade sedan vidare mot nya vidder medan vi vek av in i skogen och gick stigen förbi alla fornlämningar ända fram till bilen.

Alicia & tjärnen, Bjuröklubb

Vi körde bara några hundra meter innan vi var tvungna att stanna och föreviga en tjärn. Hade vi haft all tid i världen hade jag gärna visat Alicia runt i flera timmar till, för Bjuröklubb är platsen där vyerna aldrig tar slut. Här finns stigar i skogar som luktar solvarma barr, klippor där vågorna slår, mjuka sandstränder, trolska myrar och träsk och ett intressant utbud arter för en mer eller mindre ambitiös fågelskådare. “Det är så underligt att gå i en skog som aldrig ser ut att ta slut och samtidigt höra havet”, sa Alicia. Det hade jag aldrig tänkt på, men jo, kontrasten med höga tallar och tonerna från fiskmåsen är kanske inte helt vanlig ändå.

Alicia i solnedgången, Sillhällorna – Bjuröklubb

Sedan vek vi av vägen, låste bilen, klev in på ännu en stig. Plockade hjortron där intill och klev sedan ut på min finaste bjurö-plats; sillhällorna. Släta, randiga, vågformade klipphällor som sluttar rakt ut i Bottenviken. En plats lika vacker i midnattsljus som i höstdimma – eller för den skull en solnedgång i juli. Här satt vi och pratade om pennuddar i huden, om norrskenet, om skapande och om den kärlek vi båda delar till lugna, mjuka platser som den här.

Älgar på kalhygge, Bjuröklubb

Med en timme till midnatt vände vi åter till bilen för att åka hem och bädda ner oss i våra sängar. Men först: safari! “Håll utkik efter älgar på kalhyggena nu”, sa jag och la i treans växel. “Där står två”, svarade Alicia.

Ladan, dimman & rallarrosorna, Burvik

Medan dimman smög fram över lägdor, hagar och vattendrag bjöd vår slingriga hemfärd också på ett möte med ytterligare en ren, en räv och en trio enorma (och för oss oidentifierbara) fåglar.

Häst & älgört, Bureå

Kvällens sista stopp (på både äventyr och djursafari) blev intill en hage vid foten av Bureberget. Där hälsade vi på en kompis som sken likt en patronus i julikvällens sista ljus. Därefter; kvällsmat och bums i säng.

Ethel & Alicia, Skellefteå museum – Skellefteå

Så blev det tisdag och ett nytt äventyr tog sin början på Skellefteå Museum och utställningen TRÄ. Där fick vi sällskap av Ethel (som dessutom kunde agera privat guide eftersom hon arbetar där). Jag hade sparat mitt premiärbesök till dess att Alicia hälsade på och var SÅ imponerad av både det estetiska och av innehållet.

Laserskuret trä, Skellefteå museum – Skellefteå

De här blev snabbt en personlig favorit; träbitar som skurits så fint med laser att de blivit böjbara(!). Så fascinerande, påhittigt och vackert.

Utst. TRÄ, Skellefteå museum – Skellefteå | Utst. Paritet (Maja Gunn),

Vi betraktade träsniderier, robotbävrar, enorma sågar och olika trätyper och kreationer en stund innan vi gick vidare till avdelningen MAN (Museum Anna Norlander) och den pågående utställningen Paritet där “Maja Gunn kombinerat traditionellt kodade kvinnoplagg och mansplagg i fram- respektive bakstycken(…)Genomgående i Maja Gunns arbete är ett undersökande av kläders performativa och politiska funktioner, ofta i relation till kulturella, sociala och heteronormativa strukturer.”

Kågegården, Nordanå – Skellefteå

Vidare ut på området utanför dörrarna; Nordanå. Här ägde landets största gratisfestival Trästockfestivalen rum helgen innan, men nu var området åter en lugn, grön oas där de gamla byggnaderna åter stod i fokus. Ännu en gång fick jag uppleva en plats för första gången samtidigt som vi visade upp den för Alicia. Och alltså; detaljerna! Inspirationen! Så mycket fint att ta med sig från Kågegården, både färg- och form- och inredningsmässigt.

Kågegården, Nordanå – Skellefteå

Hade kunnat fota detaljer och översiktsbilder hela dagen. Här syns en gammal soffa/säng mot vitmålad vägg med schablonmönster – och en del av en våningssäng med originaltapeten i bakgrunden. Allt var original eller hade ersatts (prylmässigt) genom noggrann genomgång av den lista över inventarier som fanns med när gården flyttades till området 1930, drygt 200 år efter att den byggdes i Kåge.

Kågegården, Nordanå – Skellefteå

Ethel och Alicia framför Majorsbostället Nyborg, Nordanå – Skellefteå

Vi gick en sväng i den mysiga lanthandeln, tog en sista titt på vackra Nyborg och sa hejdå till etapp ett. Fyrtio minuter senare var vi framme vid etapp nummer två, som inleddes med picknick. Vårrullar, yoghurt, mandelkubbar och saft försvann på ett ögonblick ner i tre kurrande magar.

Alicia, Finnfors kraftverksmuseum – Finnfors

Sedan satte vi igång med att utforska Finnfors kraftverksmuseum, både invändigt och utvändigt.

Finnfors kraftverksmuseum – Finnfors

Här började berättelsen för min arbetsplats Skellefteå Kraft för lite drygt hundra år sedan. Museet har gratis inträde, är öppet under somrarna och passar även de som inte är intresserade av just elproduktion – för även miljöerna är otroligt vackra. De rejäla turbinerna, vackra golvet och gamla verktygen är alla intakta, fastän kraftverket inte använts sedan 1960.

Alicia & fotoutställningen, Finnfors kraftverksmuseum – Finnfors

Hade själv bara varit hit under introduktionsdagarna när jag var nyanställd. Just den gången hann vi inte med fotoutställningen, men under det här besöket hade vi gott om tid till att betrakta bilderna som skildrade livet för de som själva arbetade, eller kände någon som arbetade, på kraftverket under 1910-1960. Otroligt fina, annorlunda, busiga, äkta och berättande pixlar.

Ethel, Finnfors kraftverksmuseum – Finnfors

Var tvungen att föreviga Ethel i hennes senaste skapelse också. Färgmatchningen mellan klänningen och väggen var för vacker för att motstå!

Alicia & kyrkkamrarna, Bonnstan – Skellefteå

Och så blev det ett litet skutt mellan bilderna. För mellan Finnfors och Bonnstan hann vi med kaffe och bulle på mysiga Skråmträsk Kvarn (men tyvärr inget besök på grannen Skråmträsk sko) och även en rundtur som avslutades med glass i Ethel och Eriks nya, fantastiska hemma!

Men när klockan närmade sig nio och middagstid vandrade jag och Alicia vidare genom sommarnatten. Förbi den ena kyrkkammaren efter den andra. ”Skulle kunna göra ett helt projekt om de olika dörrarna. Eller fönsterdekorationerna. Eller blommorna”, sa jag. Alicia bestämde att hon skulle flytta in bakom en ockragul port.

Men vi traskade vidare med glada steg, mot Isboden och en portion fluffiga plättar. Bara för att mötas av ännu en kak- och kaffemiddag, för jag hade missförstått och köket hade stängt tjugo minuter tidigare. Det blev midnattsplättar med blåbärssylt hemma istället, innan vi slöt våra ögon över ytterligare en äventyrlig dag i kommunen som är min.

Pensionatet – Piteå

Onsdag! Och en lite längre road trip till grannlänet. Toapaus redan i Jävre pga. blir alltid kissnödig när jag är exalterad (och när jag inte vet när jag kan gå på toaletten nästa gång). Visade sig vara ett bra beslut, för Alicia fyndade de allra finaste riporna i keramik på en utställning i fyrvaktarbostaden!

Lagom till lunch svängde vi in i Piteå och parkerade i närheten av Pensionatet. Sugna på pizza, och pizza blev det. En sån god så att det knappt var sant. Och hallonsoda. Inget fika denna gång, men gärna nästa, för hit kommer jag snart tillbaka igen. Förhoppningsvis för övernattning, och kanske också för musikquiz.

Alicia i pensionat-butiken, Piteå

Efter maten spanade vi runt på allt fint i deras lilla butik. Lokalt hantverk blandad med lite kompletterande, men likafullt vackra, mer långväga svenska diton. Ungefär här gick också Alicias alldeles nybytta dragkedja på shortsen sönder. Det löste sig med tre säkerhetsnålar – och lite senare med den redan inplanerade shoppingen på Röda korset i Piteå och Repris i Öjebyn!

Alicia & forsen, Storforsen – Vidsel/Älvsbyn

Och när vi liks var i Piteå, varför inte bara fortsätta slå Alicias höjdrekord på Sverigekartan? Det var ju så varmt och vi hade ju så roligt och vi hade ju tagit med badkläder och det var ju bara en timme till Storforsens naturreservat. Så vi handlade picknick och for. I en bil utan aircondition, istället fylld till bredden med samtal om livet och kärleken och längtan och skrovmål.

Alicia & badforsen, Storforsen – Vidsel/Älvsbyn

Efter kaffe och kaka på caféet strosade vi runt på klipporna i jakt på den perfekta badplatsen. Vi hittade snart en alldeles egen liten fors, som trots sin ständiga rörelse var alldeles fantastiskt varm att virvla runt i. Här satt vi länge, länge och plaskade runt, drack hjortronläsk och tänkte att det var helt rätt beslut att åka hit. Till ett av mina egna, mer långväga favorit-utflyktsmål.

Alicia & badforsen, Storforsen – Vidsel/Älvsbyn

Efter badet blev det picknick-middag på klipporna. Yoghurt och sallad och macka och kexchoklad. Den försvann ungefär lika snabbt som vi torkade i kvällssolen. Jätte-jättesnabbt!

Örviken – Skellefteå

Och ungefär två timmar senare körde vi de sista kilometrarna hem via Örviken. Förevigade vår sista solnedgång tillsammans för den här gången och fick sällskap av en liten fågelfamilj. Fyra stycken, lika många som dagarna vi skulle få ihop.

Alicia & Ethel i akvarellhörnan, Bureå

Jag tror vi hade kunnat sova ända till kvällen och Alicias avfärd på torsdagen. De senaste dagarna hade inneburit så många intryck att smälta för oss båda. Men de sista timmarna var precis lika värdefulla som de första, så istället drog vi ut stolar och bord i skuggan och fick snart sällskap av Ethel och en helt fantastisk rabarberkaka (dubbla tiden i ugnen!).

Alicia plockade i sin tur fram levande verkstads-pedagogen inom sig, fastän hon ju faktiskt var på semester, och höll sedan en oerhört fin och lyxig akvarellkurs för oss. Är inte det en idyll-dröm så vet jag inte vad.

Akvarellhörnan, Bureå

Vått i vått och sprayflaska och textillim. Alla knep fick vi lära oss (och även det förutsägbara i att när du blir ombedd att teckna en häst så skildrar den absoluta majoriteten den automatiskt från sidan med huvudet åt vänster. Aldrig känt mig så manipulerad av samhället som då). Och så slutligen; välja tre färger och blanda till otaliga fler nyanser utav dem. Vi satt länge, länge och varma-mackor-i-järn-lunch med mozzarella och gårdens basilika och tomater blev först efter klockan 15.

Alicia i akvarellhörnan, Bureå

Och så vips, närmade klockan sig 18 och det var dags att gå till byn och busshållplatsen och kramas hejdå. Länge och hårt och två gånger för en kram var liksom inte tillräcklig. Att Alicia kom på besök platsar, med fem månader kvar av året, helt säkert på topp tio-listan över finaste händelser 2019. Så glad över att få lära känna henne bättre och djupare. För ynnesten att genom hennes ögon och frågor och konstateranden också få upptäcka min egen hembygd och mina egna favoritplatser på nytt. Vi ses snart igen, i ditt Gustavsberg! <3

Skaparrummet, Bureå

Och på väggen i mitt skaparrum hänger nu ett litet inramat akvarell-minne från ett besök och ett äventyr i det som är mitt hemma.

6 kommentarer

2019

Hörni! Hej! Vi är en vecka in i februari, en av mina absoluta favoritmånader, och jag börjar äntligen får lite grepp om det nya året. 2019. Det låter inte ens konstigt längre.

Januari rusade förbi. Det var 31 dagar som successivt blev längre. Ljusare. Snörikare. De innehöll en envis förkylning, en långhelg med bästisarna i huvudstaden och livets allra första (och alldeles för korta) fikadejt med Alicia <3

Det var också en månad där jag försökte landa i det nya. Men jag har aldrig förstått mig på hur något nytt ska kunna ta vid precis när klockan slår midnatt och när jag knappt hunnit reflektera över det som varit. 2018. Jag läste sammanfattningen jag gjorde när 2017 försvann bland fyrverkerier och jubel och fullkomligt överrumplades över att det liv som idag är så självklart inte ens var påtänkt för ett år sedan.

Jag skrev: 2018. För första gången i mitt 25-åriga liv går jag in i ett nytt år utan någon som helst vetskap om hur de 12 kommande månaderna kommer att se ut. Ovissheten skulle tidigare ha skrämt mig, rivit upp såren i magen och fått hjärtat att rusa, men jag har kommit längre än så under året som varit. Vet att det löser sig. Så istället tänker jag mig det nya året som ett blankt blad, eller en immig bilruta, fri för mig att dekorera efter mina önskemål och möjligheter.

Om jag bara vetat att jag knappt fyra månader senare skulle skriva under på en heltidstjänst. Och om jag bara vetat vilka möjligheter det ligger i en liten namnteckning på ett a4, fortfarande varmt från skrivaren.

Det var en insikt som förtjänade en paus. För känslan jag hade när jag skrev de raderna var fortfarande så färsk i minnet. Det kunde omöjligt ha gått ett år. Redan? Men jo. Så var det.

Så jag har låtit det nya året komma till mig i varsam takt och långsamt formulerat förhoppningar och drömmar i tankeform istället för att försöka sätta ord på dem här. Låtit dem växa och slå rot i hjärtat innan jag, nu, känner att jag har närvaro nog att uttrycka dem på det sätt jag förtjänar att minnas dem när det åter är dags att ringa in det nya, knappt 11 månader från nu.

Här kommer mina små och stora drömmar, mål, planer och förhoppningar för mitt 26:e levnadsår:

Jag vill ge mig själv tid för skapande. Både det hemmavid och på kurs. Om en vecka börjar keramiken igen, och utöver det har jag förhoppningar på att få lära mig både smide och silversmide. Tänk vad fint om jag en dag kan dreja både eget handfat och smida egna krokar till kök och hall att ha här hemma?!

Drömmer också om att hyra och anordna en skaparträff i det här fina lusthuset på Åbacka. Att kreatörer skulle vilja komma långväga för det. Eller kanske bara de som bor allra närmst. Det vore fint, hur som helst, att sitta här och skapa i text- rotslöjds, broderi- och teckningstekniker under den ljusa sommarhimlen. När frostrosorna bytts ut mot vallmo i rabatten. Dricka kaffe och inspirera och peppa, alldeles kravlöst. Åh <3

Jag vill åka skridskor. Älskar det så mycket och vet inte varför jag inte tar mig för. Jag vill äta fler middagar ute, åka på roadtrip till västerbottniska platser jag ännu bara googlat fram och jag vill lära mig göra palt. Fylla frysen med svamp och bär, skörda mina egna tomater och sy ett par byxor alldeles själv. Jag vill fynda de perfekta hängselbyxorna på second hand, skippa inrikesflyget och hitta tillbaka till min grundtanke med den här virtuella platsen.

Jag vill investera i, och själv skapa, hållbara alternativ till det vi använder här hemma. Minska på plasten, hitta alternativ till engång-/förbrukningsartiklar och fortsätta tänka långsiktigt, etiskt och miljövänligt. Tipsa mer, om saker du själv kan tillverka och saker du kan uppleva utan att passera lands- (eller läns-) gränsen. Jag vill att min lista med lokala producenter ska växa och jag vill fortsätta bidra till en positiv syn (men också prata om utmaningarna) på livet långt ifrån storstadsbruset, både från mitt eget perspektiv och andras. Jag vill återuppta mitt berättande om mina länsfränder.

Och så, min allra största dröm; att få köpa huset vi hyrt i 28 månader. Göra det till vårt, på riktigt. Mitt och Jonathans. Få skissa och planera och kanske lite smått och varsamt börja renovera. Att också detta år få smaka på möjligheterna som kommer med att lämna en liten namnteckning på ett a4, fortfarande varmt från skrivaren.

 

Har du landat i det nya året? Vad hoppas du att det för med sig? 

6 kommentarer

Dan före dopparedan

Ibland undrar jag om december känns så kort just för att november känns så evighetslång. Vet ingen månad som rusar förbi så fort som årets sista, fastän den också är den som alla (önsketänkande) förknippar med att en ska varva ner, ta det lugnt, vila och umgås. Knäppt, det där.

Det är dan före dopparedan och jag är inne på jullovets andra dygn. Igår gjorde vi saffransplättar till vårt julaftons-knytis och sedan tog vi in och pyntade vår härproducerade gran, direkt från gården. ”Den fulaste vi haft hittills”, konstaterade Jonathan. Och visst är den det, bredare än den är hög med alla grenar på ena sidan (den grenlösa har vi vänt mot väggen).

Jag kände mig som Phoebe i ”Vänner”; alla granar har rätt att vara julgran! Och inte minst var det fint med bekräftelsen från alla fina följare på instagram; även det udda, icke-normativa, har rätt att synas i hem och flöden. Ja, minsann! Så nu står den i vardagsrummet här hemma och sprider julstämning, och jag tänkte ta med den stämningen in hit på mitt virtuella drottningdöme med hjälp av en lite komprimerad variant av Alicias jullista (in och läs hennes version också – så mysig!).

Nämn fem saker du ser fram emot att göra i jul!

  • Gå på bio. Vill se ”britt-marie var här” som baseras på Fredrik Backmans bok med samma namn. En favoritförfattare!
  • Spela tv-spel. Sedan julen vi fick ett gamecube (i början av 2000-talet) är super smash bros ett återkommande inslag på alla våra familjesammankomster, men allra mest hinner vi spela kring jul. Jag är alltid pikachu!
  • Spela sällskapsspel. Vi har önskat oss dominion i julklapp, jag och Jonathan. Om det dyker upp under granen kommer det ha en central roll i mellandagarna. Carcassonne är en annan favorit, och hos mormor blir det såklart Yatzy.
  • Få se världen i dagsljus och kanske fånga min favoritårstid på en och annan bild <3
  • Ge bort mina julklappar. Extra spänd på att se hur de jag skapat själv tas emot. Tycker det är mycket roligare att ge än att få (därför är det så jobbigt att jag varit ute i så himla god tid och behövt vänta jättelänge på detta ögonblick).

Vilka är dina tre viktigaste grejer på julbordet?

Jag har egentligen inga krav på vad som måste finnas, men favoriterna är kallrökt lax, omelett i ugn och tunnbröd. Tycker också om blöta, zeunerts julmust, ägghalvor och allt med saffran i!

Har du skaffat något nytt julpynt i år?

Ja, litegrann! Dels adventljusstakarna, stjärnorna och keramikkyrkan jag skrivit om tidigare, men också lite pynt till självaste julgranen. En halmbock och några halmhjärtan samt lite silvrigt glitter.

Vad har du i julgranen i år?

Förutom de två halmhjärtan och julbocken jag loppat har vi pyntat lite pepparkakshjärtan att hänga där. Sedan tidigare har vi också ett par domherrar i filt och traditionella röda julgranskulor (och några enstaka i silver). På toppen tronar en ärvd stjärna i glas och metall som jag tycker är så himla fin. Den, och loppisfynden, kan du spana på lite högre upp i det här inlägget!

Vad ser du fram emot att skapa själv i år?

Klapparna jag skapat själv är inslagna och klara – ett inlägg om dem dyker upp i mellandagarna. I övrigt har jag hittat ett fint tyg i vitt och grönt som jag tänkte sy ett nytt skynke till skänken i badrummet av. Eventuellt tänkte jag knåpa ihop lite pappersänglar och kanske ett par girlanger i mellandagarna också, så de är redo inför nästa jul! Vi får se vad inspirationen ligger på för nivå, kanske (troligtvis) vill jag hellre äta knäck och läsa en bra bok ett par dagar.


Finns det någon jultradition du slutat med?

Vi har successivt försökt sluta hinna vara överallt på julafton. Delat upp det lite mer.
Det är lättare sagt än gjort, även om det inte finns någon som ”kräver” att vi ska vara någonstans. Det handlar nog mer om att jag inte velat ”välja bort” någon på självaste julafton, fastän det ju inte alls är det jag gör. Nu har vi landat i att det är snällast mot kroppen att dela upp firandet på fler dagar, och dessutom blir det trevligare när du 1. slipper äta fyra julbord och 2. inte behöver avsluta en spelomgång för att du behöver vara någon annanstans. Tvärtom blir det ju riktig kvalitétstid och julmys i fler dagar – så mycket bättre!

När börjar du feja inför julen?

När tid och lust finns. Mycket beror faktiskt på när snön dyker upp snön – tycker det är himla sorgligt att hugga gran och pynta med glitter och ljus om den inte hunnit komma än. I fjol hade jag julstämningar hela sista halvan av november!

Vilka är dina bästa tips för att komma i julstämning?

Min födelsedag blir väl lite automatiskt ett startskott för julstämningen. Den förknippas så starkt med julkalendern, fastän vi inte ens sett den i år. Och julen är väl precis just så; en högtid där vi alla har olika saker som tänder den där lilla gnistan inom oss. Men annars är mina bästa tips att skapa och lyssna på spellistor med musik du förknippar med julen (Jontes innehåller bland annat musiken från första Harry Potter-filmen där Harry för första gången får julklappar!), införskaffa eller skapa eventuella klappar tidigt och slå in dem (hållbart!) med sällskap av någon du tycker om samtidigt som ni dricker glögg och äter pepparkakor. Eller för all del; bygg ett pepparkakshus och fuldansa till jullistan!

 

Nu avslutar jag med att önska dig en riktigt god jul. Oavsett om du spenderar den på tio olika ställen eller ett och samma, med hela släkten eller i din ensamhet hoppas jag att julen blir precis som du vill ha den <3

 

ps. i veckan publicerades ett litet reportage om mina tankar kring julkonsumtion och klappar. vill du läsa det så hittar du en pdf-version av det (och andra artiklar där jag medverkat) här.

2 kommentarer

Min sommar

Juni är snart förbi och jag har liksom ändå inte förstått att det faktiskt är  s o m m a r  nu. Kanske för att det inte är en så himla stor grej eftersom jag ändå föredrar hösten och vintern, kanske för att det både är så himla mycket och lite på gång i livet nu, samtidigt, att det här med att hålla reda på vad det är för dag/månad/tidsålder helt enkelt inte har någon hög prioritet, alls.

Oavsett orsak så går vi nu åter mot mörkret. Sommarfolket skriker förmodligen av fasa medan jag dagdrömmer om kantarellskogen och norrskenet. Men nu är nu, och med inspiration av Alicia har jag knåpat ihop en liten lista för vad jag gärna vill att nu (och de kommande veckorna) ska få innehålla. I slutet av juli börjar dessutom mitt livs första betalda semester. Något jag inte alls räknat med, eftersom jag bara haft min nya tjänst sedan april. Fint känns det i alla fall, och sexton dagar har jag tagit ut. Resten sparar jag till ett par äventyr i höst.

Vad jag har för planer under mina favoritårstider får bli ett annat inlägg, för nu tycker jag vi tar och kikar vi på vad jag hoppas få fylla några av sommarens resterande dagar (och nätter) med;

  • Midnatts-picknick på sillhällorna
  • Fylla frysen med blåbär, hallon & hjortron
  • Fika länge, länge på Skråmträsk kvarn
  • Sova över intill fyren på Holmön
  • Besöka en hantverksmarknad
  • Rensa ut ur alla skåp & garderober här hemma
  • Värdera huset & spara det sista till handpenningen(!)
  • Läsa tre nya böcker…
  • … och åtminstone en av Harry Potter-böckerna
  • Göra något fint fynd på en gårdsloppis

  • Krama om mina bästa 08:or…
  • … Malin som bor i Västerås <3
  • … och Veronica som sedan examen för tre(!) år sedan gör gatorna osäkra i Berlin <3
  • Gå på hantverkskurs
  • Åka på roadtrip till inlandet
  • Bada i en perfekt reflektion av himlen
  • Njuta av konserten av First Aid Kit…
  • … och Trästockfestivalen-akterna Tove Styrke, Sara Klang, Prospekt Mira på Nordanå!
  • Skörda mina små djungelgurkor, tomater & chilis
  • Dricka litervis med islatte och skratta åt/skrika på/sörja över livet med Mio
  • Gosa med mitt brorsbarn (& resten av min familj)

  • Njuta av långa sovmornar tätt intill honom
  • Åka ner till svärföräldrarnas stuga i Ångermanland, skörda kantarellerna som växer intill stubben vid stranden & äta till kvällsmat
  • Spela sällskapsspel med Albin och Erna, vinna åtminstone en gång
  • Dricka kaffe med havsutsikt hos farmor & farfar
  • Vandra längs med lingonkantade stigar i sällskap av en visslande mormor

Vad vill du göra i sommar?

10 kommentarer

Vecka 14


• Veckans planer:

Är det inte något långt där inne i huvudet som alltid förknippar vecka 10 med sportlov och vecka 14 med påsklov? Trots att det är många år sedan högstadiet nu. Tio för min egen del, för att vara exakt. Och ändå är det precis så lov-ledig min vecka 14 är i år – den sista innan jag börjar på mitt nya jobb(!). Jag ska ägna den åt typiska hushållssysslor som att skura trapp och rensa garderob, men också åt diverse måltider och fikastunder med familj och vänner. I helgen tänkte vi kanske fira nya tjänsten också, han och jag.

• Veckans trista:
Min kropp har invaderats av någon mellanmjölksaktig förkylning. Ni vet, en såndär som inte gör dig sängliggandes men ändå får världen att gå i slow motion och alla röster att låta avlägsna? Så himla onödigt, men förhoppningsvis går den över lika fort som den kom.

• Veckans skapande:
Sitter med ett gäng detaljbilder och försöker få ihop spännande triptyker att framkalla. Dessutom ska jag fixa ett bokomslag till en födelsedagspresent, så det kommer bli några stunder ihop med scanner och photoshop.

• Veckans önskningar:
Få bli frisk och kry. Hitta en ny bok att läsa (även: komma igång med läsningen!). Sätta upp min grattis-till-nya-jobbet-thea-önskar-thea-present så jag kan visa er denna s k ö n h e t jag suktat efter i jag vet inte ens hur länge.

• Veckans blogginlägg:
Jag vill dela med mig om min fina påskhelg i Sara Lidmans hus i Missenträsk (bilderna i detta inlägg är en liten förtitt). Sedan tänkte jag berätta mer om nya jobbet och vad det innebär, kanske visa ett par av de där pixlarna från Egypten och så är jag lite sugen på ett-foto-i-timmen men då vore det ju kanske trevligt om detta lilla snörvelpaket orkade utanför dörren så vi får se hur det går med det.

• Veckans måste:
Äta soppa. Minst en gång. Pga så gott. Gjord på ärtor, trattkantareller, sötpotatis eller kanske något helt annat – har ni något smaskigt att tipsa om? Min host-härjade hals kommer stå i evig tacksamhetsskuld!

En kommentar

Vecka 7

❆ Veckans planer:
Skriva listor. Har insett att jag får exakt 0% gjort om jag inte skriver ner och sedan kan bocka av. Spelar liksom ingen roll om det handlar om inköp eller att få i sig tre mål mat om dagen – står det inte på en papperslapp (←viktigt!) så händer det inte. Lite av det som ska skrivas ner är ”klipp ut kvadrater till det blivande överkastet”, ”ta andra vaccin-sprutan”, ”fakturera” och ”skissa på en stop motion-film”!

✼ Veckans måste:
Tvätta. Och dammtorka – typ den enda nackdelen med att det blir ljusare ute är att det syns precis hur mycket vi inte har torkat av fönsterbrädor, hyllor och byråer de senaste månaderna.

❆ Veckans längtan:
Pinchos-dejten på onsdag!

✼ Veckans arbete:
Idag skickas magasinet på korrektur #2. Lite senare väntar översättning till engelska och till dess ska jag fundera på ett bra omslag. Dessutom ska jag bevaka Pride åt lokaltidningen på lördag – kanske det bästa av uppdrag!

❆ Veckans önskning:
Att vi får tillbaka snön på trädtopparna, det ser så november-trist ut när den försvinner. Att någon loppis har det perfekta soffbordet. Och att det där sprut-sticket går snabbt, tycker det är så himla obehagligt!

✼  Veckans pepp:
Är ändå mest pepp på mina listor. Känner alltid en sån tillfredställelse när jag har alla idéer, måsten och projekt svart på vitt och kan ta itu med dem när de där energirusen drar igång.

❆ Veckans skapande:
Jag har lite överbliven lera här hemma som jag tänkte sitta med en stund. Eventuellt blir det en spegelram, eller kanske en lampa. Förhoppningsvis påbörjar jag också ett överkast – vi får se!

 

Vad väntar på dig i veckan?

2 kommentarer

2018

2018. För första gången i mitt 25-åriga liv går jag in i ett nytt år utan någon som helst vetskap om hur de 12 kommande månaderna kommer att se ut. Ovissheten skulle tidigare ha skrämt mig, rivit upp såren i magen och fått hjärtat att rusa, men jag har kommit längre än så under året som varit. Vet att det löser sig. Så istället tänker jag mig det nya året som ett blankt blad, eller en immig bilruta, fri för mig att dekorera efter mina önskemål och möjligheter.

Jag har några små målsättningar för 2018. Ett är att lära mig fakturera och bokföra. Siffror som tidigare varit min största styrka har de senaste åren blivit en uttröttande fiende, men nu är det så många kreativa idéer som står och faller i min oförmåga att sköta det ekonomiska. Det vill jag förbättra.

Ett annat mål är att skapa fler rutiner. Ha några få, väl valda punkter att bocka av varje dag och slippa gå till sängs med känslan av att dagen bara runnit mig ur händerna. Ett tredje är att fundera ut på hur det här lilla cyberriket kan utvecklas, vad jag vill uppnå och hur jag kan nå dit. Och det sista; mer tid ute i naturen, för där mår jag som allra bäst.

Från det gångna året tar jag med mig en hel timmerhög med lärdomar, äventyr, nya bekantskaper och fördjupade relationer. Minnen från alla vackra platser jag besökt och berörts av; gotland, tallbergsbroarna, borgafjäll, norrbyskär, makarska. Milstolpar som att ha en bok jag fotograferat ute i bokhandeln och att få arbeta för att fler ska få kunskap om, och vilja vistas i, mitt hemlän. Styrkan i systraskapet och av talangfulla små entreprenörer som lyfter varandra. Glädjen i komplimanger och fina kommentarer. Kärleken till mitt Västerbotten, som dagligen växer sig starkare.

Enligt tradition har jag också en liten önskelista för det nya året. Under 2018 vill jag; tatuera mig, åka skridskor på naturis, sluta bita på naglarna, tillverka en knopplist, trycka eget mönster och sy nya kuddar på mitt ärvda linnetyg, baka mjukkaka, skriva oftare om sånt jag brinner för, funderar på, upprörs av – och mer på dialekt, odla tomater, skaffa utrustning för droppkaffe och åka iväg på fler spontana road trips.

Vi står på altanen, betraktar högljudda ljusexplosioner på avstånd mellan trädstammarna. Hans varma hand i min, den friska januariluften i lungorna. Jo, 2018, jag är redo för dig nu.

6 kommentarer

Vecka tjugotre

Veckans planer:
– Måla stora gästrummet, sätta upp några hyllor i lilla gästrummet, fika med en vän, jobba, ge gärnet på sista fotograferingen till bröllopsboken (i Borgafjäll – så peppad!) och andas lite däremellan någonstans.

Veckans nedräkning:
– Till sommarvikariatet. Tjuvstartar lite nästa måndag, men det drar inte igång på heltid förrän den 19:e.

Veckans måste:

– Ungefär en miljard saker, men topp tre på prioritetslistan är; kratta färdigt gården, göra bildurval + skriva presentationstext till en utställning och ta ordentliga pauser.

Veckans craving:
– Trädgårdsväxter! Varför är det så svårt? Vill ju bara fylla mina pallkragar med alla spännande kryddor och fina små bärplantor och rabatterna med vackra blombuskar men jag har verkligen noll koll på vad det krävs för jord, väderstreck och vindskydd för att något ska överleva så jag är *duktig* och håller fingrarna i styr till den dag jag hunnit ta reda på sånt för att undvika en massundergång här hemma.

Veckans rutin:
– Vara vaken alldeles för sent förmodligen, men är ju så svårt att fatta att klockan är midnatt när det är alldeles blå himmel ute.

Veckans blogginlägg:
– Tänkte eventuellt svara på lite frågor och funderingar som dykt upp – har ni något på hjärtat? Annars har jag inte riktigt någon plan, vi får se vad som dyker upp och vad tiden räcker till.

Veckans längtan:
– Nästa tema för monthly makers! Borde komma imorgon, så spännande!

Veckans läsning:
– Bloggar! Tänkte försöka bygga upp ett litet förråd av favoriter, nu när jag varit tillbaka i bloggosfären i nästan två månader. Har ni någon favorit just nu som ni kanske vill dela med er av?

Veckans spontana:
– Hoppas på att råka träffa på någon fin sommarklänning på loppis <33 fastän den förmodligen skulle spränga garderoben som är full till bristningsgränsen pga prokrastrinerande av utrensning </33

Veckans skapande:
– Black out poems. Har haft ett litet flyt senaste dagarna, så förhoppningsvis kan jag hålla ångan uppe eftersom de eventuellt ska få vara utfyllnad på några väggar senare i sommar.

10 kommentarer

Vecka tjugotvå

Veckans planer:
– Känns som punkterna på att-göra-listan aldrig tar slut. Så fort jag bockar av en så dyker två nya upp. Förutom en hel hög med husrelaterade sysslor som krattning av gården, målande av sänggavel och byta ut altanbrädor så har jag ett besök hos tandläkaren inbokat och jag vill inte vill inte vill inte för jag vet att de kommer måsta dra ut två visdomständer och jag får ont i magen av bara tanken. Utöver detta ska jag också jobba hela helgen, och så har jag någon slags vision om att måla om ett rum. Ja, ni hör ju, never ending uppgifter.

 Veckans nedräkning:
– Till 12 juni! Då börjar jag mitt sommarvikariat på lokaltidningen. Det är lite därför att-göra-listan ser ut som den gör också, vill liksom hinna göra bort alla måsten innan jobbet drar igång och den lediga tiden borde prioriteras åt nöje och återhämtning.

 Veckans måste:
– Sluta lägga till saker på ovan nämnda lista. Haha!

 Veckans craving:
– Gå på loppis. De börjar ju poppa upp nu, alla dessa sommarloppisar. Vill gå på alla! Känna på porslinsmuggar, leta efter taklampor, mäta krukor med ögonen och konstatera att alla är för små för mina snabbväxande älsklingar. Lite så.

Veckans rutin:
– Tappa bort tumstocken. Och mobilen. Har gjort det åtminstone åtta gånger om dagen den senaste tiden och jag misstänker att det inte kommer bli bättre den här veckan, haha!

Veckans blogginlägg:
– Ja, eftersom inget av förra veckans planerade inlägg blev av kanske jag kan ta tag i det i veckan istället! Om det inte är något speciellt ni är nyfikna på?

 Veckans längtan:
– Vet att det är ett himla tjat om den här att-göra-listan, men oj vad skönt det kommer vara när den är avklarad.

 Veckans läsning:
– Förhoppningsvis några fina inlägg från favoritbloggarna. Och kanske någon från er: vill ni inte kommentera och berätta; vad ska ni göra i veckan eller inom en snar framtid?

 Veckans spontana:
– Blir väl om jag får någon kris i färgaffären och köper någon spexig färg istället för någon safe från gråskalan som jag planerat.

 Veckans skapande:

– Har gjort en halsbandsberlock åt mig, och en åt en kompis. Vill ni se?

4 kommentarer

Vecka tjugoett


Veckans planer:
– På väg hem mot Bureå kommer jag stanna till i Umeå och fotografera för en bröllopsbok under några dagar. Sedan ska jag sova ungefär ett dygn innan vi tar oss an en av de större flyttinsatserna i huset. Kanske, kanske hinner vi också åka till Lycksele och hämta en bäddsoffa, eller till flügger för att kika på färgprover.

Veckans nedräkning:
– Midsommar! Knappt fyra veckor kvar ju. Då ska vi fylla huset med vänner från både Berlin, Stockholm, Umeå och Skellefteå och det kommer bli så himla fint <3

Veckans måste:
– Klippa luggen. Ser inte ett himla dugg alltså. Och så måste jag mysa runt bland alla mina växtälsklingar, hoppas så att de inte gått under medan jag varit borta. Tack och lov verkar Västerbottenskusten ha fått regn och ungefär 10 plusgrader de senaste dagarna, så mamma har i alla fall inte haft någon sol som utmanat H2O-proportionerna i mitt vattningschema.

Veckans craving:
– GLASS. Är cirka det enda jag kan tänka på när 20-strecket passeras på termometern. På Gotland fanns en extra god med honung och saffran och nu funderar på hur jag ska lyckas återskapa den hemma i köket (och var jag får tag på närmsta biodlare där jag kan köpa direkt från gården!).

Veckans rutin:
– Svara på era fina kommentarer och komplimanger. Alltså TACK, verkligen, blir helt rörd <3

Veckans blogginlägg:
– Tänkte göra ett litet inlägg om mina senaste loppisfynd. Eller kanske ett samlingsinlägg om växterna här hemma. Alternativt publicera examenstexten från Island som blev klar för ganska precis två år sedan. Eller kanske skriva ett litet inlägg om Gotlandsresan. Vad tycker ni?

Veckans längtan:
Wildas publicering av samlingsinlägget till Monthly Makers! Ska bli så roligt att se vad alla hittat på för kreativt och jag vet att det finns en överhängande risk för overload av all inspiration.

Veckans läsning:
– Har lite smått återupptagit min läsning av Harry Potter og Fönixreglan, men tiden räcker inte riktigt till.

Veckans spontana:
– För en gång skull känns det som att veckan är alldeles för uppbokad för att ha utrymme för spontanitet, både vad gäller plötsliga fikadejter eller ogenomtänkta köp. Synd på det första, men bra för plånboken.

Veckans skapande:

– Åh, jag har så mycket idéer att jag knappt vet var jag ska börja. Har jag tur hinner jag prova knyta en ampel, annars tycker jag definitivt alla bilder som ska fotograferas till boken räcker gott och väl för att stilla kreativiteten fram till nästa vecka.

6 kommentarer