2018

2018. För första gången i mitt 25-åriga liv går jag in i ett nytt år utan någon som helst vetskap om hur de 12 kommande månaderna kommer att se ut. Ovissheten skulle tidigare ha skrämt mig, rivit upp såren i magen och fått hjärtat att rusa, men jag har kommit längre än så under året som varit. Vet att det löser sig. Så istället tänker jag mig det nya året som ett blankt blad, eller en immig bilruta, fri för mig att dekorera efter mina önskemål och möjligheter.

Jag har några små målsättningar för 2018. Ett är att lära mig fakturera och bokföra. Siffror som tidigare varit min största styrka har de senaste åren blivit en uttröttande fiende, men nu är det så många kreativa idéer som står och faller i min oförmåga att sköta det ekonomiska. Det vill jag förbättra.

Ett annat mål är att skapa fler rutiner. Ha några få, väl valda punkter att bocka av varje dag och slippa gå till sängs med känslan av att dagen bara runnit mig ur händerna. Ett tredje är att fundera ut på hur det här lilla cyberriket kan utvecklas, vad jag vill uppnå och hur jag kan nå dit. Och det sista; mer tid ute i naturen, för där mår jag som allra bäst.

Från det gångna året tar jag med mig en hel timmerhög med lärdomar, äventyr, nya bekantskaper och fördjupade relationer. Minnen från alla vackra platser jag besökt och berörts av; gotland, tallbergsbroarna, borgafjäll, norrbyskär, makarska. Milstolpar som att ha en bok jag fotograferat ute i bokhandeln och att få arbeta för att fler ska få kunskap om, och vilja vistas i, mitt hemlän. Styrkan i systraskapet och av talangfulla små entreprenörer som lyfter varandra. Glädjen i komplimanger och fina kommentarer. Kärleken till mitt Västerbotten, som dagligen växer sig starkare.

Enligt tradition har jag också en liten önskelista för det nya året. Under 2018 vill jag; tatuera mig, åka skridskor på naturis, sluta bita på naglarna, tillverka en knopplist, trycka eget mönster och sy nya kuddar på mitt ärvda linnetyg, baka mjukkaka, skriva oftare om sånt jag brinner för, funderar på, upprörs av – och mer på dialekt, odla tomater, skaffa utrustning för droppkaffe och åka iväg på fler spontana road trips.

Vi står på altanen, betraktar högljudda ljusexplosioner på avstånd mellan trädstammarna. Hans varma hand i min, den friska januariluften i lungorna. Jo, 2018, jag är redo för dig nu.

You may also like

6 kommentarer

    1. Tack, och detsamma önskar jag dig. Hoppas 2018 blir ett alldeles fantastiskt år för oss båda. Tack för att du är här <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *