Slut med snålheterna

Några av er kanske minns min kärleksförklaring till kalhyggen och skogsmiljöer i höstskrud? Om inte – det är helt okej, för det här inlägget kommer handla om något helt annat. Jag tänkte nämligen dela med mig av det där goda receptet som vi äter flera gånger precis efter dagarna i svampskogen, sen snålar lite på under den mörkaste vintern (ni vet, när en får panik för att det är så länge kvar till nästa höst och du är rädd att svampen, bären, sylten, saften ska ta slut?), och sedan kan frossa i igen om våren för att vi, just det, snålat helt i onödan under vintern!

Lite såhär har vi inmundigat våra middagar senaste dagarna förresten. Klockan 19 är det perfekt varmt här uppe, små små vindpustar håller myggen borta hela sommaren och dessutom är vi tillräckligt högt uppe för att kunna spionera på grannarna om vi vill. Gulligaste, bästa människan att äta middag med har jag också. Lyllo mig!

Nog om allt annat, recept var det. Jag är inte så himla noga med mått och sånt, utan det här handlar mest om att steka en/flera nävar kantareller ihop med en grovt hackad gul lök. I med 2,5 deciliter matlagningsgrädde, ett halvt paket (skivad) chevréost. Låt osten smälta. Sist; i med typ en fjärdedel färskost (grekisk vitlök – bonjour) och svartpeppar. Till; pasta av valfri sort. Och någon grönsak! Njut! Bjud någon du tycker om! (Det är helt ok om du är personen du tycker om). Hoppas ni gillar <3

4 kommentarer

Fika och funderingar

Hej på er! Hoppas ni har en mysig helg. Här hemma har vi på oss våra gosigaste plagg, spelar sällskapsspel till varje måltid (har ni spelat carcassonne? om inte – gör! så beroendeframkallande roligt) och jag fyller min lilla igelkottbok med små och stora idéer om allt från skapande till renoveringstankar.

Idag inventerade jag i både recepthögar, kyl och frys och insåg att vi hade det mesta hemma för en rödbets-brownie. Jag tänker att vi kikar lite på receptet, för det blev verkligen en typiskt bra ”passar alltid”-kaka. Ni vet, en sån en kan äta ensam, med en vän, en regnig läsdag eller på en solig balkong.

Att slänga ihop den här kakan går supersnabbt! Skala och finriv 2-3 rödbetor samtidigt som du smälter 120 gram smör. Låt smöret svalna samtidigt som du fyller en bunke med 1 deciliter kakao, 2,5 deciliter socker, 1,5 deciliter vetemjöl, 1 tesked vaniljsocker och bakpulver, lite salt, två ägg och alla rivna rödbetor. Häll i smöret sist, blanda om alltihopet och häll ut i form.

Toppa med nötter. Jag använde hasselnötter men tänker och tror att även salta cashew eller vanliga pekannötter blir gott. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ungefär 20 minuter, låt svalna, skär i bitar och servera med valfritt tillbehör!

I väntan på att kakan skulle gräddas klart satte jag mig och funderade på några små skapelser jag tänkte få klara i veckan. Har länge funderat på vad mina små keramikmoln (som jag tvärt visat er här) ska få bli egentligen. Broscher, örhängen, halsband. Möjligheterna är så många, känns lika fina. Kanske får det bli några av varje såhär i början. Vad tycker du?

Jag inser också att jag verkligen borde ta tag i det här med egen firma. Lära mig bokföra, fakturera. Det hade varit så roligt att kunna svara ”ja” de gånger folk och butiker frågar om de kan och får köpa av mina printar och keramikalster. Ja, minsann. Det ska jag försöka ta tag i under de närmsta månaderna!

2 kommentarer

Magiska mars

Livet alltså. Så himla fint just nu. Så där alldeles fint att jag i princip spenderat de senaste dagarna i någon slags omtöcknad glädjedimma. Jag ska alldeles snart berätta varför, men först väntar en påskhelg och då är det dags att ta itu med en punkt på den här listan, nämligen; spontan road trip med två vänner, till ingen mindre stans än Missenträsk! Lovar att dokumentera ordentligt och sedan börja beta av alla dessa inlägg som hamnat i skymundan av livet på sistone.

Och alltså, denna mars. Vanligtvis en sån där mittemellanmånad som jag aldrig riktigt förstått mig på (förstår mig visserligen inte på hajpen med de kommande fyra månaderna heller men vet inte om det är ok att säga i detta land), men i år har det hittills varit 28 dagar helt utöver det vanliga. En vecka i Egypten, en helg med förstklassig konsert och ännu bättre kramkalas med mina bästa vänner i huvudstaden och så lite mysig bingolotto med mormor och fina luncher med vänner här på hemmaplan.

Och på tal om fint; kan vi ta ett ögonblick och beundra vårt påskris? Vanligtvis klipper jag björk från gården men snödjupet höll på att svälja mig levande, så detta är körsbärskvistar och magnolia från min bästa blomsterbutik som jag delat upp i loppis-vaser i glada färger och spexiga former. Extra piffat med färgad västerbottensull jag köpt från Lillemor. Snällt och närproducerat – tips tips! <3

Nu ska jag förbereda inför min avfärd imorgon. Trattkantarellsoppa ska kokas och kamerabatteriet laddas. Hoppas ni får en superfin och vilsam påsk med det sällskap du önskar helst, andras eller ditt eget. Vi hörs till veckan igen!

6 kommentarer

Klappat och klart

Det är de sista, tickande timmarna på 2017. Efter tidernas kanske mest utdragna jul, med fem dagar i Ö-vik, en liten mellandagspaus och sedan ytterligare två dagar på hemmaplan, kan jag nu ä n t l i g e n visa er majoriteten av klapparna jag skapade själv i år. Precis som när vi behöver något till hemmet följde årets julklappshandel min ”inköpsprincip”, dvs, vilken möjlighet har jag att 1. göra produkten själv 2. hitta den på loppis 3. köpa den ny, men lokalproducerad 4. köpa den ny, från en mindre aktör 5. köpa den ny – och är det verkligen nödvändigt eller kan jag använda något annat (om ja, börja om från punkt 1).

Till mamma fyllde jag en fin, loppisfyndad höganäskopp med stearin. Alla stumpar vi hade hemma räckte precis till ett nytt, fint ljusrosa ljus. På keramikkursen hade jag dessutom gjort två glasunderlägg med mönster från läderblad! Utöver det gjorde jag en äggformad ljuslykta i betong. Det hela toppades med ett gäng vackra, lokalproducerade chokladpraliner med smaker som kaffe, blåbär och hjortron, köpta på den lokala butiken Elva Bruk.

Min lillebror Nils och hans flickvän Frida väntar tillökning i sommar (hej faster Thea!). Jag påbörjade därför en mobil till barnrummet, med en luftballong i papier mache, dekorerad med makramé, en träkorg med en liten pilea greyzy i, omgiven av moln i betong. Molnen blev tyvärr inte helt tillräckliga till antalet för att montera direkt, men jag har ju ett halvår på mig att färdigställa tänker jag. Utöver det gjorde jag glasunderlägg i keramik även till dem, den här gången turkosa med kattmotiv!

Till min pappa fyndade jag en perfekt bricka på loppis för att göra en liten samling med hemmagjord likör. Smakerna är hallon-vanilj, blåbär (båda med bär från vår gård), kaffekaramell och polkagris med godis från fabriken i Byske. Alla burkar hade vi hemma utom den längst till vänster, som precis som brickan är ett loppisfynd. Ett litet tillskott är också de hemmagjorda pralinerna i smakerna kokos-lime, choklad-saffran och kaffe-mint.

I sann ta-tillvara-på-allt-anda gjorde jag en ljusstake av den överblivna vodka-flaskan – passande nog hade den pappas första bokstav på framsidan. För ett fint naturinslag (och för att dölja etiketten på baksidan) fylldes den med kottar från lärkträdet på vår gård.

Mitt yngsta syskon har jag inte fått krama om än, men vid tillfälle väntar även där ett par likörer, polka och hallon-blåbär. Jag har också stansat in Sasjas bandnamn på ett svart läderarmband, förhoppningsvis blir det en uppskattad avslutning på världens längsta julhelg där i början på januari.

Fick ni något användbart, efterlängtat eller överraskande i paketen i år? Eller skippades klapparna helt? Kanske har du unnat dig något fint på egen hand? Berätta gärna om din jul, hade varit fint att få läsa några rader. En liten berättelse om mina sista dagar på 2017 kommer framöver, till dess vill jag önska er ett himla fint avslut på året och en fantastisk start på det nya <3

6 kommentarer

Livstecken

Bloggosfären anropar Thea – här kommer ett livstecken! Antalet fina berättelser jag har att dela med mig av från min bortavaro är ungefär lika många till antalet millimetrar snö som landade på vårt röda tegeltak där i andra halvan på oktober. Men, innan jag guidar er igenom senhösten tänkte jag beröra det som väntar alldeles runt hörnet, nämligen presentperioden!

På söndag är det farsdag, och i år är jag lite extra nöjd med hans present. Sådär så jag egentligen vill ha den själv. Men det jag tänkte fokusera på i det här inlägget är själva inslagningen – som jag gärna lägger minst lika mycket tanke och energi på som att välja innehållet. Allra helst använder jag pynt som finns på gården – och det var verkligen i sista stund som jag samlade in torkade delar av busken intill bron, frusen daggkåpa och frostbitna lingonknippen. Annars är granris en favorit som alltid är tillgänglig (och som luktar sådär fantastiskt gott).

Jag slänger aldrig de kartonger, snören och inslagningspapper jag får med mig hem. Oavsett längd och skick kan de alltid användas på nytt – det är en rolig kreativ utmaning som dessutom gynnar det både miljö och börs. En helt vanlig kartong kan du enkelt ge en ojämn yta genom hjälp av att dra loss delar med silvertejp. Snöret är från saffransskorporna vi fick av Jonathans mormor förrförra julen och dekorationen i all sin enkelhet är en kvist från gården.

Precis lagom dos kreativitet så här en fredagseftermiddag när mörkret lagt sig utanför fönstret tidigare än någonsin i år. Nu ser jag fram emot att dekorera julklapparna minst lika fint – mitt mål i år är dessutom att majoriteten av inköpen ska vara lokala, utöver de klappar jag tillverkar själv. Är det något ni vill att jag delar med mig av förresten? Hojta i sådana fall, så fixar jag <3

6 kommentarer