Pynt för påsken (och andra högtider)

Hörni. Påsklov. Eller åtminstone påskledigt. Hittar ni på något speciellt?

För oss blir det en och annan godis, påskmiddag hos pappa och kalas för farfar, men vi tänkte också nyttja de lediga dagarna åt att påbörja en liten renovering här hemma. Som. Jag. Längtat! Före och efterbilder utlovas, så snart det blivit någorlunda klart.

Men utöver ätande och rivande så kommer jag också ägna ledigheten åt lite skapande. Vi har aldrig riktigt firat påsk, men för en som gärna influeras av naturens toner och former i sin inredning är den här högtiden minst sagt en guldgruva. Precis som i fjol använder jag ull från lokala producenter för att skapa pynta riset i vårt hem, men i år tar jag det steget längre och använder min nyfunna kärlek till nåltovning för att skapa pynt till vårt hem – inte nödvändigtvis att använda enbart under högtiderna. Den här lilla kaninen (eller haren) föddes häromkvällen och har fått sällskap av hemägg som jag köpt den senaste tiden.

Vad jag ger mig på härnäst har jag inte riktigt bestämt än, men inspiration finns det gott om. Jaquline har använt äggskal för att skapa tre olika dekorationer och även gjort fina vimplar som jag tänker passar lika bra i julgran som påskris. Jag tänker att det fungerar precis lika bra att använda papper och lim som du har hemma, om du vill använda återbrukat material istället för tejp!

Alicia har gjort ett steg-för-steg-inlägg med instruktioner för hur du skapar marmorerade ägg i lera att hänga i ditt påskris. Som den pedagogiska och kreativa person hon är har hon också dukat upp ett bord med härlig påskinspiration till sina elever – själv blir jag oerhört sugen på att skapa en liknande hare i papier-maché.

Skapar och/eller pyntar du med något speciellt i påsk?

 

2 kommentarer

Genialt lokalt

Är det inte knäppt hur dagarna blir längre och ändå går snabbare än någonsin förut? Mitt i april är vi, och hela världen verkar hög på våren medan jag försöker fokusera på ljusglimtarna i vad jag (till högljudda protester från omgivningen) anser vara årets näst sämsta månad.

Som tur är finns det gott om dem. Ljusglimtarna. Till finheter som fortfarande väntar hör mormors och farfars födelsedagar, spelkväll med vänner och tusen idéer till påskskapande att förverkliga. Till guldkorn som varit hör gårdagens premiär av Skellefteås egen reko-ring.

Under de senaste veckorna har lokala företagare lagt ut annonser som kommuninvånarna fått beställa från. Honung, sylt, färs och korv. Bröd, kött, såser och grönsaker. Producenternas gårdar är spridda, de flesta från Skellefteå med närmsta omnejd men en del tiotals mil ifrån. Samtliga från Västerbotten.

Istället för att konsumenterna behöver åka mil efter mil för att handla från var och en av gårdarna, samlas alla producenter under en timme på en förutbestämd, central plats. Allt är färdigpaketerat, ofta i återvunnet material, och betalning sker med swish. Sån vinst för både miljön och för det lokala företagandet!

Jag hade sett fram emot mina bokade skatter i flera veckor och inspekterade dem lite mer noggrant efter att vi tagit syskonporträtt i Bonnstan. Vi kikar!

Två paket Lapplandssmör från ett gårdsmejeri i Siksjönäs, Vilhelmina. Ett i original och ett med vitlök. Ett sexpack helt ljuvliga turkosa ankägg från Västerbotten Korv, som vi också köpte några burgare från. Hemägg från Kågemarkens Kaningård, ett exemplar av den prisbelönta osten Löpeld från Svedjan ost och tre paket ull från Bergsåkersgården.

Är så glad över att initiativet fått sånt omedelbart, positivt gensvar. Att det finns alla möjligheter för det att fortsätta. Tidigare har skatter som dessa inte varit helt lätta att få tag på utan oftast begränsats till skörde- och julmarknader. Något som resulterat i att jag blivit dumsnål och inte vågat använda. Ingen måltid har liksom varit dem värdig. Nu har vi istället möjligheten att på regelbunden basis kunna stötta det lokala även via kylskåp och mage. Det känns fantastiskt.

Och jag tänker att april kanske hädanefter inte behöver vara så tokig ändå. En av ljusglimtarna är i alla fall att den kommer smaka väldigt, väldigt gott.

 

Har ni reko-ring där du bor? Om: har du handlat något – och vad tycker du om idén?

3 kommentarer

“Borta bra men Holmön bäst”

Som alltid när året lider mot sitt slut överväldigas jag av allt jag fått vara med om under de tolv månader som passerat. Av ett behov av att försöka sammanfatta det. Jag bläddrar i mappar, går på minnes-äventyr i min ostrukturerade hårddiskstruktur. Och så inser jag hur mycket jag ”missat” att föreviga här, när jag varit mitt i äventyren och vardagen. Det gör såklart ingenting, för orden och känslorna finns ju kvar där i hjärtat.

Så, här kommer ett av mina finaste sommarminnen; ett dygn på Holmön, den tredje veckan i juli.

Vi började resan söderut tidigt på morgonen och kom fram till Norrfjärden i god tid för att se Helena Elisabeth klyva vågorna i sin färd mot bryggan, för att sedan vända och ta oss med på äventyret. En mil ut i Norra kvarken släppte hon sedan av oss på Holmön, en del av ögruppen som tillhör det största skärgårdsreservatet i hela Sverige.

Här bor ett sjuttiotal personer permanent, men redan tidigt på morgonen var det fullt på båten över. Vi åt medhavd laxsallad till en vykorts-vy och såg den gula förbindelsen till fastlandet lastas full av sommargäster och öbor för att sedan lämna Byviken, vinkande farväl till en trio i segelbåtsmasten.

Vi hyrde varsin fin gammal cykel på båtmuseet och tog oss an motvinden på väg ut till vårt boende på öns västra sida. Till en början kändes blåsten som ett välkommet inslag i den 30-gradiga hettan, men till slut insåg vi att den knappt svalkade alls. De skogskantade, skuggiga partierna på vår trekilometersfärd blev vår räddning.

Och så blev det en liten vattenpaus intill fårhagen värdig en avbildning i akvarell.

Till slut hade vi Berguddens fyr och vandrarhemmet i sikte, och vi kände oss genast som hemma i fyrmästarrummet. Sängen var så likt den vi har hemma att det nästan var kusligt och dessutom hade Josefin och Petter, som driver vandrarhemmet, lämnat Harry Potter och Fenixordern på min nattduksstol. Hur fint?!

Vill ni förresten kika mer på tanken kring inredningen gjorde Kapten Hillebjörk, som driver en av mina favoritbutiker i Västerbotten, en liten film om uppdraget som går att se här.

Vi lokaliserade snabbt köket, utedasset och den vackra fyren, men allra mest lockade det svalkande vattnet. Vi insåg snabbt att blåsten krävde ett lite mer skyddat läge för att vi skulle våga oss på bad i havet, så vi gav oss snart av på promenad söderut längs kusten med en gammal karta och en påse badkläder i handen, ivriga på nya upptäckter.

Vi gick och gick, med en segelbåt som sällskap. Vid ett tillfälle mötte vi en ren i sommarskrud som blivit kvar när resten av hjorden vandrat till fastlandet över isen innan våren kom.

Vi insåg snart att vi både glömt vattnet och tagit fel på kartan; stranden fanns ingenstans att finna. Så medan solen skapade allt tydligare konturer av våra kläder på vår hud gick vi med så raska steg vi kunde tillbaka till vår bostad för att ta nya tag medan vi skrattade åt hur katastrofalt dåliga vi båda är på att hantera temperaturer över 20 grader. På den ljusa sidan var åtminstone omgivningen fortsatt sagolik.

Väl tillbaka på vårt rum, i tryggt förvar i skuggan och med finaste utsikten över den 18 meter höga fyren från 1896, studerade vi både karta och den stora vida webben lite mer noggrant, medan vi åt tidig middag som inhandlats på den lokala lanthandeln.

Efter en stund lokaliserade vi Trappudden på öns nordliga del och vi gav oss iväg på vårt tredje äventyr sedan ankomsten några få timmar tidigare.

Vi var inne på vår andra cykelmil för dagen (vi hade hunnit med en sväng tur och retur till lanthandeln intill hamnen tre kilometer bort för att handla nyligen nämnda middag) när vi kom fram till en helt fantastisk samling klippor, trappor och mossbeklädda stenbäddar. Ett paradis vi hade helt för oss själva. Vi flöt länge, länge i det svala vattnet, så överraskande varmt för att vara havet. Äkta livsnjut, till och med för en badkruka som mig.

Skuggorna var längre när vi cyklade tillbaka längs skogsstigarna. Men den här gången svängde vi inte av mot fyren, utan tog vänster uppför en lång backe. Vi hade nämligen blivit bjudna…

..hem till Josefin och Petter, som dukat fram kaffe och alldeles nybakta bullar! Fikat serverades till berättelser om gården, Holmön, driften av vandrarhemmet och alla idéer och insikter de fått sedan de bosatt sig i norra kvarken.

Som alla möjligheter det finns i att bli ordförande i en liten byaförening, eller hur det är att odla ett typiskt Holmö-råg, som numera finns till försäljning. Och som att en flytt till en ö med ett sjuttiotal bofasta kan låta dig finna en stark vänskap i ett par damer två generationer äldre än dig själv <3

Har förresten sällan sett något så fint som råg i motljus. Petter berättade engagerat om hur marken är perfekt för odling, men också för svamp och bär att växa på. Stora delar av ögruppen, som utgörs av stora och lilla fjäderägg i norr till holmögadd i söder, har på grund av den stora landhöjningen (0.85 centimeter om året) väldigt mycket våtmark; tidigare varit vikar med havsbotten är idag näringsrika träsk och myrar.

En sån dröm det vore, att fylla korgar med skogens skatter här till hösten!

Efter en lång stund vid köksbordet på deras gård sa vi hejdå för den här gången. Så tacksam för bekantskaperna som mitt digitala drottningdöme fört med sig under året, och att det finns en sådan vilja att öppna sitt hem för nya relationer. Med lungor fyllda av hav och skog, ömma lårmuskler, mätta magar och äventyrs-endorfiner ända ut i fingerspetsarna såg vi på medan solen sjönk bortom horisonten.

Sedan somnade vi i rekordfart med fyren blinkandes utanför vårt fönster och en enorm känsla av tacksamhet för att jag valt att använda min födelsedags-hotellvistelse just här.

Solmönstret på köksgolvet morgonen därpå skvallrade om att en lika panik-vart-ska-jag-ta-vägen-varm dag var att vänta, så jag greppade de magnetiska orden…

..och skrev poetiska sanningar på kylskåpet…

…innan vi dukade upp frukost intill fyrens fot, med bottenviken och en envis geting som sällskap. Inte så konstigt att den ville hänga med oss, för frukostkorgen vi lagt till i vår bokning var rena rama drömmen!

Josefin och Petter hade börjat dagen betydligt tidigare än oss och lämnat en trälåda fylld med färsk apelsinjuice, granola, hemgjord rabarbermarmelad, färskost, nybakta scones, yoghurt med botten-bär och två fina, färska hemägg. Kvalar utan tvekan in på topp fem godaste frukostar jag någonsin ätit (och då dessutom med en lika högplacerad frukostvy!).

Sedan återstod det bara att lämna ett långt och innerligt tack i gästboken (där vi inte var ensamma om att lovsjunga både ö och bostad)…

…kasta en sista blick på vandrarhemmets alla vrår och konstatera att ”borta bra men holmön bäst” var en väldigt bra sammanfattning av vår vistelse…

..och så, ett knappt dygn efter ankomsten i hamnen, var det dags att vända Berguddens fyr ryggen, cykla tillbaka till Byviken och återvända till fastlandet med Helena Elisabeth.

Ett intensivt och helt magiskt besök var till ända, men hit är jag alldeles säker på att vi återvänder snart igen. Om inte för skaparträff så för en naturvandring i septemberskrud, men förhoppningsvis både och!

8 kommentarer

Skapelser till skänks

Så var den plötsligt över, julen. Den lugnaste vi haft på år, fastän vi hann med fyra destinationer på tre dagar, och nu har ytterligare två att besöka i mellandagarna. Vi har skrattat åt roliga rim, vunnit en hundring på bingolotto, spelat julyatzy, norpat åt oss en fågelmatare i julklappsleken och ätit oändliga mängder tunnbröd med kallrökt lax och fått de allra finaste av klappar. Så önskade allihopa, precis vad vi behövt. Är så tacksam.

Och på tal om öppnade klappar; det har äntligen blivit dags att visa er vad jag skapat för klappar att lägga under årets julgran.
I fjol såg det ut såhär. I år la jag ganska mycket tid på kreativa och hållbara sätt att slå in dem på (inte minst på det tygfodral som dolde pappas skidstavar, ni kan skymta det långa paketet i sista bilden här) men en och annan gåva hann jag med att skapa under novembers mörkaste stunder. Vi tar en titt!

På vår ytterdörr sitter samma nötta, gröna skylt som fanns där i min barndom. De vita, målade bokstäverna som bildar efternamnet på samtliga av husets alla ägare kan numera bara läsas av de som sett den i sina bästa dagar. Holmqvist.

Huset är inte vårt än, men förhoppningsvis snart. Och nu känns det ännu lite mer hemma, lite mer vi, efter att jag fått överraska Jonathan med en alldeles ny skylt, med bådas våra efternamn. Mönstret har jag skissat med blyerts (är så nöjd, för att illustrera är en av mina största svagheter) och sedan bränt in med brännmärkningspenna!

Det här underlägget i betong har jag inte hunnit ge bort än, men risken är liten att mottagaren ser det här så det får hänga med ändå. Tre stycken i olika varianter har jag gjort, med inspiration och instruktioner från Ruth! Oväntat enkelt att göra, och en himla rolig gå-bort-present om du känner för att testa ögonaböj!

Kan det någonsin bli för mycket Harry Potter? Absolut inte! Men om det är så att den du vill skapa en gåva till inte är lika förälskad i världens bästa bokserie som jag och många i min närhet, kan du givetvis anpassa motiv och text efter något annat den tilltänkte tycker om. Porslinspennor finns på de flesta hobby-butiker och muggar i olika färger och former finns att fynda för småpengar på second hand.

Just de här, med mottot wit beyond measure is man’s greatest treasure hamnade i ett paket till en klok 15-åring som tillhör elevhemmet Rawenclaw.

Här var jag nervös, det ska jag inte ljuga om! Som jag berättat tidigare är textilt skapande inte heller en av mina starkaste sidor, men under hösten har det blivit mycket bättre. Så pass att jag vågade mig på att sy fyra bordstabletter till pappa, som precis börjat få ordning i sitt kök i lägenheten han flyttade till i samma veva som vi började bygga bo i huset. Till hjälp hade jag Alicias ypperliga guide till hur en syr fina kökshanddukar, och med hjälp av den blev hörnen över förväntan för en novis som jag. Och det färdiga resultatet matchar pappas gröna skåpluckor och vita kakel helt perfekt.

I samma paket låg fyra koppar i benporslin, med tillhörande fat. Loppisfyndade ”stockholm” från Gustavsberg. Tyckte de gjorde sig fantastiskt fina ihop.

Utöver dessa fyra gåvor blev det också ett par lådor med non stop-kakor (sån nostalgi att baka dem) och ett par burkar chokladbollar nedpackade i årets paket. Hembakt alltså, alla tiders present om du frågar mig!

Skapade du några klappar i år?
Berätta gärna! Om du skrivit om dem får du också hemskt gärna länka, för jag vill jag hemskt gärna läsa.

8 kommentarer

Innovativa inslagningar & kravlösa klappar

Tredje advent. En vecka till dan före dopparedan! I helgen har jag gnuggat geniknölarna ordentligt i ett försök att kombinera kreativitet och hållbarhet under årets julklappsinslagning. Just den här tiden på året tror jag det finns en liten gnutta återbruk i varje hem; hur många är vi inte som någon gång mött gamla makaron-, florsocker- och blå band-kartonger där under presentpappret?

Men, jag ville ta det längre än så. Skippa plast och tejp i största möjliga mån, skippa nytt presentpapper och helst också strunta i etiketter för att istället fokusera på paket-varianter som kan användas om och om igen.

Här ovan ser ni ett första exempel; en fin näverburk med trälock. De finns i överflöd på second hand-butiker i såväl former som storlekar och kostar från fem ynka kronor och uppåt. När de inte gömmer en present är de fina att ha till förvaring även övrig tid på året.

En annan variant är en fin trälåda. Den här tyckte jag mycket om, och eftersom den är så rejäl funkar den även för de ömtåligaste av klappar. Den här är också införskaffad second hand och kräver ingen som helst inslagning – det lilla låset gör alla snören och tejpbitar totalt överflödiga. Etikett på, och klar!

Och på tal om etiketter; är så nöjd med de vi gjort i år. De är visserligen engångsprodukter, men det får vara okej när de förmodligen äts upp (och annars åker de i komposten). Inget klister som gör revor i (och förstör) eventuellt papper och dessutom en detalj som verkligen piffar upp – tycker du inte?

Tyg är ett annat hett tips. Går variera i det oändliga, allt från små gulliga tygpåsar för presentkort, smycken eller godsaker, till lite större varianter (jag har sytt en avlång variant på 160 centimeter i år och slagit in som en smällkaramell)!

De blir också fina att linda in en hel låda i, som Jaquline visat här, eller att klä in en lite rejälare lådas botten och/eller lock för sig, som lådan med senapsgul tygbotten här ovan. Tyg (och tygband) är dessutom ännu en sak som du busenkelt hittar second hand, ofta för knappt några pengar alls.

Och så har vi ju det traditionella materialet papper, här i en någorlunda ny tappning. Silkespapper samlar jag på mig under hela året utan större ansträngning; det kommer med de enstaka snittblommor jag köper och med bilder jag framkallar. Tycker det är så fint att knövla ihop dem så de får lite struktur. Det enda knepiga är att det är så otroligt skört, men om en skippar tejpen är chansen större att det klarar av att täcka åtminstone två gåvor.

(psst. torkade apelsiner är minst lika fint som lockat snöre tycker jag! torkad lime får kanske inte lika mycket utrymme i våra flöden, men enligt mig är det precis lika vackert. torkar mina i svamptorken efter att ha skurit så tunt jag nånsin kan. fint att återbruka som pynt på paket, eller att trä på tråd!)

Jag har slagit in lock och botten för sig på lådan till vänster med lite rejälare, brunt blompapper. Här tejpade jag faktiskt både insida hörn och ovansida kanter för att den skulle tåla slitaget vid öppning och stängning.

Och när vi ändå är inne på papper; papperspåsen! Ännu en sak jag samlar på mig under året från diverse butiker, bland annat där jag handlar kaffe. Men jag har också hittat fem randiga pappåsar i olika storlekar i en helt oöppnad(!) förpackning på loppis, så håll span även där!

Jag fick verkligen tänka till när det kom till paketering av hembakat (som för övrigt är ett tips på gåvor du kan skapa själv!). Det är ju himla fint när bakverken faktiskt går att titta på, men cellofan eller annan plast kändes inte helt okej.

Efter lite fundering kändes glasburkar givet – i den mån bakverken ryms där i. Eventuella etiketter på får du lätt bort med varmt vatten och diskmedel och locket är fint att klä i en bit tyg (använd med fördel ett gummiband istället för snöre för att mottagaren ska kunna återsluta på samma fina sätt). Även glasburkar är enkla att hitta i alla former och storlekar på loppis – favoriterna är de med en gummiring runt locket som håller tätt, och de med ett metallspänne på sidan.

Om du inte slår in burken ihop med något annat i exempelvis en kartong kan du göra en omvänd variant av tyg-på-locket och istället dölja den genomskinliga delen med en tygbit och fästa det hela med ett gummiband runt locket. På så sätt syns det inte direkt vad burken innehåller.

En liten svepask med lock är också fint tycker jag. Denna till vänster kostade 25 kronor på second hand. Diska ur för hand med varmt vatten och klä med lite silkespapper.

Tyckte också det blev roligt att använda den här djupa träramen med glas. Hittade den för 20 kronor på pingstkyrkans second hand, fortfarande oöppnad i sin förpackning. Lite knixigare för mottagaren att ta ut kakorna dock, så jag överväger att sätta fast ett litet gångjärn och en liten hasp på baksidan för lättar åtkomst.

I den traditionella plåtburken syns inte bakverken, men det är så fint att jag vill tipsa om det ändå. Den här är ärvd, men precis som många av mina tidigare tips finns det nästan obegränsad tillgång på plåtburkar på loppis.

Andra idéer jag klurat ut, men inte förverkligat än, är små påsar i återbrukad spets, cylinderformade tygpåsar och att göra någon slags kon med hjälp av kaffefilter.

Och medan jag ändå är i tipsar-tagen; här kommer två tips på några enkla klappar att skapa av second hand-fynd. Jag ser ställningar liknande dessa hela tiden. Med lite betong blir de enkelt till ett unikt underlägg som funkar för både kastruller eller ett gäng fina ljus (som du också kan göra själv, om du vill!)(men det här fina är från Lowima).

Ett gäng minivaser är också roliga presenter. Rota en stickling, gör till en ljusslinga, fyll med tändstickor eller limma på magneter för att ha små växt-vaser på kylskåpet. Eller så gör du ljusstakar. Bara fantasin sätter stopp!

Skapar du några klappar i år? Och hur tänker du kring din inslagning? Berätta gärna, det är så fint att höra om era tankar och idéer <3

8 kommentarer

Konsumtionen av klappar

Vi är elva dagar in i november. Om dagarna blir det aldrig ljust, bara mindre mörkt. Jag vill så gärna berätta om allt jag känner, tycker, tänker, men orden glider mellan fingrarna på samma sätt som du tappar greppet om en dröms detaljer när du vaknar. Formuleringarna finns där, på andra sidan barriären i bröstkorgen, på samma sätt som ljuset går att förnimma bakom den blygrå molnmassan. Det känns som att ingenting stannar, ingenting når fram.

Men jag tänker; jag gör det här ändå. Från hjärtat.

Det här inlägget har grott ur mina komplexa känslor för presenter; jag älskar att ge, tycker om att få, men jag står inte ut med all överkonsumtion. Står inte ut med summorna vi köper julklappspapper för. Står inte ut med rapporter om hur högtidshandeln, år efter år, slår rekord. Står inte ut med att vi, faktiskt, konsumerar ihjäl vår värld. Jag står inte ut med hetsig musik som valts ut i syftet att öka kundernas impulsbeslut och köp.

Men, som sagt; jag älskar att ge. Ofta, men inte alltid, för att det finns ett syfte och ett behov. Allra finast tycker jag det är att överraska (och överraskas!) en helt vanlig, mulen tisdag. Därför är det här inlägget inte på något sätt knutet till julafton – även om jag publicerar det i god tid i förhoppning om att det ska inspirera någon av er som läser till att konsumera och kreera med hänsyn till den ömtåliga klump vi alla lever på.

Så. Här kommer några idéer på vad du kan ge dina nära och kära när andan faller på. En del kan du skapa själv, andra kan du handla av lokalproducenter och småföretagare.

Kaffefilter i (återbrukat) tyg! Till skillnad mot pappersversionerna kan dessa användas om och om igen – släng sumpen och tvätta rent genom att koka. Hållbart och ekonomiskt!

Och! Kaffe och kaka heter det ju, så det kan ju vara ett passande komplement. De här syltgrottorna med hjärtan tycker jag var så fina – är själv sugen på att prova med saffran i degen och hjortronsylt som fyllning.

Ett kartsmycke. Eller kanske en nyckelring. Väldigt personligt – och resterna av kartan eller kartboken (som du garanterat kan hitta på loppis) kan du till exempel vika till en presentbox (så slipper du köpa julklappspapper) eller göra en festlig origami-trana eller fågel av. Smyckesdelen finns förhoppningsvis på din lokala hobbyaffär och kedjor finns i överflöd på second hand.

Påsar med eget tryck! Allt från små påsar till förvaring till lite större för exempelvis tvätt eller träningskläder. Min stämpel har jag gjort i keramik, men det funkar också att karva i linoleum, eller varför inte en potatis? Tyget är gamla lakan jag fått av farmor, liknande finns i överflöd att handla i andra hand.

En mindre variant kan vara fint att ha till resväskan – att lägga smutstvätt eller kanske samla fina minnen i. Eller varför inte slå in julklapparna i dem? De funkar faktiskt till de mesta, förutom att handla frukt och grönt i (eftersom det blir så bökigt för kassapersonalen att se vad det är för sort du handlat). De kan du istället sy i återbrukad spets eller handla desamma direkt av Alicia.

Förvaring och bruksföremål i betong! Kul och fint och går variera i oändlighet efter behov istället för att köpa nytt. En smyckeskon. En ljusstake. Ett kakfat, mugg för tandborstarna eller hållare för att ha hemäggen framme. Bara fantasin sätter stopp!

Använd formar du har hemma; här ovan har jag använt en bit tapet för konen och en plastburk som tidigare innehöll rostad lök till burken.

Locket till burken har jag hittat på loppis – det finns ofta både i trä, i glas och i kork. Det blir extra spännande när två material möts, tycker jag. Är du nyfiken på fler saker att göra i betong har Jaquline en hel kategori för det.

Ytterligare en sak att sy; värmekudde. Eller korv. Eller klump. Eller katt. Formen kan ju anpassas i absurdum. Tyg hittar du lätt på second hand och de flesta rissorter funkar bra att fylla med, så länge du kommer ihåg att ha ett litet glas vatten i micron när det är dags att värma upp den. Just den här har jag, precis som tidigare, gjort trycket själv på gamla lakan jag fått av farmor. Knappen har jag gjort på keramiken – den sidan är öppen för att jag ska kunna ta ut rispåsen och tvätta överdraget ifall det blir smutsigt.

Fler tips?
Vad sägs om en personlig mugg (Harry Potter-motiv är ju kanske bland det FINASTE) eller ett par godluktande, handbroderade lavendelpåsar att lägga i klädlådan? Jag vill testa allt. Är så glad att skaparlusten hittat tillbaka in i min novembertrötta kropp. Att det är d-vitaminen som tryter, inte inspirationen. Att jag satt igång i god tid i år och, precis som i fjol, kommer kunna visa upp årets julklappar för er i mellandagarna.

Men hörni. Det här är viktigt. Vi har inte alla möjligheten, kunskapen, orken att skapa varenda, eller en enda, gåva på egen hand. En del av oss väljer bort klappar och presenter helt och hållet. Och vissa av oss köper allt, eller en del, nytt. Vi är olika, och det är okej. Framför allt att inte orka och att skippa. Men, tillhör du den sista kategorin och bor i Västerbotten hoppas jag att du ger alla duktiga småföretagare jag samlat på lokala listan en chans. Bor du någon annanstans hoppas jag du ägnar dina närproducenter en extra tanke. Våra val och vår självransakan är viktigare än någonsin.

Det är sex veckor till jul. Sju veckor kvar av året. I år önskar jag att jag slipper läsa rubriker om ännu ett rekordår för julhandeln och istället ser fler nyårslöften om en mer miljömedveten livsstil. Tillsammans flyttar vi kanske inte berg, men vi kan bevara snön på deras toppar.

9 kommentarer

Slut med snålheterna

Några av er kanske minns min kärleksförklaring till kalhyggen och skogsmiljöer i höstskrud? Om inte – det är helt okej, för det här inlägget kommer handla om något helt annat. Jag tänkte nämligen dela med mig av det där goda receptet som vi äter flera gånger precis efter dagarna i svampskogen, sen snålar lite på under den mörkaste vintern (ni vet, när en får panik för att det är så länge kvar till nästa höst och du är rädd att svampen, bären, sylten, saften ska ta slut?), och sedan kan frossa i igen om våren för att vi, just det, snålat helt i onödan under vintern!

Lite såhär har vi inmundigat våra middagar senaste dagarna förresten. Klockan 19 är det perfekt varmt här uppe, små små vindpustar håller myggen borta hela sommaren och dessutom är vi tillräckligt högt uppe för att kunna spionera på grannarna om vi vill. Gulligaste, bästa människan att äta middag med har jag också. Lyllo mig!

Nog om allt annat, recept var det. Jag är inte så himla noga med mått och sånt, utan det här handlar mest om att steka en/flera nävar kantareller ihop med en grovt hackad gul lök. I med 2,5 deciliter matlagningsgrädde, ett halvt paket (skivad) chevréost. Låt osten smälta. Sist; i med typ en fjärdedel färskost (grekisk vitlök – bonjour) och svartpeppar. Till; pasta av valfri sort. Och någon grönsak! Njut! Bjud någon du tycker om! (Det är helt ok om du är personen du tycker om). Hoppas ni gillar <3

8 kommentarer

Fika och funderingar

Hej på er! Hoppas ni har en mysig helg. Här hemma har vi på oss våra gosigaste plagg, spelar sällskapsspel till varje måltid (har ni spelat carcassonne? om inte – gör! så beroendeframkallande roligt) och jag fyller min lilla igelkottbok med små och stora idéer om allt från skapande till renoveringstankar.

Idag inventerade jag i både recepthögar, kyl och frys och insåg att vi hade det mesta hemma för en rödbets-brownie. Jag tänker att vi kikar lite på receptet, för det blev verkligen en typiskt bra ”passar alltid”-kaka. Ni vet, en sån en kan äta ensam, med en vän, en regnig läsdag eller på en solig balkong.

Att slänga ihop den här kakan går supersnabbt! Skala och finriv 2-3 rödbetor samtidigt som du smälter 120 gram smör. Låt smöret svalna samtidigt som du fyller en bunke med 1 deciliter kakao, 2,5 deciliter socker, 1,5 deciliter vetemjöl, 1 tesked vaniljsocker och bakpulver, lite salt, två ägg och alla rivna rödbetor. Häll i smöret sist, blanda om alltihopet och häll ut i form.

Toppa med nötter. Jag använde hasselnötter men tänker och tror att även salta cashew eller vanliga pekannötter blir gott. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ungefär 20 minuter, låt svalna, skär i bitar och servera med valfritt tillbehör!

I väntan på att kakan skulle gräddas klart satte jag mig och funderade på några små skapelser jag tänkte få klara i veckan. Har länge funderat på vad mina små keramikmoln (som jag tvärt visat er här) ska få bli egentligen. Broscher, örhängen, halsband. Möjligheterna är så många, känns lika fina. Kanske får det bli några av varje såhär i början. Vad tycker du?

Jag inser också att jag verkligen borde ta tag i det här med egen firma. Lära mig bokföra, fakturera. Det hade varit så roligt att kunna svara ”ja” de gånger folk och butiker frågar om de kan och får köpa av mina printar och keramikalster. Ja, minsann. Det ska jag försöka ta tag i under de närmsta månaderna!

2 kommentarer

Magiska mars

Livet alltså. Så himla fint just nu. Så där alldeles fint att jag i princip spenderat de senaste dagarna i någon slags omtöcknad glädjedimma. Jag ska alldeles snart berätta varför, men först väntar en påskhelg och då är det dags att ta itu med en punkt på den här listan, nämligen; spontan road trip med två vänner, till ingen mindre stans än Missenträsk! Lovar att dokumentera ordentligt och sedan börja beta av alla dessa inlägg som hamnat i skymundan av livet på sistone.

Och alltså, denna mars. Vanligtvis en sån där mittemellanmånad som jag aldrig riktigt förstått mig på (förstår mig visserligen inte på hajpen med de kommande fyra månaderna heller men vet inte om det är ok att säga i detta land), men i år har det hittills varit 28 dagar helt utöver det vanliga. En vecka i Egypten, en helg med förstklassig konsert och ännu bättre kramkalas med mina bästa vänner i huvudstaden och så lite mysig bingolotto med mormor och fina luncher med vänner här på hemmaplan.

Och på tal om fint; kan vi ta ett ögonblick och beundra vårt påskris? Vanligtvis klipper jag björk från gården men snödjupet höll på att svälja mig levande, så detta är körsbärskvistar och magnolia från min bästa blomsterbutik som jag delat upp i loppis-vaser i glada färger och spexiga former. Extra piffat med färgad västerbottensull jag köpt från Lillemor. Snällt och närproducerat – tips tips! <3

Nu ska jag förbereda inför min avfärd imorgon. Trattkantarellsoppa ska kokas och kamerabatteriet laddas. Hoppas ni får en superfin och vilsam påsk med det sällskap du önskar helst, andras eller ditt eget. Vi hörs till veckan igen!

6 kommentarer

Klappat och klart

Det är de sista, tickande timmarna på 2017. Efter tidernas kanske mest utdragna jul, med fem dagar i Ö-vik, en liten mellandagspaus och sedan ytterligare två dagar på hemmaplan, kan jag nu ä n t l i g e n visa er majoriteten av klapparna jag skapade själv i år. Precis som när vi behöver något till hemmet följde årets julklappshandel min ”inköpsprincip”, dvs, vilken möjlighet har jag att 1. göra produkten själv 2. hitta den på loppis 3. köpa den ny, men lokalproducerad 4. köpa den ny, från en mindre aktör 5. köpa den ny – och är det verkligen nödvändigt eller kan jag använda något annat (om ja, börja om från punkt 1).

Till mamma fyllde jag en fin, loppisfyndad höganäskopp med stearin. Alla stumpar vi hade hemma räckte precis till ett nytt, fint ljusrosa ljus. På keramikkursen hade jag dessutom gjort två glasunderlägg med mönster från läderblad! Utöver det gjorde jag en äggformad ljuslykta i betong. Det hela toppades med ett gäng vackra, lokalproducerade chokladpraliner med smaker som kaffe, blåbär och hjortron, köpta på den lokala butiken Elva Bruk.

Min lillebror Nils och hans flickvän Frida väntar tillökning i sommar (hej faster Thea!). Jag påbörjade därför en mobil till barnrummet, med en luftballong i papier mache, dekorerad med makramé, en träkorg med en liten pilea greyzy i, omgiven av moln i betong. Molnen blev tyvärr inte helt tillräckliga till antalet för att montera direkt, men jag har ju ett halvår på mig att färdigställa tänker jag. Utöver det gjorde jag glasunderlägg i keramik även till dem, den här gången turkosa med kattmotiv!

Till min pappa fyndade jag en perfekt bricka på loppis för att göra en liten samling med hemmagjord likör. Smakerna är hallon-vanilj, blåbär (båda med bär från vår gård), kaffekaramell och polkagris med godis från fabriken i Byske. Alla burkar hade vi hemma utom den längst till vänster, som precis som brickan är ett loppisfynd. Ett litet tillskott är också de hemmagjorda pralinerna i smakerna kokos-lime, choklad-saffran och kaffe-mint.

I sann ta-tillvara-på-allt-anda gjorde jag en ljusstake av den överblivna vodka-flaskan – passande nog hade den pappas första bokstav på framsidan. För ett fint naturinslag (och för att dölja etiketten på baksidan) fylldes den med kottar från lärkträdet på vår gård.

Mitt yngsta syskon har jag inte fått krama om än, men vid tillfälle väntar även där ett par likörer, polka och hallon-blåbär. Jag har också stansat in Sasjas bandnamn på ett svart läderarmband, förhoppningsvis blir det en uppskattad avslutning på världens längsta julhelg där i början på januari.

Fick ni något användbart, efterlängtat eller överraskande i paketen i år? Eller skippades klapparna helt? Kanske har du unnat dig något fint på egen hand? Berätta gärna om din jul, hade varit fint att få läsa några rader. En liten berättelse om mina sista dagar på 2017 kommer framöver, till dess vill jag önska er ett himla fint avslut på året och en fantastisk start på det nya <3

6 kommentarer