Min skattkista

Alltså skogen. Hur kunde jag någonsin längta så innerligt efter att komma bort från dig? Jag undrar ofta, framför allt när klorofyllet börjar lämna björktopparna och vi går in i en av årets bästa tider – den som ägnas åt att fylla korgar och burkar med skatterna från naturens skafferi.

Det är tidigt än, men efter en äventyrlig promenad över kalhygget hittar vi dem ändå, kantarellerna. Bland knastrande, solblekta kvistar och fuktig mossa som luktar annalkande höstdimma – den som några minuter senare sprider ut sig över de intilliggande våtmarkerna.

De är inte många än, kantarellerna. Men de räcker till den där fantastiska pastasåsen som vi gör lyxiga matlådor av. Och dessutom så är vi ju ändå bara i början av tiden med allt mörkare nätter, och allt mer gyllene skogsmark. Vi har många fina kvällar kvar i en av årets bästa tider, i skogen som jag så innerligt längtar efter att få vandra i idag.

You may also like

6 kommentarer

  1. Jag bara älskar dina bilder! De känns så sagolika och mystiska på något sätt 😀
    Jag hörde på nyheterna igår att det skulle bli ett riktigt bra svamp år i år. Så du kommer nog kunna hitta många kantareller framöver 🙂

    1. Men åh, tack! Så glad jag blir <3 Ja, jag har också hört det, men dessvärre har det inte blivit någon gigantisk skörd än. Beror säkert på var i landet en befinner sig! Men två korgar har vi lyckats fylla och det räcker gott och väl till några portioner kantarellpasta i vinter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *