Holmön, Holmön, Holmön. Ni kanske minns att vi var där i fjol för första gången? Det var kärlek vid första ögonkastet. I år var ön en så självklar punkt i vår semesterplanering, men i år ville vi att det skulle vara längre än julimötet på knappt ett dygn. Det vi tänkt på många gånger sedan dess.
Så, vi tar vid där förra äventyret slutade. Eller på sätt och vis sitter de ihop. Slupen, som tog oss från vårt äventyr på Stora Fjäderägg, utgår nämligen från byviken på Holmön. Där gick vi i hamn igen torsdagen den 8 augusti, hämtade upp våra medhavda cyklar (tar du inte med kan du hyra på plats!), handlade på lanthandeln och checkade sedan in….
….här! På vandrarhemmet intill Berguddens fyr.
Vi gjorde oss snabbt hemmastadda i samma rum som vi hyrde 2018. Fyrmästarrummet, med utsikt mot havet och fyren och, senare, solnedgången.
Mycket var sig likt. Utedasset är fortfarande det finaste och fräschaste jag någonsin varit på. Det kan tyckas som en konstig sak att lägga märke till, och ärligt så kräver jag inte speciellt mycket, men det är fint hur Petter och Josefin lägger vikt även vid de minsta av detaljer. Som att det finns färska blommor i en gammal mjölkkanna när en uträttar sina behov. Det är aldrig jobbigt att ställa om till en vardag där vattnet används så sparsamt som här – det är snarare både nyttigt och lugnande.
Andra saker var sig lika – och ändå inte. Det vackra ”Borta bra men Holmön bäst”-broderiet satt fortfarande i köket och ljusspelet på hallvägg och köksgolv var detsamma, men nya tapeter hade de fått upp och det bidrog bara till en ännu starkare här-vill-vi-stanna-alltid-jämt-känsla.
Rummet bredvid vårt hade blivit ytterligare ett dubbelrum – tidigare stod här våningssängar. Tulpanrummet kallas det nu. Så orimligt vackert!
Sedan tog Jonathan en löptur och duschen – ja den är synonym med Bottenviken. Det finns tvättrum också, för den som inte vill bada. Men han hoppade i. Fick en chock. Tvättade sig snabbt och kravlade sig upp igen. Älskar hans ansiktsuttryck :’)
Tvättade oss gjorde vi såklart med favorittvålen från Malin i Ratan. Känns ju alltid bäst att tvätta sig med sånt som är naturligt – inte minst när tvättandet sker mitt i den. Just den här skaffade vi oss på Lövångers blommor på vägen ner då vi ville ha en med snöre så den inte skulle åka med vågorna ut till havs. Hade vi haft mer tid hade vi kunnat svänga förbi självaste tvålverkstaden på vägen, Ratan ligger nämligen bara några mil från färjeläget i Norrfjärden!
Efter nattdopp och kvällsmat blev det bums i säng, för på fredagen väntade nya äventyr.
Jag är inte mycket till morgonmänniska (eller frukostmänniska), men för den här lilla lådan är jag båda.
Den innehåller cirka allt som är gott. Hemägg, färskost och hembakt bröd. Rabarbermarmelad. Granola, juice, yoghurt med blåbär i botten. Kaffe och te.
Extra gott när en kan sitta här. Eller intill fyren, när Västerbottensvindarna är svagare. Vi satt länge, länge och njöt. Sedan hoppade vi upp på cyklarna och trampade iväg till Smess’hammarn där vi mötte upp Josefin för ett skogsäventyr lite längre söderut. Det är svårt att få grepp om storleken på en ö, men Holmön rymmer fyra jaktlag och två mil bilväg. Fast djuren skjuts av rätt fort och cykel är fortfarande huvudtransportmedel sommartid. Men ändå. Stort. Mycket större än du kan tro. Och möjligheterna till äventyr känns oändliga.
Känner igen mig så mycket i Josefin. I hennes kärlek till en plats. Hur hon pratar om äventyren och drömmarna och skatterna och historierna som hennes hemma rymmer. Skulle kunna gå en hel dag i skogen och bara lyssna på hennes berättelser och planer och tankar. Den här oväntat varma fredagen fick vi i alla fall några timmar samtidigt som vi traskade sju kilometer i jakt på guld.
Hittade dem gjorde vi! Och massvis av vad jag tror är stenbär. De kanske vi kan göra något spännande av nästa gång.
Trots torkan fick vi ihop en hel del kantareller var. Konstaterade att med lite regn och varma augustidagar så blir det nog en fin skörd i september ändå. Sedan återvände vi till gården. Till nyfikna höns…
…och det drömmigaste av trädgårdsland framför bagarstugan. Kål och örter, kronärtskocka och sallad. Tomater och blomster. Så fantastiskt. En dag står jag i mitt eget <3
Sedan cyklade jag till affären för att handla gott, Jonte tog en löptur till och på väg tillbaka passerade jag både honom och den här! Bilar är verkligen så ovanliga här att jag blir förvånad när jag möter dem. Allt känns som en stor cykelväg.
Stannade till vid fårhagen också. Kändes brottsligt att inte föreviga den i det här ljuset. Alicia har förresten målat två akvareller av fjolårsbilderna. De är fantastiska.
Sedan blev det bad, även för mig. Badkrukan som plötsligt inte var så badkrukig alls utan stannade i vattnet i säkert 20 minuter. Kanske får sluta kalla mig det.
Den här kvällen var det sol, sådär så den faktiskt värmde även vid 20. Som för att påminna oss om att jo, ännu är det sommar. Flöt omkring en stund och skrubbade sedan rent.
Andra natten. Sista natten. Klart vi skulle få ett färgsprakande farväl vid fyren, semestern och jag.
Lördag. Första dagen på en helt vanlig helg innan vi båda återvände till varsin heltidstjänst. Inledde den, precis som dagen innan, på allra bästa sätt. Idag i solen intill fyrens fot.
Ville inte att det skulle ta slut.
Men så, efter att vi diskat undan och tömt vattenbaljorna, dammsugit vårt rum, vädrat sängkläder och packat väskor, var det dags att säga på återseende.
Men än hade vi några timmar kvar att njuta av Sveriges soligaste ö. Vi cyklade in till byn igen, där vi fått tips om en spännande utställning.
Lutade våra transportmedel mot en bod i skuggan och gick in på Holmöns båtmuseum. Här hade träkonstnären Kenneth Peterson och konstkeramikern Ann-Mari Simonsson skapat den gemensamma utställningen ”Under ytan”. Sån detaljrikedom att det knappt gick förstå.
Och i rummet intill hängde Eva Johanssons otroliga målningar av ett flertal av Holmöarnas sommarstugor.
Tittade, beundrade, länge. Och lika länge kikade jag i deras shop där det samlats hantverk i alla möjliga uttryck. Skinnhantverk av Ann Salomonson. Små fingerdjur i ull av Carina Lundberg. Luffarslöjd från Pjöller design, skaldjursskålar i keramik av utställaren Ann, träfåglar, vykort, godis och tjärljus.
Därefter blev det glass på en ny plats. ”Här badar vi nästa gång”, sa Jonathan.
Vi drack älgörtssaft från Josefins smarta drickesflaska innan vi tog oss vidare till lunch på restaurangen och ett besök i hembygdsgården. Där finns den här fantastiska modellen av Holmöns första kyrka (färdig i början av 1800-talet) att betrakta. Den åttakantiga originalkyrkan Helena Elisabeth återfinns numera på Gammlia i Umeå.
Med blandade känslor av hemlängtan och separationsångest slog vi oss sedan ner på muren i hamnen för att spana efter vår länk till fastlandet.
Men först fick vi se Slupen återvända till hamnen med ett nytt sällskap som fått njuta av Stora Fjäderäggs fantastiska miljöer.
Och strax därpå kom Capella.
Och så var vårt fyra dagar långa äventyr i Norra Kvarken till ända för den här gången. Jag hoppas och tror att det inte är allt för länge tills vi ses igen, för jag har en innerlig längtan att få se den här platsen under någon av mina favoritårstider. Tack för i år, Holmön <3
